Breiflabb och vraket Torp

Kvällen igår kom med en del illavarslande moln men det hann försvinna under natten.

I morse strålade solen och det var nästan ingen vind. Precis som vi dykare vill ha det. Vi styrde kosan mot Kristiansund och dagens första dyk.

Vraket Torp sjönk så sent som 1992 och har inte någon rafflande krigshistoria bakom sej som många andra vrak längs Norges kust. Dagens bild 224.

 Torp sjönk i en storm då man först hade ankrat båten och besättningen gått iland, vartefter Torp slets loss i det dåliga vädret och sjönk.

 Torp ligger i kraftig lutning från 27 m djup upp till ca 12 m. Så om bilden verkar luta är det helt rätt, det ser ut så. Hon är bara 18 m lång och alltså inget bamsevrak, men rätt fin ändå tycker vi.

 Trots att hon inte legat i vattnet så länge är det gott om påväxt och det fanns även en del fisk på henne när vi kom ner. När vi avslutade morgonens dyk och klättrade upp i  båten passade en havsörn på att spana in oss från ovan. Naturligtvis hade jag ingen "havsörnskamera" till hands.

Avslutar med en bild på en skön fisk som norrmännen kallar "breiflabb". De är mycket välkamouflerade där de ligger på botten.

 På svenska heter den marulk och den här bilden kan kanske ge lite bättre uppfattning om hur den ser ut. Det norska namnet blir också mer begripligt när man ser den framifrån. Varsågoda, ett brett leende.

Hälsningar Lena

Strömdyk

Strömdyk är precis vad det låter som, dvs man följer med en ström och oftast går det ganska fort just när man är i strömmen. Just i denna passage gick vårt dyk som fortast och det blev inte mer än ett par bilder. Det orangefärgade på sidorna är "död mans hand" som trivs där det strömmar mycket vatten.

Det fanns även en hel del fisk i strömmen och alla hann inte simma undan när vi kom. Den här får bli dagens bild 223.

Väl genom den smala passagen avtog strömmen något. Mängder med småfisk simmade längs sidorna där det fortfarande fanns gott om död mans hand.

Vi gjorde också en tur i en taredjungel som var lite annorlunda från den djungel vi var i första dagen. Mer om det kommer i ett senare inlägg. I morgon väntar förhoppningsvis ett vrak, om vindarna inte ställer till problem för oss.

Hälsningar Lena

USAs 49:e delstat

Förberedelserna har börjat. Ikväll fixar min sambo en halstätning på min torrdräkt och en del annat pyssel återstår.

Vi har elva dygn ombord på båten Nautilus Swell som ska gå från Ketchikan till Juneau. En resa som vi bokade för mer än ett och ett halvt år sedan. Båten tar bara 12 gäster så det gäller att vara ute i tid. Juneau är för övrigt huvudstad i denna delstat, en stad med enbart 18 000 invånare.

Vi bor och äter på  Swell men dyker från den här båten, som vi drar med oss. Första resan vi gjorde med Swell gick i vattnen vid norra Vancouver Island, i oktober 2011.

Full aktivitet på dykbåten ute i de strömmande vattnet vid Turret Rock. Här såg vi de endemiska "gåsfotingarna" som jag visade bilder av i detta inlägg:

 http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/gasfotingar-som-ni-aldrig-sett-forut.htm

Ombord på Swell finns en stor arbetsbänk för alla fotografer, och rikligt med eluttag för att ladda blixtar och lampor. Här pysslar Anders om sin utrustning inför nästa dyk.

Morgondimma och blankt vatten. Lena vaxar dragkedjan på sin torrdräkt.

Vi kommer nu att dyka betydligt längre norrut men kelp kommer det antagligen att finnas. Här är det kraftig bull kelp med stora "flöten" som faktiskt håller att hänga i när strömmen börjar suga tag i en.

