Delfiner i gryningen

Vi är på stranden i tidig gryning den tredje dagen. Det är förvånansvärt lite vind men vågorna som bryter mot stranden är ändå rätt ordentliga. Längre ut ser dock havet behagligt stilla ut.

Vi ska ut på morgonens första dyk klockan 06:00 och aktiviteteten är redan hög under solskyddet där alla dykare plockar ihop sina flaskpaket. Vilka dyk som är bokade, båtarnas namn och vilken dykguide som ska med står prydligt på tavlan. Allt är välorganiserat och flyter bra. Lägg märke till de huvudlösa guiderna som äter frukost i bakgrunden.

Mitt i morgonbestyren kommer en stor båt ner på stranden. En fisketur av det mer lyxiga slaget. Det ser lite stökigt ut, men när de väl lyckats dra båten genom den lösa sanden med traktorn har de inga som helst problem att få ut den i vattnet. Åtskilliga båtar kommer på trailer ner på stranden dragna av fyrhjulsdrivna bilar. Ett antal kör fast direkt då de försöker ta sats ut i sanden utan att först minska lufttrycket i däcken och lägga i lågväxeln.

De olika reven har fått namn efter hur långt ut de ligger. Idag ska vi ut till 7-mile reef. Under färden ut till reven håller båtföraren hela tiden utkik efter större djur som ibland uppehåller sej nära ytan. Valhaj och manta förekommer, men det är ganska ovanligt att man får se dessa. Delfiner finns det dock betydlig mer av och vi väntar alla med spänning på ett möjligt möte. Båten bromsas plötsligt upp och vi gör en skarp sväng till höger. Ett antal blanka ryggfenor bryter ytan…

Snabbt får vi på oss mask och fenor. Delfinerna cirklar runt båten när jag rullar över kanten. Det fungerar inte att använda blixt för den här typen av fotografering så jag höjer iso till 800 och spanar ner i vattnet. Det är flera delfiner som simmar runt oss och de är trollbindande i sin smidighet. De rör sej ner mot sandbotten och jag testar några bilder. Inte optimalt men med lite efterbehandling tycker jag ändå att bilden förmedlar rätt känsla.

Jag vänder mej runt i vattnet för att få solen i en bättre vinkel och ser två delfiner som kommer underifrån. De sveper förbi och vattnet fylls av klickande läten, lite snatter följt av höga pipljud. Snackar de om oss månntro…? Ögonblicket är magiskt.

Vi dröjer kvar på ytan och delfinerna gör några lovar runt oss innan de drar vidare. Båten guppar intill oss och det är bara att klättra ombord. Revet bjuder på fina små stim med gula och blårandiga ”snappers”. Mötet med delfinerna blir dock ändå höjdpunkten, så det får avsluta dagens inlägg.

Hälsningar Lena

Sodwana Bay

Vårt första resmål i Sydafrika var Sodwana Bay på östkusten för lite avslappnande tropisk dykning. Aporna hälsade oss välkomna till Coral divers, som vi valt att bo och dyka med.

Området är nationalpark både på land och i vattnet, vilket gör utbudet av djur man kan möta extra spännande. De mest framfusiga aporna var "Vervet monkeys" som den på bilden ovan, men en och annan babian visade sig också.

Dykdag ett steg vi upp 05:30, fixade i ordning utrustningen och åkte sedan bakom en traktor ner till stranden. Termometern visade över 20 grader och solen var på väg upp. Aporna spanade på oss från staketet när vi passerade.

Dykningen i Sodwana Bay är relativt enkel, men båtresan till och från reven är lite av ett äventyr.  Man åker från stranden med gummibåt, försedd med dubbla utombordare, rakt genom vågorna! De ser inte så stora ut på bilden, men den är tagen en lugn morgon. Man kan bara dyka fram till lunch sedan blåser det så mycket att vågorna blir för stora. Surfbräda är då mer lämpligt...

Vattnet är blått och temperaturen behagliga 26 grader när vi sjunker ner mot det första revet. Korallerna är kanske inte så imponerande stora, men det finns gott om liv på dem.

Bordskorall (table coral) finns det gott om och ofta dolde sig färggranna fiskar under dess stora platta formationer, här en "banded snapper".

Här är det ett gäng rosa "anthias" som hittat en fin korall att hålla till under.

Dessa stora röda fiskar heter inte helt oväntat "bigeyes" och de fanns lite över allt. Här fick jag vänta en stund på att båda skulle posera någorlunda vettigt.

Ibland kokar vattnet nästan av småfisk och här är det stim av glasfiskar som väller fram genom öppningen i revet. De simmade runt och kom sedan tillbaka så jag blev kvar här en stund.

Plötsligt kommer en stor sprakande "coral cod" rakt ner i öppningen och jag får en bild då den visar upp sej i all sin prakt. Vid det här laget hade resten av dykarna försvunnit iväg rätt långt och jag fick ge upp den fina korallöppningen. Inte bra att tappa bort gruppen redan första dagen.

När man kommer tillbaka från ett dyk är det full fart genom vågorna och upp på stranden. Det gäller att få upp båten så långt som möjligt i sanden, men ändå bromsa i sista stund för att passagerarna ska orka hålla sej kvar. I botten på båten sitter det band som man stoppar in fötterna under. Det minskar risken att man ska trilla av högst väsentligt, både på ut- och inresan.

Det var allt för denna gång

Lena

En kohägerunges vedermödor

Inspirerad av Mikael Ekelunds fina inlägg med hägrar från Florida letade jag igenom ett album från vår senaste resa till Sydafrika (2008). Vi besökte en krokodilfarm en dag då det blåste för mycket för att dyka.

Krokodilerna lurade i sina vattenpölar eller låg i solen och gottade sej.

Alla typer av djurhållning som innebär att människor tillför stora mängder foder drar också till sej en andra djur som vill vara med och ta för sej när det bjuds. Så också i en krokodilfarm.  Träden på farmen var full av olika typer av fåglar. På denna bild kan man se häckade ibis (African Sacred Ibis) och en art av vävarfågel.

Träden hyste också en ganska stor samling kohäger (Cattle egret) och deras ungar började ta en del stapplande steg bland grenarna. Följande bildserie visas i samma ordning som de togs och ni får ha överseende med att det vita är utfrätt lite här och där. Jag hade bara en Canon 400D och en kitzoom (och kunde betydligt mindre om än jag kan idag). 

 Denna unge har bestämt sej, idag ska grenen bestigas! Brorsan är inte alls lika säker.

"Vänster fot på plats och å så tar jag sats, brorsan tvekar inför blotta tanken..."

"Båda fötterna på grenen !!! ...hur gör man nu, flaxar ??? "

"Oiiii, överkompenserade lite..."

"Sådärja, nu känns det bättre. Kolla in brorsan, han är säker avundsjuk." 

"Va ??? Händer det nåt där nere ???"

" Oooiii...du luras ju bara för att jag ska tappa balansen..."

"Jag behärskar faktiskt den här tekniken nu, så det så ! "

Det var dock ganska uppenbart att det fanns en och annan som misslyckades där uppe i trädkronorna, och den som väntar på något gott....kan stå ut med lite skit.

Ha en fin fredagskväll

Lena 

LIVMODERKANNIBALER

....låter väl som titeln på en dålig skräckfilm, men det handlar istället om fortplantning hos sandtigerhajar.

Dessa hajar kan man möta på många platser i världen och även se i ett flertal akvarier t ex både i Kolmårdens Tropicarium och på Universeum i Göteborg. Det är fridfulla varelser men de utstickande tänderna får dem att se lite grymmare ut än de är.

Vi fick nöjet att möta ett tiotal sandtigerhajar i Sydafrika 2008. Det var högdräktiga honor som samlats i Sodwana Bay för att invänta nedkomst. Hajarna är dräktiga 8-9 månader och föder en eller två ungar som är ca 1 meter långa. Dessa honor var själva ca 2,5 till 3 meter långa.

Ungarna blir så stora som 1 meter genom att vara sk livmoderkannibaler. När fostren är små har de alla en gulesäck med näring. Den tar slut när hajfostren är ca 17 cm långa och då börjar de större äta upp de mindre, samt obefruktade ägg som kan finnas i livmodern. Till slut återstår bara det största hajfostret i var och en av de två livmödrar som hajen har. Den kan alltså maximalt föda två ungar per tillfälle men ibland blir det bara en.

Hajarna sveper över våra huvudet men det finns inte det minsta hot i situationen. Dessa honor väntar bara på att föda sina ungar och simmar i stillsamma cirklar i den lätta strömmen. Denna art kallas "Sand tiger shark" i USA, men möter man dem i Australien kallas de "Grey nurse shark" och i Sydafrika är de mest kända som "Ragged tooth shark" eller "Raggies".

Vi lämnade de vackra hajarna åt sitt öde efter 40 minuter. Eftersom man är rädd att störa dem för mycket fick endast en grupp dykare besöka dem per dag och maxtiden var 40 minuter. Om vi har tur kanske vi för möta nya "raggies" på vår nästa tur till Sydafrika.

Hälsningar Lena