MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Kina - vilken resa!

I september förra året var jag och en kollega i Kina och rekade inför en fotoresa. Jag som aldrig skulle åka till Kina! Plötsligt stod jag där på Guilin Airport och väntade på att vår guide skulle komma och hämta oss. 

Guilin är en stad och också ett område i Guangxiprovinsen i sydöstra Kina. Klimatet där är subtropiskt och på hösten ligger temperaturen mellan 20-25 grader. Det är oerhört fuktigt! Mitt hår var konstant blött.

Vårt mål med resan var dels att fota lite landskap, men också att fotografera människor. Vi hade redan från start ett antal arrangerade porträttfotograferingar bokade och betalda. Men vi började med att åka upp till Longji. Det området är känt för sina magnifika risterasser. Efter en lång promenad var vi framme vid vårt hotell, högst upp på berget - Panorama House Hotel. Jag vet att det här ligger helt utanför det fotografiska ämnet, men om du någon gång ska dit så kan jag tipsa om hotellets fotmassage. Boka den!!! Det kostar 70 kr för 45 minuter och är den överlägset bästa fotmassage jag någonsin fått. Utsikten går inte av för hackor den heller:

Promenaden till och från hotellet är också väldigt trevlig. Det ligger många mysiga caféer och restauranger längst vägen:

Det var i byn Dazhai Village, vid bergets fot som vi hade vår första porträttfotografering. Vi skulle träffa familjen Pan som tillhör folkgruppen Yao. I Guilin bor 12 av de 56 etniska grupper som finns i Kina.  Yaofolkets kvinnor är kända för sitt långa hår. De klipper håret bara en gång i livet, vid 16-årsåldern. Den avklippta hårtofsen tillsammans med det andra håret viras ihop på huvudet till en stor knut. Vi fick en kort demonstration i proceduren:

Men, det var inte det vi kom för att fotografera, det var hårdemonstratisens föräldrar.  Vi blev inbjudna till en av deras bostäder. Här är pappan:

I den här miljön fotade vi enbart med naturligt ljus. Jag använde, som i den här bilden, mest mitt Sigma 70-200mm.

Ett tips om du jobbar du med rök är att se till att få röken i motljus. Det ger de absolut snyggaste rökeffekterna.

Färden fortsatte sedan mot PingAn, ett annat område med risterasser. En bra vidvinkel är att rekommendera att ha med sig på den här typen av resa. Själv körde jag med Nikons 14-24mm. Jag hade mycket stor glädje av det under hela resa, bland annat till denna bild:

PingAn Village är en vacker liten by med ett myller av små smala gränder omringat av underskön natur. Här hade vi en fotografering med ett äldre par och deras barnbarn. Deras boende var stort och bestod av flera rum, men det var oerhört mörkt. Därför tog vi en Rotolight Neo till hjälp. Det är en Led-lampa. Jag jobbar gärna med fast ljus, och just den lampan är en favorit. Jag tycker att Led-lampor ger ett mycket behagligt ljus och är suveräna att arbeta med. Rotolights lampor är dessutom runda, så använder man dem i porträttfotografering får man en fin rund reflex i ögat.

Vi höll till mest i köket och fick vara med när de lagade lunch.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet gentemot de människor vi hade förmånen att få fotografera, att vi som här fick stövla in i deras vardag och dokumentera den. Alla var helt fantastiska. Det blev sådana varma möten. Och vi hade så kul! De tyckte att Patrik och jag var helknäppa. I Kina sitter man som vuxen till exempel inte på golvet. Det är bara barn som gör det. Man sitter på en låg stol. Här mötte de nu två i deras ögon stora skandinaver, som hämningslöst bredde ut sig på de smutsiga golven i jakten på den perfekta vinkeln. Åh vad de skrattade!

Jag skulle ha kunnat stanna i den där miljön hur länge som helst.

Som vilka andra modeller som helst får de förstås betalt, dels av arrangören och dels i form av dricks från oss fotografer. Av deras reaktioner att döma efter fotograferingarna var alla oerhört nöjda med dricksen. Ibland fick vi till och med gåvor av olika slag som bevis på deras tacksamhet.

Här är vi hemma hos en annan kvinna på besök:

Efter några helt oförglömliga dagar uppe bland risterasserna  åkte vi  vidare mot en av resans absoluta höjdpunkter - Yangshou och Cormorantfiskarna på Li-floden.

Vi började med en morgonfotografering, och VILKEN morgon vi fick! Det här bilderna är likt de andra helt arrangerade bilder. Det är inte ens så att Cormorantfiskarna använder sina fåglar för fiske längre. Trots att det är förbjudet fiskar folk nämligen med batteri och det tar död på stora delar av fiskebeståndet, framför allt den fisk som simmar på ett sådant djup att fåglarna kan nå dem. Idag är Cormorantfiske enbart en turistattraktion som man betalar för att få fotografera. Men lite tur och rätt kontakter kan man få vara helt själv med sin fiskare.

De har ett antal poser som de bjuder på, och miljön...ja den är magisk!

Jag jobbade nästan uteslutande med mitt 14-24mm den här morgonen.

När solen hade gått upp över Sockertoppsbergen...

...fortsatte vi färden mot nästa fotostopp. Vi skulle få besöka de två kanske mest kända Cormorantfiskarna i trakten, två bröder. Den yngre är 78 och den äldre 87. Här ser vi en bild storebror i köket. Även på den här platsen fotograferade vi bara i naturligt ljus, här med ett 24-70mm:

Här är lillebror i trappan upp till övervåningen på ett av husen...

...och ytterligare en bild på honom med ett av sina fiskenät. Båda bilderna är tagna med ett 50mm.

Ni som känner till storleken på mig och min kollega Patrik förstår på en gång att de här brorsorna är små! ...dessutom finns tydliga bevis i bilden som antyder att vi återigen har kravlat runt på golvet.

Den eftermiddagen hos de bägge bröderna kommer jag att ha med mig hela livet, åh vilka goa gubbar!!!

Men, vi ville ju också fotografera deras fiskande. Så på kvällen bar det av till en annan plats vid Li-floden. Den platsen var inte lika bra som den första. Det var en del saker i bakgrunden i olika riktningar som gjorde att man fick jobba mer med att hitta ett bra utsnitt.

Jag hade lite bekymmer med att det var halt, vilket gjorde mig ofokuserad och obeslutsam. Jag hade svårt att bestämma mig för vilket objektiv jag skulle använda, eller om jag skulle ha stativet eller inte. Skulle jag fota med blixt kanske?

Så höll jag på hela kvällen. Jag blev inte riktigt nöjd med någonting. Till slut kom mörkret. Och då valde Skarvarna att kasta in handduken för dagen. Typiskt!

Avslutningsvis hade vi ytterligare en porträttfotografering, hemma hos en äldre kvinna. Hon var 93 närmare bestämt. Jag kan tillägga att alla modellerna under resan var 75 år eller äldre. Många gamla har det som en inkomstkälla. De har ingen pension i Kina, så att agera modell ger ett välkommet extratillskott i kassan. Och som jag sagt tidigare resulterar det i härliga möten med många glada skratt.

Min själ var full av värme när jag lämnade Guilin.

Jag kan erkänna att det var världsklass på miljöerna under den här resan. Vill du kanske också åka dit? Då kan du till exempel åka med Mästerfoto. Och då ses vi nog dessutom ;-)

Ha en riktigt fin kväll,

Ella

PS titta gärna på bilderna i stort format :-)

Postat 2018-03-15 19:56 | Permalink | Kommentarer (49) | Kommentera

Minnen i jackfickan...

De ligger där. Jag känner dem med fingertopparna. Och varje gång jag tar upp något ur jackfickan trillar några ut. Korn. De har ramlat ner i skor i hallen, på golvet i bilen, i matkön på Hemköp, på pendeltåget. Likt små sagogryn, fjäderlätta och blekgula dyker de upp. De minner mig om magi, och likt en fe låter jag dem strös runt ikring mig där jag går.

De tar mig tillbaka till den plats där jag fick dem - Hornborgasjön.

För dig som känner mig väl så vet du att tranor är min största passion, så jag tänker inte gå in på den historien. Men min kärlek till de långbenta fåglarna är stark och därför vill jag återigen ta med dig till ett av gömslena invid tranornas mecka i Västergötland.

Ingen gång är den andra lik. I år hade jag valt att sitta i gömsle Ett. Det var ovanligt mycket folk och husbilar på parkeringen när vi kom till informationsmötet kvällen innan. Dessutom var tranorna mycket närmare staketen än vad jag varit med om tidigare, bara ett tiotal meter från åskådande fotografer och andra fågelentusiaster på plats.

Proceduren kring gömslevistelsen går till så att man under ordnade former åker ut till sitt gömsle kvällen innan den dag man ska sitta där. Där får man en stor spann med korn att strö ut, och det var rester av dessa korn som letat sig ner i min jackficka.

Vissa väljer att sova kvar i gömslet tills morgonen, men hittills har jag inte gjort det. Jag brukar åka tillbaka till den varma sängen på Stora Haketorp och sova några timmar för att sedan gå upp i ottan dagen därpå och åka tillbaka.

Dimman som jag hoppats på infann sig inte, men däremot var himlen nästan overkligt röd. Nedanstående bild är helt oredigerad, den är direkt från kameran. Jag ville bara visa himlen, bilden i övrigt är ju rätt ospännande. Men det var så här det började...

H

...för sedan kom de så sakteliga, tranorna, i tusental. 19 800 st kom den här dagen. Här är några av dem:

H

Inom kort var gömslet omringad av tranor.

H

Jag gillar att tänka utanför boxen vad det gäller naturbilder. Här är "Crane goes High fashion".

H

Förra året jobbade jag mycket med långa slutartider. Det här året ville jag göra något annat, nämligen multiexponering. Jag hade redan från början en tydlig idé om vad jag ville åstadkomma. Jag valde genomgående 2 exponeringar för varje bild för att det inte skulle bli för rörigt. Så här blev resultatet. Just denna har jag lagt en blåaktig ton på.

H

Jag provade att både skjuta lite godtyckligt och att skjuta utifrån min idé. Jag kan så här i efterhand säga att det var helt klart de bilder där jag hade en uttänkt idé redan från början som blev bäst, enligt min uppfattning.

H

Att sitta som ett gem, fullt fokuserad i sjutton timmar sätter sina spår, både i axlar och kreativitet. Det blir lätt lite galet mot slutet...

H

Men dessa sjutton timmar är några av de bästa timmarna på hela året och jag längtar redan tillbaka till nästa år. För mig är det 17 timmar av magi, ögonblick som jag för alltid kommer att minnas...

...och ser du korn som ligger på marken så kanske det är just sådana korn, fulla av magiska minnen. Och vem vet, kanske kommer de från just min jackficka...

ps Förstora gärna bilderna.

Tack å hej från mig :-)

HÄR kan du läsa mer om att sitta i gömlse vid Hornborgasjön.

Postat 2016-04-17 07:27 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Kärlek i östra Finland

Det här är Blondie! Man känner igen henne på hennes ljusa huvud och hennes svarta ringar runt ögonen. Det ser nästan ut som om hon använt kajalpenna. Hon är fantastiskt söt! Inte undra på att kavaljererna står på rad.

H

När historien börjar har Blondie en flört med Ursut. Ursut är en spenslig ung herre. Han ser ut lite som Långben och är övervägande mörk i pälsen. Men deras romans varar inte så länge. Det finns fler som är intresserade av den välformade blondinen, nämligen "The Talk of The Town", björnen med stort B, bjässarnas bjässe - jag talar förstås om Brutus. Och när han gör entré på arenan har inte Ursut en chans. Möt Brutus:

H

Det här är en riktig bit! Han tros vara Skandinaviens största björn och han utstrålar en otrolig självsäkerhet när han lunkar fram över myren.

H

Men dessa två är långt ifrån de enda björnar som just nu rör sig i området. Här finns en annan oerhört vacker björn som går under namnet "Hungriga Berta".

H

Och så har vi Ragge:

H

Han känneteckans av tre märken på nosen och tydligt markerade mörka trekanter under ögonen. Det är massa fart i Ragge och han älskar att springa och plaska i vattnet.

H

Ibland ses han sällskapa med Hungriga Berta. Ingen vet riktigt vad de har för relation med varandra. Är Ragge kanske en hona? Eller är han Hungriga Bertas uppväxta unge? Här söker de efter mat tillsammans sent på kvällen.

H

Vid sidan av den spirande romansen mellan Blondie och Brutus finns även andra kärlekspar. Skrattmåsarna uppvaktar varandra med dans på  den kvarvarande isen...

H

...Gråtrutarna gör fler Gråtrutar...

H

...Småspovar är på plats och söker partners...

H

...och Gluttsnäppans trestaviga visslande lockläte hörs över nejden.

H

Herr och fru Kricka simmar stilla i ena änden av sjön. Hanen putsar omsorgsfullt sina fjädrar.

H

Ett Knip-par har slagit sina påsar ihop i den lilla tjärnen. För varje dag smälter isen mer och mer och de får nya ytor att simma på.

H

Men här finns bara plats för ETT Knip-par. Gud nåde de par som försöker flytta in, eller den hane som försöker konkurrera med den redan dominerande hanen. Då blir det ett vilt sjöslag:

H

Men har alla hittat en partner tro? Hur är det egentligen med järven?

H

Hungrig är han, och han har ett sår på benet som kan vittna om en fight.

H

Oavsett om han har sällskap eller inte så blir en tall föremål för hans kärlek under en kväll. Han gnider och gnuggar sig emot tallen en lång stund och tycks oerhört upphetsad. Sedan försvinner han vidare i det tilltagande mörkret.

H

Kvällen lägger sig. Lena Holm och Sirpa Ukura, vars linser  ni ser sticka ut från gömsle 6 hoppas få några sista bilder innan det är för sent.

H

Det är alldeles stilla. Knip-honan lägger ner sitt huvud i vattnet. Det verkar som om Knip-hanen kommer bli belönad för att han så tappert jagade bort alla andra Knipor från tjärnen.

H

Sist av alla, i dunklet dyker Blondie och Brutus upp. Blondie bestämmer vägen, Brutus följer efter. Och medan min historia slutar här har deras precis börjat. Kanske får vi se små "Brundiesar" framöver...;-) Hoppas det!

Vill du också följa de fantastiska djuren? Rovdjursland har resor hela säsongen. Jag är nyfiken på fortsättningen, är du?

Ha en riktigt härlig söndag :-) Puss å hej från mig!

PS förstora gärna bilderna.

HÄR kan du se fler bilder från platsen.

Postat 2015-05-17 06:11 | Permalink | Kommentarer (19) | Kommentera

Namibia - drömmen för en naturfotograf

Namibia har stått på min önskelista över resmål att besöka - det står kvar. "You can leave Namiba, but it will never leave you" läser jag på en av de resebroschyrer jag fick från resebyrån Afro-Caribbean Travel innan jag åkte. Det är helt sant, jag är fullständigt tagen av Namibia!

Namibia ligger på den sydvästafrikanska kusten och gränsar mot Angola, Botswana, Zambia och Sydafrika. Namnet Namibia kommer från en av världens äldsta öknar - Namiböknen. Med en yta dubbelt så stor som Sverige och med endast 2 miljoner invånare är landet ett av de mest glest befolkande länderna i världen. Naturen är storslagen. Storslagen!

H

Min resa började i Etosha National Park, hemvist för 100-tals däggdjur, fågelarter och reptiler.

H

Här är en bild på en av jeeparna.

H

Och djuren i Etosha kommer i alla storlekar!

H

Antiloper betar i det höga gräset.

H

Som stor fågelentusiast var jag tvungen att fånga den här härliga fågeln på bild - Southern yellow billed hornbill.

H

Resan fortsatte till Damaraland och ett besök hos Himbafolket. Såsom på alla ställen i Namibia skiftade landskapet i Damaraland dramatiskt, från snustorr savann till frodiga floddalar.

