MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Kina - vilken resa!

I september förra året var jag och en kollega i Kina och rekade inför en fotoresa. Jag som aldrig skulle åka till Kina! Plötsligt stod jag där på Guilin Airport och väntade på att vår guide skulle komma och hämta oss. 

Guilin är en stad och också ett område i Guangxiprovinsen i sydöstra Kina. Klimatet där är subtropiskt och på hösten ligger temperaturen mellan 20-25 grader. Det är oerhört fuktigt! Mitt hår var konstant blött.

Vårt mål med resan var dels att fota lite landskap, men också att fotografera människor. Vi hade redan från start ett antal arrangerade porträttfotograferingar bokade och betalda. Men vi började med att åka upp till Longji. Det området är känt för sina magnifika risterasser. Efter en lång promenad var vi framme vid vårt hotell, högst upp på berget - Panorama House Hotel. Jag vet att det här ligger helt utanför det fotografiska ämnet, men om du någon gång ska dit så kan jag tipsa om hotellets fotmassage. Boka den!!! Det kostar 70 kr för 45 minuter och är den överlägset bästa fotmassage jag någonsin fått. Utsikten går inte av för hackor den heller:

Promenaden till och från hotellet är också väldigt trevlig. Det ligger många mysiga caféer och restauranger längst vägen:

Det var i byn Dazhai Village, vid bergets fot som vi hade vår första porträttfotografering. Vi skulle träffa familjen Pan som tillhör folkgruppen Yao. I Guilin bor 12 av de 56 etniska grupper som finns i Kina.  Yaofolkets kvinnor är kända för sitt långa hår. De klipper håret bara en gång i livet, vid 16-årsåldern. Den avklippta hårtofsen tillsammans med det andra håret viras ihop på huvudet till en stor knut. Vi fick en kort demonstration i proceduren:

Men, det var inte det vi kom för att fotografera, det var hårdemonstratisens föräldrar.  Vi blev inbjudna till en av deras bostäder. Här är pappan:

I den här miljön fotade vi enbart med naturligt ljus. Jag använde, som i den här bilden, mest mitt Sigma 70-200mm.

Ett tips om du jobbar du med rök är att se till att få röken i motljus. Det ger de absolut snyggaste rökeffekterna.

Färden fortsatte sedan mot PingAn, ett annat område med risterasser. En bra vidvinkel är att rekommendera att ha med sig på den här typen av resa. Själv körde jag med Nikons 14-24mm. Jag hade mycket stor glädje av det under hela resa, bland annat till denna bild:

PingAn Village är en vacker liten by med ett myller av små smala gränder omringat av underskön natur. Här hade vi en fotografering med ett äldre par och deras barnbarn. Deras boende var stort och bestod av flera rum, men det var oerhört mörkt. Därför tog vi en Rotolight Neo till hjälp. Det är en Led-lampa. Jag jobbar gärna med fast ljus, och just den lampan är en favorit. Jag tycker att Led-lampor ger ett mycket behagligt ljus och är suveräna att arbeta med. Rotolights lampor är dessutom runda, så använder man dem i porträttfotografering får man en fin rund reflex i ögat.

Vi höll till mest i köket och fick vara med när de lagade lunch.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet gentemot de människor vi hade förmånen att få fotografera, att vi som här fick stövla in i deras vardag och dokumentera den. Alla var helt fantastiska. Det blev sådana varma möten. Och vi hade så kul! De tyckte att Patrik och jag var helknäppa. I Kina sitter man som vuxen till exempel inte på golvet. Det är bara barn som gör det. Man sitter på en låg stol. Här mötte de nu två i deras ögon stora skandinaver, som hämningslöst bredde ut sig på de smutsiga golven i jakten på den perfekta vinkeln. Åh vad de skrattade!

Jag skulle ha kunnat stanna i den där miljön hur länge som helst.

Som vilka andra modeller som helst får de förstås betalt, dels av arrangören och dels i form av dricks från oss fotografer. Av deras reaktioner att döma efter fotograferingarna var alla oerhört nöjda med dricksen. Ibland fick vi till och med gåvor av olika slag som bevis på deras tacksamhet.

Här är vi hemma hos en annan kvinna på besök:

Efter några helt oförglömliga dagar uppe bland risterasserna  åkte vi  vidare mot en av resans absoluta höjdpunkter - Yangshou och Cormorantfiskarna på Li-floden.

Vi började med en morgonfotografering, och VILKEN morgon vi fick! Det här bilderna är likt de andra helt arrangerade bilder. Det är inte ens så att Cormorantfiskarna använder sina fåglar för fiske längre. Trots att det är förbjudet fiskar folk nämligen med batteri och det tar död på stora delar av fiskebeståndet, framför allt den fisk som simmar på ett sådant djup att fåglarna kan nå dem. Idag är Cormorantfiske enbart en turistattraktion som man betalar för att få fotografera. Men lite tur och rätt kontakter kan man få vara helt själv med sin fiskare.

De har ett antal poser som de bjuder på, och miljön...ja den är magisk!

Jag jobbade nästan uteslutande med mitt 14-24mm den här morgonen.

När solen hade gått upp över Sockertoppsbergen...

...fortsatte vi färden mot nästa fotostopp. Vi skulle få besöka de två kanske mest kända Cormorantfiskarna i trakten, två bröder. Den yngre är 78 och den äldre 87. Här ser vi en bild storebror i köket. Även på den här platsen fotograferade vi bara i naturligt ljus, här med ett 24-70mm:

Här är lillebror i trappan upp till övervåningen på ett av husen...

...och ytterligare en bild på honom med ett av sina fiskenät. Båda bilderna är tagna med ett 50mm.

Ni som känner till storleken på mig och min kollega Patrik förstår på en gång att de här brorsorna är små! ...dessutom finns tydliga bevis i bilden som antyder att vi återigen har kravlat runt på golvet.

Den eftermiddagen hos de bägge bröderna kommer jag att ha med mig hela livet, åh vilka goa gubbar!!!

Men, vi ville ju också fotografera deras fiskande. Så på kvällen bar det av till en annan plats vid Li-floden. Den platsen var inte lika bra som den första. Det var en del saker i bakgrunden i olika riktningar som gjorde att man fick jobba mer med att hitta ett bra utsnitt.

Jag hade lite bekymmer med att det var halt, vilket gjorde mig ofokuserad och obeslutsam. Jag hade svårt att bestämma mig för vilket objektiv jag skulle använda, eller om jag skulle ha stativet eller inte. Skulle jag fota med blixt kanske?

Så höll jag på hela kvällen. Jag blev inte riktigt nöjd med någonting. Till slut kom mörkret. Och då valde Skarvarna att kasta in handduken för dagen. Typiskt!

Avslutningsvis hade vi ytterligare en porträttfotografering, hemma hos en äldre kvinna. Hon var 93 närmare bestämt. Jag kan tillägga att alla modellerna under resan var 75 år eller äldre. Många gamla har det som en inkomstkälla. De har ingen pension i Kina, så att agera modell ger ett välkommet extratillskott i kassan. Och som jag sagt tidigare resulterar det i härliga möten med många glada skratt.

Min själ var full av värme när jag lämnade Guilin.

Jag kan erkänna att det var världsklass på miljöerna under den här resan. Vill du kanske också åka dit? Då kan du till exempel åka med Mästerfoto. Och då ses vi nog dessutom ;-)

Ha en riktigt fin kväll,

Ella

PS titta gärna på bilderna i stort format :-)

Postat 2018-03-15 19:56 | Permalink | Kommentarer (49) | Kommentera

Namibia - oktoberresan 2017

Återigen har Martin Agfors och jag varit i Namibia med en grupp fotografer. 10 stycken deltagare från 30 till 76 år hängde med oss på resan. Men fotoutrustning från i stort sett alla branschens leverantörer har vi skumpat runt på vägarna tillsammans i drygt två veckor. Vi har bestigit sanddyner, haft djupgående teknikdiskussioner, fotograferat i sandstorm, chillat i pooler, träffat vänner för livet, haft spottävling med oryxbajs, skrattat, lärt oss olika djurspår och framför allt fångat underbara ögonblick på bild.

