Mary-Annes blogg

Lite blandade bilder från mina rundturer med kameran.

NYgamla vyer att återupptäcka.

Vi har varit rätt rotlösa innan vi hittade tillbaka där vi bor nu, men vi var tvungna att göra denna långa resa på 28 mil, fram och tillbaka för att få distans till våra liv  och inse att våra vänner och familj finns här och inte lämnar detta län längre än 8 mil härifrån.Även om vi hade gästhus och egen lägenhet med kök och dusch så var det för långt. Vi trodde lyckan var gjord när vi kom hit till Lennartsfors denna vackra trakt och kunde hålla koll på våran gamla gård, som vi sålt. Men ganska snart insåg vi vårat stora misstag. Våran gård var ett jägarnäste, med älgtorn på våra gamla åkrar och huset supermodernt. Våran gammelskog Kalhygge, jag grät krokodiltårar men vad hjälper det, skogen är och förblir borta.Gården likaså( Vårat hus som vi köpt låg för nära vägen och grannarna var trevliga men de var bara intresserade av livet där de var och levde, livet utanför fanns inte. Vi kunde inte leva i denna bubbla och inte utan besök av våra vänner och familj  heller. Så det var bara att börja söka hus igen. Av en slump såg vi denna lilla gård, men den hade ingen fiber och låg ganska ensligt tyckte vi. Inte i urskogen igen tänkte vi, men när vi kom hit så blev vi fast.Det var som att få en del av  Posserud tillbaka, utedasset, bon från 1820- talet och ladugården. Huset från 1900, när vi kom in så luktade det hemma...

Nu är vi inspirerade igen och har börjat åka ut med 4-hjulingen igen 

Tänk gruvhål finns överallt i dessa trakter, men det beror på hur man ser dom. När jag bodde här så var de urtråkiga i mina ögon, men med nya ögon kan de ge en helt annan   historia.

Någon har cyklat vilse, precis  som vi.

I denna höstskog.

Det är turvi har GPS eller hur?

Så vi hittar nygamla platser

S

Sådant här gör att vi inte saknar vårat Värmland allt för mycket.

Det finns vacker gammal skog även här.

Nu har vi tagit oss ut ur skogen och är på väg hem igen.

Där hittar vi ett före detta ödehus, så vi kan inte berätta vart det ligger. Men nyfikenheten och inspirationen har vaknat till nytt liv  igen, så man vet aldrig vad som dyker upp i fortsättningen:)

Postat 2019-10-12 01:41 | Läst 278 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Bytt miljö

Nu har vi bott här i en månad lite drygt. Katterna fick åka 28 mil för att komma hit, de var jätteduktiga. Inget gny mer än i början av resan, sen sov de så gott som hela vägen , utom lite krafsanden i kattkorgarna  då och då för att sedan somna om igen. Jag är imponerad! När vi kommit fram på kvällen, gick de direkt till matskålarna och åt. Sen trampade de runt lite försiktigt på nedervåningen, för att sedan sova hela natten i våran säng. Nästa dag ville de ut och då var vi med dom ute. På kvällen gick de ut själva och var ute hela natten, ingen ville stanna kvar inne fast det var mörkt ute. Så har det varit sedan dess, Alize är ute nästan varje natt och sover hela eftermiddagen och Loviz är lite annorlunda hon är ute på nätterna ibland, men vill vara ute när det är ljust för det mesta. Bättre att jaga då, hon är våran jägare i familjen. Vi har jättemycket fåglar här och inga andra katter, himmelriket för våra katter. Inga bilar heller för vägen går längre neråt från gården, så skönt att slippa trafiken:)

Här är katternas nya revir, de hade mycket att utforska med så stor tomt och sedan ladugård, bod från 1820-tal med tre dörrar. De har inte hunnit kolla allt ännu för det är så spännande ute. Men boden är nog roligast för där kan de gå upp för en liten trappa och hålla koll på omgivningen. 

Här i äppelträdet håller fåglarna till och blir matade hela året. Katterna bryr sig inte så mycket, så länge de är i trädet. Men i granen bakom däremot, kan de ligga på lur.

Här är det Loviz som smyger försiktigt i den nya omgivningen.

Här har hon mött ett konstigt djur, inte rör den på sig heller och luktar konstigt gör den också.

