MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Fönsterljus

Jag älskar fönsterljus! Och, åååh vad jag är tacksam för att mina barn ibland ställer som modeller. Jag måste dock betona att detta ibland innebär mer sällan än ofta. Och tålamodet varar vanligtvis inte längre  än 3 minuter. Så det gäller att jobba snabbt! Men så härom morgonen vaknade jag med en av dem bredvid mig. Jag smög iväg och hämtade kameran :-)

H

10 år, nyvaken och urmysig! Och om man får titta lite på TV samtidigt som man blir fotograferad kan man till och mer glömma bort att man blir plåtad.

H

Jag gillar att jobba med olika bildstilar beroende på vad för slags känsla jag vill förmedla. Svartvitt tycker jag passar bra i den mjuka sovrumsmiljön. I bilden ovan, i trappan, har jag dragit ner färgmättnaden för att återspegla den milda nyvakna stämningen. I bilden nedan har vi bytt fönster, fortfarande är blicken koncentrerad mot TV:n ;-) Även här är färgmättnaden tillbakadragen men jag har puttat upp lysten något.

H

Den sista bilden är tagen i eftermiddagsljus. Det var väldigt gult och guldigt och jag ville ha en tuffare look som passade till minen. Här har jag dragit ner vitbalansen för att få en kallare ton, jobbat mycket med kontraster, och dragit ner lystern.

Alla bilderna är som sagt tagna i fönsterljus. Ofta använder jag reflektorskärm men det har jag inte gjort med just dessa bilder. Linsen jag använt är Tokina 100mm f2,8 och bilderna är redigerade i Lightroom.

Jag kan tillägga att sonen inte sov när jag tog den första bilden, utan han vaknade och gav mig tillåtelse :-) Skulle inte haft samvete att lägga ut bilden annars :-P

ps Förstora gärna bilderna.

Postat 2014-04-14 06:28 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Den andre fotografen...

Djurgården håller på att kväva mig! Det verkar som om alla samlats på Djurgården just  idag. Och jag som satt ensam på en klippa på Gålö tidigare i morse och njöt i solen. Allt var stilla, fridfullt med isen som brakade mäktigt framför mig. Och nu går jag omkring i ett gytter av människor. Hur kunde jag vara så dum att åka därifrån? Vad skulle jag in till stan och göra?

Jag söker ro på udden ute hos Jenny, Jenny Lind. Hennes volangkjol gör sig så fint i solljuset.

H

Jag måste hem! Men jag vill ju åtminstone ha med EN bild. Jag har ju tänkt mig lite gatufotografering, i kontrast till all natur jag så ofta fotograferar. En bild! Jag slår mig ner på en parkbänk. En strid ström av människor passerar. Det här är ett relativt obeprövat område, och jag tvekar, hopplöst obekväm i min roll, men tar till sist upp kameran.

H

Jag har svårt att fokusera på det jag gör, känner mig alltför exponerad. Jag måste hitta en ny plats tänker jag.

H

Lite längre fram finns ytterligare två lediga parkbänkar. Jag slår mig ner på en. Om jag skjuter lite från höften, så märks det inte så väl att jag sitter och fotar, tänker jag. Det går sådär! Nej, det går inte alls! Jag vänder mig om för att se hur ljuset faller från motsatt riktning. Där, på den andra parkbänken har en annan fotograf slagit sig ner, och han fotograferar MIG! Ha! Jag är avslöjad! Tagen på bar gärning!

Någonstans ifrån fylls jag med mod, och utan att tveka tar jag upp kameran och fotar rakt in i den andre fotografen. Jag blir själv alldeles överrumplad över min manöver.

H

Och tack vare det trevliga mötet sitter jag nu och lyssnar på Isabella Lundgren.

På T-centralen på väg hem får jag en idé.

H

Tänk vilket fiffigt arbetsredskap ett cafébord kan vara.

Sammanfattningsvis är jag riktigt nöjd med min fotodag!  Och tack Lorentzo för tipset om Isabella Lundgren, riktigt bra! Det var allt för den här gången, ha en trevlig kväll. Mvh Elisabeth

Postat 2013-02-03 18:00 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera