Vardagsbloggaren

Vardagliga händelser, utflykter och resor.

Man lär sålänge man lever.

 

Jag har insett värdet i att läsa en handbok. Jag köpte min andra system kamera i december 2010. Jag har tidigare använt en Nikon kamera, jag tror det var 60D samt två olika coolpix modeller.

Jag har sökt och letat information om kameran i forum och på youtube, jag har frågat massor och lärt mig massor. Jag vet att folk har påstått att det är lättare med enklare modeller än min eos 5d mark II för inlärning. Jag har prövat mig fram med olika resultat. Jag har fotograferat med jpg och raw, konverterat om och redigerat i lightroom och photoshop. Nu först så ser jag möjligheten i att skapa riktigt bra bilder med hjälp av kamerans egna inställningar. Visst jag har inte använt mig av auto, men jag har heller inte ställt in skärpa och kontrast eller något av följande. Jag har försökt att lära mig bländare, vitbalans, iso och allt annat.

Häromdagen så tänkte jag "ok jag läser handboken" vilken skillnad! Plötsligt så känns det lika roligt som med coolpix kameran. Man ser så mycket nytt hela tiden men framför allt så kan jag skapa direkt genom det jag ser. Man kan inte lära sig allt och fortfarande så kan jag bara en bråkdel av vad man kanske bör kunna, men nu ser jag möjligheter ifrån linsen istället för i redigerings programmen.

En annan sak är själva importeringen av bildfiler, jag har använt mig av adobe rgb för det blev jag tillsagd att använda av maskot bildbyrå, inte ens det har gått in som de ska förens nu. Om jag rakt upp och ner importerar bilderna i datorn och öppnar upp dem i lightroom så dör de fullständigt, jag kan återställa bildernas grundläge men fortfarande så saknas det information. Om jag istället tar in bilderna och redigerar raw konverteringarna i Digital photo proffesional så kan jag ha kvar standarden  som jag sen väljer att redigera vidare i något av dem andra redigeringsprogramen.

Jag har tappat möjligheten med samarbete med Maskot genom att inte kunna hantera verktyget jag köpte för ändamålet. Men jag känner inte det som ett misslyckande, man ska inte kunna allt ifrån början men samtidigt så är det inte fel att köpa riktigt bra grejer, det handlar mer om att ha sinnet öppet för att lära sig.

Visst kan man rätta till allt i lightroom och fixa mer bilder på ett smidigt sätt, men mängden bilder i programmet gör det svårt att lägga den där lite extra energin på de bilder som blev riktigt bra och som har kompetens. En bild är dessutom lättare att fortsätta jobba med i photoshop.

 

 

Postat 2011-02-27 16:14 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Dagens bilder

 

Kvälls träden

 

 

 

Surfer

 

 

 

Postat 2011-02-24 10:54 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Att bli ful är en gunst

 

Fishermans Friend

 

Så ren och hel, fräsch och oskuldsfull. Alla dessa former av lycka under kort tid. Klart att det inte håller, självgod är livets strimma man faller ifrån kärnans punkt. Förändringens tid är kort och fager blir till ful. Man lär av livets lott att lycka är något kort. Det som fagert ses av oss är blott en minut om livet är en timma. Ses av världen inifrån är den sanna lottens högsta vinst men få kan yttra ordets mening och hålla den intill sin själ.

Om du är tagen av åren och tärd av vindens bitterhet så öppna upp ditt hjärta och värm din närhet med din person så är din spegelbild likt månskära lika ung som en minut om livet är en timma.

Postat 2011-02-23 09:26 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Den globala skolan och dess Auktoritära drag.

 

 

Den globala skolan och dess Auktoritära drag.

 

Att se skolan som en institution för läromedel och utveckling, en plats där varje enskild individ har möjligheten att integrera med omvärlden och skapa sig en fullvärdig identitet, det är en plats som möjliggör människors förhoppningar och drömmar. Ett system kan ses globalt och mycket av den helhet skolan innebär går under ett system som följer från skola till skola. Tradition och nyskapande är något som följer utvecklingen i ett globaliserande. För de auktoritära individer som driver skolandan framåt har en tydlig ram att följa men också ett nedärvt tillvägagångssätt att lära ut sina kunskaper.

Individen har ett mönster det måste följa och i det så skapas regler. Regler efterföljs genom generationer och det som avviker ifrån den rationaliserade traditionen drunknar i ett hav av misskundsamhet. Det kritiska förnuftet hos oss som individer sållar bort det som inte efterlevs i tradition och tydliga regler. Detta tillvägagångssätt är något som följer oss och som skapar våra sociala nät och mänskliga regler. Existentiellt så är det ett öppet sår som inte läker för de få som inte kan integrera med samhällets väsen, människor som på något sätt då är dömda att misslyckas med sina roller som ansvarsfulla individer. Tillit till lärandet är en viktig källa för den trygghet vi alla eftersträvar och för att finna trygga tillvägagångssätt till lärdom så måste vi finna svar på vad det är som utgör anledningen till varför en del individer inte klarar av att integreras i skolan. Det som är reflexivt i vår mänskliga miljö är svaret på vad som kan göras för att ändra möjligheterna för dessa individer och de auktoritära personer som ska forma individen. Hur kan vi få en helhetsbild som förklarar den bristande länken i ett system som är så inrotat i oss att vi väljer att sänka de som är vår framtid.

Postat 2011-02-23 08:23 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vinden & Sorgen

 

 

När jag var liten så strövade jag sakta fram i den byn där jag växte upp, det var ett litet samhälle med knappt niohundra invånare. Jag vandrade mycket bland gatorna och lyssnade på mina tankar. Många gånger under min uppväxt så kände jag uppgivenhet och vemod, källan till dessa känslor kan mycket väl ha varit mitt sätt att växa upp och mitt eget förhållande till samhället. Men det såg inte jag, jag var säker på att det var vinden som viskade till mig och gav mig möjligheten att styra den. Jag var bombsäker på att vinden talade med mig och ville att jag skulle följa med den någonstans genom tid och rum. Jag var fast bestämd att jag hade kontakt med vinden och det gav dessa känslor möjligheten att ge ett varmt intryck istället för vad det kanske är i den verklighet vi annars känner till.

Jag föreställde mig möjligheten att vinden gav mig chansen att resa och möjligheten att styra den dit där jag kände att kontrollen fanns, någonstans i mitt inre. Det är genom fantasin som jag vägledde många svåra situationer som jag genomlevt och det är fantasin som ger mig kraften att fortsätta efter det att jobbiga situationer inträffat. Jag är vuxen idag och jag tillåter mitt inre barn att redogöra ganska så känsliga delar av mitt förflutna. Jag är stolt över mig själv att jag gör något av mina tankar. Jag är stolt över att beskriva hur min tro på vinden gav mig möjligheten att genomgå basala känslor som kanske hade väglett mig in på fel vägar om inga möjligheter getts.

Jag minns så klart en dag som jag vandrade upp för gatorna på väg hem. Jag mötte min far i bilen, hans ögon var rödsprängda och jag förstod varför. Han skulle åka till djursjukhuset och söva vår familjehund ”Lady” Jag älskade henne så mycket att än idag så är de det enda djur som jag någonsin kunnat ge hela min själ till. Det var en sådan djup förståelse att jag inte klarade av att gå hem. Jag visste att hemma fanns verkligheten och sorgen, jag förstod att min mor satt hemma förkrossad av situationen. Jag satte mig på trottoar kanten och kände hur vinden svepte fram och tog tag i mig.

Aldrig har jag fått sådan hjälp av naturen som jag fick i det ögonblicket. Jag såg upp mot trädkronorna och bad vinden att ge mig beskedet att den speciella kraften verkligen fanns där. Det blåste ännu mer och jag log. Även i skrivandets stund så ler jag vid den tanken och även om fantasin spelade mig ett spratt så trodde jag just i den stunden att fenomenet var allt annat än min fantasi. Jag fick hjälp och det gav mig kraften att återvända hem.

Jag grät så innerligt mycket och gav av hela mig till sorgen över att ”Lady” försvunnit ur mitt liv. Jag hade förlorat en barndomsvän som funnits hos mig i våt och torrt. Det viktiga var i den stunden att ha kraften att sörja att känna med hela mig att vinden gav mig kraften att gråta. Jag har aldrig i hela mitt liv gett av mitt inre en sådan glödande sorg, inte före och inte efter. Jag känner någonstans om det är så att det finns en mening med livet att vi är här för att lära oss, likt en skola så fick jag just under den biten av mitt liv genomgå sorgens lärdom. Det känns konstigt ge en hund den äran som lärare, men faktiskt så var det hon som gett upphov och möjligheten att lära känna en annan känsla.

Ensamheten och rädslan över att bli lämnad. Hon var i sig en av de bättre kompisar jag haft möjligheten att vara nära och vara tillsammans med. Jag vågar påstå att Lady var min första riktiga vän som stod bredvid mig i vått och torrt och genom den totala närheten lärde hon mig trygghetens grunder och förbundet mellan kärleken och sorgens världar, en krydda som följer oss människor genom hela livet och som genom sina smaker lär oss att värdera varje vrå av lycka och sorg. Jag är genom mina känslor och genom det så vill jag tacka Lady för den stunden jag fick med henne. Om hundar bär trohetens vishet så gav hon mig av hela sin själ och det är band som fortfarande levererar en stor känsla av vördnad, ett band som går genom hela mitt känsloliv. Livet är en föredömlig möjlighet att se de minimala och följa det till storleken i det som vi inte kan förstå. Två helt skilda fenomen gav mig lärdom om vad livet handlar om och från det att jag faktiskt kunde ta på en del så blev det existentiella en upplevelse mellan världar. Idag så förstår jag att det var livet som gav av sig till mig och jag lärde mig faktiskt något som följt mig genom den korta tiden jag haft möjlighet till att leva. Något som följer mig till dess att mitt liv är uppfyllt och där jag går vidare till stillheten, ja den dagen då jag lämnar jordelivet.

Det är att kärleken och sorgen vandrar tillsammans och bredvid finns vemod och uppgivenhet. Vi är skapta att bära känslor men skolade att använda dem till vår fördel och att klara av att vara de vi är, sårbara och fulla av nyfikenhet inför livet.

Jag kanske inte är det bästa exemplet på att leva som jag lär, men jag har alla byggstenar inom mig och jag skriver av mig det jag tänker. Om ni vill förhandla genom mitt sätt att leva så missar ni kärnan i det jag beskriver. Jag är bara ett synsätt en tolkningsbar kärna till ditt medvetande. Behandla det jag skriver som något enkelt för det är inte svårt att leva om man tar bort trångsyntheten.

 

Postat 2011-02-22 08:18 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 6 Nästa