Abborrens barnkammare

Largen är en liten grund sjö där sikten ofta är ganska OK. Det brukar finnas gott om abborre där på sommaren, samt en och annan kräfta. Eftersom denna pöl inte är längre bort än en timmes bilfärd, får man inte vara så kräsen. När man är riktigt dyksugen kan det bli en tur dit och den 16 juni var en sådan dag.

Det är grunt där vi går i och jag ser omedelbart en liten abborre, men sedan är det ganska livlöst.....Vi simmar över dybotten och sikten är egentligen ganska bedrövlig. Till slut kommer vi fram till en samling stora stenar på ca 4 m djup. Letar efter kräftor, men nej...Jag får dock syn på något som vid första anblicken ser ut som en remsa uppblött toapapper. Ljust och poröst liksom. Jag rör mej försiktigt närmare och tittar genom kamerans sökare. Autofokus far fram och tillbaka, till slut blir det skarpt och mängder med små blanka ögon tittar tillbaka på mej ! 

Det blir många bilder men det är för tjockt med ägg eller för mycket småskräp på dem för att det ska bli rikitgt bra. En försättslins hade också varit på sin plats, men jag hade inte förväntat mej att hitta dessa små motiv.

Jag vet inte hur lång tid de har kvar innan kläckning men jag tror att tiden snart är inne för dem. Formen på äggsamlingarna, och att det brukar finnas en hel del abborre i sjön, talar för att det är abborryngel.  Nästa gång jag kommer dit förväntar jag mej att det ska finnas ett gäng små randiga fiskar.

Hälsningar Lena

Badplatsrensning

Det dumpas en hel del skräp på våra badplatser under vinterhalvåret. När badsäsongen sedan tar fart måste det bort på något sätt. En möjlighet är att kommunen kontaktar lokala dykklubbar som kör någon typ av rensningsaktvitet och får lite pengar till klubbkassan för detta. Idag skulle min klubb göra en andra rensningsomgång vid en badplats utanför Uppsala, och jag har precis hängt upp mina blöta grejer efter att ha finkammat en dybotten. Idag blev det inte så mycke skräp men kollektionen av vad vi hittat under åren har verkligen varierat. Flaskor och burkar kan man ju gissa sej till, men ett annat ”populärt” skräp är engångsgrillar. Svåra att packa med sej när de är heta kan man anta. Mycket otrevliga att sätta en naken fot i också. Cyklar, soptunnor, trädgårdssopor (i säckar), armeringsjärn, muggar, drag, gamla motordelar mm mm, listan kan göras lång. Bland de mer spännande artiklarna kan nämnas uppbrutna kassaskåp (ja, i pluralis), på samma badplats två år i rad. Andra året kom inte polisen ut och hämtade det utan upphittaren fick själv köra in det till polisstationen.

Under en sådan rensning inträffade ett av de få tillfällen då jag fått mej ett bett av ett djur under vatten. Det finns exempel på djur som gillar skräpet och vid detta tillfälle plockade jag åt mej en grönslemmig keramikmugg i det grumliga vattnet. Halvvägs tillbaka till bryggan fick jag ett ordentligt nyp av muggens inneboende….en flodkräfta. Jag hade tjocka neoprenhandskar så det gjorde inte direkt ont, men man blir förvånad när skräpet plötsligt bits. Vid detta tillfälle simmade jag bort till en vassrugge, där jag tidigare sett flodkräftor, och placerade muggen på den dyiga botten. Där skulle ingen badare komma på tanken att kliva ut barfota.

Här en kräfta som gjort det mysigt för sej i en vanlig plastmugg. En anna kräfta hade hittat en grön keramikmugg och fått fullt med små musslor som gäster runt sitt tillhåll. Båda bilderna är tagen i Långsjön, Björklinge utanför Uppsala.

Nu är årets rensningsaktiviteter avslutade för vår del och badandet är i full gång, men utan torrdräkt hade jag nog inte gått i vattnet ikväll.

Hälsningar Lena

Död mans hand

Bleka fingrar som är alldeles luddiga blir plötsligt synliga i det mörkgröna vattnet. En orangefärgad “hand” dyker upp en bit ifrån. Inte så makabert som det verkar, men de ser faktiskt lite ut som fingrar fast det egentligen är ett djur, ett nässeldjur. Andra exempel på nässeldjur är t ex maneter och anemoner. Ordningen som just “död mans hand” tillhör heter läderkorall. Ja, det finns koraller även i våra skandinaviska vatten.

Det stora luddiga med fingrar till höger på bilden ovan är just "Död mans hand". Här dyker vi på ett vrak i Norge men det finns rikligt med död mans hand på svenska västkusten.

Den här bilden är från samma vrak och här sitter det död mans hand på undersidan av vrakresterna. Det luddiga på fingarna är polyper som är nästan genomskinliga om man tar en närmare titt.

Det finns både vita och orangefärgade varianter av död mans hand. Dessa är fotograferade med Canons 60 mm makro, ett av mina favoritobjektiv för undervattensbruk. Vrakbilderna ovan är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheyezoom, ett annat objektiv som är mycket populärt bland undervattensfotografer.

Jag avslutar med en detalj av en annan "svensk korall" som heter röd hornkorall. Den här är betydligt mer ovanlig än död mans hand och man får söka efter dem på djupare vatten, ofta på ca 25-30 m djup. Denna bild är tagen på Väderöarna på ca 27 m.

Ha en bra söndag

Lena

Manetslem

För några dagar sedan visade jag bilder på vitlingyngel som sökte skydd bland de brännande trådarna i en stor brännmanet. Hur klarar det av detta utan att bränna sej? Nu vet jag hur det gör, de smörjer in sej med manetslem!

Brännmaneten producerar slem som den själv har på sina trådar. Slemmet inhiberar nässelkapslarna att utlösas när trådarna kommer i kontakt med varandra. På så sätt undviker maneten att bränna sej själv. Vitlingynglet kan producera lite skyddande slem själv, men nyttjar i huvudsak slem från maneten för att skydda sej från de brännande nässelkapslarna.

Förutom brännmaneter såg vi en hel del stora fina öronmaneter på västkusten under midsommardyken. De stora ringarna, som gett öronmaneten dess namn, är faktiskt manetens könsorgan.

Den här maneten har också brännande nässelkapslar men de är svaga och vi känner därför inte att de bränns. De är mycket vackra när de långsamt simmar fram genom vattnet, ingen stress där inte....

Hälsningar Lena

Rosen som är ett djur

Det har varit fokus på fiskar vid Släggö under den gångna veckan, men innan jag lämnar Släggö för denna gång vill jag visa en vacker ros som faktiskt är ett djur. Ålgräsrosen lever på ålgräs och och stenar i ålgräsängar på ett djup mellan 0,5 till 6 m. Det gäller alltså att smyga runt på grunt vatten för att hitta dessa. Ålgräsrosen är en havsanemon och alltså en typ av nässeldjur, inte en växt som man kan tro när man ser den.

Den vackra rosen  har en fotskiva som fäster på gräset, en randig kropp och en munskiva med ca 200 tentakler som är genomskinligt grå. Den kan bli ca 5 cm men är ofta mindre. Alla bilder är tagna på Släggö i Lysekil i början på veckan och djupet är mellan 2 till 3 m.

Ålgräsrosen lever på att fånga mat med sina tentakler och föra in dem i munskivan. Den kan förflytta sej längs grässtrået den sitter på för att hitta den mest gynnsamma platsen att fånga små partiklar i vattnet.

Ända mot ända sitter dessa två och här kan man tydligt se den randiga kroppen och hur de sitter fästade på ett grässtrå.

Denna vackra ros sitter på ett tunnare typ av strå och det är fotskivans undersida man kan se på bilden. Det finns flera andra arter av anemoner som både är vackra som rosor och har namn som antyder det, men det får bli en annan dag.

Ha en fin helg

Lena