Vi hade flera dagar med nästan helt blankt vatten och så här kunde det se ut när vi närmade oss Swell efter ett kvällsdyk. Det serverades rykande varm choklad, toppad med något starkare för de som ville, direkt när man klev upp på däck efter sista dyket.

Man kommer väldigt nära vildmarken när man bor ombord på en båt och vi ser fram emot detsamma på denna resa.

De norra delarna av Nordamerika har mycket att bjuda på och denna sommar provar vi kusten längs Alaska, USAs 49: delstat.

Hälsningar Lena

Badplatsrensning, eller kanske miljödyk...

...hur som helst syftar det till att nakna fötter inte ska behöva trampa i allsköns bråte på badplatsen.

Sandra gör sej klar att gå i vattnet. Den "magiska" vattentäta dragkedjan är fortfarande öppen. Det är den som gör torrdräkten värd namnet (och dyr).

Handskar, mask, huva och så regulatorn i munnen.  Sandra börjar på ca 50 cm djup och får går armgång på botten. Inte direkt dykning men det är ju inte heller det som är syftet.

Dykklubben gör detta varje år i samarbete med Uppsala kommun. Klubbkassan får ett välbehövligt tillskott och vi plockar bort de värsta skräpet runt bryggor och på grunt vatten. Vissa år har det varit en enorm massa bråte och ibland, som i år, förvånansvärt lite.

Sandra kommer till bryggan med några av dagens fynd, ett öskar, en flaska och någons borttappade nycklar. Vi flyttar även stora stenar och grenar så att någon inte ska landa på dem om de hoppar i från bryggan.

Badplats eller inte, det är en speciell känsla att sjunka ner under ytan...jag står på bryggan och blir dyksugen.

Under årens lopp har det blivit en del "fynd". Två år i rad plockade klubben upp kassaskåp, på samma dykplats! Båda var sönderbrutna och överlämnades till polisen. Cyklar, soptunnor, armeringsjärn, engångsgrillar, trädgårdsavfall (i säckar), båtinredning mm mm, det häpnadsväckande vad folk dumpar vid en badbrygga. En död hund som någon sänkt med stenar hör till den riktigt trista fynden.

De mest skrymmande fynden vid årets resning var stora, långa delar som nog hörde till en typ av avgräsningar vid båtplatser. Svårt att veta hur de hamnat vid det aktuella badet, men det kan mycket väl vara naturens krafter som medverkat denna gång.

Dagens vassaste fynd var ett komplett kastspö med drag. Någon som ledsnat på att det nappade dåligt....hur dum får man vara?

Bada säkert i sommar

Lena  

Snart bär det av...

Snart bär det av till Vancouver och efter lite jobb väntar Smaragdhavet dvs vattnet på Vancouver Islands västra sida. Jag hoppas innerligt att vi får se min favoritfisk....

....den blyga Decorated warbonnet och naturligtvis vill vi gärna stöta ihop med....

....jättestora stillahavsbläckfiskar. Nyfikna djur med åtta slingriga, undersökande armar.  Det vore också trevligt att få föreviga några....

 ...havsmöss. Besynnerliga broskfiskar som ser ut att vara dekorerade med bladguld.

 Dessytom räknar vi med "anfallande" nakensnäckor, stöddiga eremitkräftor, fisk av alla sorter, roliga räkor och, med lite tur, Six-gill shark. Det är säsong för denna hajart där vi kommer att vara och det vore en höjdare att få möta dem. Kanske blir det en hajblogg när jag kommer hem.

Det är ju ganska OK även på land i British Columbia och vi förväntar oss många...

 ...bald eagles och andra fina fåglar. Dessutom kan man ibland se svartbjörn när det är lågvatten och de kommer för att leta efter smaskens bland stenarna. Eftersom vi är ute med båt varje dykdag har vi också goda chanser att se ...

 ...knölval och späckhuggare. Nu har jag dessutom ett extra kamerahus så jag ska ha en chans att fotografera före, mellan och efter dyken. Sälar ska det naturligtvis också bli, det har vi bokat...

På återseende

Lena