Vardagsbloggaren

Vardagliga händelser, utflykter och resor.

Höstskörden

Förra årets höstskörd.


Postat 2016-08-25 00:21 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Sotarporträtt

Sotaren.

”Knoparen krejsar i slunget, hans moj är dig svårt att förstå.
Han är fejig på isingar, kurpis och jack där i pipan han flinkt pumpar på.
Han förtjänar sin using på farning och stig till häringar, lanken och sjock
där i goniga kåpor och guckliga lin han rafflar på uket din stock.
När han flunsat sig trött går han käklustig hem till sin skrasp och får podis och jing,
han får skräckling till kläm, han får fleder och puff och tjabis med spisliga ting.
Ja, han avar från bysaköksimmorna hem och bevaskar sitt tryss och sin kåk
och blir då lika fejlös om noben som du, fast du inte begriper hans språk”

Alf Henriksson.                             


Postat 2016-08-23 22:37 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Tappade Hårddisken.

Min bildbank är borta!

Fick sent inatt reda på att min hårdisk med alla mina bilder från 2009 var tappad i golvet. Den går igång när jag sätter den i datorn men den läser inte in informationen. tar man tag i hårdisken och vänder på den så går det knappt, varför vet jag inte men det känns magnetiskt.

Vilket företag är bäst gällande förstörda hårdiskar och hur dyrt kan det tänkas bli att laga den?

Postat 2016-08-17 08:54 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Relationer

Familj!

Postat 2016-08-16 00:09 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Mentalsjukhuset

Ett värdigt avslut!



Jag har länge gillat det som är gammalt och nedgånget. Haft en förkärlek till det avtryck som öde platser har. Speciellt kanske om de rymmer spännande livsöden som just Säters mentalsjukhus. Den fasta paviljongen är nedlagd sedan 1989 men platsen har varit allt annat än övergiven.


Tyvärr så är det inte mycket kvar av byggnaden idag och kommunen har i tankarna att riva den. Förstörelsen har varit total och tack vare sociala medier så har sabotagen eskalerat på senare tid. Idag finns inget kvar förutom eroderade nedkladdade väggar och rivna inventarier såsom skåp, badkar och dylikt.


Tanken med mitt projekt att fotografera inne i lokalen var för att symbolisera ett avslut för den fasta paviljongen. Symboliken att platsen har gjort sitt och att den nu är befriad från sitt ansvar.


Jag ringde till mentalvårdsmuseet innan jag valde att gå in på egen risk. jag ville veta om det fanns någon chans att få gå in med tillstånd. Kvinnan som svarade i telefonen var uppenbarligen trött på människor som vältrar sig i den "påstådda" misären vid platsen. Hon önskade att intresset kring mentalvård borde vara mer sedd för vad den är "ett hjälpmedel" i vårt samhälle

Vad tycker ni?






Jag uppskattar som alltid att ni kommenterar mina inlägg.  

Postat 2016-08-14 23:46 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 Nästa