Varför korsar fasantuppen vägen?

På en måttligt trafikerad huvudled i ett av Uppsalas industriområden. Den kommer utsmygande från buskaget och ser sej nervöst omkring.

" - Det här verkar ju lugnt....en tom cykelbana och sedan vägen....puh. Men det borde gå..."

" - Cykelbanan avklarad, piece of cake ! Nu gäller det....titta höger, titta vänster, titta höger..."

" - FULL FART!!! Höger, vänster check!!! " Den har inte en aning om att den blir dagens bild 54.

" - Hoppla....pust,... wow det här går ju bra!"

" - Så där ja! Avklarat! Man är väl ett proffs! Nu är bara frågan.......VAR ÄR BRUDARNA? "

Hälsningar Lena

Lurviga rumpor...

Idag strålade solen så jag slank ut en stund på lunchen. Bara några hundra meter från "kontoret" hittade jag några väldigt lurviga rumpor. Den här får bli bild 53.

" - Hej! Jag jobbar som undervisningshäst "modell liten". Vad jobbar du med? " 

Det finns "modell stora" hästar i några andra hagar men det var ju de här små som var så oemotståndliga. Helst skulle jag vilja ha dem utan grimma men det är förstås opraktiskt för de som jobbar med dem.

Det är inte helt lätt att hålla vit hästpäls ren men dessa små långhåriga skäckar är det någon (kanske flera) som pysslar mycket med. De är helt rena på de vita partierna och de långa svansarna är välborstade.

Jag lämnade hästarna halvsovande i solen och gick en kort sväng in bland träden. Där blev det plötsligt väldigt mycket mörkare. Högt upp i ett träd rörde sej något....Jag riktade kameran uppåt och tryckte av. Det blev ett antal mycket mörka bilder tills nötväckan hoppade fram i en tunn ljusstrimma....en bild, sedan var den bara borta.

Snart fredag....yeah!

Hälsningar Lena

Lördagstur till Edsbergs slott och Råstasjön

Jag har sett denna skulptur vid Edsbergs slott vid flera tillfällen men inte förstått vad den visar. Det gjorde jag inte idag heller men jag tog en bild på långt håll med tele på impuls. När jag tittade på bilderna i kameran på väg hem såg jag vad det var. Ser ni det? Den får bli dagens bild 48.

Ibland vill man spara en dagens bild till en annan dag då fantasin tryter. Den här skulle jag gärna ha en annan dag men jag kör knappast till Sollentuna enkom för den.

En ung fiskmås visade upp sej i det fina soldiset. Tyvärr låg det något blågrönt längs stranden i bakgrunden.

Mera mås. Vi hade hoppats på intressanta småfåglar längs den lilla bäck som strömmar genom parken men det blev inte så mycket där. Varken gärdsmyg, kungsfågel eller stjärtmes visade sig.

Vi drog vidare till Råstasjön och jag kan rapportera att hägrarna har hittat ett nytt ställe att hänga på så länge isen är full med folk. Det satt minst 30 hägrar på höghustaken. Det såg rätt dråpligt ut och vi mötte en familj från Göteborg som var helt förundrande över hur det kunde sitta så många hägrar där på hustaken. Vi förklarade....

Den ensamma skedandshonan vi sett tidigare har nu fått en vän av motsatt kön...om hon fortfarande är kvar....Vattenrallen var inte hemma för den som undrar. Den rapporteras dock nästan dagligen i Artportalen så den är nog där. 

Som en liten bonus dök den här pigga fågeln upp vid småfågelmatningen när vi var på väg tillbaka till bilen. Den underliga var att den var ensam. De brukar ju komma i grupp men denna gång blev det bara en ensam stjärtmes. Inte så illa det heller förstås.

Hälsningar Lena

Tufft träningspass

Grodan har börjat hårdträna inför vårens eskapader. Inspirerad av gamla Jean-Claude van Damme filmer kör han glasväggsklättring följt av statisk träning i terrariehörnen.

Han hälsar att jag ska påpeka att han inte har "geckofötter" och heller ingen sugpropp på magen. Han spände sej lite extra när jag lovade att han skulle få bli dagens bild 47.

Ooops, där blev det lite jobbigt!

Ha en skön fredag allihopa,

hälsningar Lena

Vackraste vråken

I går satt jag i ett gömsle i Salbohed hela dagen med hopp om att få se fjällvråken på nära håll. Det såg bra ut och det fanns en mycket fin pinne för den att komma ner och sätta sej på. Den som skatorna satt på i gårdagens inlägg...

Vråken kom och slog sej  ner i ett träd nästan mitt framför gömslet men på rätt långt avstånd. Nåväl, den kollar väl in läget. Nu gäller det att sitta stilla och tyst....och vänta på att fågeln ska bestämma sej. Pica pica var av en helt annan uppfattning. Vråken skulle bort!

Den tröttnade på de ettriga skatorna efter några minuter och drog iväg...åt fel håll! Men så vacker den var när den visade upp sej.

Den flög bort men gjorde sedan en sväng och....

...på mycket långt håll (kraftigt beskuret) såg jag den vända och komma mot mej igen. Med visst hopp följde jag den i sökaren tills en träddunge kom i vägen.

Vråken vek av åt andra hållet och landade på marken framför den gamla ladan. Fortfarande med ett rejält avstånd från gömslet.

Jag kan inte låta bli att beskära ordentligt för att visa hur praktfull den är. Jag tror bilden tål detta hyfsat i alla fall. Jag har använt Canons 100-400 zoom f/5,6 på min 5D mk III, ISO 1000.

Den första skatan är snabbt på plats med sina alarmerande krax ljud.

Vråken lättar igen och flyger mot skogen. Jag hänger med så gott det går...

Den försvinner bort mot skogen och över trädtopparna. Vråken kom tillbaka flera gånger men inte närmare än på denna första runda. Skatorna stortrivdes och plockade i sej av godsakerna som låg framme. Det kom en rovfågel till innan mörkret sänkte sej men den visar jag en annan dag.

Dagens bild 46 kan ju inte bli en vråk från igår så jag väljer en gryningsbild. Det blir snabbt ljusare nu och när jag kom till campus i morse 07:02 såg det ut så här. Det finns hopp....

....och i morgon är det fredag....yeah :-)

Hälsningar Lena