Vardagsbloggaren

Vardagliga händelser, utflykter och resor.

En djupare tolkning om livet på Facebook

En djupare tolkning om livet på Facebook.

Lite tankar kring statusuppdateringar. Jag har alltid använt Facebook för att spegla mitt liv på gott och ont vilket jag vet att jag inte är ensam om. Jag vet också att det finns stora meningsskiljaktigheter i frågan och att det ibland pratas om oss ordbajsare.

Här förklarar jag det lite ur mitt eget perspektiv. Under min separation med Malin (min före detta) gjorde jag någon form av regression. Jag levde ut och det resulterade i ganska mycket spekulationer och kritik kring mitt uppförande.... 


Jag spottade dessutom ut statusuppdateringar som mer eller mindre andades desperation. Såhär i efterhand med lite självdistans så vet jag att jag följde normen för hur man tar sig ur ett förhållande och att det förefaller ett helt normalt beteende att vara "smått" desperat.

När jag skadade mig "Subdural Hematom, / Kronisk blödning i hjärnan" insåg jag mitt eget värde som människa och jag slutade under en tid att skriva något alls. Anledningen är att jag förstod hur ointressant man är och att människor i själva verket faktiskt inte bryr sig nämnvärt så länge det inte är något smaskigt att prata om. Jag formades efter min hjärnskada, förstod att våran tid i livet är ganska obetydlig. Vi är inget annat än vad vi gör oss till.

I ett större perspektiv är vår existens helt onödig. Faktiskt är allt bara en enkel illusion av vårt medvetande och hur vi uppfattar samhället. När jag nu faktiskt accepterar min obetydlighet är jag för första gången genuint lycklig.

Det handlar om jämvikt och om vem jag är för mig själv, mina barn och deras framtid. Jag skriver således mina uppdateringar för min egen skull. Som en dagbok där jag speglar illusionen av min egen existens.

Ni får helt enkelt stå ut, om några år är jag ändå bortglömd och du också. Tänk på den. 

Postat 2017-08-29 08:15 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Välfärd? Inte för alla!

Vad jag har lärt mig idag. Kort och gott om Sveriges asylsökande och ett par bilder inifrån en trappuppgång i en flyktingförläggning.

Jag kommer att arbeta vidare på mitt projekt. Idag var jag på besök på en flyktingförläggning för att söka inspiration till mitt nästkommande projekt. Jag blev helt tagen av vad jag fick se och uppleva. Förutom alla fantastiska personligheter och glädje så mötte jag en verklighet jag inte trodde existerade i ”Välfärds Sverige” . Smått och gott fick jag reda på att människorna som kommer idag inte får de fyra sista siffrorna i sitt personnummer, människor som inte räknas in som människor när man kollar upp barnfattigdom etc. Mycket av de problem vi har kan aldrig finnas på exakta papper. Fattigdom, arbetslöshet och mycket mer är antal som alliansen slipper att redovisa för. Dessutom så får asylsökande inte arbeta och det står det på deras legitimationer. Visst kan man ansöka om att få jobba, men förutom att det försvårar situationen ännu mer så riskerar dom att få socialbidragen indragna.

Deras tid som asylsökande ska vara enligt migrationsverket 3-4månader, det är tider som aldrig går ihop med verkligheten. Jag vet inte hur svenskar ställer sig till de faktum att leva i dessa förhållanden? Vad tror ni? Kan det leda till destruktiva beteenden och kriminalitet? För mig är saken klar att skulle jag behöva leva under dessa förhållanden, då är nog kriminalitet en mycket lättare utväg än att behöva stå till svars för sitt eget liv. Dom kommer ju inte hit för att få det värre! To be continued / Johan

Postat 2012-02-08 15:50 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera