Jag kan ändra färgen på en katt

(Marknadsdag, Marrakech 2017)

Enligt många experter på bildbehandling tog Photoshop och Lightroom ett jättekliv framåt i sin utveckling under 2018, men tyvärr är det många som fortfarande inte vet om det. Så för den som inte känner till LUTs och Profiler tänkte jag försöka reda ut begreppen.

Ett paradigmskifte

I ett tidigare inlägg (länk) beskrev jag kort hur så kallade Profiles i Photoshop (PS) och Lightroom (LR) revolutionerat mina arbetsflöden genom Look-Up Tables (LUTs) som förkortat tiden från råfil till publicering till några minuter. 

I mitt fall handlar det om att återskapa film-liknande egenskaper för mina s/v råfiler från Leica M Monochrom, men hela detta område som kallas "color grading" och kom till PS och LR för lite mer än ett år sedan anses av många som ett paradigmskifte inom bildbehandling. Tyvärr är det fortfarande som så att det inte finns så mycket bra tutorials eller dokumentation om detta område på nätet.

Eftersom jag varit borta från Fotosidan under några år kanske allt detta är skåpmat. Om inte, tänkte jag tipsa om några bra introduktionsfilmer på YouTube, men först några ord om inläggets bild.

Bilden är tagen med en Fujifilm X100S 2017 i Marrakech. Den har importerats med en helt linjär profil i Lightroom, dvs ingen manipulering av Adobe. Därefter har en profil från Lutify.Me som heter Archid lagts på toppen motsvarande en filmemulering. Denna beskrivs som "inspired by cross processed film with magenta cast in shadows and yellowish mid tones. Highlights are characterized by overall washed out look." Allt avslutas med en auto-toning rakt ur lådan i Lightroom. Allt på några sekunder och pga av upplägget vet jag att alla bilder som jag gör på detta vis som tags här på marknaden kommer få samma utseende.

Vad är en LUT?

Basen för allt det som handlar om detta område baseras på så kallade Look-Up Tables (LUTs) och är ett område som vi kan göra hur avancerat och matematiskt som helst. Men, låt oss börja med denna film som beskriver vad en LUT är med hjälp av en katt:

När vi nu blivit lite varmare i kläderna är det dags för lite mer detaljer om dem med hjälp av en film från det troligen bästa verktyget 3D LUT Creator för att arbeta med LUTs:

Så, LUTs är helt enkelt komplexa tabeller för hur olika färger ska ersättas med andra färger i en bild. Detta innebär även att vi kan använda LUTs för alla typer av färgjusteringar i en bild, men inte för selektiva justeringar eller för andra typer av manipulationer.

Profiler i Photoshop och Lightroom

Profiler och LUTs blev lätt tillgängliga under 2018 i Adobes stillbildsprodukter och här är en bra video som introducerar deras användning i Lightroom:

När vi nu vet vad en LUT är och hur de fungerar i Lightroom är det dags att lära oss hur vi kan skapa dem och introducera dem i Photoshop och Lightroom:

Vad duger de till då?

Nu när ni kommit så här långt infinner sig frågan vad dessa nyheter duger till. Om man har sitt hjärta i den analoga världen skulle jag säga att de äntligen ger en möjlighet att på ett enkelt och snabbt vis återskapa karaktäristiska egenskaper hos alla gamla filmer, förutom korn som fortfarande kräver manipulering i Photoshop.

Kommentera gärna om ni använder LUTs och Profiles i era egna arbetsflöden.

För de mer kreativa är det bara fantasin som sätter begränsningar för vad man kan uppnå och jag avslutar detta inlägg med en video för den hugade om 3D LUT Creator, men kom ihåg att det normala är att man en gång för alla skapar en profil som man sedan återanvänder och inte att man sitter och skruvar på reglage hela dagarna. För min del har jag idag cirka 100 olika försök till emuleringar av kända s/v och färgfilmer som jag använder i Lightroom och använder bara 3D LUT Creator när jag vill skapa en ny "film".

Från kamera till nätet på en minut

Snälla pappa (Marrakech, 2017)

Borta är tiden för många med kemikalielukt i näsan och glosögda partners som undrar vad tusan man gör på toaletten hela nätterna. Istället tillbringar man lika mycket tid som barnen framför datorn och det är inte ens det minsta grad av naket involverat.

Det luktar inte framkallare, men...

Som jag skrev i mitt första inlägg att när jag nu nystartat mitt fotande och skrivande, vill jag ta bilder och visar dem gärna. Men, jag vill inte tillbringa tid vid datorn. Nu hävdar nog många av er antingen att det behöver man ju inte - ta en bild med telefonen och klick finns den i cyberrymden, eller att efterarbetet är halva nöjet. Men för mig är det inte längre så och därmed lade jag en hel del tid under våren på att sätta upp ett flöde i Lightroom som gör att jag på några minuter kan ta mig från minneskort till Internet eller skrivaren.

När jag började denna utmaning tänkte jag att det måste väl finnas oändligt med sådana processer att kopiera på nätet, men det visade sig att de flesta är ganska naiva eller tar alldeles för lång tid och är oerhört krångliga att komma ihåg.

Bildbehandling ska vara effektiv, genomtänkt, förutsägbar och repeterbar

En liten brasklapp innan du läser vidare - om du inte är intresserad av bildbehandling år kanske det som nu kommer avhandlas inte så intressant och även väldigt tekniskt. Då tycker jag du istället ska ta kameran på axeln och gå ut på en promenad och fånga sommarens leenden.

Det självklara är inte alltid bästa val

Åter till digitaliseringens vedermödor, ty ett annat problem var att det visade sig att redan import av råfiler för min Leica M Monochrom är en utmaning då "profiler" saknades för den i Adobe Camera Raw och Lightroom valde därmed Adobe Monochrome. Som parentes kan nämnas att detta råkar även alla som scannar egna negativ ut för. Nu är Adobe Monochrome inte en dålig profil på något vis, men det är just en profil och därmed justerar den råfilens färger till sådana som Adobe tycker är lämpliga.

Det finns faktiskt en riktigt bra, om än teknisk, beskrivning på YouTube (nedan) av de fördelar och brister en sådan process har baserat på en standardbild från en DSLR. Så, vad är det filmen visar? Jo, om man har otur kommer den förutbestämda kameraprofilen resultera i att man förlorar möjligheter att få ut önskad dynamik ur sina bilder. 

Kreativitet kräver kontroll

Men det finns även en annan orsak till varför man kan vilja ha bättre kontroll på vad  som sker vid import - filmemulering, dvs man vill applicera olika givna egenskaper på en råfil får att försöka återskapa något som påminner om ett analogt "negativ".

Innan någon blir upprörd är det självklart som så att det inte finns någon digital process i världen som kan ersätta ett analogt negativ. Vad jag avser är att många med analoga erfarenheter får något glansigt i blicken när man säger Agfa APX 25 och de kan se framför sig hur ett motiv påverkas av en sådan film. Med andra ord, ett namn på en film slår an en ton och man kan beskriva hur tonkurvan för ett motiv påverkas av en avbildning motsvarande filmens karaktäristik. 

För min Leica M Monochrom har de lärde kommit fram till att en applikation av profilen Adobe Monochrome ger ett resultat som påminner väl om ett Ilford Delta 100 negativ. Men, om man sedan även har ett stort antal så kallade Look-Up Tables (LUTs)  som kan ses som moderna varianter av karaktäristiska kurvor för analog film visavi en referens där även denna Delta 100 återfinns kan vi genom att applicera dess "invers" på toppen av vår bild få en startpunkt som överensstämmer med  denna referens. Därmed har vi även lyckats knyta mentala bilder av effekter till olika filmnamn, samt erhållit en uppsjö filmemuleringar att utnyttja. Allt detta beskrivs mer i detalj med exempel i ett antal små bidrag jag börjat sammanställa på min hemsida (länk) För den som inte hängde med på detta resonemang återfinns en liten utvikning sist i detta inlägg.

Men bilden då?

Avslutningsvis några ord om inledningsbilden som är en Kodak T-Max 400 emulering av en bild från den gamla delen av Marrakech som på någon minut skapades från en råfil från en Leica M Monochrom enligt principerna jag just beskrivit.

Bilden är en av många från våra resor till Marrakech - en fantastisk stad som flera fotografer har utnämnt till den vackraste för gatumiljöer och oerhört populär för modefotografer, men samtidigt en av de svåraste att ta bilder i då lokalbefolkningen inte gillar att bli fotograferade. Därmed blir det mycket respektfullt fotograferande från höften och att hoppa över motiv som visar folk i svårigheter och istället fånga roliga ögonblick med en möjlig historia och en tumme upp från de förevigade. Exempelvis denna jag kallat "Snälla pappa" då den påminner om mig själv när man inte fick det lördagsgodis man ville. Även viktigt att påminna att männens klädsel inte har med religion att göra, utan är lokala klädesplagg för män och kvinnor som med sin stora huva är till för att skydda mot väder och vind likväl för att utgöra praktisk ryggsäck för dagens inköp istället för plastpåsar. Mer bilder och ord om Marrakech i kommande inlägg...

Gå nu ut och föreviga er omvärld, 

En utvikning om kurvor

Vänta nu vad var det jag skrev ovan? Jo, tänk att vi har en person som systematiskt börjat med att fotografera ett motiv med en given referensfilm A och sedan även gör det för film B, C, D etc. Sedan har denne driftige person skapat en graf där hen på horisontella axeln har alla intensitetsvärden från 0 (svart) till 255 (vitt) för film A och sedan samma sak för B på vertikala axeln. I denna graf sätter hen sedan ett kryss i punkten (a,b) om intensiteten a för filmen A avbildas som b i B. Om vi nu leker med tanken att vi har en bild som har samma "utseende" som A, så har hen ju faktiskt skapat en uppsättning av grafer vi kan använda för att förändra bilden så den påminner om film B, C, D etc.

Kruxet är ju bara att vi inte har en bild som har samma "utseende" som A och därmed kan man tro att det är kört, men så är inte fallet. Detta beror på att kurvorna hen konstruerade troligen är monotont växande, dvs de har inga nedförsbackar, och därmed kan man räkna ut "inversen" till varje punkt som speglingen i en tänkt linje som går genom (0,0), (1,1), (2,2) etc. Låt oss sedan anta att vi faktiskt kan skapa en bild som ser ut som en av filmerna B och att den inte har några helt svarta eller vita delar. Då kan vi lägga dess värden på den horisontella axeln och sedan använda "inversen" för B och räkna ut vad värdet borde vara för motsvarande punkt om bilden var av typ A, dvs vi har omvandlat vår bild till en av som överensstämmer med referensfilmen. Därmed kan vi sedan applicera alla de kurvor vår hjälpsamma vän skapade för att omvandla vår film till utseende C, D etc.

Allt detta är essensen av det som Look-Up Tables (LUTs) handlar om, dvs omvandla färger till varandra på ett systematiskt vis för att skapa ett "utseende" av svunna tider eller Mad Max.

Ut med det gamla och in med det nya - igen

En stolt ung man (Wien, 2012)

Åren går, men bilder består och ibland är det dags för en omstart och hitta tillbaka till glädjen i alla dess former. Detta är första steget på en sådan resa...

Imorgon är en annan dag

Livet är ju som tur är något man får leva och sedan fundera på om det blev bra. För min egen del gjorde en oförutsedd händelse 2016 att jag plötsligt blev invalidiserad i några månader och därmed hamnade kameran på hyllan. Sedan har det varit en lång mental, kanske mer än fysisk, resa tillbaka till att det blev roligt att ta fram kameran och fotografera igen.

Men, nu är det dags och jag började med att radera alla gamla bilder och inlägg här på Fotosidan. Sedan fick jag för mig att lära mig Wordpress och skapa en hemsida för mig och min kärestas alster på photography.anderssoneklund.se där vi tänkte visa bilder och skriva om våra äventyr i Sverige, Wien och Marrakech. Sedan gillar jag ju bildbehandling och kommer skriva en hel del om hur jag jobbar med bilder i primärt Lightroom och det kommer troligen även bli några rader om prylar.

Förr orkade jag sitta timmar vid datorn, men idag vill jag tillbringa så mycket tid som möjligt i rörelse med eller utan kamera och därmed har jag lagt ner en hel del tid på att få till ett bra flöde från kamera till Internet eller utskrift - effektivt, konsekvent och konsistent. Detta kommer jag skriva en hel del om på hemsidan, men även lyfta fram godbitarna på denna blogg.

Som många andra här har jag tagit vägen från analogt till digitalt till analogt igen och sedan tillbaka till digitalt. Samma sak med utrustning - liten lätt till stor och tung och tillbaka igen osv. Först var det svart och vitt som gällde, men så kom färgen in i livet och sedan försvann den igen. Allt jag samlat på mig finns kvar, men nu är det litet och lätt med Leica analogt och digitalt som gäller och motiv i vardagen istället för fart och fläkt.

Jag har ingen aning var denna tripp kommer ta mig, men ni får gärna följa mig här på Fotosidan och vår hemsida och ta del av det som händer och sker i våra liv runt resor och fotografering.

Några ord om en stolt ung man

Bilden ovan togs våren 2012 i Wien med den då andra sålda Leica M Monochrom i Sverige som bl.a på Fotosidan väckte mycket känslor om jurister, läkare och folk med alldeles för mycket pengar. För min egen del gav denna kamera mig en möjlighet att kombinera min förkärlek för svart och vitt med avsaknaden av tid i mörkrum eller framför dator.

För er som följt historien om Leica M Monochrom vet ju även att det visade sig att den för många inklusive mig började rosta och fick åka fram och tillbaka till Tyskland för omvårdnad, men mer om det kan ni läsa här.

Just den här bildens motiv var en så fantastisk upplevelse med denna unga man i sina kängor och skinnjacka med nitar som stolt poserade för sig själv på torget framför Schönbrunn i Wien under dess påskmarknad. Som tur var med en Leica är den ofta inställd för zon-fokusering och därmed bara att diskret trycka av från höften. Jag kunde inte annat än undra vem bilden var avsedd för, ty skulle det imponera på hans vänner att han varit på super-kommersiell påskmarknad på ett slott? Jag tror bilden var till hans mamma för att visa att skenet bedrar och att hon faktiskt har en skötsam son. Kanske helt fel, men för mig blev det en bra inramning och en känsla som värmde i det kyliga vädret.

Eftersom många gillar teknik så här är lite snabba fakta - Leica M Monochrom, Leica Summilux 35/1.4 ASPH och enda efterbehandling från minneskort till publicering, vilken tog mindre än 5 minuter i Lightroom, var 1x1 beskärning, liten rotation och en Ilford Pan F Plus 50 emulering (detaljer och kommentarer om bilden återfinns här och mer om min bildbehandling går att läsa på hemsidan och här i kommande inlägg).