MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Etosha National Park, Namibia

Om man sover med öppet fönster hör man dem. Dova rytanden på avstånd. På riktigt! Det är oerhört mäktigt! Och det är sådana där mysiga rytanden,  det ropar på varandra, berättar var de befinner sig. Det är lätt att somna om igen, leende, Afrikas röst har talat i natten.

Den här bilden är för övrigt tagen med Nikons nya 80-400 mm som Martin Agfors hade med sig. Ett objektiv som presterade riktigt bra enligt min mening. Bilden är rejält beskuren på 400 mm, ISO 640, f8, 1/500 handhållet.

Vår guide VILLE verkligen att vi skulle få se lejon, men vi hade ingen större framgång på det området. Och visst var de fina i de skymmande kvällsljuset, men där fanns ju andra djur också, som till exempel gnuer. Här har jag lyckats fånga dem när de går ned för en liten kulle. Och eftersom man sitter i en hög jeep vill man gärna ha en kulle för att slippa ett ovanifrånperspektiv. Etosha är oerhört platt!  Platt platt platt!

H

Jag hade inte funderat så mycket på just djurfotografering innan resan, mitt fokus var inställt på natur, fast en zebra i svartvitt ville jag ju väldigt gärna komma hem med, eller flera.

H

...och ett snyggt Akaciaträd.

H

Sedan dök det upp elefanter. Och då blev jag lite förälskad faktiskt. En elefantunge väger ungefär 100 kg när den föds. Vid 6 års ålder kan den väga ett ton!

H

Den afrikanska elefanten kan bli över 3, 5 i mankhöjd. Det är sannerligen ett imponerade djur!

H

De håller sig gärna nära varandra, så det är svårt att fota dem var för sig.

H

Men det är lite mysigt med närhet också :o)

Tack för att du tittade förbi. Nästa stop i resan blir hos Himbafolket, och vill du läsa mitt föregående inlägg om Namibia hittar du det här. Ha en fin dag! Mvh Elisabeth

Postat 2013-06-19 06:50 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Namibia - drömmen för en naturfotograf

Namibia har stått på min önskelista över resmål att besöka - det står kvar. "You can leave Namiba, but it will never leave you" läser jag på en av de resebroschyrer jag fick från resebyrån Afro-Caribbean Travel innan jag åkte. Det är helt sant, jag är fullständigt tagen av Namibia!

Namibia ligger på den sydvästafrikanska kusten och gränsar mot Angola, Botswana, Zambia och Sydafrika. Namnet Namibia kommer från en av världens äldsta öknar - Namiböknen. Med en yta dubbelt så stor som Sverige och med endast 2 miljoner invånare är landet ett av de mest glest befolkande länderna i världen. Naturen är storslagen. Storslagen!

H

Min resa började i Etosha National Park, hemvist för 100-tals däggdjur, fågelarter och reptiler.

H

Här är en bild på en av jeeparna.

H

Och djuren i Etosha kommer i alla storlekar!

H

Antiloper betar i det höga gräset.

H

Som stor fågelentusiast var jag tvungen att fånga den här härliga fågeln på bild - Southern yellow billed hornbill.

H

Resan fortsatte till Damaraland och ett besök hos Himbafolket. Såsom på alla ställen i Namibia skiftade landskapet i Damaraland dramatiskt, från snustorr savann till frodiga floddalar.

H

Himbafolket är ett folk som än idag till stor del lever enligt gamla traditioner och det som slog mig när jag kom dit var att det verkligen kändes äkta. De tycker att vårt sätt att leva verkar krångligt. -Ni har klockor, säger de, men vi har tid!

Vår grupp var förstås inte de första som besökte byn. Barnen visste precis hur man bläddrar fram bilder i en digitalkamera och de vill bli fotade om och om igen. Jag häpnades över deras otroliga språköra. Jag pratade med dem på svenska, och de härmade mig ordagrant. Flickorna blev förtjusta i min sjal och ville att jag skulle drapera dem med den.

H

H

De vuxna kvinnorna smörjer in sitt hår och sina kroppar med en blandning av ockra och fett, och även jag blev insmord på armen av den vackra färgen.

H

Himbakvinnorna har mycket speciella frisyrer.

H

H

Färden gick sedan vidare i ett 10-sittsigt flygplan längs den magnifika skelettkusten.

H

Målet var Namibrand Nature Reserve, sannolikt en av de mest fantastiska platser jag någonsin besökt!

H

Vi bodde på Wolvedans Dune Lodge. Där skulle jag kunna stannat en hel evighet!!! Här är utsikten från mitt badrumsfönster.

H

I den här delen av Namibia spatserar djuren fritt omkring...

H

...i alla olika storlekar.

H

Inte långt från denna plats ligger Sossusvlei med sina berömda sanddynor. Några av dem sägs vara världens högsta. Dune 45 anses vara den mest fotograferade.

H

Öknarna var mitt mål med Namibia. Dess sensuella former och varma färger fängslar mig enormt.

H

Dead Vlei, den döda sjön. En gång rann en flod här och höll landskapet vid liv, men så flyttade en sanddyna på sig, och vattnet nådde aldrig mer de törstande träden som snabbt hårdnade i den heta solen. Nu har de stått där i 1000 år och fascinerat besökare från hela världen. De sägs att de så hårda att om man slår på dem med en yxa slår det gnistor. Svårt att avgöra om det stämmer eller ej.

H

Praktfulla och stilla står de där, som konstverk av Salvador Dalí.

H

Min resa avslutades på Naankuse Wildlife Sanctuary, ett känt rehabiliteringshem för bland annat geparder.

H

Men där finns också ökenlo,

H

lejon,

H

och leoparder.

Vad jag visat här är endast ett axplock av alla de bilder jag fick med mig från denna fantastiska resa. Som sagt, Namibia står fortfarande på min önskelista över resmål att besöka. Det här är bara början!

Tack för att du tittade förbi.  På min hemsida finns fler bilder från resan. Jag önskar dig en riktigt härlig vecka. Mvh Elisabeth

Postat 2013-06-17 06:59 | Permalink | Kommentarer (40) | Kommentera