"Hjärtats tankar & funderingar"

Slutat att gå till gymmet...

 

Sedan jag började med medicin mot ångest har jag isolerat mig alltmer och vill helst inte träffa en enda människa. Jag är livrädd över att de personer jag möter skall vara magsjuka och smitta mig! Jag har till exempel slutat att gå till gymmet (något som jag tidigare tagit mig i kragen och gjort två gånger i veckan, trots ångest och risken att bli smittad av vinterkräksjukan). Nu har jag inte varit på gymmet sedan i slutet av november...

Tycker även att det känns väldigt jobbigt att ta bilen till gymmet, vilket också gör att jag hellre stannar hemma. Har inte kört bil mer än en gång sedan jag började med medicin.

Hur skall jag ta mig förbi detta? Jag måste ju träna för att inte ha så ont i kroppen... Jag kan ju inte bara ge upp och sluta leva!!! Några bra förslag? Berätta gärna!

Kram Milla

 

Foto: Marko Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

 

Inlagt 2010-12-30 12:13 | Läst 4580 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.




"Tack Camilla !! Vi kanske inte direkt "lider" av samma, men jag ..ja som jag kallar det går ner mig emellanåt av saker som hänt i mitt liv och händer i mitt liv och jag har av en vän som stöttat mig lärt mig enormt mycke och de är bla att inte rusa fram utan ta små små steg framåt. När man mår dåligt har man inte så mycke energi och rusar man fram så tar energin slut enormt fort och man faller ännu längre ner. Men tar man små små steg framåt så kommer man sakta men säkert framåt. De tar tid, men Camilla låt de ta tid !! Bättre de tar tid än att rasa neråt hela tiden. Vi kan tillsammans om vi har viljan !! Inte sant ?? Många kramar Helen"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Tar också medicin mot ångest bl.a. Jag vet hur lätt det är att slöa till. Men jag tror det enda att bryta den trenden är att ta sig i kragen och försöka göra lite, och det försöker jag just nu
Svar från Trullan 2010-12-31 10:44
Jag har alltid gjort saker, trots min ångest.
Men blir ändå inte bättre... Därför testar jag nu medicin.
Mvh Milla
Camilla ! Ibland kanske man önskade att de symtes utanför...för ingen ser, ingen vet hur man mår innerst inne. Att ta sig i kragen och bara göra saker..nä..de inte ens värt att försöka. Men däremot om du har viljan..så ta små små steg framåt. Gå tex inte till gymmet, utan ta en sväng runt gymmet några gånger till de känns behagligare, sen kanske in i entreen..men viktiga som jag har lärt mig är att ta små små steg framåt och inte rusa på !! Små små små steg åt rätt riktning och vilja förändra Å den viljan känns som du har !!!
Kramar Helen
Svar från Trullan 2010-12-31 10:43
Hej Helen!
Precis!!! Jag får alltid höra att jag ser så glad, pigg och frisk ut!
Fast jag håller på att falla samman inombords... :o(
Jag skall göra som Du skrev, börja med små, små steg :o)
Tack för Ditt vänliga inlägg, det uppskattas mycket!
Kramar Milla
För mej är det i alla fall så att jag har kunnat bli väldigt trött i samband med ångest och när jag känt mej nere, och ens knappt haft någon vilja till att göra någonting. Då har det kunnat hjälpa att jag tatt mej i kragen och och gjort i alla fall lite, men bara lite. Det jag försöker göra just nu är att cyckla ca 15-25 minuter på min testcyckel och träna ca 3-5 minuter på min crosstrainer 5 dagar i veckan. (Försöker även äta lite hälsosammare) Har gjort det 3 dagar i följd nu och känner mej redan lite piggare. Och nu ska jag även börja fotografera lite mer också.
Svar från Trullan 2010-12-31 10:41
Hej Anders!
Vad härligt att Du tar tag i saker och ting! :o)
Jag skall "ta mig i kragen" jag med och komma igång ;o)
Själv brukar jag gå på gym 2 ggr/v, promenera 3-4 tim/v
samt spela golf vår, sommar och höst. Har även spelat
innebandy i 20 år, men slutade för ca ett halvår sedan.
Sköt om Dig!
Mvh Milla
Tack Camilla !!
Vi kanske inte direkt "lider" av samma, men jag ..ja som jag kallar det går ner mig emellanåt av saker som hänt i mitt liv och händer i mitt liv och jag har av en vän som stöttat mig lärt mig enormt mycke och de är bla att inte rusa fram utan ta små små steg framåt. När man mår dåligt har man inte så mycke energi och rusar man fram så tar energin slut enormt fort och man faller ännu längre ner. Men tar man små små steg framåt så kommer man sakta men säkert framåt. De tar tid, men Camilla låt de ta tid !! Bättre de tar tid än att rasa neråt hela tiden. Vi kan tillsammans om vi har viljan !! Inte sant ??
Många kramar Helen
Svar från Trullan 2010-12-31 22:39
Hoppas att det händer SNART bara...
Har redan väntat i halva mitt liv (har haft ångest i nästan 20 år)!!!
Tack för Ditt inlägg och sköt om Dig Helen :o)
Många kramar Milla
Det är inte helt sällsynt att jag har vaknat med rejäl ångest mitt i natten. Då brukar det faktiskt hjälpa om jag sätter på datorn och går ut på internet och kanske läser om andra (via google) som också brukar ha ångest, för vi är ju faktiskt ganska många...