Vardagsbloggaren

Vardagliga händelser, utflykter och resor.

Well, well, well

Bob Dylan In my time of dying Well, in my time of dying don't want nobody to mourn All I want for you to do is take my body home Well, well, well / Bob Dylan

Postat 2011-12-31 11:27 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Livet är vad livet ger!

Livet är vad livet ger. Vad är livet? En del av guds allsmäktiga plan? Att förnedra sina undersåtar. Eller en vandring på vägen mot död, ålderdom och elände? Vad els man ser låter inte samhället barnen gödas, det känns som att samhället gnager på våra fattiga knotor. Som ett vidöppet sår inför dagen då allt vi har är vår nakenhet och den bittra sanning att allt är en resa mot det stora mörkret. Ve oss i sanningens mönster vi är som flugan i spindelns väv.

Samhället, vår egen valda politiska makt som våldtar våra fattiga och sjuka, förnedrar oss som mindre kunniga och behandlar oss som parasiter. Låt er inte bevekas i den väg vi valt, vi är skyldiga inför vårt eget ansvar. Bitterhet är ordet vi söker, en förändringens vilja vad sker härnäst? Vad ser vårt fjärrskådande öga om inte otrohet i systemets ådra. Vad är det för barn vi föder? Om det inte är mörker och elände så säg! 

Postat 2011-12-29 21:07 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

ADORE NOIR

Bilden är tagen ifrån ADORE NOIR - www.adorenoir.com

Jag har blivit publicerad på nytt i detta förträffliga online magasin. Det känns både roligt och hedrande att få synas med fotosidans länk till min blogg. Jag hoppas som tidigare att 2012 blir lika bra som det här året. Jag kan bara vara glad för vad som har varit. mycket spännande och roligt händer bara man vågar.

 

Postat 2011-12-29 19:15 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Värme och kyla

Inomhus bland välta granar och glömda julklappar, kaffekoppen är fylld och barnen alldeles lugna och trygga. Javisst att det är stökigt men det är också en symbol av glädje! Julen har varit till belåtenhet och barnens lycka en fröjd som håller i sig. Själv biter jag mig i läppen när jag ser utanför fönstret, så kontrastfullt, blåsten är så full av bitterhet att bara tanken på att bege sig ut gnager mig ända in i själen. Precis så är det i livet, den sköra balansgången mellan lycka och total misär. Jag tar en klunk kaffe och tänker mig bort, blundar och blickar in mot rummet där barnen sitter och ser på tv. Plötsligt så vaknar jag till och mitt sinne blir outhärdligt ärligt, jag älskar mina barn så otroligt mycket. Bara inte blåsten når in i huset och förgör den varma lycka vi byggt upp. Jag tar tag i fåtöljen hårt och knogarna bleknar, jag slappnar av och fattar ett fast grepp kring min kaffekopp. Aldrig ska jag låta kylan nå in! Slurrp!


Postat 2011-12-29 13:18 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Mannen med begär

Mannen med begär!

Vacklande tar jag mina första steg . Det är dagen efter och sedvanligt har jag tvingats upp bara ett par timmar efter det att sömnen tagit mig. Det är ångesten som gripit sina klor kring min barm. Jag står stilla i vardagsrummet och tänker bittra tankar. Går igenom gårdagen och allt känns som ett töcken, det är ältandets timma. Jag går igenom vardagsrummet och matsalen och ut i köket. Sakta fattar jag kaffebryggaren, tänker igenom hur det fungerar att slå på kaffe och sakta lättar dimman när ett annat begär gör sig påmint. En lätt förändring i luften möter mig med en kyla och jag tappar kaffemåttet på golvet. Jag står still alldeles gråtfärdig men avböjer från de tårar som kändes farligt nära. Jag tar upp måttet med en djup suck – varför just jag? Det är tanken som far flyktigt genom mitt huvud och biter mitt hjärta så hårt att jag lyfter handen mot mitt bröst.

Ensam i köket, kaffet är klart och jag fattar en kopp vid örat och fyller den med mestadels kaffe men också mjölk för att jämna ut det smått överdrivna mått valet. - Suck!

Finns det ingen på denna planet som förstår mig, hur kan man vara nöjd och glad, tankarna är många och svagt överdrivna för att krydda mitt illamående inför jaget. ”Det är spriten” tänker jag men reflekterar inte över det påstådda argumentet. Istället fattar jag flaskan och spär ut kaffet. Plötsligt så är dimman tjock och jag vänder åter till sängen. Nu är allt bra, lugnet har lagt sig och drömmarna är få. Nu är allt bra, för en stund. 

(Historien är påhittad) 

Postat 2011-12-27 07:59 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 4 Nästa