MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Tillbaka vid Hornborgasjön

Som jag längtat! Förra året blev det inget besök men i år kunde inget stoppa mig. I fredags bar det av mot Trandansen. För två år sedan när jag var där hade jag bokat gömsle nummer 4. Jag var jättenöjd med mina bilder från den gången. Det var dimma på morgonen, följt av ett kort snöfall, gråmulet under större delen av dagen och regn på kvällen. Helt perfekt! Nu skulle jag sitta i gömsle 6, favoriten enligt många. Det kändes lovande, men väderappen visade solsken - inte alls önskvärt!

Så här kom dagen att fortlöpa:

Det låg en lätt dimslöja på morgonen. Tusentals fåglar kom inflygandes från sjön. Tusentals!

H

Förra gången vid inflygningen kom de väldigt nära gömslena redan från början. Så var det inte den här gången, utan de parkerade sig en bra bit därifrån. Jag använde uteslutande mitt 120-300mm hela dagen och jobbade mest på brännvidd 300mm.

H

Dimman varierade i styrka. Den kunde se ut så här:

H

...eller så här.

H

Jag passade på att jobba med lite kreativa idéer. Långa slutartider...

H

...och långa slutartider med lite rörelse.

H

Jag väntade på att de skulle komma närmare. Hur såg det ut mot kullen tro?

H

De var inte så nära där heller. Förra gången var de i omgångar 30-50 cm från gömslet, nu var avståndet betydligt längre.

H

Så bröt solen igenom...

H

...och då vågade de sig plötsligt nära.

H

Men ljuset var så oerhört hårt och eftersom jag redan hade varit 6 timmar i gömslet och hade hela härliga eftermiddagsljuset kvar bestämde jag mig för att ta en tupplur. Då skulle det ju passa utmärkt med de där närbilderna jag hade tänkt mig.

Efter ca 2 och en halv timmars halvdåsande satte jag mig vid kameran igen. Det var fortfarande väldigt hårt ljus, så jag satt mest och letade udda kompositioner. Plötsligt hördes ett oerhört flaxande, och mängder av tranor kom flygande förbi utanför min gömsleglugg.

H

Det rådde total kaos. De flög hit och dit och landade slutligen långt långt bort på åkern. Vad sjutton hade hänt? Inom loppet av några minuter fanns det inte en enda trana kvar på kullen, det var helt rensopat. Jag öppnade en annan glugg för att se hur det såg ut bortåt de andra gömslena. Inte en enda trana där heller! Något måste ha skrämt dem.

H

Jaha ja, tänkte jag. Där rök de närbildschanserna. Men jag höll modet uppe. Kanske skulle de komma tillbaka. Kanske! Jag tog lite "tranlandsskapsfoton" så länge.

H

Timmarna gick och tranorna var långt borta. Men så vi 17.30-tiden började några återvända till kullen.

H

Plötsligt var hela gänget tillbaka!

H

Där stod de igen på kullen och blickade bort mot solen som sakta började gå ner i fjärran.

H

Det blev inga närbilder den är gången, får ta et nästa gång ;-) Istället blev det många kreativa bilder, något som helt i min linje för tillfället.

H

Här är dagens sista bild. Den får symbolisera farväl för denna gång, på återseende nästa år!

Vill du veta mer om hur det är att sitta i gömsle i Hornborgasjön kan du läsa mitt blogginlägg från min förra vistelse. Där står det mer om detaljerna gällande själva gömsleerfarenheten.

Tack för att du tittade förbi! Ha en bra vecka! Hälsingar Elisabeth

PS Jag rekommenderar att du förstorar bilderna :-)

HÄR finns mer bilder från Hornborgasjön.

Postat 2015-03-29 22:45 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Sothönan - en stilstudie

Den tillhör familjen rallar, har en skifferskimrande fjäderdräkt och en vitaktig näbb. Det är förstås Sothönan jag beskriver. Jag har stött på dem åtskilliga gånger när jag fotat andra fåglar men aldrig lyckats riktigt bekanta mig med dem. Min uppfattning hittills har varit att de är ganska lättretliga. Jag har ofta sett dem tillsynes ilsket jaga varandra eller andra fåglar genom att springa på vattenytan och samtidigt flaxa med vingarna. På land uppvisar de ett lugnare beteende. Det gäller bara att hinna med att fånga dem på bild. De är snabba när de sätter fart.

H

Fast ibland stannar de upp.

H

Fulica atra är det latinska namnet. Atra betyder svart.

H

Och jag kan inte låta bli att göra en koppling till "Nordic Noir", så jag gjorde bilden nedan i Analog Efex Pro. Jag valde att ge den en stämning som passade den gråmulna dag vid Råstasjön då bilderna togs.

H

Efter att ha legat på fårskinnsfällen och studerat dem en lång stund har jag en ny bild av den lilla fågeln. Den är riktigt charmig!

H

...och som så många andra som man lär känna lite närmare är den oerhört vacker bara man ger sig tid att se det...

H

Bilden ovan är resultatet av två bilder som jag slagit ihop till en.

