MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Minnen i jackfickan...

De ligger där. Jag känner dem med fingertopparna. Och varje gång jag tar upp något ur jackfickan trillar några ut. Korn. De har ramlat ner i skor i hallen, på golvet i bilen, i matkön på Hemköp, på pendeltåget. Likt små sagogryn, fjäderlätta och blekgula dyker de upp. De minner mig om magi, och likt en fe låter jag dem strös runt ikring mig där jag går.

De tar mig tillbaka till den plats där jag fick dem - Hornborgasjön.

För dig som känner mig väl så vet du att tranor är min största passion, så jag tänker inte gå in på den historien. Men min kärlek till de långbenta fåglarna är stark och därför vill jag återigen ta med dig till ett av gömslena invid tranornas mecka i Västergötland.

Ingen gång är den andra lik. I år hade jag valt att sitta i gömsle Ett. Det var ovanligt mycket folk och husbilar på parkeringen när vi kom till informationsmötet kvällen innan. Dessutom var tranorna mycket närmare staketen än vad jag varit med om tidigare, bara ett tiotal meter från åskådande fotografer och andra fågelentusiaster på plats.

Proceduren kring gömslevistelsen går till så att man under ordnade former åker ut till sitt gömsle kvällen innan den dag man ska sitta där. Där får man en stor spann med korn att strö ut, och det var rester av dessa korn som letat sig ner i min jackficka.

Vissa väljer att sova kvar i gömslet tills morgonen, men hittills har jag inte gjort det. Jag brukar åka tillbaka till den varma sängen på Stora Haketorp och sova några timmar för att sedan gå upp i ottan dagen därpå och åka tillbaka.

Dimman som jag hoppats på infann sig inte, men däremot var himlen nästan overkligt röd. Nedanstående bild är helt oredigerad, den är direkt från kameran. Jag ville bara visa himlen, bilden i övrigt är ju rätt ospännande. Men det var så här det började...

H

...för sedan kom de så sakteliga, tranorna, i tusental. 19 800 st kom den här dagen. Här är några av dem:

H

Inom kort var gömslet omringad av tranor.

H

Jag gillar att tänka utanför boxen vad det gäller naturbilder. Här är "Crane goes High fashion".

H

Förra året jobbade jag mycket med långa slutartider. Det här året ville jag göra något annat, nämligen multiexponering. Jag hade redan från början en tydlig idé om vad jag ville åstadkomma. Jag valde genomgående 2 exponeringar för varje bild för att det inte skulle bli för rörigt. Så här blev resultatet. Just denna har jag lagt en blåaktig ton på.

H

Jag provade att både skjuta lite godtyckligt och att skjuta utifrån min idé. Jag kan så här i efterhand säga att det var helt klart de bilder där jag hade en uttänkt idé redan från början som blev bäst, enligt min uppfattning.

H

Att sitta som ett gem, fullt fokuserad i sjutton timmar sätter sina spår, både i axlar och kreativitet. Det blir lätt lite galet mot slutet...

H

Men dessa sjutton timmar är några av de bästa timmarna på hela året och jag längtar redan tillbaka till nästa år. För mig är det 17 timmar av magi, ögonblick som jag för alltid kommer att minnas...

...och ser du korn som ligger på marken så kanske det är just sådana korn, fulla av magiska minnen. Och vem vet, kanske kommer de från just min jackficka...

ps Förstora gärna bilderna.

Tack å hej från mig :-)

HÄR kan du läsa mer om att sitta i gömlse vid Hornborgasjön.

Postat 2016-04-17 07:27 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Kärlek i östra Finland

Det här är Blondie! Man känner igen henne på hennes ljusa huvud och hennes svarta ringar runt ögonen. Det ser nästan ut som om hon använt kajalpenna. Hon är fantastiskt söt! Inte undra på att kavaljererna står på rad.

H

När historien börjar har Blondie en flört med Ursut. Ursut är en spenslig ung herre. Han ser ut lite som Långben och är övervägande mörk i pälsen. Men deras romans varar inte så länge. Det finns fler som är intresserade av den välformade blondinen, nämligen "The Talk of The Town", björnen med stort B, bjässarnas bjässe - jag talar förstås om Brutus. Och när han gör entré på arenan har inte Ursut en chans. Möt Brutus:

H

Det här är en riktig bit! Han tros vara Skandinaviens största björn och han utstrålar en otrolig självsäkerhet när han lunkar fram över myren.

H

Men dessa två är långt ifrån de enda björnar som just nu rör sig i området. Här finns en annan oerhört vacker björn som går under namnet "Hungriga Berta".

H

Och så har vi Ragge:

H

Han känneteckans av tre märken på nosen och tydligt markerade mörka trekanter under ögonen. Det är massa fart i Ragge och han älskar att springa och plaska i vattnet.

H

Ibland ses han sällskapa med Hungriga Berta. Ingen vet riktigt vad de har för relation med varandra. Är Ragge kanske en hona? Eller är han Hungriga Bertas uppväxta unge? Här söker de efter mat tillsammans sent på kvällen.

H

Vid sidan av den spirande romansen mellan Blondie och Brutus finns även andra kärlekspar. Skrattmåsarna uppvaktar varandra med dans på  den kvarvarande isen...

H

...Gråtrutarna gör fler Gråtrutar...

H

...Småspovar är på plats och söker partners...

H

...och Gluttsnäppans trestaviga visslande lockläte hörs över nejden.

H

Herr och fru Kricka simmar stilla i ena änden av sjön. Hanen putsar omsorgsfullt sina fjädrar.

H

Ett Knip-par har slagit sina påsar ihop i den lilla tjärnen. För varje dag smälter isen mer och mer och de får nya ytor att simma på.

H

Men här finns bara plats för ETT Knip-par. Gud nåde de par som försöker flytta in, eller den hane som försöker konkurrera med den redan dominerande hanen. Då blir det ett vilt sjöslag:

H

Men har alla hittat en partner tro? Hur är det egentligen med järven?

H

Hungrig är han, och han har ett sår på benet som kan vittna om en fight.

H

Oavsett om han har sällskap eller inte så blir en tall föremål för hans kärlek under en kväll. Han gnider och gnuggar sig emot tallen en lång stund och tycks oerhört upphetsad. Sedan försvinner han vidare i det tilltagande mörkret.

H

Kvällen lägger sig. Lena Holm och Sirpa Ukura, vars linser  ni ser sticka ut från gömsle 6 hoppas få några sista bilder innan det är för sent.

H

Det är alldeles stilla. Knip-honan lägger ner sitt huvud i vattnet. Det verkar som om Knip-hanen kommer bli belönad för att han så tappert jagade bort alla andra Knipor från tjärnen.

H

Sist av alla, i dunklet dyker Blondie och Brutus upp. Blondie bestämmer vägen, Brutus följer efter. Och medan min historia slutar här har deras precis börjat. Kanske får vi se små "Brundiesar" framöver...;-) Hoppas det!

Vill du också följa de fantastiska djuren? Rovdjursland har resor hela säsongen. Jag är nyfiken på fortsättningen, är du?

Ha en riktigt härlig söndag :-) Puss å hej från mig!

PS förstora gärna bilderna.

HÄR kan du se fler bilder från platsen.

Postat 2015-05-17 06:11 | Permalink | Kommentarer (19) | Kommentera

Namibia - drömmen för en naturfotograf

Namibia har stått på min önskelista över resmål att besöka - det står kvar. "You can leave Namiba, but it will never leave you" läser jag på en av de resebroschyrer jag fick från resebyrån Afro-Caribbean Travel innan jag åkte. Det är helt sant, jag är fullständigt tagen av Namibia!

Namibia ligger på den sydvästafrikanska kusten och gränsar mot Angola, Botswana, Zambia och Sydafrika. Namnet Namibia kommer från en av världens äldsta öknar - Namiböknen. Med en yta dubbelt så stor som Sverige och med endast 2 miljoner invånare är landet ett av de mest glest befolkande länderna i världen. Naturen är storslagen. Storslagen!

H

Min resa började i Etosha National Park, hemvist för 100-tals däggdjur, fågelarter och reptiler.

H

Här är en bild på en av jeeparna.

H

Och djuren i Etosha kommer i alla storlekar!

H

Antiloper betar i det höga gräset.

H

Som stor fågelentusiast var jag tvungen att fånga den här härliga fågeln på bild - Southern yellow billed hornbill.

H

Resan fortsatte till Damaraland och ett besök hos Himbafolket. Såsom på alla ställen i Namibia skiftade landskapet i Damaraland dramatiskt, från snustorr savann till frodiga floddalar.

H

Himbafolket är ett folk som än idag till stor del lever enligt gamla traditioner och det som slog mig när jag kom dit var att det verkligen kändes äkta. De tycker att vårt sätt att leva verkar krångligt. -Ni har klockor, säger de, men vi har tid!

Vår grupp var förstås inte de första som besökte byn. Barnen visste precis hur man bläddrar fram bilder i en digitalkamera och de vill bli fotade om och om igen. Jag häpnades över deras otroliga språköra. Jag pratade med dem på svenska, och de härmade mig ordagrant. Flickorna blev förtjusta i min sjal och ville att jag skulle drapera dem med den.

H

H

De vuxna kvinnorna smörjer in sitt hår och sina kroppar med en blandning av ockra och fett, och även jag blev insmord på armen av den vackra färgen.

H

Himbakvinnorna har mycket speciella frisyrer.

H

H

Färden gick sedan vidare i ett 10-sittsigt flygplan längs den magnifika skelettkusten.

H

Målet var Namibrand Nature Reserve, sannolikt en av de mest fantastiska platser jag någonsin besökt!

H

Vi bodde på Wolvedans Dune Lodge. Där skulle jag kunna stannat en hel evighet!!! Här är utsikten från mitt badrumsfönster.

H

I den här delen av Namibia spatserar djuren fritt omkring...

H

...i alla olika storlekar.

H

Inte långt från denna plats ligger Sossusvlei med sina berömda sanddynor. Några av dem sägs vara världens högsta. Dune 45 anses vara den mest fotograferade.

H

Öknarna var mitt mål med Namibia. Dess sensuella former och varma färger fängslar mig enormt.

H

Dead Vlei, den döda sjön. En gång rann en flod här och höll landskapet vid liv, men så flyttade en sanddyna på sig, och vattnet nådde aldrig mer de törstande träden som snabbt hårdnade i den heta solen. Nu har de stått där i 1000 år och fascinerat besökare från hela världen. De sägs att de så hårda att om man slår på dem med en yxa slår det gnistor. Svårt att avgöra om det stämmer eller ej.

H

Praktfulla och stilla står de där, som konstverk av Salvador Dalí.

H

Min resa avslutades på Naankuse Wildlife Sanctuary, ett känt rehabiliteringshem för bland annat geparder.

H

Men där finns också ökenlo,

H

lejon,

H

och leoparder.

Vad jag visat här är endast ett axplock av alla de bilder jag fick med mig från denna fantastiska resa. Som sagt, Namibia står fortfarande på min önskelista över resmål att besöka. Det här är bara början!

Tack för att du tittade förbi.  På min hemsida finns fler bilder från resan. Jag önskar dig en riktigt härlig vecka. Mvh Elisabeth

Postat 2013-06-17 06:59 | Permalink | Kommentarer (40) | Kommentera

Hornborgasjön - att sitta i gömlse

Tranor! När jag var barn utgjorde de något slags bevis på att allt var som det brukade vara. Tidigt introducerades jag för de stora fåglarna. Men min lilla hand i morfars stora promenerade vi ner till myren om sommarkvällarna på landet. Där stod de och trumpetade i skymningsljuset, ståtliga, med mjuka graciösa rörelser. Dessa promenader till myren kom att fortsätta hela mitt liv och idag är tranan den fågel som ligger mig allra varmast om hjärtat.

 

Hornborgasjön

Den 13 april hade jag och en väninna bokat varsitt gömsle vid Hornborgasjön. Jag hade packat ner:

Kamerautrustning (två hus för säkerhets skull), mitt Sigma 120-300 f2,8 och mitt 70-200, tomma minneskort och 3 batterier och en 2X-konverter

Stativ

En back att sitta på (en back gör att du kommer i bra höjd i förhållande till gluggarna)

Sovsäck och liggunderlag

Fårskinnsfäll

Matsäck

Hörselskydd

Pannlampa

Toapapper

Dessutom var jag väldigt varmt klädd

Kvällen innan samlades alla som bokat gömsle till ett informationsmöte nere vid Trandansen där vi fick en genomgång i Hornborgasjöns förhållningsregler. Därefter åkte vi gemensamt ut till gömslena. Redan då kunde vi lägga in en del av vår packning i dem. Vi fick också varsin hink med korn att strö ut till fåglarna runt våra gömslen. Jag skulle bo i nummer 4, och jag strödde ut det mesta kornet vid vattnet.

Morgonen därpå ringde väckarklockan 03.40. Vi hade blivit tillsagda att vara i gömslet senast 04.30. Ett gömsle vid Hornborgasjön har följande mått: Höjd 140 cm, längd 200 cm, bredd 100 cm. Med all packning därinne blir det väldigt trångt! Gömslena har gluggar åt alla håll, större och mindre. Väderappen hade sagt molnigt, vilket lät lovande. Med sol-upp-och-nedgångs-appens hjälp kunde jag fastställa exakt vart solen skulle gå upp, så jag valde att börja med gluggen mot vattnet. Nu kom aldrig solens stålar igenom de täta molnen, men dimman var ljuvlig och de första som kom var svanarna.

Hornborgasjön

De landade i vattnet framför mig...

Hornborgasjön

Sedan började tranorna att anlända.

Hornborgasjön

En stor miss enligt min mening är att gluggarna sitter ganska högt upp på gömslena vilket gör att fotovinkeln blir kass. Jag gillar ju lågt läge, och som gluggarna sitter hamnar man nu i ett ovanifrånperspektiv från alla gluggar sett utom de mot kullen.

 

 Hornborgasjön

Efter att de första tranorna kommit gick det väldigt fort, plötsligt fanns där tusentals. Jag hade blivit rekommenderad att använda hörselkåpor men jag satte aldrig på mig dem. Det var väldigt mäktigt med tranlåten i öronen tyckte jag, och svanarna lät minst lika mycket.

Hornborgasjön

Den vackra dimman skapade en sagostämning över hela platsen.

Hornborgasjön

Så började det att snöa. Det var oerhört svårt att få till en bra bild, eftersom det var fåglar överallt. Jag provade olika strategier. Mycket tid ängade jag åt att vänta och försöka hitta ett tillfälle då inte massa huvuden skymde gluggen. Eftersom det var dåliga ljusförhållanden använde jag uteslutande mitt Sigma 120-300 mm f2,8 enbart och brydde mig inte om att sätta på konvertern. 300 mm räckte gott tyckte jag. Jag jobbade med ISO-tal från 640 - 6400 under dagen.

 Hornborgasjön

Och när det snöar är det mysigt att kura ihop sig i sin egen fjäderdräkt ;o)

Hornborgasjön

Jag hade inte så mycket yta att röra mig på därinne i mitt gömsle, men fåglarna förflyttade sig en hel del under dagen...

Hornborgasjön

...och det dansades...

Hornborgasjön

...men den största delen av dagen ägnades nog ändå åt putsning...

Hornborgasjön

...det gäller att göra sig attraktiv när man ska finna en partner.

Hornborgasjön

Här är en bild på gömsle nummer 3.

Hornborgasjön

Framåt sjutiden på kvällen var jag rätt sliten.

Hornborgasjön

Tranorna lyfte en efter en och styrde längre ut mot övernattningsplatserna i sjön. Det hade börjar regna. Jag la kinden mot väggen vid gluggen och lät regnet droppa in på mitt ansikte. En lång stund satt jag och bara njöt. Det hade varit en fantastisk dag, 16, 5 timmar hade gått oväntat fort men nu var jag trött. Jag kan rekommendera att spara lite på krutet just till "utflygningen" på kvällen för där finns det chans till många fina bilder. Men de bilderna får jag ta en annan gång, jag hade redan stoppat ner kameran och satt bara och log.

Hornborgasjön

Och jag kommer att återvända ;o) det är ett som är säkert!

Förstora gärna bilderna.

Hälsningar Elisabeth Landberger

HÄR finns fler bilder från Hornborgasjön.

Postat 2013-04-18 06:14 | Permalink | Kommentarer (37) | Kommentera

Tidig morgon i Stockholm

Det var länge sedan jag strosade omkring på Stadsgårdskajen klockan 04.30 på morgonen, men igår morse hände det igen, den här gången tillsammans med Anne-Sophie. Efter att ha parkerat bilen på Renstiernasgatan gick vi med raska steg ner mot Slussen. Ljuset kommer så snabbt nu, och det gäller att hinna med. Själv fick jag liksom inte till det tyckte jag där jag låg i min låga vinkel:

H

Det passade Anne-Sophie på att dokumentera :o)

H

Vi skyndade in bland gränderna för att undkomma det snabbt analkande ljuset. Jag använde mitt Tokina 11-16. Jag vill jobba med det ett tag nu så jag får lite kläm på det, men aj vad jag tycker att det är svårt med vinklar :-S

H

Ett besök på Baggensgatan väckte gamla minnen, här jobbade jag en gång i tiden. Gillar för övrigt skenet från gatlyktorna.

H

Baggensgatan igen, från andra hållet.

H

Stadsmiljö, ett område jag känner mig riktigt osäker på. Kom gärna med kritik. Tack för besöket! Mvh Elisabeth

Postat 2012-04-25 07:53 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera