Lite blandade bilder från mina rundturer med kameran.

Ännu en dag utan Pizzen

Det är så jobbigt att inte veta vad som hänt,om hon lider eller ligger och trycker någonstans. Det vore bättre att veta om hon levde eller är död. Tomheten tär både på mig och min sambo,Pizzen var är du?

Inlagt 2014-09-24 09:36 | Läst 847 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Förstår mycket väl din oro eftersom jag hade liknande med våran lille kille Casper tidigare. De har ju en otrolig förmåga att återvända efter sina äventyr så hoppas din Pizzen kommer snart hem till er igen!
Kanske kan en liten solskenshistoria åtminstone inge hopp.
Vår svarta och enögda katt Lurvas skulle passas av mina tvillingsöner under Jul & Nyår för ett par år sedan.
De bor i en annan del av Göteborg. På Juldagen fick nog katten för sig att han skulle gå hem. Fast Göta Älv och en mängd trafikleder ligger ju emellan.
Vi letade efter honom flera gånger i omgivningarna men han var spårlöst borta.
Vi satte in annonser och anmälde honom på alla sajter som finns för bortsprungna katter.
I Augusti året efter skaffade vi 2 nya små katter. Två systrar denna gång.
Lurvas var och trodde vi skulle förbli borta.
I slutet av September ringer dock en person och undrar om vi har en katt som heter Lurvas. Javisst det har vi haft svarar jag.
Ja då har vi honom här hos oss på djurakuten i Högsbo svarar personen.
Han är lite uttorkad och dålig i magen men annars helt OK. Ni kan hämta hem honom om ni vill. Så jag åkte givetvis dit och träffar en spak katt som blir väldigt glad att se mig.
Tydligen hade en lärare hört att barnen de senaste 2 veckorna hade matat en kelig kat som tiggde mat och tagit med den till djurakuten.

Vad han varit med om under de nästan 10 månader han var borta får vi aldrig veta. Fast man kan nog gissa sig till en del.
Han var klart mindre muskulös än han brukar om mer småtjock. Pälsen var också in bra skick. Dessutom hade han lagt sig till med ovanan att gå till kylen och visa att han ville ha grädde.
Vår gissning är att någon äldre dam hade hittat den kelige Lurvas och tagit med den hem och haft honom som innekatt och skämt bort honom.
Lurvas är en utpräglad utekatt och gillar inte att inte få gå ut när han vill. Så förmodligen i September fick han chansen att fly sitt fängelse.
Tack vare hans tatuering i örat kunde han till sist få komma hem.
Det var en lycklig katt som de sista hundra metrarna hem stod upp i bilen och tittade ut genom rutan och jamade eftersom han inså han var hemma igen.
Enda smolket i bägaren var väl att han insåg att det flyttat in 2 kattdamer när han inte kunde se efter sitt revir.
Nu är han sedan länge av med fettet och samma gamla muskulösa katt som strövar runt i skogen bakom huset och håller koll på reviret.
Så tappa inte hoppet.
Svar från hitanditan   2014-09-24 19:19
Tack mats,för din jättefina historia. Nu fick jag le en smula,.För våran katt står också vid kylskåpet och jamar efter smör. eller grädde, beroende på vilket humör hon är på. Men hon är inte rund mer än på vintern då hon äter mer för att klara kylan tror vi. Vilket fall så hoppas vi fortfarande på att få hem våran Pizze helskinnad, trots hot om både varg och lodjur i faggorna. Vi tror hon kan ha blivit skrämd. Hoppet är ju det sista som lämnar en. Tack än en gång för tröstande historia,den värmde lite i saknaden och letandet.
Hälsningar Mary-Anne