Bäst att låta den vara och utforska vidare.

Alize är lika försiktig hon i den nya miljön. Man vet aldrig vad som kan dyka upp.

Det finns inte bara fåglar på gården, ganska mycket fjärilsarter också. Beror nog på att det finns ängar runt gården, så det finns mycket blommor till dom.

En nyfiken ekorre tittade på mig en dag , när jag satt ute och fikade. jag tror den bodde i holken.

Titta så smidigt den tar sig ner för väggen.

Vilka klor, inte undra på att den kan klättra bra.

Här är bon från 1820 talet, i fönstret gillar Loviz att titta ut, Alize har inte hunnit upp dit ännu. Hon är mer försiktig och håller sig på nedervåningen.

Perfekt me liten pump att vattna blommorna med till sommaren.

Titta vem som kikade upp ur gräset en annan dag jag var ute.

Den gillar fågelfrön. De andra ägarna till huset, berättade att det bodde omkring sex ekorrar i vedboden. Men efter att katterna kommit hit, har vi inte sett några ekorrar alls. Hoppas de kommer tillbaka.

Nu har det blivit höst och kyligare, men fint med alla färger runtomkring.

Alize smälter in fint i höstfärgerna.

Här tittat hon in till grannen, för att se vad hon har för sig.

Loviz gillar stenmuren.

Nu är katterna väl hemma i sin nya omgivning, de sägs att katter inte gillar förändringar. Men tar man det lugnt och låter dom tassa runt som de vill i sin egen takt så går det bra.De här två har ju två långa resor bakom sig, så nu blir det inga fler flytt för dom. Nu ska de bara ha det skönt och skämmas bort i sin sköna omgivning. När snön kommer kan de hoppa omkring igen och vi få fantastiska bilder.

Postat 2019-10-09 16:16 | Läst 253 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Mina två år som Värmlänning.

Två år i Värmland , hur summerar man det i så få bilder som möjligt? Jag har försökt, men det är svårt att ge stället rättvisa med några bilder här och där. Så det får bli många bilder i stället. Håll till godo.

Från slussen i Lennartsfors.

Alize och Loviz var lite skeptiska mot katterna på nya gatan.

Inte bara katterna, det kom nya djur också att bekanta sig med.

På vintern kom inte mindre än 15 rådjur som mest och ville ha mat.

Här är Sally, hon kom två gånger om dagen och åt. Först var hon ensam sedan kom hon med pojkvännen Harry. Sen blev det bara fler och fler i trädgården, så vi fick flytta upp lådan med mat närmare skogen. Annars skulle de trampa sönder hela gräsmattan.

Vi hade ett fint promenadstråk genom lite skog, nära huset.

Här är nere vid sjön Lelång. Det gick en grusväg ner dit, några meter från huset.

Här är från andra sidan, från promenadstråket sett.

Strandpromenaden.

Fina skogarna med mossan tar jag med mig härifrån också.

Men ibland var inte skogarna bara vackra.

En del hade humor. Folk körde faktiskt väldigt fort här igenom byn, jag vet inte hur många som såg skylten egentligen.

På tal om skyltar så var det inte många som brydde sig om denna heller. Speciellt inte norskarna som parkerade både bakvänt och hursomhelst på dessa. Utan att vara handikappade.

Den här har däremot varit parkerad länge och kommer nog att stå kvar flera vintrar till.

På tal om vinter så kom det lite snö till byn.

Bägge vintrarna vi bodde där.

När det var som mest, åkte vi till Kesnacken älven och fotograerade.

Det fanns en fin liten bäck nära vägen också. Det bodde  några troll där också.

Stora Le fick lite is, men inte så man vågade gå ut på den.

Spela lite isschack kunde man göra.

Våren kom, men med lite nederbörd..

Så blir det ont om vatten.

Slussen hade 250 års jubileum och då kom Herbert på besök.

Byborna hade en liten triaton tävling.

Här har de kommit upp och vilar efter cykling och simning.

En ny höst, den sista.

Ett roligt fynd i skogen.

Ännu en vår.

Och en torr sommar innan vi flyttar igen. Men vi kommer tillbaka lite då och då.

Postat 2019-10-06 13:49 | Läst 255 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera