Stockmarknes

Nästa hamn som vi ska till är Stockmarknes.

Stockmarknes fick privilegier som handelsplats 1776, med årliga marknader från 1851 till 1939. År 2000 fick den stadsprivilegier.

Fint läge på de röda husen.

Namnet Stokmark härstammar troligen från ett gammalt norsk ord som betyder "skog och en plats för att hugga timmer". 

Stokmarknes har en speciell plats i Hurtigrutens historia. Det var i Stokmarknes som redaren Richard With  grundlade Vesteraalens Dampskipbsselskab år 1881. Företagets ångdrivna kustfartyg trafikerade den första Hurtigrutlinjen, 1893. 

Här finns Hurtigrutenmuseet.

Hurtigrutens museum en av Stokmarknes sevärdheter. Det gamla fartyget "Finnmarken" ligger vid kaj och besökare är välkomna ombord.

Hon håller på att rustas upp nu.

Livbåtarna var lite enklare på den tiden.

En fin bro har man även här.

Jag tror att troll och broar är lika vanliga här i Norge.

Hittade en hjärtlig bänk.

Även lite konst.

mer konst? Nä ett trasigt fönster.

Risöysund

De stora mäktiga bergen kan jag inte sluta att beundra. Först ser de inte så stora ut men sedan så börjar man se samhällen och städer vid bergets fot och inser hur stort det är.

Vi går ganska långsamt i sundet och följer den markerade farleden.

Skarvarna sitter och visar vägen.

-Var ska ni?

-Till Risøyhamn.

Risøyhamn är ett litet fiskeläge.

Här finns en kungssten...

...och ett litet galleri med konst och silversmide som man kan besöka.

Vid Risøyhamn ligger den 750 m långa Andøybron , vilken förbinder Andøya med Norges största ö, Hinnøya, och vidare till fastlandet.

Risøyrännan, är en uppmuddrad kanal i det grunda sundet. Den färdigställdes 1922 och möjliggjorde därmed att Hurtigrutens båtar kunde komma in här. Rännan utvidgades 2001.

Sandtaget ger lite spännande former.

Man hinner se en hel del på en kvart, men nu är det dags att lägga ut och gå under Andøybron, många har samlats ute på däck för att se om vi kommer under.

Ser lite knappt ut.

Kors i taket, vi kom igenom. ;)

Harstad - med vind i håret.

Ny dag och nya upplevelser och hamnar.

Vi kommer tidigt på morgonen till Harstad och Nordnorge ligger redan vid kaj.

Det första vi ser, redan från däck, är ett graffiti med en välkänd strof. In the Town where I vas born...

     "Yellow Submarine"

In the town where I was born
Lived a man who sailed to sea
And he told us of his life
In the land of submarines

I Harstad verkar det som om de gillar att dekorera staden på olika sätt.

Går runt lite och ser mer och mer.

Varför de har en valross som staty här vet jag inte, för det är nog sällsynt att någon simmar hit från Svalbard. Kan kanske vara för att det bodde folk här i Harstad som begav sig norrut för valrossjakt.

En skarv är mer förståeligt.

Stan består inte bara av graffiti och statyer, ser ut som en vanlig småstad.

Men det är en ovanligt blåsig småstad. I den där lilla båten skulle jag inte vilja sitta.

Den gungade och det stänkte mer än vad som verkade behagligt.

Inte i den här heller.

Man får även passa sig då man går omkring på land. Rejäla kaskader kom kastandes upp på trottoarerna.

Vattnets kraft är enorm, ser ut som om kajen är på väg att följa med ut i havet.

Nordnorge lägger ut.

Och vi tittar vidare på hur de dekorerat stan. Virrig älg eller bläckfisk?

En mina som Harstad fått som gåva från Ramsundör ölogsstation. En brittisk mina som användes i andra världskriget.

Trondenes kyrka ligger en liten bit utanför Harstad och är från ca 1250.

Blå kväll

Solen har visat sig lite sparsamt, men vi har sluppit ruskväder. Snart ska vi ut på det omtalade Loppahavet. Där kan det gunga rejält, men än är kvällen stilla och landskapet är så blått.

Bara en liten krusning på vattenytan.

Allteftersom vi förflyttar oss blir skuggorna och färgerna förändrade, blått i olika toner.

Mörkt med lite ljus.

Eftersom vi ska komma sent till Tromsö har personalen sen underhållning uppe i utsiktsloungen. Det blir modevisning och vår yngste medresenär Christoffer får vara med och visa, lite stor keps men mjukishunden var i rätt storlek.

Det är mörkt när vi kommer till Tromsö, väldigt mörkt.

Stan ser mer ut som om den består av lysande prickar.

Vi åker under den pampiga bron.

Ishavskatedralen är upplyst för dit ska några åka på midnattsmässa.

Vi andra går och lägger oss och låter Loppahavet vagga oss in i drömmarnas värld. Sover man så känns inte sjösjukan.

Innan vi seglar ut på Loppa.

Fortsätter med lite naturbilder.

När vi bilade runt i Norge i maj var det mycket snö kvar på bergen, nu i slutet på augusti finns det bara några snöfläckar kvar och främst då på skuggsidan.

Framför de höga och bastanta bergen ser bostadshusen ut som små lekstugor, trots att det är tvåvåningshus.

Vädret blir bättre och bättre, känns lite lugnande eftersom vi snart ska ut på Loppahavet och där kan det blåsa upp ordentligt och gunga en hel del.

Vi närmar oss Öksfjord.

Här ska vi göra ett kortare stopp.

Det finns ett hotell här, inte det charmigaste precis men författarinnan Marie Corelli skrev en gång, en betydligt charmigare berättelse om "Thelma" eller som den också kallas "The Norwegian Princess". Den handlar om den 17-åriga Philippa som var härifrån Öksfjord. Det är en sann berättelse om hennes trofasta engelske sjöofficer som kom tillbaka 5 år efter sitt första besök, de gifte sig och sedan drog de iväg över till London och societetslivet där.

Folk går av och folk går på.

Vi tar en liten promenad på kajen.

Kaptenen övervakar det hela.

Vädret växlar fort här.

Från dis och dimma till sol och fint på bara några minuter.

Under middagen kommer vi till Skjervøy, klart jag måste avvika en stund från middagsbordet och få några bilder på byn.

Färden går vidare...