fota på hjul

Om att börja om när händerna sviker , benen som färdmedel övergår till rullstol och sjukdomen blir allt mer påtaglig. Nya vinklar, nya idéer och begränsningar som ska omvandlas till möjligheter.

När livet tar över

Det har varit tyst från mitt håll ett tag, förutom gårdagens blogginlägg. Livet vällde över mig. Hettan, smärtan, livets alla måsten. Ja, ni vet hur det blir ibland. 

Jag har varit iväg på rehab som inte slutade som jag ville. Jag har varit till läkare som inte slutade som jag ville. 

Jag har varit lite låg, eller rättare sagt tagen av verkligheten. MEN jag har haft en kreativ tid i fotandet. Fast, nej, det stämmer inte. Jag har inte alls varit kreativ i fotandet, utan i huvudet, i planeringen. Sen har fotandet gått som en dans på några minuter. Mycket märklig känsla. 

Gårdagens blogginlägg visar det som snurrat som allra mest i mitt huvud, där jag försökt förverkliga känslofaserna i bipolär sjukdom. Det gav mig en kick härom dagen att be min yngsta dotter att ta med sig sin pilbåge och låta mig fånga det sista ljuset av kvällen. Så här blev bilderna!

Och det vill jag ännu tillägga att det här är unikt. För min blivande 14-åring vill INTE stå framför kameran. Inte ens mobilkameran.  

Postat 2018-09-19 21:12 | Läst 649 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera