Kommer inte färjan snart?

Eftersom vi är i Stromness så passar vi på att kolla in färjekön.

När vi kommer ner till kajen är det redan några som står där och väntar.

Kön fylls på.

Försök inte att komma och tränga er före!

Utkiken sänds upp.

Nä, färjan verkar vara sen i dag.

Då tar jag flyget istället.

Vänta! Vi hänger med.

Hallå killar, nu kommer den! Jag ser den där borta.

Jag ser den också.

Sisten ombord är en mes...ööh mås.

Stromness utan regn.

Stromness är en liten och lugn stad, Orkenys andra i storleksordning.

Mysigt att gå omkring där och njuta av den fina staden och möta dess befolkning. Så vi återvänder dit en dag utan regn.

Admiral Robert Fitzroys barometer.

Solen blänker i havet den här dagen och även på fyren på ön Graemsey.

Ganska enhetliga färger även i den här staden.

Ser att båten var viktig för innevånarna eftersom alla hus vid havet har någon form av ramp för båtar.

Huvudgatan är inte bred, men inte avstängd för biltrafik.

Återvinning vid ytterdörren. Här har de små behållare för papper, glas och plast som ställs ut och de hämtas vid ytterdörren.

Katten övervakar trädgårdsskötseln.

Här tror jag att det bor en konstnär eller en sakletare.

Så här fint är det på kyrktrappen.

Mannen vi mötte här, tyckte att det var en "mysterious cat".

The 44 steps.

Det är så fint i Stromness så dit återvänder vi gärna. Även om det regnar.

Oroväckande moln drar in...

...och med dem kom regnet.

Regnet strilar men de personer vi möter hälsar glatt ändå.

På Orkney är det vanligt att man har fräscha och fina grönsaker uppställda utanför butikerna.

Den här grändens namn kändes som titeln på en film.

Skolpolis har de och de är i regel en pensionär.

En väggdekoration.

S:t Magarets Hope ligger vid havet.

Vi går ner till havet.

Där simmar en ejder omkring.

En till lite längre ut, med fina ringar som mönster i vattnet.

Så får jag syn på en liten dunboll också.

Liten är den men..

...den gör så gott den kan för att leta mat.

S:t Margaret's Hope

Längre söderut än till S:t Margaret's Hop kommer vi inte med bussen.

Jag, min make och två damer kliver av där.

Om man kan kalla det för färg, så har husen ganska så enhetliga färger.

Har man ingen stege så kanske den här metoden är praktisk vid fönsterputsning, jag såg aldrig om hon brydde sig om att putsa torrt sedan, men det var många litermått med vatten som hon kastade upp mot fönstret på övervåningen.

Vi promenerade vidare.

Den lilla staden kändes ganska idyllisk och den känslan förstärktes då en liten flicka kom ridandes.

Här finns ett smedmuseum.

Lite fönstertittning.

och några dörrar.

Väntar kanske högvatten.

Stan är inte så stor och om man fortsätter vägen till höger så kommer man till piren, där går färjan till fastlandet.

Piren eller kajen syns där borta, men dit ska vi gå sedan.