MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Minnen i jackfickan...

De ligger där. Jag känner dem med fingertopparna. Och varje gång jag tar upp något ur jackfickan trillar några ut. Korn. De har ramlat ner i skor i hallen, på golvet i bilen, i matkön på Hemköp, på pendeltåget. Likt små sagogryn, fjäderlätta och blekgula dyker de upp. De minner mig om magi, och likt en fe låter jag dem strös runt ikring mig där jag går.

De tar mig tillbaka till den plats där jag fick dem - Hornborgasjön.

För dig som känner mig väl så vet du att tranor är min största passion, så jag tänker inte gå in på den historien. Men min kärlek till de långbenta fåglarna är stark och därför vill jag återigen ta med dig till ett av gömslena invid tranornas mecka i Västergötland.

Ingen gång är den andra lik. I år hade jag valt att sitta i gömsle Ett. Det var ovanligt mycket folk och husbilar på parkeringen när vi kom till informationsmötet kvällen innan. Dessutom var tranorna mycket närmare staketen än vad jag varit med om tidigare, bara ett tiotal meter från åskådande fotografer och andra fågelentusiaster på plats.

Proceduren kring gömslevistelsen går till så att man under ordnade former åker ut till sitt gömsle kvällen innan den dag man ska sitta där. Där får man en stor spann med korn att strö ut, och det var rester av dessa korn som letat sig ner i min jackficka.

Vissa väljer att sova kvar i gömslet tills morgonen, men hittills har jag inte gjort det. Jag brukar åka tillbaka till den varma sängen på Stora Haketorp och sova några timmar för att sedan gå upp i ottan dagen därpå och åka tillbaka.

Dimman som jag hoppats på infann sig inte, men däremot var himlen nästan overkligt röd. Nedanstående bild är helt oredigerad, den är direkt från kameran. Jag ville bara visa himlen, bilden i övrigt är ju rätt ospännande. Men det var så här det började...

H

...för sedan kom de så sakteliga, tranorna, i tusental. 19 800 st kom den här dagen. Här är några av dem:

H

Inom kort var gömslet omringad av tranor.

H

Jag gillar att tänka utanför boxen vad det gäller naturbilder. Här är "Crane goes High fashion".

H

Förra året jobbade jag mycket med långa slutartider. Det här året ville jag göra något annat, nämligen multiexponering. Jag hade redan från början en tydlig idé om vad jag ville åstadkomma. Jag valde genomgående 2 exponeringar för varje bild för att det inte skulle bli för rörigt. Så här blev resultatet. Just denna har jag lagt en blåaktig ton på.

H

Jag provade att både skjuta lite godtyckligt och att skjuta utifrån min idé. Jag kan så här i efterhand säga att det var helt klart de bilder där jag hade en uttänkt idé redan från början som blev bäst, enligt min uppfattning.

H

Att sitta som ett gem, fullt fokuserad i sjutton timmar sätter sina spår, både i axlar och kreativitet. Det blir lätt lite galet mot slutet...

H

Men dessa sjutton timmar är några av de bästa timmarna på hela året och jag längtar redan tillbaka till nästa år. För mig är det 17 timmar av magi, ögonblick som jag för alltid kommer att minnas...

...och ser du korn som ligger på marken så kanske det är just sådana korn, fulla av magiska minnen. Och vem vet, kanske kommer de från just min jackficka...

ps Förstora gärna bilderna.

Tack å hej från mig :-)

HÄR kan du läsa mer om att sitta i gömlse vid Hornborgasjön.

Postat 2016-04-17 07:27 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera