** Idag gör vi arbeten på vårt system, kortare störningar kan förekomma. **

MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Sothönan - en stilstudie

Den tillhör familjen rallar, har en skifferskimrande fjäderdräkt och en vitaktig näbb. Det är förstås Sothönan jag beskriver. Jag har stött på dem åtskilliga gånger när jag fotat andra fåglar men aldrig lyckats riktigt bekanta mig med dem. Min uppfattning hittills har varit att de är ganska lättretliga. Jag har ofta sett dem tillsynes ilsket jaga varandra eller andra fåglar genom att springa på vattenytan och samtidigt flaxa med vingarna. På land uppvisar de ett lugnare beteende. Det gäller bara att hinna med att fånga dem på bild. De är snabba när de sätter fart.

H

Fast ibland stannar de upp.

H

Fulica atra är det latinska namnet. Atra betyder svart.

H

Och jag kan inte låta bli att göra en koppling till "Nordic Noir", så jag gjorde bilden nedan i Analog Efex Pro. Jag valde att ge den en stämning som passade den gråmulna dag vid Råstasjön då bilderna togs.

H

Efter att ha legat på fårskinnsfällen och studerat dem en lång stund har jag en ny bild av den lilla fågeln. Den är riktigt charmig!

H

...och som så många andra som man lär känna lite närmare är den oerhört vacker bara man ger sig tid att se det...

H

Bilden ovan är resultatet av två bilder som jag slagit ihop till en.

Önskar Dig en riktigt trevlig helg! Ha det gott/ Elisabeth

PS Förstora gärna bilderna

Postat 2015-02-07 07:06 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Tillbaka vid Råstasjön

Det var 3 år sen jag besökte Råstasjön. Då var min yngsta son med, Aston Martin. Han slängde strömming till hägrarna och jag fotade. Han njöt. Han pratar om det än idag.

Men under dessa 3 år har mycket skett. Det fantastiska naturområdet i Solna riskerar faktiskt att försvinna. Det  planeras ny bebyggelse runt sjön, bostäder, steg 2 i den projekterade Arenastaden. Jag har följt tumultet kring planerna på nätet. Facebooksidan Rädda Råstasjön har över 3000 följare. Jag är en av dem. 

Nyligen var jag där igen. Jag var orolig att saker och ting redan skulle ha förändrats men än så länge ser allt ut som jag minns det, och så här i februari...som en vintersaga:

H

Hägrarna som övervintrar där är förstås på plats. De är modigare än vad jag minns dem, och fler. Orädda spankulerar de omkring i området.

H

Det är som om de väntar på något...

H

Och när en vit skåpbil kommer åkande på gångbanan dyker ännu fler hägrar upp. Det är Matkillen! Han kommer samma tid varje dag alla dagar om året. De följer honom men blicken...

H

...och när han kastar de första strömmingarna är de redan i luften.

H

Ändå går det hela ganska lugnt till...

H

..fast burrar man upp sig lite har man en större chans att få sig en fisk.

H

Efter en stund vilar lugnet runt sjön igen.

H

Någon skakar lite på sig...

H

...någon annan ägnar sig åt putsning...

H

En har flugit tillbaka upp i ett träd...

H

...och en annan har parkerat sig på en snöhög alldeles bredvid mig.

H

Några av dem ser sura och vresiga ut.

H

De vill troligtvis inte heller ha någon mer bebyggelse!

H

Kanske är de trötta på alla fotografer som aldrig lämnar dem ifred.

H

Men är det inte märkligt ändå...deras öde ligger i våra händer. Som så många andra arter är det vi människor som bestämmer var djuren ska få ta plats...om de får ta plats alls. Inte undra att han tittar förebrående på mig.

H

Fast jag är en optimist...och också en drömmare, och någon gång händer det att jag tittar upp mot skyn och önskar mig något...

Just nu önskar jag att Aston Martin också ska kunna åka till Råstasjön, med sina barn,  se dem kasta strömming till hägrarna, promenera längs vattnet och njuta av den härliga naturupplevelse som platsen bjuder på. Det önskar jag mig!

Vi planerar vi ett nytt besök dit nu, han och jag, och jag tänker att det ska bli många fler...

Ha en fortsatt bra vecka. Hälsningar Elisabeth

PS Här finns länkar till mina andra blogginlägg från Råstasjön:

Häger äger

Food Frenzy

Postat 2015-02-04 06:16 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera