B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Hummer

Under helgen var vi, i enlighet med en mångårig tradition, på Väderöarna och gjorde säsongens sista dyk. På lördagen träffade vi på två hummerfiskare som vittjade sina burar.

Här är en bur på väg upp...

...den var tom.

Den skulle betas om och sedan åkte den tillbaka i vattnet.

Den processen gjorde att de snabbt fick en flock bevingade matgäster.

Vi lämnade fiskarna i en flock av vita fåglar och drog vidare till vår nästa dykplats.

Den enda hummer som vi lyckades få syn på under sju dyk (drygt sju timmar under ytan) var den här lilla krabaten som gömde sej undan blixtar och dykare. Humrarna höll sej undan, fast de behöver inte vara rädda för oss dykare för vi rör dem inte.

Dock skulle det bli hummermiddag till kvällen och den här bjässen hade gått in i en tina. Dykarrangören köper humrarna från en lokal fiskare som levererar dem nykokta.

Just denna vägde 1,8 kg och måste delas i två portioner. Om man bara äter hummer och någon enstaka liten brödbit med vitlökssmör, så är 900 g en rejäl middag.

Till en middag med svensk nyfångad hummer måste man ha något gott att dricka och torr champagne passar väldigt bra. När man väl börjat pilla med hummern kan man inte längre ta i en kamera så jag avslutar här. Det blev en lång sittning innan det sista skalet var urskrapat och det sista minsta benet tömt.

Hej så länge,

Lena

Postat 2018-11-07 19:55 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Brännmanet

Under midsommarhelgens dyk på Väderöarna stötte vi på några riktigt stora brännmaneter. I trådarna simmade ofta ett gäng vitlingyngel. Brännmaneter äter små fiskar som den bedövar med nässelkapslarna som sitter på trådarna. De små vitlingarna har dock kommit på ett sätt att skydda sej med hjälp av manetslem, vilket gör att de kan leva relativt skyddat inne bland de brännande trådarna.

Det är en utmaning av fotografera de små fiskarna då de för det mesta inte vill uppehålla sej på rätt sida av maneten dvs de är alltid på "baksidan". Om man råkar vara två fotografer kan man överlista dem ibland. Manetens trådar har också en tendens att vara "överallt", ofta som ett virrvarr åt olika håll.   

Här har vitlingarna samlat sej under manetens stora klocka. Lampan ser lite konstig ut för det råkade vara ett språngskikt i vattnet där allt blev mer eller mindre blurrigt. Djupet är inte mer än 5-7 m.

Dykaren bakom maneten ger lite perspektiv på hur stor den faktisk är. Ni ser också var det är troligt att dykaren kommer att bränna sej på trådarna när maneten gör en helomvändning. Det svider bra på överläppen.

Solen strålade och det ger fina effekter, men kan vara knepigt att få till. Min 7D mk II hanterar solljuset betydligt bättre än den gamla 7D som min sambo dyker med.

Jag kom hem med hundratals bilder på maneter med vitlingar, men det var den sista bilden jag tog på hela helgen som blev bäst.

Hälsningar Lena

Postat 2018-06-27 15:47 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Sol och sälar

Enligt flera års tradition firade vi midsommar i Hamburgsund och gjorde dagliga utfärder till Väderöarna för att dyka. Det blåste en del på fredag och gungade även lördag, men solen sken på oss när vi väl kom ut till havs. 

På lunchen mellan dyken låg vi i en naturhamn där det är tillåtet att vara även när sälskydd råder. När vi sakta nosade oss in mot den specifika ön låg det sälar på var och varannan klippa.

Jag har mängder med bilder på sälar men kunde förstås inte motstå dem...

Sälungar av varierande storlek ligger och myser i solen med och utan mammor.

Alla bilder är tagna med 400 mm och de är dessutom beskurna, dvs vi höll ett rejält avstånd till sälarna för att inte störa dem.