Önskar Dig en riktigt trevlig helg! Ha det gott/ Elisabeth

PS Förstora gärna bilderna

Postat 2015-02-07 07:06 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Tillbaka vid Råstasjön

Det var 3 år sen jag besökte Råstasjön. Då var min yngsta son med, Aston Martin. Han slängde strömming till hägrarna och jag fotade. Han njöt. Han pratar om det än idag.

Men under dessa 3 år har mycket skett. Det fantastiska naturområdet i Solna riskerar faktiskt att försvinna. Det  planeras ny bebyggelse runt sjön, bostäder, steg 2 i den projekterade Arenastaden. Jag har följt tumultet kring planerna på nätet. Facebooksidan Rädda Råstasjön har över 3000 följare. Jag är en av dem. 

Nyligen var jag där igen. Jag var orolig att saker och ting redan skulle ha förändrats men än så länge ser allt ut som jag minns det, och så här i februari...som en vintersaga:

H

Hägrarna som övervintrar där är förstås på plats. De är modigare än vad jag minns dem, och fler. Orädda spankulerar de omkring i området.

H

Det är som om de väntar på något...

H

Och när en vit skåpbil kommer åkande på gångbanan dyker ännu fler hägrar upp. Det är Matkillen! Han kommer samma tid varje dag alla dagar om året. De följer honom men blicken...

H

...och när han kastar de första strömmingarna är de redan i luften.

H

Ändå går det hela ganska lugnt till...

H

..fast burrar man upp sig lite har man en större chans att få sig en fisk.

H

Efter en stund vilar lugnet runt sjön igen.

H

Någon skakar lite på sig...

H

...någon annan ägnar sig åt putsning...

H

En har flugit tillbaka upp i ett träd...

H

...och en annan har parkerat sig på en snöhög alldeles bredvid mig.

H

Några av dem ser sura och vresiga ut.

H

De vill troligtvis inte heller ha någon mer bebyggelse!

H

Kanske är de trötta på alla fotografer som aldrig lämnar dem ifred.

H

Men är det inte märkligt ändå...deras öde ligger i våra händer. Som så många andra arter är det vi människor som bestämmer var djuren ska få ta plats...om de får ta plats alls. Inte undra att han tittar förebrående på mig.

H

Fast jag är en optimist...och också en drömmare, och någon gång händer det att jag tittar upp mot skyn och önskar mig något...

Just nu önskar jag att Aston Martin också ska kunna åka till Råstasjön, med sina barn,  se dem kasta strömming till hägrarna, promenera längs vattnet och njuta av den härliga naturupplevelse som platsen bjuder på. Det önskar jag mig!

Vi planerar vi ett nytt besök dit nu, han och jag, och jag tänker att det ska bli många fler...

Ha en fortsatt bra vecka. Hälsningar Elisabeth

PS Här finns länkar till mina andra blogginlägg från Råstasjön:

Häger äger

Food Frenzy

Postat 2015-02-04 06:16 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Björnäventyr i östra Finland

I september var jag på fotouppdrag i östra Finland. Kanske har du läst om det i senaste numret av Fotosidan Magasin? Det var en helt fantastisk upplevelse, ett minne för livet. Jag kände på en gång där och då att det här vill jag göra igen. Nu har jag fått chansen :-D

I maj leder jag en tjejresa till platsen! Häng med vettja :-D

Jag längtar tillbaka till björnarna...

H

...till sagolika morgnar i gömslet...

H

...och till alla andra individer i olika storlekar som man stöter på.

Här, på min hemsida han du se fler bilder från resan.

Ha en riktigt trevlig helg...snart kommer tomten :-P

ps Förstora gärna bilderna!

Postat 2014-11-29 07:08 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Duvan - fågeln som förtjänar ett bättre rykte

Duvan sägs vara det vanligaste djuret i Stockholm, och de finns överallt i hela världen. Men de är inte särskilt populära. I en artikel läser jag " De ­skiter överallt,  är smittbärare och umgås bara med ­ensamma människor­ och knarkare". Andra vanliga beskrivningar av fågeln är flygande råtta eller råtta med vingar.

För en tid sedan besökte jag Madeira. I hamnen i Funchal samlades en stor flock duvor varje morgon och jag fick chansen att spendera lite tid med dem. Där och då, med fokus på bara dem såg jag dem på ett sätt som jag tidigare inte gjort. Intressant och oerhört berikande. De är lite som oss.

Alla är unika. De är fantastiskt vackra, det handlar bara om att stanna upp och se det!

H

Och de finns i olika färger!

H

Vissa är nyfikna...

H

...andra vill INTE vara med på med på bild...

H

En del är lite griniga...

H

...somliga har helt tappat huvudet...

H

De flesta gillar att hänga med polarna...

H

...och en och annan gillar att charma förbipasserande fotografer...

H

...och så finns det några helsköna livsbejakande typer som bara shejkar loss på öppen gata och möter dagen med ett leende :-)

H

Ha en riktigt härlig helg! Kram/ Elisabeth

PS Förstora gärna bilderna.

Postat 2014-11-15 09:21 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 29 Nästa