Försöker genom bilden förstå livet omkring mig...

Leica - en talisman för morgondagen

 Stadsliv (Stockholm, 2019)

Äntligen efter några månader är kameran som ny och det nya objektivet får visa vad det går för.

Det handlar om känslor

Det finns nog inget som verkar väcka så mycket känslor på denna sajt som (i) filosofiska diskussioner rörande vad som avses med gatufoto och (ii) när Leica släpper nya produkter, så då måste väl även jag bidra med lite vedträn i den senare kategorin.

Jag tror jag var #2 i Sverige 2012 att införskaffa en Leica M Monochrom, dvs en kamera som bara kan ta svart-vita bilder och det väckte mycket känslor och referenser till läkare, advokater etc. från personer som troligen aldrig fotat med en Leica.

Tyvärr drabbades denna modell av rostande sensor som gjorde att min kamera tillsammans med många andras fick pendla till Tyskland, men efter några år hade man tagit fram en ny rostfri sensor. Min kamera behövde dock inte en ny förrän i våras och då skulle det gå på en saftig slant eftersom den var mer än 5 år gammal eller så kunde jag uppgradera till en nyare version eller en färgkamera. Efter moget övervägande och surfande på nätet kan jag fram till att inte byta mot en nyare version med annan sensortyp, samt att när det gäller färg har jag en filmkamera och andra kameror som samlar damm. Så det blev åter en resa till Wetzlar för Henri och en helt ny CCD sensor.

En utvikning är att vi alltså pratar om en kamera som är baserad på en CCD sensor på 18 MP som firar 10 års jubileum i år i en kropp på 600 gram och mer eller mindre samma storlek som de klassiska filmkamerorna i M-serien. Med andra ord, en kamera som enligt prylnördar och pixel peepers är hopplöst gammalmodig.

En liten fundering med anledning av detta är att gamla M-modeller för film som ofta förekommer i Fotosidans bloggar bemöts med respekt, men Leicas digitala kameror fnyses det ofta åt och i ett internationellt diskussionsforum hävdas det att det inte finns någon seriös professionell fotograf idag som skulle använda en digital 35 mm Leica. Vad beror alla dessa känslor på och det är nog bara eventuellt elefantfotografer som genererar mer kommentarer än något om Leica. 

För att inte göra Leicas belackare besvikna passade jag även på att investera jag i ett nytillverkat Leica Summaron-M 28 mm f/5.6. Det är alltså ett objektiv med kraftig vinjettering, endast för bra ljusförhållanden och vid färgfoto bidrar det med färgavvikelser. Och inte nog med det, om man har tur kan man hitta bra exemplar från omkring 60-talet för kanske halva nypriset. Dock är denna version anpassad för moderna kameror enligt Leica, så jag litar på dem.

Varför köpa ett så gammalmodigt objektiv? Jo, för det första väger det bara 165 gram och är bara 18 mm långt och därmed väger kamera och objektiv tillsammans under 800 gram och med ett maximalt djup på under 6 cm. Med andra ord, den får plats i en stor jackficka. För det andra är det just objektivets tillkortakommanden som ger det dess karaktär i jämförelse med de oerhört knivskarpa Summilux objektiven. Och för belackarna antar jag att allt detta även går att skapa med hjälp av Photoshop, men jag slipper ju diskussioner om manipulerade bilder eftersom det fixar kamera och objektiv själv...

Men, Leica handlar inte om megapixlar eller ens om perfekta objektiv utan några brister, utan det handlar om känslan att använda kameran och de resultat de ger. En av nätets just nu mer kända influencers inom fotografi kallar Leica M från dess första version till dagens en "talisman", dvs ett "med magiska tecken försett föremål som anses ha förmåga skänka ägaren lycka och osårbarhet samt vara fyllt av både skydds- och anfallskraft" (Wikipedia).

Så, om du får chansen i sommar prova fota med en kamera av modell M från Leica och fundera på hur det känns att "förvalta en ikon".

Och man blir inte en bättre fotograf med en Leica, men man slipper ryggproblem och lära sig massor med olika knappar och menyer. Det räcker med tid, bländare och ISO, samt fokusera för hand. Eller så kör man med zon-fokusering med bestämd bländare och automatisk tid och ISO därmed har man en point-and-shot kamera även i dagens digitala värld för att fånga gatans liv. 

Slutligen har jag även hört några tråkiga nyheter denna vecka som kanske alla andra redan känner till:

(1) Hasselblad har slutat tillverka sina scanners i serien Flextight. Groteskt dyra scanners, men för de därute som vill ha bästa möjliga kvalitet i sina digitala tolkningar av analoga negativ finns det därmed inte några alternativ i samma klass kvar. Varför sluta när filmförsäljningen går allt bättre och de har ett så stort kvalitetsförsprång att de inte ens behöver förbättra produkten, samt scanners med en prislapp över 100' kan ju aldrig varit en stor inkomstkälla för dem.

(2) Leica friställer 100 av 800 anställda i Tyskland med hänvisning till anpassning till morgondagens behov och man kan ju hoppas att det bara beror på det inte så lyckade samarbetet med en mobiltelefontillverkare, även om det resulterade i troligen den bästa fotomobilen på marknaden.

Några ord om bilden

Dagens bild är en av de första jag tagit med denna nya setup och dess icke-kliniska karaktäristik är befriande när man är van vid Summilux. Den intresserade kan läsa mer om bilden på min hemsida (här) och följa mina äventyr med detta objektiv.

Inlagt 2019-06-21 10:56 | Läst 1249 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Hej,
Det är en intressant kombination Leica MM och Summaron-M 28/5,6. Påminner om gamla Leica II och Hektor 2,8cm 1:6,3. Någon skulle kunna göra en direkt jämförelse.

Kul text

Ha en God midsommar
Bob
Svar från Magnus Andersson 2019-06-22 08:23
Hej,

Roligt att du gillar min text - Leica väcker ju en hel del känslor.

Jag har ännu inte vågat ge mig in på de äldre modellerna eftersom jag känner jag saknar kunskap för att bedöma kvalitet etc. Köpte faktiskt en Leica M-A när den kom som min enda analoga kamera förutom en gammal Olympus OM-2.

God fortsättning,
Jag tror nog alla förstår varför Leica har det rykte de har bland icke-Leica fantaster. De flesta människor har inte hundratusenkronor att lägga på en digital Leica M med objektiv och därför får det snobbstämpel som alla andra oåtkomliga lyxprylar. Surt sa räven om rönnbären.

Dessutom har ju ni Leica-fantaster en osedvanlig förmåga att haussa upp kameran till en nivå som man inte riktigt känner igen när man provar att fotografera med den.

Själv är jag sugen på en Fuji GFX50R. Den har dessutom autofokus och inbyggd elektronisk sökare till halva priset! ;) Glad midsommar!
Svar från Magnus Andersson 2019-06-22 09:02
Hej och tack för din feedback,

Har full förståelse för att man kan reagera på Leicas prisbild, men håller inte helt med om att det är "lyxprylar" om man därmed avser att de inte är värda sitt pris. Självklart finns det specialutgåvor av Leica kameror som kostar mycket, men generellt måste man komma ihåg att det är en helt annat antal kameror och objektiv som produceras än av t.ex Canon, Nikon och Sony och att vi pratar om ett företag med omkring 1000 anställa.

Jag kan inte svara för andra, men om jag ser till kostnad per använd timme och bra bilder är Leica en bättre investering än t.ex min Canon-utrustning. Jag har två kameror (en s/v digital och en analog) och 4 objektiv (28, 35, 50, 90). Har i princip alltid en kamera med ett objektiv i min väska till jobb likväl som på fritiden. Jag tar dock färre bilder än vad jag gjorde med min Canon, men behåller många fler som nöjaktiga. Hade jag inte haft ett speciellt intresse av s/v och analogt, skulle det räckt med 1 kamera och 1 objektiv och vi skulle hamna på ca 100' i nypris, eller varför inte en Q2 för 55'. Om jag jmf med hur mycket jag lade på min Canon en gång i tiden i dagens mått skulle vi hamna på på ca 80' och en utrustning jag inte alls hade med mig lika ofta, tog oerhört mycket fler bilder, men var nöjd med färre. Så jag skulle vilja hävda att på totalen är inte skillnaden så stor.

Jag tror att när det gäller frågan om att haussa Leica, så är det nog som så för många av oss som använder Leica att det handlar om mer än antal pixels, burst rate etc utan om ett helhetsintryck. Sedan kan jag hålla med om att den man älskar kanske man inte alltid ser fel hos, men samtidigt kanske det är som så att de som inte har möjlighet att äga en Leica har tendens att såga dem vid fotknölarna för att motivera sina egna val.

Jag håller med om att Fujis satsning på mellanformat är mycket intressant och att Hasselblads kommande X1D II även väcker intresse. Men, jag vet inte när jag behöver 50 MP och kan inte tänka mig att släpa på större och tyngre utrustning, men allt beror ju på vad man vill fota.

God fortsättning,