B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Fiskar

Under helgens dyk mötte vi inte vara bläckfiskar utan också en del fiskar. Här kommer ett axplock. Först en smörbult. Det finns många olika sorter och det kan möjligen vara en svartmunnad smörbult.

Det här är i alla fall en leopardfläckig smörbult. Man hittar dem ofta så här, i skrevor.

Kantnålen inbjuder till lek med kort skärpedjup.

Den här långsmala fisken är släkt med sjöhästar.

Den här besynnerliga lilla fisken är en skäggsimpa. De simmar mycket ogärna och man ser dem oftast ligga helt stilla eller "kravla" fram på botten.

Om ni undrade varför den var så suddig mitt i ansiktet på förra bilden är det för att den har en ganska lång nos. Rätt charmig eller hur?

Här bor två tejstefiskar i en skreva och jag försöket länge rikta en smal stråle blixtljus in i skrevan. Det blev inte riktigt som jag ville och fiskarna tröttnade helt på mej.

Avslutar med en liten knot. Den rör sej över botten med fenstrålarna som ser ut som krokar. Den här är bara några centimeter lång och vi såg den på nattdyket i Gullmarn. En fisk som jag nog bara sett i norska vatten förut.

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-11-08 20:43 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Kaxig jättehummer!

Under ett av dyken vid Väderöarna på midsommarafton mötte vi en riktigt stor hummer. Kanske den största vi någonsin sett. Vi närmade oss lite försiktigt för den låg utanför sin "håla" vilket är mycket ovanligt på dagtid. Jag hade Tokina 10-17 mm fisheye på kameran (på 11 mm) och bilden är något beskuren. 

Den här bilden är obeskuren och hummern backar inte trots att jag är väldigt nära. Istället kommer den vandrade med klorna i "högsta hugg" och går först mot Fredrik. Ingen av oss har någonsin upplevt en hummer som kommer mot oss på det sättet... 

Klorna är enormt stora och Fredrik bryr sej inte ens om att höja sin kamera med 60 mm makro.

Plötsligt kommer hummern på andra tankar och vänder sej mot mej istället. Här kan man se att den har en del av en krabba som den håller hårt i. Störd mitt i maten, kanske var det därför den var så hetsig i humöret. 

Tyvärr hade jag bara en fungerande blixt så ljuset blir ojämnt när den stora hummer kom farande mot mej. Jag hann inte heller rikta om den enda blixten jag hade för det gick för fort. Den stora mörka klon är precis vid kameraporten och jag backade spontant undan.

Hummern passerar mej med sin måltid mellan frambenen och klipper några extra gånger med den stora klon mot kameran. Den vandrar iväg bland stenarna och vi låter den hitta en ny plats för att få äta ifred.  

Trots att det var 10 dykare i vattnet på ungefär samma plats under ca en timme var det bara vi som mötte denna hummer. Tur att jag hade bilder som kunde styrka att det var en riktig gammelhummer.  

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-06-30 13:44 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Midsommarafton del II. Vi var helt under ytan...

....och där var det också "fest". Havet var fullt med småfisk. Små torskar, ca 5-7 cm långa, stimmade runt i vattnet vid Väderöarna. Dock inte alls så organiserade som jag hade önskat.

Om man tittade upp mot ytan såg det ut så här. En del små sill är med här också.

Havet var stilla på midsommarafton och sikten imponerande för att vara svenska vatten. Vid Trolleskär hittade jag den här spännande platsen....

Jag kunde inte motstå att simma in i den här gången. Fredrik låg någonstans bakom mej och fotograferade med makro så jag visste att han antagligen skulle ligga kvar där.

Småtorskarna irrade runt mej....och jag smög vidare. Om man rör sej sakta och försiktigt rör man förhoppningsvis inte upp så mycket små partiklar i vattnet (som blir vita prickar när blixten slår).

Här blev det lite trångt. Det är också ganska grunt, ca 6-7 m.

Gången mellan klipporna slutade så här och med en blixt som inte fungerar som den skulle förmådde jag inte lysa upp detta mer. Jag vände om och simmade ut.

I mynningen hittade jag Fredrik bakom en ridå av småfiskar. Makrofotografer rör sej nästan inte alls om de hittar en fina motiv.

Vi simmade vidare och hittade andra spännande platser.

Här har jag lite tur för det är både en blåstråle och en rödnäbba med på bilden, förutom krabban som sitter på stenen. De två fiskarna är av samma art, hanne och hona av blågylta. Dykaren som närmar sej med en lampa i bakgrunden är också en bonus.

Makarna blåstråle stannade kvar och jag fick en bild från en annan vinkel. Nu fick Fredrik vara modell. Bilden är tagen med enbart en blixt och det var tyvärr smolket i bägaren denna dag, för den visade sej vara helt död.

Vi fick förstås en smarrig lunch och en förstklassig midsommarmiddag innan dagen var slut men timmarna under ytan denna midsommar slog nog allt detta år (och ni har inte sett attackhummern ännu).

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-06-28 19:03 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Glimtar från en svensk midsommarafton...

Vi firade midsommar på västkusten, mitt i en riktig turistidyll med vackra sjöbodar, stora båtar och vajande flaggspel....

De som hade en sjöbod tillräckligt stor för att sitta i gjorde så....

...eller så fixade man andra lösningar med presenningar och provisoriska regnskydd. Ni vet väl lika bra som jag vad som händer när man råkar komma åt en svacka i duken med särskilt mycket vatten...men stämningen verkade god. Bilderna är förstås tagna med 400 mm för vi ville ju inte störa dem denna sköna helg.

Färggranna goretexkläder, paraplyer och burköl. Visst är det svensk midsommar i ett nötskal? Men vad gjorde vi då? För inte trodde ni väl att vi satt i en sjöbod och åt sill med öl och nubbe?  

Vi simmade förstås med sillen!!! Dock är det nog mest småtorskar på denna bild,... men det fanns en hel del småsillar och annat smått och gott under ytan vid Väderöarna. Tänk,.. vi märkte inte av en enda droppe regn!

Vi träffade också på dessa livsnjutare som gottade sej på klipporna. Förstora så förstår ni ännu bättre. Kolla in sälen till vänster som gör "bananposen". Bilderna är förstås tagna med 400 mm (och beskurna) för vi ville ju inte störa dem denna sköna helg.

Fortsättning följer...

Hälsningar Lena

Postat 2017-06-26 21:03 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Vårdyk med nakensnäckor

 

Om man dyker den här tiden på året i Svandinaviska kustvatten kan man hitta mängder med nakensnäckor. Det är små snigellika djur utan skal som oftast är från ca en halv till ca 3 cm stora. De är ganska svåra att artbestämma men jag har försökt göra mitt bästa genom att titta i boken "Svenska nakensnäckor" av Malmberg och Lundin (2015). De två på bilden tror jag är rödbrun kamnuding.

Det här tippar jag är en linjebortsnuding pga den längsgående vita linjen. Nakensnäckorna är ofta färggranna och en del har lysande vita utskott. Färgen kommer från de organismer de äter och det vita i toppen är en nässelsäck som innehåller nässelkapslar från de djur de ätit. Nässelkapslarna bränns (som en brännmanet) och fungerar som nakensnäckans försvar.

Detta är ganska säkert en vårtborstnuding som lägger ägg i form av tunn sträng i spiral. Den sitter tyvärr på väldigt brokig botten och inte alls som man "vill ha den" om man strävar efter mer konstnärliga bilder.

Två till vårtborstnudingar. Nakensnäckorna är hermafroditer och under parningen, som ofta sker under senvinter eller vår, byter idividerna sperma som befrukatar de ägg som båda individerna bär på. Äggen lägger de sedan i spiral- eller rosettliknande mönster som det till höger på bilden.  

Här ett exempel på en annan äggsamling från en nakensnäcka där man t o m kan se de individuella äggen.

Eller så kan de ringla äggsträngen runt växtligheten som på bilden ovan.

Den här är verkligen pytteliten och jag chansar på en ryggfotsnuding, men de går att förväxla med ett par andra arter och man kan inte se huvudet på denna.

De här två är betydligt större och jag tror att de är snigelkottar. De kan bli 120 mm långa. Ett passande namn eller vad tycker ni?

Här är det nog två knottriga gurknudingar som verkar ha det lite mysigt tillsammans.

Mest troligt en signalnuding. Den har huvudet till vänster och där kan man se två huvudtentakler (rhinoforer, ser ut som horn med en spiral i änden). Det är nakensnäckans sinnesorgan för smak och lukt. Mitt på ryggen sitter gälbusken samt på denna art två utskott som är gula i toppen.  

Signalnudingen lägger ägg i form att ett böjt band som inte bildar en hel cirkel så det kanske är exempel på den snäckans ägg som vi ser på denna bilden + en signalnuding och fyra storbubbliga sköldnudingar (eller möjligen äggbubbliga....).

Signalnudingens huvudtentakler samt fyra utskott på munfliken.

Liten och brun.,.... kanske en långhornad sköldnuding. De kan variera i färg men ska ha små guldfärgade pigment på kroppen (förstora och bedöm själva). Huvudtentaklerna ska vara påfallande långa enligt boken.

Det här är i alla fall en fransträdnuding. Det är den största och vanligaste nakensnäckan i svenska vatten. Bilden är tagen på grunt vatten och det gick en del vågor så vi gungade fram och tillbaka tillsammans. Inte helt lätt att få en skarp makrobild kan jag intyga, men vi gungade i alla fall i takt.

Fransträdnudingen kan har olika färg och den här hittade min sambo när jag fotade den brunspräckliga. Tyvärr fick jag inte till hela huvudet i bra skärpa men jag är ändå tämligen säker att det är samma art. Det var allt för denna gång, nu är det fredag !

Hälsningar Lena

PS. Alla bilderna är tagna under dyk vid Väderöarna förra helgen.  

Postat 2017-04-07 17:08 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 6 Nästa