Här kommer ett axplock av vad vi var med om på resan:

I Etosha, Namibias största nationalpark, till ytan stor som Jämtland bodde vi på ett nytt ställe denna gång, Namutoni, i östra delen av nationalparken. Där är jordmånen alldeles vit av kalk. När det dammar från vägarna blir träd och buskar alldeles pudrade av det vita dammet.


Bäst vi åkte omkring i gryningen stötte vi på den här ståtliga spejaren i ett träd:


Under de närmaste 24 timmarna som sedan följde såg vi flera lejon, 2 geparder, en svart och en vit noshörning, mängder av olika antiloper, zebror, giraffer, elefanter, strutsar, gnuer, vildsvin och fåglar i alla storlekar.


Visste du att Sekreterarfågeln stampar sitt byte till döds?


Det finns en plats som vi åker till varje gång, i Damaraland, väster om Etosha. Det är Etendeka. 

... Jag lägger händerna i knät för ett ögonblick.

För så här är det, mina språkliga färdigheter är för knappa för att kunna beskriva den här trakten i ord. Endast ett besök kan rättfärdiga magin som vilar över platsen. Under den ca 2 timmar långa resan i jeep på närmast obefintliga vägar som tar en sista biten till lodgen sa Leif, vid tre tillfällen tror jag:

- Hur i hela friden har någon kommit på att bygga en lodge här ute i ingenstans?

Och det är bland annat däri magin ligger. Naturen är helt fantastisk, och det finns inget annat här än lodgen, natur och enstaka djur så långt ögat når.

Här har vi just avslutat en gryningsfotografering och är så sakterliga på väg mot lodgens ljuvliga frukost.


Under den här resan var vi vid flera tillfällen med om dramatisk väder. Vid inte mindre än 3 tillfällen ösregnade det.

Men efter regn kommer sol...

Färden söderut mot Swakopmund valde vi denna gång att göra längs Skelettkusten. Där ligger Cape Cross, tillika världens största pälssälkoloni. Den ville vi besöka. Och visst fanns där sälar, mängder av sälar. En multiexponering i kameran får illustrera känslan på platsen. Kort och tvärs, huller om buller och ovanpå och bredvid varandra låg de.

Skelettkusten är också känd för sina många vrak, vissa helt otillgängliga, andra inte. Den gamla trålaren Zeila strandade så sent som 2008. Idag tjänstgör den som bostad åt ett stort antal skarvar.

Söder om Swakopmund ligger Walvis Bay. Där är det perfekt att göra ett fotostop på morgonen. Här finns mängder av sjöfåglar, pelikaner, flamingos och silkeshägrar för att nämna några av arterna.

Eftersom vi hade en del dramatiskt väder under den här resan gjorde vi vad vi kunde för att även ta vara på det på kvällarna. Här regnar det och blixtrar i fjärran. Jag lyckades inte fånga någon blixt på bild, men Johanna Karlstedt fick en supercool bild på det blixtrande ovädret. Själv fick jag nöja mig med lite rosafärgade mullringar i fjärran.

Höjdpunkten på resan är nog för många ändå de fantastiska sanddynerna i Sossusvlei. Dessa sensuella former är helt enkelt magiska.

I april 2018 bär det av igen. Vill du hänga med mig och Martin? Gå då in på Aktivresors länk och läs mer om resan: Namibia 2018

Observera att Du som är Fotosidanmedlem får 800 kr rabatt på resan.

HOPPAS att vi ses :-)

Vill Du läsa om tidigare resor vi gjort hittar Du det HÄR.

Bästa hälsningar

Ella

Postat 2017-11-23 21:52 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Är tillbaka från Namibia

Den 23 april lämnade jag, Martin Agfors och 8 förväntansfulla fotografer Sverige för att åka på fotoresa till Namibia. Nu har vi kommit hem. Nästa resa går i oktober. Den 22 oktober. Det är 163 dagar dit. Hur ska jag kunna vänta så länge?

Alldeles i början av resan fick jag frågan;

- Vad är det som gör att du är så förtjust i Namibia?

- Naturen, svarade jag, och letade en kort stund i mitt inre efter en känsla. Jag hittade den och log. Man blir liksom...drabbad. Jag log bredare. Det är SÅ mycket natur och den är förtrollande vacker. Och så dessa ytor. Landet är dubbelt så stort som Sverige och har bara ca 2 miljoner invånare. Man kan färdas långa sträckor med bussen och inte ha ett enda möte.

Jag minns att när jag sa det blev jag i detsamma lite orolig. Tänk om det hade förändrats under de senaste 4 åren. Tänk om det skulle vara kö upp för sanddynan Dune 45? Tänk om Dead Vlei skulle myllra av människor? Min oro visade sig vara helt obefogad. HELT obefogad. Vår grupp, plus 2 personer till var själva på Dune 45, och vid Dead Vlei var det vi och ytterligare kanske 10 personer. Märk väl att detta är Namibias största turistattraktioner! Det är det som är så magiskt med det här landet. Man har alla de här fantastiska platserna så gott som för sig själv.

Här följer några glimtar från vår resa:

Vi startade i Windoek med vår buss Nina. Bussen rymmer egentligen 24 personer, men vi tar bara max 10 deltagare på resorna för att alla ska kunna få varsin fönsterplats, så det finns gått om utrymme. Med på resan var också vår chaufför Dtando och vår lokale guide/kock Kennedy. Det blev många timmars skumpande i bussen tillsammans.

Första anhalten var nationalparken Etosha. Parken, som är Namibias största av sitt slag är hem åt 113 olika däggdjur, 350 fågelarter och ca 130 reptiler och groddjur. Här möter man både stora och små djur.

Namibia har under många år lidit av svår torka, men nu under det senaste året har det regnat en del vilket gjort att det blommade på savannen. Vissa delar av parken påminde om Stora Alvaret på Öland.

I Etosha använde jag främst mitt Sigma 150-600mm. Då kunde jag komma nära även om djuren befann sig en bit bort...

...och trots att det är rätt tungt att handhålla hann jag ända fånga gnuernas springlekar i dammet.

Nästa stop var ett besök hos Himbafolket. De unga kvinnorna hade fullt upp med hårbestyr.

Här jobbade jag bland annat med blixt, och körde med high speed sync för att kunna ha en stor bländaröppning. Bilden nedan är tagen med Nikon 50mm, 1/640 f2,2  ISO 100

Vi fortsatte resan mot Damaraland. Där finns en av de två populationer av ökenelefanter som finns i världen. Har man tur får man se dem. Den här elefanten är nybadad, i gyttja, och fotat med mitt 70-200mm.

Många av motiven vi stötte på lämpar sig utmärkt för svartvita bilder eller bilder med väldigt hög kontrast.

I Damaraland jobbade vi också med stjärnfotografering. Namibia har världens första naturhimmelreservat och man ser extremt många stjärnor på himlen om natten. Nu var vi inte i natureservatområdet men eftersom det är så sparsamt med bebyggelse i stora delar av landet blir det väldigt lite ljuskontamination på himlen så stjärnfotografering fungerar på många platser. Tyvärr hade vi inte de bästa förutsättningarna, det var både molnigt och blåsigt. Trots det var det här något som gav blodad tand åt flera i gruppen.

Vi drog sedan vidare mot kusten - Skelettkusten, känd för sina många skeppsvrak. Vi stannade och fotade ett av dem.

Vid kusten ligger staden Swakopmund, där kan man fota både det lilla och det stora landskapet.

Vi fortsatte mot vad många anser vara resans höjdpunkt, sanddynorna i Sossusvlei. Här hittar man några av Namiböknens jättar och här finns bland annat Martins och min favorit, Dune 41.

Ett stycke därifrån ligger Dune 45, en av de få sandyner i området som man får bestiga. Den är 170 meter hög, ganska brant i början och med ett flackt parti på toppen. Om man vill promenera upp på den gör man lätt klättringen upp och ner på en timme med ett antal fotostopp inkluderat.

Vi hade otrolig tur. Vi fick uppleva något helt fantastiskt - moln över Sossusvlei. Det fick alla tidigare destinationer i världen jag varit på att blekna.

Dagen därpå åkte vi till Dead Vlei, en gammal sjöbotten som för länge sedan förlorade tillflödet av vatten då en sanddyna flyttade på sig. Vi kom alldeles utmärkt i tid för att uppleva när kallt möter varmt, solens tidiga varma strålar mot den röda sanden kontra sjöbottnens blekblå skugga från den kringliggande sanddynan Big Daddy. Det är områdets högsta sanddyna, en bjässe på 325 meter.

Både Sosussvlei och Dead Vlei är helt fantastiska områden. Jag skulle kunna spendera flera veckor bara där.

Det finns mängder med spännande motiv, även mitt på dagen med det hårda ljuset.

Sista kvällen på lodgen skulle vi köra stjärnfotografering igen. Men det var molnigt och dessutom månsken. Vi beslutade oss för att göra ett nytt försök på lodgeområdet kl 04.00 på morgonen. Tyvärr hade ju då Vintergatan flyttat på sig från snyggt diagonalt liggande till stående.

Vilken tur att vi åker tillbaka oktober. Då får vi nya försök :-) Du hänger väl med mig och Martin? Det finns några platser kvar än. Eller följer du med oss 2018? En resa är planerad i april, och en senare i oktober*. Som medlem på Fotosidan får Du 800 kr i rabatt på resorna.

HÄR finns en länk till våra resor. Du kan också följa oss på Facebook, på Fotoresor i Fokus.

Fotografen René Timmermans, var en av deltagarna på resan. Läs hans blogginlägg och se hans fantastiska bilder.

Hoppas att vi ses :-)

PS Kika gärna bilderna i helskärmsläge, och vill Du se bilder från förra gången jag var där hittar du dem HÄR.

* Till oktoberresan 2018 har inga flygtider släpps ännu. När vi vet dessa kommer även den resan att läggas ut på Aktivresors hemsida.

Postat 2017-05-12 06:15 | Permalink | Kommentarer (19) | Kommentera

Från renässans till impressionism via Slussen

Plötsligt satt hon bara där. Jag såg det omedelbart, ljuset, men jag var mitt uppe i ett samtal med en kollega. Oartigt att bara avbryta tänkte jag. Kanske sitter hon kvar efter det att vi gått igenom rummen med Helene Schmitz foton.

Hon satt kvar, som ett skolexempel på chiaroscuro. Jag gick fram till henne. Hon var brittiska.

- Hej, sa jag. Ljuset är väldigt speciellt just där du sitter, är det ok om jag tar en bild?

- Ja visst, svarade hon.

Jag tog tre snabba bilder, sedan kom hennes familj och jag ville inte uppehålla henne så jag tackade så mycket och gick vidare.

H

Det blev en härlig eftermiddag på Fotografiska. Jag hade tänkt att jag skulle stanna och dokumentera arbetet med Slussen på vägen hem, men jag var sen, så jag sköt en snabb bild från höften. Armeringsjärnen hängde som nervtrådar från fundamenten. En annan dag kommer jag att göra en grundligare iakttagelse.

Det småduggade och världen var så där lugn och tyst som den ibland är just i duggregn. På väg från Medborgarplatsen mot Södra station fick jag för mig att jag skulle fånga det hela, duggregnet, höstfärgerna och den ständigt pågående lämmelvandringen i vilken vi människor förflyttar oss från arbete till hem, hem till arbete. Jag höll kameran framför mig, jag ville gå med den, vara en del av vandringen. Min 6 sekundersmarsch resulterade i denna impressionistiska bild:

Jag fortsatte att leka hela vägen hem. Väl tillbaka på min lummiga gata i Huddinge hade det mörknat betydligt. Det är en trivsam liten gata där man kan stöta på både älg och grävling och ibland hoppar katten fram och håller en sällskap sista biten. Fast idag mötte jag ingen. Det vara bara jag och kameran som sakta promenerade den sista biten mot hemmet i ljuset av gatlampan bakom de gulnande träden.

God kväll och tack för mig,

Elisabeth

Postat 2016-10-25 22:34 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Nästa Namibiaresa ligger i startgroparna

Resrutten är på plats. Alla idéer och önskemål har tagit form - det har blivit en ny fotoresa till Namibia! Den 23 april 2017 bär det äntligen av.

Jag har rest rätt mycket, i alla delar av världen. Dock har jag aldrig varit särskilt lockad av den afrikanska kontinenten. Men jag har en bakgrund som formgivare och keramiker och jag älskar form. Sanddynor är något jag fascineras speciellt av, dessa sensuella, böljande former. Det vilar någon slags kraft och mystik över dem. Så jag bestämde mig för ett antal år sedan att åka på en fotoresa till Namibia. Jag har inte kunnat släppa landet sedan dess. Namibia har förblivit min absoluta favoritdestination. Och där finns ju så mycket mer än fantastiska sanddynor insåg jag. Nu ska jag få åka dit igen, på en ny fotoresa. Det är jag och min kollega Martin Agfors som håller i resan den här gången.

Vi planerar den kommande resan ihop med Aktivresor. Det är ett dotterbolag till AfroCarribean Travel. De var de jag åkte med sist, och de är specialister på destinationen. Även Fotosidan är en samarbetspartner och som fotosidanmedlem får man 800 kr rabatt på resan.

Jag längtar, ser fram emot nya spännande möten, några extra mycket. Det gäller bland annat zebrorna. Deras ränder gör sig så fantastiskt bra i det hårda solljuset. Något som man kan dra nytta av som fotograf. Jag använde främst mitt 70-200 mm när jag fotade djur. En telezoom med en brännvidd upp till 300 mm skulle vara perfekt, och det behöver inte vara ljusstarkt eftersom det mesta av djurfotograferingen sker på dagen.

Jag ser också fram emot att möta Himbafolket igen. Vi hade några timmars porträtt- och miljöfotografering inplanerat hos dem sist, och det blir samma upplägg denna gång.

Under det besöket jobbade jag istället främst med mitt 24-70 mm. Jag gillar nämligen att vara nära dem jag porträtterar. Då hade vi också av viktskäl, eftersom vi flög inrikes mellan destinationerna, inte möjlighet att ta med så många objektiv. Den här gången kommer jag också att ha med både min 50 mm och min 85 mm. Det ska bli kul att jobba med de objektiven just i himbabyn.

Så hoppas jag ju också få chans att fotografera några av mina kattfavoriter. Här är en ökenlo som spejar i det höga gräset.

Martin, jag och Cathinka Ingman från resebyrån, var nyligen på Scandinavian Photo på Norrlandsgatan Stockholm och höll ett föredrag om resan. Det var fullsatt i lokalen, och mycket uppskattat. Nu kommer vi köra ett liknande föredrag på Fotomässan lördagen den 11 november.

HÄR kan du se mer bilder i ett tidigare blogginlägg som jag gjort från förra Namibiaresan. Mer information om själva resan hittar du HÄR.

Du hittar också mer bilder och info på Facebooksidan.

Trevlig helg,

Elisabeth

Postat 2016-10-15 06:29 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 29 Nästa