Tog en födelsedagspromenad.

Fyllde år och passade på att åka till mysiga Mariefred. Vi bodde på Gripsholms värdshus med anor från 1609.

Som tur är har de renoverat och byggt om lite sedan dess.

Vi fick ett rum med utsikt mot slottet som i sin tur har anor från 1370-talet då det byggdes en borg där av Bo Jonsson Grip.

Födelsedagsmorgonen vaknar jag till en strålande solskensdag, så efter en rejäl frukost beslutar vi oss för att ta en promenad ute i det fina vädret och i Hjorthagen.

En vecka innan hade jag haft oturen att halka omkull på en isfläck, eller snarare flyga omkull och bryta armbågen. Ingen vidare kombination då man vill fota och har en i det närmaste obrukbar högerarm. Vad göra, jo det fick bli min lilla kamera, Sony Alfa 5000, som fick följa med. Inget ont om den kameran men tyvärr har den bara display och ingen sökare. Ingen bra kombination med sol. Men varför hänga läpp när solen skiner och det är så fint i naturreservatet. Här finns många gamla och fina träd, främst ek och lind.

På 1860-talet lät kung Karl XV anlägga hjorthagen som en kombinerad promenadpark och djurgård. Omkring 1890 kom det att bli ett hjorthägn. Idag används hela reservatet som betesmark för cirka 100 dovhjortar, så vi spanar in bland träden om det eventuellt skulle kunna gå att få se några hjortar.

Men tycker att det inte gör så mycket även om vi inte får se någon hjort, det är ju så fint promenadväder.

Men plötsligt när vi gått en bra stund så skymtar vi något mellan träden.

Och titta där det står ju en till hjort där ovanför.

En? det är till och med sex stycken.

Så vackra de är.

Lämnar dessa herrar och fortsätter promenaden, men hinner inte så långt innan vi träffar på damerna i hagen. De är inte så lätta att upptäcka.

Min telefon ringer och så kommer en person till som är på promenad, så hjortarna blir lite oroliga.

Men de stannar kvar så att även den som kom får några bilder.

Vi går vidare och kollar på ett sockerdricksträd...alla som kan sin Pippi Långstrump vet vad ett sockerdricksträd är.

Undrar om det är någon som bor i det här trädet.

Det är en vacker skog vi promenerar i, med mossiga stenar och...något som kikar upp där bakom.

Nu har vi fått se hjortar på tre olika ställen på vår promenad och vi börjar närma oss slottet och Mariefred igen, då får vi syn på ett gäng till.

Sedan går vi tillbaka till Mariefred.

Flyga över Iran.

När vi lyfte från Bangkok var det mörkt, men vid mellanlandningen i Doha kunde jag se hur de byggde där. De verkade bygga och bygga och när de vill ha mera land så skapade de det.

 Vårt flyg undviker luftrummet över Syrien, men numera går det bra att flyga över Iran.

Det börjar skymma, men än kan man se bergen där nere. På topparna ligger det snö.

En snöklädd bergstopp sticker upp.

Från Zürich flyger vi över Alperna.

Vi lämnar Zürich.

Flyger över Alperna och dess snöklädda berg. På min sida i flygplanet skiner solen med all sin styrka och bilderna blir bara solblänk och fönsterspeglingar I motljuset.

Så jag räcker över kameran till maken som sitter på andra sidan mittgången. Det är ett litet flygplan med bara en stol på vardera sida om mittgången. 

Nu är det snart dags att landa i Florens.

Jag har fått tillbaka kameran.

Så var vi framme och här ska vi bo några dagar...

...och har den här utsikten utanför fönstret. Den kupolen är ett bra riktmärke när vi ska hitta tillbaka till hotellet.

Med Swiss mot Zürich.

Vi tänkte oss att ut och resa lite, kan ju vara skönt att komma bort ibland. 😀

Fick något gott att äta på planet, jag vet inte riktigt vad det är, men gott var det.

Dags att landa snart och marken under mig ser lite ut som geometriska mönster.

Det råder ingen tvekan om var vi kommer att landa. Ett välkänt varumärke, i det här landet, har hittat ett ovanligt sätt att göra reklam på.

Till att börja med hamnade vi i Zürich och gick runt och tittade lite på flygplatsen, när jag såg den här läckra oktoberfesten var jag bara tvungen att gå dit och titta och ta lite bilder.

Med sådana här läckerheter blir det inte långtråkigt att vänta på en flygplats.

Snålvattnet rinner nästan till.

Såg på Arlanda att det också fanns en skylt om oktoberfest, men där såldes det bara öl.

Vi flyger vidare...

Kungsholmen runt.

Det är söndagsmorgon och det spritter i benen, vad gör man då. Vi drog in till stan för att ta en promenad. Startade på Hornsbergs strand, där började vi promenaden på en nybyggd strandpromenad. Det glittrade i vattnet och jag såg även morgonpigga som tog sig ett dopp.

Spåren av en fyrbent badare försvann in under Essingeleden.

Där träffar vi på en ledsen Bamse, undrar vad han gråter över.

En skylt som vi passerar citerar Bodil Malmsten: "Karlbergssjön skimrar milt emaljblank, rusningstrafiken hade inte startat och på andra sidan vattnet hägrade Karlbergs slott utan synliga militärer." Det stämmer även i dag. I citatet nämns även kolonistugorna och de finns kvar, trots allt nybyggt runt omkring dem.

Här nere vid vattnet känns det som en idyll, men då får man tänka bort de höga husen och kranarna som sticker upp där bakom.

Ett pampigt stort hus med stor inbjudande gräsmatta traskar vi förbi.

Men deras minigolfbana ser inte lika inbjudande och spelvänlig ut.

Sedan kommer vi fram och ser ett än mer pampigt hus som ståtar där på andra sidan vattnet, det ser ganska militärtomt ut trots att flaggan är hissade och vajar friskt i vinden.

Sjön är verkligen "emaljblank" i dag.

Karlbergs slott lockar till ett besök, men det får bli en annan dag.

Vi fortsätter på den tänkte rundan och kommer fram till Kungsholms strand.

Funderar på att följa uppmaningen att ta en Tulo, men har ingen så vi promenerar vidare.

Vill man inte gå så mycket längre kan man ta in på Hotell MS Monika.

Här i Sportpalatset fanns Polar studios där ABBA gjorde nästan alla sina inspelningar.

Blir man hungrig på promenaden kan man slinka in på pråmen Harö krog, fast där var det inte öppet nu...

...så vi fortsätter vår promenad bland joggare och hundägare.

På andra sidan Barnhusviken ser jag ett bekant hus. Bonnierhuset, där var jag åtskilliga gånger för att träna upp min opererade fot. Tack vare hjälpen jag fick där så kan jag ta riktiga promenader nu, så jag sänder över en tacksam tanke dit.

Där på Torsgatan ligger även det pampiga huset som byggdes för Stockholms vatten, men de finns inte kvar där nu utan har flyttat till Prippshuset i Ulvsunda.

Grubbensringen och Grubbens trädgård är namn som jag funderat på var de kommer ifrån och nyfiken som jag är så blev jag tvungen att kolla upp det. Det var inte alls något konstigt, år 1759 fick Wilhelm Grubb ta över det här området ända ner till Klara sjö. Då var det ett område med åkrar, ängar och tobaksland och det kallades då för Grubbens gärde. Där sticker nu S:t Eriks torn upp som ett landmärke.

I dammen nedanför slappar änderna...

...medan joggarna hastar förbi på gångvägen. Hoppas de hinner njuta av allt det vackra denna sista augustihelg.

Sothönsen verkar vara vana vid besökare, för när jag sätter mig ner för att ta en bild på de simmande fåglarna så kommer den här upp på land för att kolla in om det ska bjudas på något gott.

När hon inser att jag inget har med mig så återvänder hon ner till sin unge.

Har man gått långt och börjar bli trött i benen så kan man passa på att vila lite.Bra att ha egen modell med sig på promenaden.

Nu var det ingen sol att lapa och vi var inte tillräckligt trötta heller, så vi traskade vidare. Skymtar Stadshuset.

Alla broar i stan är inte så vackra, speciellt inte under dem.

Men Stadshuset där framme lockar till ett besök.

Det var inte så mycket sol i början på promenaden, men nu strålar den med all sin glans och motljus är kul att testa.

Stadshuskällaren är stängd så här dags, men jag hälsar på Bacchus på sitt lejon.

Vi kikar upp på Sankt Örjansleken. Hade vi varit här klockan 12.00 så hade vi kunnat lyssna på Örjanslåten.

Men så mycket har klockan inte hunnit bli ännu, så vi kikar på Birgerskansen och den tomma sarkofagen över Birger Jarl. På andra sidan ståtar frihetskämpen Engelbrekt på kapitälet.

Ångbåtarna vid Klara Mälarstrand ångar på.

Solen strålar också frikostigt över Norra Riddarholmshamnen och Birger Jarls torn.

Det är inte mycket turister i farten på morgonen, men ett gäng asiater fotar flitigt.

Falungong har en aktivitet utanför stadshuset, de verkar bara vända sig till de kinesiska turisterna, för all information är på kinesiska.

Vi ska ju runt hela Kungsholmen så vi fortsätter på Norr Mälarstrand.

Här får du inte dumpa bilen ut över kajen.

Husen utefter Norr Mälarstrand är ganska fina om man verkligen tittar efter.

Lyfter man blicken och tittar upp på husfasaderna så ser man det man inte ser när man åker förbi där med bil.

Nu börjar solen värma och sitter man i lä kan det vara riktigt skönt.

Fler och fler joggare dyker upp.

Vår promenad fortsätter på Smedsuddsvägen.

Vi ska under Västerbron.

Strax efter Smedsuddsbadet kommer vi till Triewalds malmgård, som nu härbärgerar sjöscoutkåren S:t Göran.

Vi passerar under Mariebergsbron, som leder ut till Lilla Essingen.

Utefter stranden vid Fredhäll har det byggts en del lättgångna trägångbroar.

Fast vissa sträckor är inte så handikappvänliga.

Här borta har vi fin utsikt över Mälaren och bron mellan Bromma och Essingen.

Uppe på Snoilskyvägen träffar jag på en bekant från början av promanden, inte nu heller får jag veta varför Bamse är så ledsen.

Vid Tranebergsbron kikar jag över till Tranebergs strand och Annikas båt.

Bron ser ganska pampig ut i det här perspektivet.

Någon har haft lite handarbete för sig. Ser trevligare ut än klotter.

Det går tydligen hett till i Kristineberg.

Ute på fjärden seglas det för fullt. Är det kappsegling...nej det är lör..söndag.

Så där, då har vi nästan gått runt hela Kungsholmen. Bara en liten bit kvar.

Innan vi återvänder till bilen och återfärd hem, kikar vi på en liten fyr som flyttats hit från den lilla ön Sandö Sugga i farleden Sandhamn och Stockholm.

Många bilder blev det, men promanden var en mil lång och det fanns mycket att se på vägen.