H

Himbafolket är ett folk som än idag till stor del lever enligt gamla traditioner och det som slog mig när jag kom dit var att det verkligen kändes äkta. De tycker att vårt sätt att leva verkar krångligt. -Ni har klockor, säger de, men vi har tid!

Vår grupp var förstås inte de första som besökte byn. Barnen visste precis hur man bläddrar fram bilder i en digitalkamera och de vill bli fotade om och om igen. Jag häpnades över deras otroliga språköra. Jag pratade med dem på svenska, och de härmade mig ordagrant. Flickorna blev förtjusta i min sjal och ville att jag skulle drapera dem med den.

H

H

De vuxna kvinnorna smörjer in sitt hår och sina kroppar med en blandning av ockra och fett, och även jag blev insmord på armen av den vackra färgen.

H

Himbakvinnorna har mycket speciella frisyrer.

H

H

Färden gick sedan vidare i ett 10-sittsigt flygplan längs den magnifika skelettkusten.

H

Målet var Namibrand Nature Reserve, sannolikt en av de mest fantastiska platser jag någonsin besökt!

H

Vi bodde på Wolvedans Dune Lodge. Där skulle jag kunna stannat en hel evighet!!! Här är utsikten från mitt badrumsfönster.

H

I den här delen av Namibia spatserar djuren fritt omkring...

H

...i alla olika storlekar.

H

Inte långt från denna plats ligger Sossusvlei med sina berömda sanddynor. Några av dem sägs vara världens högsta. Dune 45 anses vara den mest fotograferade.

H

Öknarna var mitt mål med Namibia. Dess sensuella former och varma färger fängslar mig enormt.

H

Dead Vlei, den döda sjön. En gång rann en flod här och höll landskapet vid liv, men så flyttade en sanddyna på sig, och vattnet nådde aldrig mer de törstande träden som snabbt hårdnade i den heta solen. Nu har de stått där i 1000 år och fascinerat besökare från hela världen. De sägs att de så hårda att om man slår på dem med en yxa slår det gnistor. Svårt att avgöra om det stämmer eller ej.

H

Praktfulla och stilla står de där, som konstverk av Salvador Dalí.

H

Min resa avslutades på Naankuse Wildlife Sanctuary, ett känt rehabiliteringshem för bland annat geparder.

H

Men där finns också ökenlo,

H

lejon,

H

och leoparder.

Vad jag visat här är endast ett axplock av alla de bilder jag fick med mig från denna fantastiska resa. Som sagt, Namibia står fortfarande på min önskelista över resmål att besöka. Det här är bara början!

Tack för att du tittade förbi.  På min hemsida finns fler bilder från resan. Jag önskar dig en riktigt härlig vecka. Mvh Elisabeth

Postat 2013-06-17 06:59 | Permalink | Kommentarer (41) | Kommentera

Hornborgasjön - att sitta i gömlse

Tranor! När jag var barn utgjorde de något slags bevis på att allt var som det brukade vara. Tidigt introducerades jag för de stora fåglarna. Men min lilla hand i morfars stora promenerade vi ner till myren om sommarkvällarna på landet. Där stod de och trumpetade i skymningsljuset, ståtliga, med mjuka graciösa rörelser. Dessa promenader till myren kom att fortsätta hela mitt liv och idag är tranan den fågel som ligger mig allra varmast om hjärtat.

 

Hornborgasjön

Den 13 april hade jag och en väninna bokat varsitt gömsle vid Hornborgasjön. Jag hade packat ner:

Kamerautrustning (två hus för säkerhets skull), mitt Sigma 120-300 f2,8 och mitt 70-200, tomma minneskort och 3 batterier och en 2X-konverter

Stativ

En back att sitta på (en back gör att du kommer i bra höjd i förhållande till gluggarna)

Sovsäck och liggunderlag

Fårskinnsfäll

Matsäck

Hörselskydd

Pannlampa

Toapapper

Dessutom var jag väldigt varmt klädd

Kvällen innan samlades alla som bokat gömsle till ett informationsmöte nere vid Trandansen där vi fick en genomgång i Hornborgasjöns förhållningsregler. Därefter åkte vi gemensamt ut till gömslena. Redan då kunde vi lägga in en del av vår packning i dem. Vi fick också varsin hink med korn att strö ut till fåglarna runt våra gömslen. Jag skulle bo i nummer 4, och jag strödde ut det mesta kornet vid vattnet.

Morgonen därpå ringde väckarklockan 03.40. Vi hade blivit tillsagda att vara i gömslet senast 04.30. Ett gömsle vid Hornborgasjön har följande mått: Höjd 140 cm, längd 200 cm, bredd 100 cm. Med all packning därinne blir det väldigt trångt! Gömslena har gluggar åt alla håll, större och mindre. Väderappen hade sagt molnigt, vilket lät lovande. Med sol-upp-och-nedgångs-appens hjälp kunde jag fastställa exakt vart solen skulle gå upp, så jag valde att börja med gluggen mot vattnet. Nu kom aldrig solens stålar igenom de täta molnen, men dimman var ljuvlig och de första som kom var svanarna.

Hornborgasjön

De landade i vattnet framför mig...

Hornborgasjön

Sedan började tranorna att anlända.

Hornborgasjön

En stor miss enligt min mening är att gluggarna sitter ganska högt upp på gömslena vilket gör att fotovinkeln blir kass. Jag gillar ju lågt läge, och som gluggarna sitter hamnar man nu i ett ovanifrånperspektiv från alla gluggar sett utom de mot kullen.

 

 Hornborgasjön

Efter att de första tranorna kommit gick det väldigt fort, plötsligt fanns där tusentals. Jag hade blivit rekommenderad att använda hörselkåpor men jag satte aldrig på mig dem. Det var väldigt mäktigt med tranlåten i öronen tyckte jag, och svanarna lät minst lika mycket.

Hornborgasjön

Den vackra dimman skapade en sagostämning över hela platsen.

Hornborgasjön

Så började det att snöa. Det var oerhört svårt att få till en bra bild, eftersom det var fåglar överallt. Jag provade olika strategier. Mycket tid ängade jag åt att vänta och försöka hitta ett tillfälle då inte massa huvuden skymde gluggen. Eftersom det var dåliga ljusförhållanden använde jag uteslutande mitt Sigma 120-300 mm f2,8 enbart och brydde mig inte om att sätta på konvertern. 300 mm räckte gott tyckte jag. Jag jobbade med ISO-tal från 640 - 6400 under dagen.

 Hornborgasjön

Och när det snöar är det mysigt att kura ihop sig i sin egen fjäderdräkt ;o)

Hornborgasjön

Jag hade inte så mycket yta att röra mig på därinne i mitt gömsle, men fåglarna förflyttade sig en hel del under dagen...

Hornborgasjön

...och det dansades...

Hornborgasjön

...men den största delen av dagen ägnades nog ändå åt putsning...

Hornborgasjön

...det gäller att göra sig attraktiv när man ska finna en partner.

Hornborgasjön

Här är en bild på gömsle nummer 3.

Hornborgasjön

Framåt sjutiden på kvällen var jag rätt sliten.

Hornborgasjön

Tranorna lyfte en efter en och styrde längre ut mot övernattningsplatserna i sjön. Det hade börjar regna. Jag la kinden mot väggen vid gluggen och lät regnet droppa in på mitt ansikte. En lång stund satt jag och bara njöt. Det hade varit en fantastisk dag, 16, 5 timmar hade gått oväntat fort men nu var jag trött. Jag kan rekommendera att spara lite på krutet just till "utflygningen" på kvällen för där finns det chans till många fina bilder. Men de bilderna får jag ta en annan gång, jag hade redan stoppat ner kameran och satt bara och log.

Hornborgasjön

Och jag kommer att återvända ;o) det är ett som är säkert!

Förstora gärna bilderna.

Hälsningar Elisabeth Landberger

HÄR finns fler bilder från Hornborgasjön.

Postat 2013-04-18 06:14 | Permalink | Kommentarer (37) | Kommentera
1 2 Nästa