Tranhäckning.

Gräver i arkivet och minns tillbaks på en tranhäckning 1980. Som vanligt har jag fotat av DIA bilden. Den enda hittills. Det blev förstås mycket bilder trotts att man hade dia på den tiden.

Fotograferingen skedde vid en igenvuxen sjö. På våren kunde det finnas några små vattenytor. Jag visste sedan flera år tillbaks att tranorna häckade här. Hade också sett var någonstans. Tidigt på våren innan tranorna anlände hade jag byggt en koja och placerat den på ett ställe som jag trodde var lämpligt. Golvet var två SJ pallar modell mindre. På den gjorde jag en koja som kan liknas vid en sparklåda, sån som man hade på sparkarna förr i tiden. Den kläddes med lite vass och granris. När jag fotograferade kunde jag sitta tillbakalutad mot ryggen och när det var sovdags var det bara att skjuta in benen i lådan.

Under våren när tranorna kom kunde jag från en höjd se över sjön. Det blev många besök för att se när ruvningen började. När ruvningen kommit igång så var det bara att vänta. En månad. Kunde se på håll att min koja stod bra till.

När det var dags följde min bror med mig för att avleda tranorna. På väg ut pratade vi högt så tranorna skulle se oss i tid. När vi befann oss halvvägs till kojan kunde jag se hur den ruvande tranan smög iväg på huk in i en vassbård. Vi flyttade fram kojan tio meter vilket såg ut att bli bra. Jag installerade mig och min bror täckte över riset. Hela proceduren tog kanske 10 - 15 minuter. Ser i sidogluggen att min bror hunnit till skogskanten när en av tranorna är på väg tillbaks. Kameran var monterad och nu skulle det bli spännande att se om fåglarna skulle märka något. Första tiden tittade jag bara på deras förehavanden, men jag måste testa om dom skulle reagera på kameraljudet. Dåtidens kamera lät lite mer än dagens. Som ett kanonskott i tystnaden kan man tycka. Men nej då, ingen reaktion. Tiden gick och filmförrådet minskade. Måste vara lite sparsam, det var ju när äggen kläcktes och ungarna torkat jag ville ha bilder.

Vill man uppleva tystnad så är tranornas sjö idealisk plats en tidig morgon. Fullständig tystnad, det slår lock för öronen och man kan höra sin egen puls. Till plötsligt vaktombytet sker. Paret går varandra till mötes och trumpetar så det ekar över skogen.

Jag kan höra frågorna nu. Störde jag tranorna ? Ja, lite grann. På väg dit och hem. Men inte mer än vad en trana tål. Man kan undra om äggen blir kalla när den ruvande fågeln lämnar boet. Nej dom skulle nog klara sig kortare stunder även om det regnade eller t.o.m. snöade. Under tiden jag låg här lämnade den ruvande fågeln redet flera gånger för att proviantera runt boet. Inte långt utan bara så dom hade boet under uppsikt. Stunderna kunde vara 15 - 20 minuter. Den enda gången dom blev riktigt upprörd var när en främmande trana kom för nära. En annan gång var när försvaret hade övning bakom skogen och eldade upp gamla bussar och flygplanskroppar så svart rök lade sig över sjön. Tranorna såg väldigt oroliga och fundersam ut.

Jag fick mina bilder på tranparet och ungarna. En mycket minnesvärd upplevelse som jag gärna tänker tillbaks på. Paret börjar skrocka och varnar sina ungar, jag förstår att min bror är på väg. Utrustningen är redan nerpackad i ryggsäcken och jag kan efter 2½ dygn resa på mig och snabbt lämna platsen.

2017-11-27 22:12   ehrsa

Oj, vad spännande! Fin berättelse om proceduren att få till lite fina närbilder! Det där är verkligen naturfotografering av hög klass, att bygga sitt eget gömsle! Så ska det vara!
Hälsn!

Svar från Sten Björklund 2017-11-27 22:44

Tack Jan !
Det fanns inga hyrgömslen på den tiden så man fick ordna allt själv. Kvalitèn på bilder, utrustning och fotografer är något helt annat idag. Alla med en kamera kan ta fina bilder. Det som är annorlunda är umgänget med naturen.
Sten

2017-11-27 22:39   Måns H

Vilken fin berättelse och så en så fin bild! Märkligt att denna lilla dunboll snart ska vara en stor fågel.

Svar från Sten Björklund 2017-11-27 22:51

Tack Måns !
Fantastisk upplevelse att få fotografera ungarna. Har även bilder där hela familjen är samlad men har inte letat rätt på dom. Det man först tänkte på var ungarnas stora kraftiga fötter, men det behövs när dom går omkring i blötmarkerna. Jag har faktiskt sett en så här liten unge simma från en häckningsö till fasta stranden en gång. Såg inte ut att vara några problem med det.
Sten

2017-11-28 00:16   Khalad

Otroligt vilket arbete och viken insats! Så fick du dina bilder också! Roligt att läsa din spännande text och jag förstår mer och mer att bra fågelbilder tar man inte av en slump! Underbar bild på den lila tranungen!/ Björn T

Svar från Sten Björklund 2017-11-28 09:08

Tack Björn !
Det var då som nu inte frågan om tålamod eller inte. Har nog kunnat suttit där länge till och bara njutit. Så är det fortfarande. Kommer jag bara ut så njuter jag av allt som är omkring mig. Kan fortfarande ägna hela dagar åt att sitta och observera någon fågel. ( sparvugglan, tretåig hackspett ). Sitta i ett trångt gömsle går inte längre då kroppen säger ifrån.
Sten

2017-11-28 11:01   gunte

Väldigt fint skrivet..måste varit en härlig upplevelse..och bilden blev ju väldigt söt..
En berättelse med kvalite..
Mv/Gunte..

Svar från Sten Björklund 2017-11-28 20:58

Tack Gunte för ditt fina omdöme. Det var en tid när jag var ut i skog och myr dygnet runt. Hade en förstående hustru som jag fortfarande är gift med.
Sten

2017-11-28 13:00   Vibybo

Så fin den är, den lilla tranungen. Helt klart en fantastisk upplevelse, måste vara ung för att klara strapatserna ute så länge. Uppskattar berättelsen!

Svar från Sten Björklund 2017-11-28 21:05

Tack Stefan !
Ja, jag var ute i naturen och sov för det mesta i skogen på den där tiden. Ibland med familjen. Efter min pensionering har jag lugnat ner mig, har ju varit mycket måsten sista tiden. Kroppen säger ifrån nu. Knappt att jag kommer in i ett tvåmanstält.
Sten

Vibybo 2017-11-28 21:28

Jo, så är det Sten. mår själv så olika, väldigt varierande, vilket gör tillvaron mycket svårplanerad.

2017-11-29 02:59   norrmarken

Hej Sten! Visst är det kul att ibland rota igenom sina gamla diabilder. Man hittar bilder som man glömt bort och minns historien bakom. Precis som du gjorde nu.
Tack för att du delade det med oss!
/Uffe
PS. Själv är jag i Thailand och vi har precis fått vinter i Chiang Mai, bara 20-25 grader. Pingvintemperaturer.... :)

Svar från Sten Björklund 2017-11-29 09:00

Kul att höra ifrån dig Ulf. Förstår att det kan vara besvärligt och kallt där borta. Vet inte om vi hade ens 20-25 grader under sommaren här. I morgon flyger jag till Madrid men vad jag kan se är det inte mer än 10-15 grader där just nu. Vi träffade en spanjor när vi var i norra Finland 2010 och nu ska vi hälsa på honom. Ska bli riktigt roligt att återse honom. Får återkomma om mötet när jag kommer hem. Ha det så bra där borta i kylan så länge.
Sten

2017-11-29 15:30   Lena Holm

Mycket trevligt att få ta del av hela den utförliga historien och bilden du visar är ju bedårande. Äggen tar inte skada av att fåglarna lämnar dem korta stunder. Blir det längre frånvaro försenas kläckningen med motsvarande tid och risken för att ungen tar skada ökar.
Hälsningar Lena

Svar från Sten Björklund 2017-11-29 17:53

Tack Lena !
Självklart ska man vara försiktig vid bofotografering. Hur mycket skada dom tar av mitt besök kan jag inte avgöra. Dom reagerade inte alls på min fotografering och hade dom gjort det hade jag avbrutit det hela, Det som lugnade mig var att dom flera gånger självmant lämnade redet för att proviantera i omgivningen. Det fanns inget som skrämde dom utan det var förmodligen en helt vanlig företeelse. Båda äggen kläcktes och jag kunde långt senare iaktta ungarna.
Sten