MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Kina - vilken resa!

I september förra året var jag och en kollega i Kina och rekade inför en fotoresa. Jag som aldrig skulle åka till Kina! Plötsligt stod jag där på Guilin Airport och väntade på att vår guide skulle komma och hämta oss. 

Guilin är en stad och också ett område i Guangxiprovinsen i sydöstra Kina. Klimatet där är subtropiskt och på hösten ligger temperaturen mellan 20-25 grader. Det är oerhört fuktigt! Mitt hår var konstant blött.

Vårt mål med resan var dels att fota lite landskap, men också att fotografera människor. Vi hade redan från start ett antal arrangerade porträttfotograferingar bokade och betalda. Men vi började med att åka upp till Longji. Det området är känt för sina magnifika risterasser. Efter en lång promenad var vi framme vid vårt hotell, högst upp på berget - Panorama House Hotel. Jag vet att det här ligger helt utanför det fotografiska ämnet, men om du någon gång ska dit så kan jag tipsa om hotellets fotmassage. Boka den!!! Det kostar 70 kr för 45 minuter och är den överlägset bästa fotmassage jag någonsin fått. Utsikten går inte av för hackor den heller:

Promenaden till och från hotellet är också väldigt trevlig. Det ligger många mysiga caféer och restauranger längst vägen:

Det var i byn Dazhai Village, vid bergets fot som vi hade vår första porträttfotografering. Vi skulle träffa familjen Pan som tillhör folkgruppen Yao. I Guilin bor 12 av de 56 etniska grupper som finns i Kina.  Yaofolkets kvinnor är kända för sitt långa hår. De klipper håret bara en gång i livet, vid 16-årsåldern. Den avklippta hårtofsen tillsammans med det andra håret viras ihop på huvudet till en stor knut. Vi fick en kort demonstration i proceduren:

Men, det var inte det vi kom för att fotografera, det var hårdemonstratisens föräldrar.  Vi blev inbjudna till en av deras bostäder. Här är pappan:

I den här miljön fotade vi enbart med naturligt ljus. Jag använde, som i den här bilden, mest mitt Sigma 70-200mm.

Ett tips om du jobbar du med rök är att se till att få röken i motljus. Det ger de absolut snyggaste rökeffekterna.

Färden fortsatte sedan mot PingAn, ett annat område med risterasser. En bra vidvinkel är att rekommendera att ha med sig på den här typen av resa. Själv körde jag med Nikons 14-24mm. Jag hade mycket stor glädje av det under hela resa, bland annat till denna bild:

PingAn Village är en vacker liten by med ett myller av små smala gränder omringat av underskön natur. Här hade vi en fotografering med ett äldre par och deras barnbarn. Deras boende var stort och bestod av flera rum, men det var oerhört mörkt. Därför tog vi en Rotolight Neo till hjälp. Det är en Led-lampa. Jag jobbar gärna med fast ljus, och just den lampan är en favorit. Jag tycker att Led-lampor ger ett mycket behagligt ljus och är suveräna att arbeta med. Rotolights lampor är dessutom runda, så använder man dem i porträttfotografering får man en fin rund reflex i ögat.

Vi höll till mest i köket och fick vara med när de lagade lunch.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet gentemot de människor vi hade förmånen att få fotografera, att vi som här fick stövla in i deras vardag och dokumentera den. Alla var helt fantastiska. Det blev sådana varma möten. Och vi hade så kul! De tyckte att Patrik och jag var helknäppa. I Kina sitter man som vuxen till exempel inte på golvet. Det är bara barn som gör det. Man sitter på en låg stol. Här mötte de nu två i deras ögon stora skandinaver, som hämningslöst bredde ut sig på de smutsiga golven i jakten på den perfekta vinkeln. Åh vad de skrattade!

Jag skulle ha kunnat stanna i den där miljön hur länge som helst.

Som vilka andra modeller som helst får de förstås betalt, dels av arrangören och dels i form av dricks från oss fotografer. Av deras reaktioner att döma efter fotograferingarna var alla oerhört nöjda med dricksen. Ibland fick vi till och med gåvor av olika slag som bevis på deras tacksamhet.

Här är vi hemma hos en annan kvinna på besök:

Efter några helt oförglömliga dagar uppe bland risterasserna  åkte vi  vidare mot en av resans absoluta höjdpunkter - Yangshou och Cormorantfiskarna på Li-floden.

Vi började med en morgonfotografering, och VILKEN morgon vi fick! Det här bilderna är likt de andra helt arrangerade bilder. Det är inte ens så att Cormorantfiskarna använder sina fåglar för fiske längre. Trots att det är förbjudet fiskar folk nämligen med batteri och det tar död på stora delar av fiskebeståndet, framför allt den fisk som simmar på ett sådant djup att fåglarna kan nå dem. Idag är Cormorantfiske enbart en turistattraktion som man betalar för att få fotografera. Men lite tur och rätt kontakter kan man få vara helt själv med sin fiskare.

De har ett antal poser som de bjuder på, och miljön...ja den är magisk!

Jag jobbade nästan uteslutande med mitt 14-24mm den här morgonen.

När solen hade gått upp över Sockertoppsbergen...

...fortsatte vi färden mot nästa fotostopp. Vi skulle få besöka de två kanske mest kända Cormorantfiskarna i trakten, två bröder. Den yngre är 78 och den äldre 87. Här ser vi en bild storebror i köket. Även på den här platsen fotograferade vi bara i naturligt ljus, här med ett 24-70mm:

Här är lillebror i trappan upp till övervåningen på ett av husen...

...och ytterligare en bild på honom med ett av sina fiskenät. Båda bilderna är tagna med ett 50mm.

Ni som känner till storleken på mig och min kollega Patrik förstår på en gång att de här brorsorna är små! ...dessutom finns tydliga bevis i bilden som antyder att vi återigen har kravlat runt på golvet.

Den eftermiddagen hos de bägge bröderna kommer jag att ha med mig hela livet, åh vilka goa gubbar!!!

Men, vi ville ju också fotografera deras fiskande. Så på kvällen bar det av till en annan plats vid Li-floden. Den platsen var inte lika bra som den första. Det var en del saker i bakgrunden i olika riktningar som gjorde att man fick jobba mer med att hitta ett bra utsnitt.

Jag hade lite bekymmer med att det var halt, vilket gjorde mig ofokuserad och obeslutsam. Jag hade svårt att bestämma mig för vilket objektiv jag skulle använda, eller om jag skulle ha stativet eller inte. Skulle jag fota med blixt kanske?

Så höll jag på hela kvällen. Jag blev inte riktigt nöjd med någonting. Till slut kom mörkret. Och då valde Skarvarna att kasta in handduken för dagen. Typiskt!

Avslutningsvis hade vi ytterligare en porträttfotografering, hemma hos en äldre kvinna. Hon var 93 närmare bestämt. Jag kan tillägga att alla modellerna under resan var 75 år eller äldre. Många gamla har det som en inkomstkälla. De har ingen pension i Kina, så att agera modell ger ett välkommet extratillskott i kassan. Och som jag sagt tidigare resulterar det i härliga möten med många glada skratt.

Min själ var full av värme när jag lämnade Guilin.

Jag kan erkänna att det var världsklass på miljöerna under den här resan. Vill du kanske också åka dit? Då kan du till exempel åka med Mästerfoto. Och då ses vi nog dessutom ;-)

Ha en riktigt fin kväll,

Ella

PS titta gärna på bilderna i stort format :-)

Postat 2018-03-15 19:56 | Permalink | Kommentarer (49) | Kommentera