fota på hjul

Om att börja om när händerna sviker , benen som färdmedel övergår till rullstol och sjukdomen blir allt mer påtaglig. Nya vinklar, nya idéer och begränsningar som ska omvandlas till möjligheter.

En blev kvar

Minns ni svanarna som jag var hoppades skulle komma iväg i tid innan isen lade sig? Well, jag borde kanske ha formulerat min "önskan" på ett annat sätt, för visst sjutton blev en liten krake kvar! En knasboll som ansåg sig vara king of the road där lastbilar och traktorer vackert fick slänga sig på bromsarna och hoppas på det bästa, medan ungsvanen vankade fram mitt på vägen i maklig takt. 

Vi tror att kraken läste vägskylten "Södra Bamböle" och trodde sig vara framme i sydligare breddgrader och gick ner för landningen aningen för tidigt. 

Eftersom den inte kändes riktigt trafikmogen, fick viltvårdaren komma och plocka in den och kontrollerade samtidigt att den inte hade vätske- eller näringsbrist. Idag har den släppts ut till andra svanar på ett säkrare ställe där det även finns vuxna svanar som kan fostra den lite till.

Inför att den fångas in, åkte jag och tog några snabba bilder på den för att se om det fanns några synliga skador, vilket det alltså inte gjorde. 

Postat 2021-01-23 17:36 | Läst 641 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Bortglömd

Satt och redigerade bilder när dotterns låt kom på Spotify. 

Dottern är inte den som gillar att sjunga inför människor, trots att hela familjen sjunger en del hemma. Hon brukar vara den som drar sig för att sjunga med oss andra. Men så i höstas ställde hon plötsligt upp i en sångtävling och gjorde otroligt bra ifrån sig. Hon berör som få kan. Hon sjöng Finneas låt Break my heart again. 

Här är länk till låten: https://youtu.be/HjmBLCbTgDo

På land

Det var den här bilden jag redigerade just då. Den vemodiga melodin gick på något sätt rakt in i mitt hjärta. Båten har hamnat lite på fel, verkar bortglömd, bär spåren av åren som gått med avsaknad av omvårdnad. "It must be nice to love someone who let's them break them twice".

Postat 2021-01-10 15:55 | Läst 668 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Solens första strålar

Härom dagen fick njuta av några timmars sol. Fantastiskt!

Nu vräker dock snön ner och vi väntar på början till det som kan bli den "mesta" vintern på 10 år. Här kommer därför bilder från den soliga 6 januari.

Sol över båthustaken

Solstrålar på vassen

Sista strålarna över byn.

Postat 2021-01-10 15:38 | Läst 423 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Första snön

Vi har fått årets, och faktiskt vinterns, första snö!

Eftersom jag känner till nyckerna i naturen här på ön, tänkte jag att det nog är bäst att passa på och slita med mig kameran ut på en tur innan allt det vita förvandlats till blötlagd grått och grönt igen. 

Just nu har jag tillfälliga däck på min el-rullstol och den klarar definitivt inte av att tag sig fram i dagens väder. Tack och lov hade maken skruvat på min zoomuphill som inte velat ta på bromsarna tidigare, så att jag nu kunde ge mig ut i den. Tänk dig känslan att susa fram i 20 km i timmen i ett tystgående el-fordon och faktiskt kunna ta dig fram i princip var du vill, över stock och sten, bland högt gräs och lera. Ungefär som vilken frisk människa som helst! Så här ser min gudomliga manick ut. En bild från i våras när jag och maken var upp på ett berg här i byn. 

Men nu till dagens fotostund. Vi har ett gammalt hus i grannbyn, som jag alltid varit förälskad i. Det står i en sluttning, med trasiga fönster och flagnande färg. Jag drömde som barn om att det här skulle bli mitt hem som vuxen. 

Övergivet och igenbommat.

Uthusen är gömda bland snåren.


Det kittlar min fantasi vad det är som gömmer sig bakom fönstrens trasiga glas. Vilka huserar där inne nu? Vad finns kvar efter den gamla damen som bodde där?

I fönstren hänger de gamla gardinerna kvar, håliga och troligen mögelskadade. 

På andra sidan landsvägen finns träsket som jag för några dagar sedan fotograferade svanar vid. Vi har sett flera plogar med svanar som flyget västerut över vårt hus. Jag åkte ner för att se om det fanns några kvar, och jo då, än fanns det några tappra kvar. Jag imponerades av att det som för mina ögon såg ut som snösörja, faktiskt höll för svanarna att stå på!

Skönt att sträcka på vingarna och låta fjädrarna hitta sin plats.

Väderkvarnen i grannbyn.

Vi har gått om väderkvarnar här på Åland. Just i grannbyn finns det två. Det här är den ena. Tvärs över landsvägen finns ytterligare än. 

Väderkvarnen vid byagården.

Byagården i min hembygd bär många minnen för mig. Här finns vår ståtliga midsommarstång, vår lilla danspaviljong som dessvärre inte använts på många år, byagården i sig med flera uthus, trädgården med gamla fruktträd, och då denna väderkvarn som är den andra kvarnen i denna by. 

Nedfallna och kvarlämnade midsommarkronor väntar på bättre tider.

Olikheter.

Ljuset i mörkret.

Lycka är att få ha egentid, att få åka ut helt på egenhand med kameran runt halsen (och ja, snabbnummer inprogrammerat på smartklockan på armen till familjen om det skulle behövas). Jag får ge mig ut själv, om jag håller mig till landsvägen och är lättillgänglig ifall olyckan skulle vara framme. Det är en fantastisk frihet, som jag tror att många friska tar för givet. Mitt råd är; gör inte det! Ta inte vardagen för givet! Njut av stunderna och var tacksam för att du kan göra allt det där vardagliga! Vem vet vad framtiden för med sig.

Postat 2021-01-03 18:23 | Läst 595 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Jag och min pyspunka

Mitt i min rehabperiod fick jag meddelande om att min assistent sagt upp sig med omedelbar verkan. Inte lämpligt över huvudtaget för mig, men tyvärr inget att göra åt saken. Så nu har jag veckor bakom mig och framför mig som är långt ifrån optimala, men det är bara att bita ihop och kämpa sig vidare genom snåren. 

Jag har inte ens orkat mig in här för att läsa bloggar eller titta bland foton. Man kan väl säga att jag efter ett antal månaders pyspunka nu är tämligen tom och uppnått fullkomlig punktering. 

Nå, fredagar är min lediga dag från firman, den dag då jag ska vila upp mig för att återgå till normalläge, vilket de senaste månaderna tagit mig längre och längre ifrån. Därför stoppade jag inhopparassistenten i dörren när hon kom och sa "hej, klä inte av dig, jag behöver åka och fota". 

Det var skönt att få släppa alla bekymmer för en stund och, passande för dagen :) , gå in i dimman. Kände att sv/v speglar mig bäst just nu. 

Och med det önskar jag er alla en riktigt fin helg!

Postat 2018-11-09 16:11 | Läst 860 ggr. | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 Nästa