Leica - en talisman för morgondagen

 Stadsliv (Stockholm, 2019)

Äntligen efter några månader är kameran som ny och det nya objektivet får visa vad det går för.

Det handlar om känslor

Det finns nog inget som verkar väcka så mycket känslor på denna sajt som (i) filosofiska diskussioner rörande vad som avses med gatufoto och (ii) när Leica släpper nya produkter, så då måste väl även jag bidra med lite vedträn i den senare kategorin.

Jag tror jag var #2 i Sverige 2012 att införskaffa en Leica M Monochrom, dvs en kamera som bara kan ta svart-vita bilder och det väckte mycket känslor och referenser till läkare, advokater etc. från personer som troligen aldrig fotat med en Leica.

Tyvärr drabbades denna modell av rostande sensor som gjorde att min kamera tillsammans med många andras fick pendla till Tyskland, men efter några år hade man tagit fram en ny rostfri sensor. Min kamera behövde dock inte en ny förrän i våras och då skulle det gå på en saftig slant eftersom den var mer än 5 år gammal eller så kunde jag uppgradera till en nyare version eller en färgkamera. Efter moget övervägande och surfande på nätet kan jag fram till att inte byta mot en nyare version med annan sensortyp, samt att när det gäller färg har jag en filmkamera och andra kameror som samlar damm. Så det blev åter en resa till Wetzlar för Henri och en helt ny CCD sensor.

En utvikning är att vi alltså pratar om en kamera som är baserad på en CCD sensor på 18 MP som firar 10 års jubileum i år i en kropp på 600 gram och mer eller mindre samma storlek som de klassiska filmkamerorna i M-serien. Med andra ord, en kamera som enligt prylnördar och pixel peepers är hopplöst gammalmodig.

En liten fundering med anledning av detta är att gamla M-modeller för film som ofta förekommer i Fotosidans bloggar bemöts med respekt, men Leicas digitala kameror fnyses det ofta åt och i ett internationellt diskussionsforum hävdas det att det inte finns någon seriös professionell fotograf idag som skulle använda en digital 35 mm Leica. Vad beror alla dessa känslor på och det är nog bara eventuellt elefantfotografer som genererar mer kommentarer än något om Leica. 

För att inte göra Leicas belackare besvikna passade jag även på att investera jag i ett nytillverkat Leica Summaron-M 28 mm f/5.6. Det är alltså ett objektiv med kraftig vinjettering, endast för bra ljusförhållanden och vid färgfoto bidrar det med färgavvikelser. Och inte nog med det, om man har tur kan man hitta bra exemplar från omkring 60-talet för kanske halva nypriset. Dock är denna version anpassad för moderna kameror enligt Leica, så jag litar på dem.

Varför köpa ett så gammalmodigt objektiv? Jo, för det första väger det bara 165 gram och är bara 18 mm långt och därmed väger kamera och objektiv tillsammans under 800 gram och med ett maximalt djup på under 6 cm. Med andra ord, den får plats i en stor jackficka. För det andra är det just objektivets tillkortakommanden som ger det dess karaktär i jämförelse med de oerhört knivskarpa Summilux objektiven. Och för belackarna antar jag att allt detta även går att skapa med hjälp av Photoshop, men jag slipper ju diskussioner om manipulerade bilder eftersom det fixar kamera och objektiv själv...

Men, Leica handlar inte om megapixlar eller ens om perfekta objektiv utan några brister, utan det handlar om känslan att använda kameran och de resultat de ger. En av nätets just nu mer kända influencers inom fotografi kallar Leica M från dess första version till dagens en "talisman", dvs ett "med magiska tecken försett föremål som anses ha förmåga skänka ägaren lycka och osårbarhet samt vara fyllt av både skydds- och anfallskraft" (Wikipedia).

Så, om du får chansen i sommar prova fota med en kamera av modell M från Leica och fundera på hur det känns att "förvalta en ikon".

Och man blir inte en bättre fotograf med en Leica, men man slipper ryggproblem och lära sig massor med olika knappar och menyer. Det räcker med tid, bländare och ISO, samt fokusera för hand. Eller så kör man med zon-fokusering med bestämd bländare och automatisk tid och ISO därmed har man en point-and-shot kamera även i dagens digitala värld för att fånga gatans liv. 

Slutligen har jag även hört några tråkiga nyheter denna vecka som kanske alla andra redan känner till:

(1) Hasselblad har slutat tillverka sina scanners i serien Flextight. Groteskt dyra scanners, men för de därute som vill ha bästa möjliga kvalitet i sina digitala tolkningar av analoga negativ finns det därmed inte några alternativ i samma klass kvar. Varför sluta när filmförsäljningen går allt bättre och de har ett så stort kvalitetsförsprång att de inte ens behöver förbättra produkten, samt scanners med en prislapp över 100' kan ju aldrig varit en stor inkomstkälla för dem.

(2) Leica friställer 100 av 800 anställda i Tyskland med hänvisning till anpassning till morgondagens behov och man kan ju hoppas att det bara beror på det inte så lyckade samarbetet med en mobiltelefontillverkare, även om det resulterade i troligen den bästa fotomobilen på marknaden.

Några ord om bilden

Dagens bild är en av de första jag tagit med denna nya setup och dess icke-kliniska karaktäristik är befriande när man är van vid Summilux. Den intresserade kan läsa mer om bilden på min hemsida (här) och följa mina äventyr med detta objektiv.

Barndomens sommarminnen

Ett hål i häcken (Gunnebo, 2013)

Som barn handlade mina somrar om upptäckter och äventyr, men idag känns det som att det mer handlar om datorspel och paddor.

Är tiden ur led?

Jag känner mig långt från gammal även om 50-årsdagen har gått till historien. Men, när den svenska sommaren visar sig från sin bästa sida är det inte svårt att låta tanken vandra till barndomens minnen.

För mig handlade somrarna ofta om att upptäcka och lära mig nya saker - bygga en lådbil, cykla omkull och slå av en tand, vara på badhuset eller leka OS under de åren de var på tapeten. Jag var aldrig speciellt sportig och gillade att cykla till Norrköpings sommartomma bibliotek och låna böcker av Sven Wernström eller om grottmålningar i Lascaux, men jag minns det som att jag alltid var i rörelse.

När jag för några månader sedan drabbades av problem med min nacke och rygg pga medfödd sk kyfos insåg jag att morgondagens problem för dagens barn kommer inte vara Gretas miljöförstöring utan något mycket mer trivialt - kronisk nack- och ryggvärk som gör att man ändå inte kommer kunna njuta av den förhoppningsvis rena miljön.

Både min naprapat och fysioterapeut vittnar om hur tonåringar idag har problem som vi förr såg hos personer som under åratal haft skrivbordsarbete med dålig sittställning. Dessa problem tar ofta lång tid att rehabilitera och resulterar i sömnproblem, värktabletter och i värsta inte ofarliga operationer.

Boven i dramat är alla dessa mobiler och paddor som barnen redan från 3-års åldern tillbringar sin tid med. Men även om vi bortser från dessa fysiska problem så kommer ju barnen inte upptäcka sin omvärld som vi gjorde med hjälp av lukt, smak och sina händer, utan via en platt bildskärm. 

Vad har hänt när barnen inte längre vill åka till landet och bada hela dagarna för det saknas nätuppkoppling?

Jag låter troligen som en bakåtsträvare, men uppmanar alla er som hängivna fotografer att gömma barnens eller barnbarnens paddor och istället ge dem en enkel kamera att ta ut på äventyr och sedan hjälpa dem att skapa bilder för väggen som de kan se på när hösten och vintern kommer och längta till tiden som varit.

Några ord om bilden

Dagens bild är från augusti 2013 vid Gunnebo slott och jag har ingen aning vilka barnen är, men de symboliserar för mig just barndomens äventyr.

Den är tagen med en Leica M Monochrom och det inte så vanliga objektivet Leica Macro-Elmar-M 90 mm f/4. Den är efterbehandlad med en profil som lånar vissa egenskaper från ett  Fujifilm FP-3000B negativ, men mer detaljer om bilden kan ni finna på min hemsida (länk) och för den som vill veta mer om min bildbehandling har jag börjat sammanställa en beskrivning med tips och tricks (länk).

Jag kan ändra färgen på en katt

(Marknadsdag, Marrakech 2017)

Enligt många experter på bildbehandling tog Photoshop och Lightroom ett jättekliv framåt i sin utveckling under 2018, men tyvärr är det många som fortfarande inte vet om det. Så för den som inte känner till LUTs och Profiler tänkte jag försöka reda ut begreppen.

Ett paradigmskifte

I ett tidigare inlägg (länk) beskrev jag kort hur så kallade Profiles i Photoshop (PS) och Lightroom (LR) revolutionerat mina arbetsflöden genom Look-Up Tables (LUTs) som förkortat tiden från råfil till publicering till några minuter. 

I mitt fall handlar det om att återskapa film-liknande egenskaper för mina s/v råfiler från Leica M Monochrom, men hela detta område som kallas "color grading" och kom till PS och LR för lite mer än ett år sedan anses av många som ett paradigmskifte inom bildbehandling. Tyvärr är det fortfarande som så att det inte finns så mycket bra tutorials eller dokumentation om detta område på nätet.

Eftersom jag varit borta från Fotosidan under några år kanske allt detta är skåpmat. Om inte, tänkte jag tipsa om några bra introduktionsfilmer på YouTube, men först några ord om inläggets bild.

Bilden är tagen med en Fujifilm X100S 2017 i Marrakech. Den har importerats med en helt linjär profil i Lightroom, dvs ingen manipulering av Adobe. Därefter har en profil från Lutify.Me som heter Archid lagts på toppen motsvarande en filmemulering. Denna beskrivs som "inspired by cross processed film with magenta cast in shadows and yellowish mid tones. Highlights are characterized by overall washed out look." Allt avslutas med en auto-toning rakt ur lådan i Lightroom. Allt på några sekunder och pga av upplägget vet jag att alla bilder som jag gör på detta vis som tags här på marknaden kommer få samma utseende.

Vad är en LUT?

Basen för allt det som handlar om detta område baseras på så kallade Look-Up Tables (LUTs) och är ett område som vi kan göra hur avancerat och matematiskt som helst. Men, låt oss börja med denna film som beskriver vad en LUT är med hjälp av en katt:

När vi nu blivit lite varmare i kläderna är det dags för lite mer detaljer om dem med hjälp av en film från det troligen bästa verktyget 3D LUT Creator för att arbeta med LUTs:

Så, LUTs är helt enkelt komplexa tabeller för hur olika färger ska ersättas med andra färger i en bild. Detta innebär även att vi kan använda LUTs för alla typer av färgjusteringar i en bild, men inte för selektiva justeringar eller för andra typer av manipulationer.

Profiler i Photoshop och Lightroom

Profiler och LUTs blev lätt tillgängliga under 2018 i Adobes stillbildsprodukter och här är en bra video som introducerar deras användning i Lightroom:

När vi nu vet vad en LUT är och hur de fungerar i Lightroom är det dags att lära oss hur vi kan skapa dem och introducera dem i Photoshop och Lightroom:

Vad duger de till då?

Nu när ni kommit så här långt infinner sig frågan vad dessa nyheter duger till. Om man har sitt hjärta i den analoga världen skulle jag säga att de äntligen ger en möjlighet att på ett enkelt och snabbt vis återskapa karaktäristiska egenskaper hos alla gamla filmer, förutom korn som fortfarande kräver manipulering i Photoshop.

Kommentera gärna om ni använder LUTs och Profiles i era egna arbetsflöden.

För de mer kreativa är det bara fantasin som sätter begränsningar för vad man kan uppnå och jag avslutar detta inlägg med en video för den hugade om 3D LUT Creator, men kom ihåg att det normala är att man en gång för alla skapar en profil som man sedan återanvänder och inte att man sitter och skruvar på reglage hela dagarna. För min del har jag idag cirka 100 olika försök till emuleringar av kända s/v och färgfilmer som jag använder i Lightroom och använder bara 3D LUT Creator när jag vill skapa en ny "film".

Från kamera till nätet på en minut

Snälla pappa (Marrakech, 2017)

Borta är tiden för många med kemikalielukt i näsan och glosögda partners som undrar vad tusan man gör på toaletten hela nätterna. Istället tillbringar man lika mycket tid som barnen framför datorn och det är inte ens det minsta grad av naket involverat.

Det luktar inte framkallare, men...

Som jag skrev i mitt första inlägg att när jag nu nystartat mitt fotande och skrivande, vill jag ta bilder och visar dem gärna. Men, jag vill inte tillbringa tid vid datorn. Nu hävdar nog många av er antingen att det behöver man ju inte - ta en bild med telefonen och klick finns den i cyberrymden, eller att efterarbetet är halva nöjet. Men för mig är det inte längre så och därmed lade jag en hel del tid under våren på att sätta upp ett flöde i Lightroom som gör att jag på några minuter kan ta mig från minneskort till Internet eller skrivaren.

När jag började denna utmaning tänkte jag att det måste väl finnas oändligt med sådana processer att kopiera på nätet, men det visade sig att de flesta är ganska naiva eller tar alldeles för lång tid och är oerhört krångliga att komma ihåg.

Bildbehandling ska vara effektiv, genomtänkt, förutsägbar och repeterbar

En liten brasklapp innan du läser vidare - om du inte är intresserad av bildbehandling år kanske det som nu kommer avhandlas inte så intressant och även väldigt tekniskt. Då tycker jag du istället ska ta kameran på axeln och gå ut på en promenad och fånga sommarens leenden.

Det självklara är inte alltid bästa val

Åter till digitaliseringens vedermödor, ty ett annat problem var att det visade sig att redan import av råfiler för min Leica M Monochrom är en utmaning då "profiler" saknades för den i Adobe Camera Raw och Lightroom valde därmed Adobe Monochrome. Som parentes kan nämnas att detta råkar även alla som scannar egna negativ ut för. Nu är Adobe Monochrome inte en dålig profil på något vis, men det är just en profil och därmed justerar den råfilens färger till sådana som Adobe tycker är lämpliga.

Det finns faktiskt en riktigt bra, om än teknisk, beskrivning på YouTube (nedan) av de fördelar och brister en sådan process har baserat på en standardbild från en DSLR. Så, vad är det filmen visar? Jo, om man har otur kommer den förutbestämda kameraprofilen resultera i att man förlorar möjligheter att få ut önskad dynamik ur sina bilder. 

Kreativitet kräver kontroll

Men det finns även en annan orsak till varför man kan vilja ha bättre kontroll på vad  som sker vid import - filmemulering, dvs man vill applicera olika givna egenskaper på en råfil får att försöka återskapa något som påminner om ett analogt "negativ".

Innan någon blir upprörd är det självklart som så att det inte finns någon digital process i världen som kan ersätta ett analogt negativ. Vad jag avser är att många med analoga erfarenheter får något glansigt i blicken när man säger Agfa APX 25 och de kan se framför sig hur ett motiv påverkas av en sådan film. Med andra ord, ett namn på en film slår an en ton och man kan beskriva hur tonkurvan för ett motiv påverkas av en avbildning motsvarande filmens karaktäristik. 

För min Leica M Monochrom har de lärde kommit fram till att en applikation av profilen Adobe Monochrome ger ett resultat som påminner väl om ett Ilford Delta 100 negativ. Men, om man sedan även har ett stort antal så kallade Look-Up Tables (LUTs)  som kan ses som moderna varianter av karaktäristiska kurvor för analog film visavi en referens där även denna Delta 100 återfinns kan vi genom att applicera dess "invers" på toppen av vår bild få en startpunkt som överensstämmer med  denna referens. Därmed har vi även lyckats knyta mentala bilder av effekter till olika filmnamn, samt erhållit en uppsjö filmemuleringar att utnyttja. Allt detta beskrivs mer i detalj med exempel i ett antal små bidrag jag börjat sammanställa på min hemsida (länk) För den som inte hängde med på detta resonemang återfinns en liten utvikning sist i detta inlägg.

Men bilden då?

Avslutningsvis några ord om inledningsbilden som är en Kodak T-Max 400 emulering av en bild från den gamla delen av Marrakech som på någon minut skapades från en råfil från en Leica M Monochrom enligt principerna jag just beskrivit.

Bilden är en av många från våra resor till Marrakech - en fantastisk stad som flera fotografer har utnämnt till den vackraste för gatumiljöer och oerhört populär för modefotografer, men samtidigt en av de svåraste att ta bilder i då lokalbefolkningen inte gillar att bli fotograferade. Därmed blir det mycket respektfullt fotograferande från höften och att hoppa över motiv som visar folk i svårigheter och istället fånga roliga ögonblick med en möjlig historia och en tumme upp från de förevigade. Exempelvis denna jag kallat "Snälla pappa" då den påminner om mig själv när man inte fick det lördagsgodis man ville. Även viktigt att påminna att männens klädsel inte har med religion att göra, utan är lokala klädesplagg för män och kvinnor som med sin stora huva är till för att skydda mot väder och vind likväl för att utgöra praktisk ryggsäck för dagens inköp istället för plastpåsar. Mer bilder och ord om Marrakech i kommande inlägg...

Gå nu ut och föreviga er omvärld, 

En utvikning om kurvor

Vänta nu vad var det jag skrev ovan? Jo, tänk att vi har en person som systematiskt börjat med att fotografera ett motiv med en given referensfilm A och sedan även gör det för film B, C, D etc. Sedan har denne driftige person skapat en graf där hen på horisontella axeln har alla intensitetsvärden från 0 (svart) till 255 (vitt) för film A och sedan samma sak för B på vertikala axeln. I denna graf sätter hen sedan ett kryss i punkten (a,b) om intensiteten a för filmen A avbildas som b i B. Om vi nu leker med tanken att vi har en bild som har samma "utseende" som A, så har hen ju faktiskt skapat en uppsättning av grafer vi kan använda för att förändra bilden så den påminner om film B, C, D etc.

Kruxet är ju bara att vi inte har en bild som har samma "utseende" som A och därmed kan man tro att det är kört, men så är inte fallet. Detta beror på att kurvorna hen konstruerade troligen är monotont växande, dvs de har inga nedförsbackar, och därmed kan man räkna ut "inversen" till varje punkt som speglingen i en tänkt linje som går genom (0,0), (1,1), (2,2) etc. Låt oss sedan anta att vi faktiskt kan skapa en bild som ser ut som en av filmerna B och att den inte har några helt svarta eller vita delar. Då kan vi lägga dess värden på den horisontella axeln och sedan använda "inversen" för B och räkna ut vad värdet borde vara för motsvarande punkt om bilden var av typ A, dvs vi har omvandlat vår bild till en av som överensstämmer med referensfilmen. Därmed kan vi sedan applicera alla de kurvor vår hjälpsamma vän skapade för att omvandla vår film till utseende C, D etc.

Allt detta är essensen av det som Look-Up Tables (LUTs) handlar om, dvs omvandla färger till varandra på ett systematiskt vis för att skapa ett "utseende" av svunna tider eller Mad Max.

Naket på Instagram

Lite för mycket nakenhet (Wien, 2012)

Inte kunde jag väl tro att en av mina bilder och jag skulle bli bannlysta från Instagram.

Vad är nakenhet?

Jag har lyckats med att få en bild och konto (tillfälligt) bannlysta från Instagram då den anses visa nakenhet på ett otillbörligt vis. 

Jag kan inte förneka att det syns en väldigt naken man på bilden och att jag inte skulle tagit bilden om han inte funnits just där och då. Kan nog anta att denna nakenhet var just en tanke när Leopold Museum placerade denna bild vid ingången för att göra reklam för en utställning. Ärligt talat vet jag inte vad man vill säga, men den väcker ju helt klart uppmärksamhet och hoppas den inte väcker för mycket anstöt här.

Några ord om bilden

De tekniska detaljerna och kommentarer om bilden finner ni här, så jag tänkte bara nämna lite om varför jag tog den. Det vet jag faktiskt inte, men hade inte de två männen befunnit sig till höger hade jag inte tagit den, eller om det varit mer folk runt omkring. Denna figur är bokstavligen och bildligt väldigt ensam och utlämnad i sin nakenhet, samtidigt som männen inte verkar ta notis om honom. I allt detta är det då lite roligt att Instagram slår ner på den och raderar den, samtidigt som Leopold Museum via sitt eget Instagram konto gillade den. Men, det är väl så det är i idag - å ena sidan bryr sig ingen om en flera meter stor naken man samtidigt som en bild på en bröstvårta medför bannlysning från Instagram.

For oss så är kontot andersson.eklund så kallat "shadowbanned" från Instagram tillsvidare, dvs ingen kan se våra bilder om man inte redan följer oss. Denna bannlysning kan variera från några dagar till veckor har jag förstått, så vi får väl se hur det går i vårt fall. Så vill ni följa oss på Instagram är det länken till vårt konto som gäller och inte #-taggen #anderssoneklund. 

Jag har skrivit lite mer om Instagrams regler här och som jag kände till, men kunde inte tro att jag skulle råka ut för samma öde som till exempel Kardashians. Jag är nyfiken på hur vanligt detta är och om även ni drabbats så berätta gärna om era erfarenheter i en kommentar till detta inlägg.