Vardagsbloggaren

Vardagliga händelser, utflykter och resor.

Visst är vi "Nakna"

När vi agerar som grottmänniskor. 

Det här inlägget får på sätt och vis bli en förlängning på gårdagens inlägg. När man är inne på kognitiva behandlingsmetoder har forskningen visat att det inte är alla människor som blir hjälpta av terapin. Under senare delen av nittiotalet visade det sig att mycket berodde på patientens möjlighet att se objektivt på sitt liv. Människor som tenderar att se allt inifrån har också svårt för egenansvar.

Det viktiga är då att lära sig att visualisera och objektivt se sig själv utifrån detta perspektiv. Det som händer när människor inte kan släppa taget kan vara rent destruktivt. Beroende, felaktiga beslut och dålig självuppfattning är bara några av de problem som kan uppstå.

Man kan lära barn i tidig ålder att få en bättre självuppfattning genom att lära dem att skjuta upp belöningar. På sikt lär sig barnen att agera mer utifrån det kalla systemet som styrs av "Prefrontala cortex" som annars lätt blir hämmat av impulser från det varma systemet som styrs av vår "amygdala" Forskning har visat på barn som tidigt lär sig att det är bra att kunna vänta har det enklare genom hela livet. De har lägre BMI, bättre hälsa, bättre utbildning etc. 

Visst har uppväxtmiljön en viktig faktor i hur våra liv blir men det är naivt att tro att icke gynnsamma miljöer inte kan skapa genier. Jag skulle kunna ta upp massor av exempel men väljer helt enkelt att rekommendera boken "David & Goliat" som är skriven av min favorit författare Malcolm Gladwell.



För någon som känner igen sig i det jag beskriver så kan jag också tilläga att det aldrig är försent. Hjärnan omformar sig hela tiden och till skillnad från tidigare kunskap har det visat sig att hjärnan hela tiden skapar nya celler och att det går att boosta sin kapacitet under hela livet. Vi lever inte i en nattsvart värld och om "du" upplever den som nattsvart ber jag dig att öppna ögonen.






 

Postat 2017-09-11 11:08 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Vad kan vi göra annorlunda. - Jo en "jävla massa".

Vårt eget sofistikerade bibliotek där alla svaren finns.

Tänk dig själv som ett bibliotek där du har X antal tusen böcker. Böckerna är DNA kedjor och innehållet genuppsättningar som bildar ord. Varje vaken sekund på din dag kommer kapitlen att bli större och orden förändras allt beroende på hur du agerar/är.

 Att utifrån det perspektivet se möjligheten att förändra sådant som man inte är nöjd med. Böcker är lätt manipulerade och går alltid att tolka på olika sätt. Exempelvis när du bestämt säger att du "Aldrig" kommer att lära dig något, ställ dig då motfrågan - vill jag lära mig det här? Om du börjat på något så är det alltid lättare för hjärnan att ta den bekvämaste vägen.

Exempelvis som att skylla på yttre faktorer, "Läraren är korkad, löparskon är skit osv". Istället för att kanske se möjligheten i att man kanske själv gör fel på något sätt. Att då utmana och utnyttja din kapacitet på lång sikt genom att helt enkelt tänka positivt.

Vad kan vi göra annorlunda. - Jo en "jävla massa" om vi bara tänker ur ett bättre perspektiv, enkla metoder som automatiskt skapar en bättre miljö för din hjärna/jaget. Kognitiv beteende terapi är inte svårt och det handlar till större delen om eget ansvar.

 Att som deprimerad knyta ihop säcken genom att förstå sina problem inifrån, vad kan "jag" göra för att må bättre. Vad kan "jag" göra för att lära mig, hur ska "jag" göra för bli bättre. Sen att agera utifrån det "kalla systemet" istället för det varma. långsiktiga mål / impulsbeteende. 

Man ska aldrig säga aldrig, man ska alltid se möjligheten till en positiv förändring. Du har en grund uppsättning med gener som kallas för "arv" under din uppväxt och hela ditt liv så kommer du agera utifrån "arvet" men samtidigt lära dig utifrån "miljön" Du är alltså formbar och även vid svåra uppväxter/diagnoser av olika slag så går det "alltid" att förändra ditt liv till det bättre men det är "ditt ansvar".

Tänk positivt. 

Postat 2017-09-10 08:09 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kortisol krymper din Hjärna

Stress förstör din Hjärna!

Idag har jag något väldigt intressant att ta upp. Visste ni att stresshormonet Kortisol krymper hjärnan och att det omedelbart får en negativ effekt på att tänka "kallt" alltså att genom förnuft förstå situationen. Det är istället lättare att agera "varmt" alltså genom impulser. 

Att vara stressad under en längre tid "krymper" alltså hjärnan, skadar den rent av vilket visar sig på hur man uppfattar omvärlden, minnet påverkas negativt och man får svårt att agera sunt i de snabba besluten. Amygdala som är den delen i hjärnan som skapar de heta/kalla tankeförmågorna ökar i volym men stänger av din förmåga att analysera och förstå "situationen" andra delar av hjärnan krymper och skapar obalans i din förmåga att uppfatta omgivningen, du blir automatisk trögare, mer negativ, kanske rent av deprimerad. 

Det finns massor av situationer som ökar chansen för att hamna iden här situationen. Fattigdom, krävande jobb, dålig stimulans, relationer. Egentligen går väl listan att göra hur lång som helst. Idag finns det inte botemedel emot det här fenomenet i form av medicin.

Däremot så pratas det mycket om kondition där man ökar kortisol halterna men som på sikt gör din kropp mer immun för stressade situationer. Du kan även arbeta med mindfullness, äta korrekt men också i många fall arbeta för att ändra din vardag och att framför allt lyssna mer på vad "du" behöver.

"Tänk om"

man kunde förändra hjärnans aktivitet och få den att missuppfatta stressen under en kortare period. Att ge hjärnan den stimulans och utrymme  som behövs för att återhämta sig.  Som jag är inne på vid varje blogginlägg så är hjärnan plastisk, så i rätt miljö och med rätt tankar så kan vi förändra den till vår fördel. Ny forskning visar starkt på att det egentligen inte finns några gränser för vad vi är kapabla till så länge vi vet vilken form av stimulans hjärnan behöver.

Jag tycker att det borde kunna gå att skapa ett program där man tar fram miljöer för att få människor med hjärntrötthet och andra stressrelaterade skador att återhämta sig. Det bedrivs så mycket forskning idag men väldigt få där man faktiskt använder sig av fysisk rehabilitering i den formen. 

Postat 2017-09-07 12:57 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Konkreta Bevis!

Är trött idag, det var en tuff dag igår. Utredningen mötte jag med en skräckblandad förtjusning och jag är inte riktigt nöjd med resultaten. Allmänbildningen var helt ok och även iq testerna. Min hjärnskada ligger i den högra hemisfären och storhjärnan vilket rubbar mitt lokalsinne och rumsuppfattning, jag har även svårt att lokalisera mönster när det blir rörigt. Min inlärningskurva fungerar fortfarande men inte lika bra som tidigare.
Idag sitter jag mest och funderar på vart den här utredningen leder och hur jag kommer att tackla min situation när man nu vet svart på vitt vilka problem jag har. Att hela tiden möta sina brister är jobbigt och att hela tiden känna att jag behöver korrigeras för att anpassa mig. Det hade räckt med min AD/HD. Samtidigt så är det så här livet är och hjärnan är plastisk, vilket innebär att det som är på ett sätt idag kan vara något helt annat imorgon. Som jag skrivit tidigare, så älskar jag utmaningar och de sista åren har lärt mig att det är "jag" som sätter gränserna i mitt liv.
Med korten på bordet är det bara att börja arbeta.
På fredag fortsätter utredningen...
Följ mig gärna på instagram: insta_marshall
Facebook: www.facebook.com/Marshall.Foto
Postat 2017-09-06 10:22 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Hjärnblödning!

Att drabbas mitt i livet och vägen tillbaka.

Bakgrund

Aftonbladet

Jag fick lugnande på Karlstads sjukhus, jag försvann och vaknade många timmar senare i Uppsala. Jag hade slangar och påsar av blod från ett dränage som kom ifrån huvudet.

 Jag somnade om och vaknade av att jag hade besök. Det var min fru och mina föräldrar. Jag vet att jag var glad och kände hopp om att faktiskt klara mig galant ur situationen jag befann mig i.

jag tittade på min fru och log samtidigt som jag sa

- Nu äntligen kan jag gå tillbaka till jobbet.

 Det var november 2014 och idag är förändringen total. Jag hoppas få börja arbetsträna snart, jag längtar efter en normal vardag.

Innan olyckan jobbade jag som behandlingsassistent, kock, egenföretagare som fotograf, hjälpte studiefrämjandet och kommunen jag bodde i. Jag stortrivdes med livet. Nu är jag glad om jag hittar en arbetsgivare som förstår att vägen tillbaka kan ta tid. Jag vet inte vad jag ska jobba med, vet inte vad jag klarar av.

Det enda jag är säker på är att jag kommer ge 100% på den uppgift som jag får. Jag vill verkligen få tillbaka mitt liv och känna mig meningsfull.

Om ni känner någon eller själva befinner er i samma situation alternativt har förslag på vad man kan göra så får ni gärna återkoppla till mig via en kommentar eller kanske mail.

Tänk att livet kan förändras så snabbt. Att allt man tar för givet bara är en illusion och det som är verkligt är vad man inte klarar av att göra. För visst är det enkelt att acceptera vad vi är men svårare att förstå vad vi inte klarar av.

När vi ska rakt fram och möter en vägg då finns det bara två val, stå kvar eller klättra.

Tackar för ordet.

Postat 2017-02-09 13:16 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 ... 11 Nästa