Trots att det fanns mängder med säl i området är det mycket ovanligt att man ser dem under ett dyk. Vi dök visserligen inte precis på denna plats, men även om vi hade gjort det hade chansen varit liten. 

En tjej som snorklade på lunchen hade turen att ett par sälar simmade förbi under henne. De är visserligen nyfikna men håller också ett rejält avstånd och då är sikten sällan så bra att man hinner se dem.

De kommer dock ganska nära våra båtar för att spana på oss. Den här är bara några meter från klipporna där jag satt och tittade på tobisgrisslor.

De små svartvita tobisgrisslorna kom också rätt nära....

....tills en säl skrämde upp dem....

....och de för en gångs skull flög nästan åt rätt håll, dvs snett mot fotografen.

Svart och vitt är dock inte helt lätt i skarp sol.

Men det var ju midsommar och vi hade en mysig lång lunchvila mellan två härliga dyk. Mer om dessa en annan dag.

Hälsningar Lena

Postat 2018-06-26 08:22 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Fiskar

Under helgens dyk mötte vi inte vara bläckfiskar utan också en del fiskar. Här kommer ett axplock. Först en smörbult. Det finns många olika sorter och det kan möjligen vara en svartmunnad smörbult.

Det här är i alla fall en leopardfläckig smörbult. Man hittar dem ofta så här, i skrevor.

Kantnålen inbjuder till lek med kort skärpedjup.

Den här långsmala fisken är släkt med sjöhästar.

Den här besynnerliga lilla fisken är en skäggsimpa. De simmar mycket ogärna och man ser dem oftast ligga helt stilla eller "kravla" fram på botten.

Om ni undrade varför den var så suddig mitt i ansiktet på förra bilden är det för att den har en ganska lång nos. Rätt charmig eller hur?

Här bor två tejstefiskar i en skreva och jag försöket länge rikta en smal stråle blixtljus in i skrevan. Det blev inte riktigt som jag ville och fiskarna tröttnade helt på mej.

Avslutar med en liten knot. Den rör sej över botten med fenstrålarna som ser ut som krokar. Den här är bara några centimeter lång och vi såg den på nattdyket i Gullmarn. En fisk som jag nog bara sett i norska vatten förut.

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-11-08 20:43 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Kaxig jättehummer!

Under ett av dyken vid Väderöarna på midsommarafton mötte vi en riktigt stor hummer. Kanske den största vi någonsin sett. Vi närmade oss lite försiktigt för den låg utanför sin "håla" vilket är mycket ovanligt på dagtid. Jag hade Tokina 10-17 mm fisheye på kameran (på 11 mm) och bilden är något beskuren. 

Den här bilden är obeskuren och hummern backar inte trots att jag är väldigt nära. Istället kommer den vandrade med klorna i "högsta hugg" och går först mot Fredrik. Ingen av oss har någonsin upplevt en hummer som kommer mot oss på det sättet... 

Klorna är enormt stora och Fredrik bryr sej inte ens om att höja sin kamera med 60 mm makro.

Plötsligt kommer hummern på andra tankar och vänder sej mot mej istället. Här kan man se att den har en del av en krabba som den håller hårt i. Störd mitt i maten, kanske var det därför den var så hetsig i humöret. 

Tyvärr hade jag bara en fungerande blixt så ljuset blir ojämnt när den stora hummer kom farande mot mej. Jag hann inte heller rikta om den enda blixten jag hade för det gick för fort. Den stora mörka klon är precis vid kameraporten och jag backade spontant undan.

Hummern passerar mej med sin måltid mellan frambenen och klipper några extra gånger med den stora klon mot kameran. Den vandrar iväg bland stenarna och vi låter den hitta en ny plats för att få äta ifred.  

Trots att det var 10 dykare i vattnet på ungefär samma plats under ca en timme var det bara vi som mötte denna hummer. Tur att jag hade bilder som kunde styrka att det var en riktig gammelhummer.  

Hej så länge,

Lena

Postat 2017-06-30 13:44 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa 

Innehållskategorier