MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Sothönan - en stilstudie

Den tillhör familjen rallar, har en skifferskimrande fjäderdräkt och en vitaktig näbb. Det är förstås Sothönan jag beskriver. Jag har stött på dem åtskilliga gånger när jag fotat andra fåglar men aldrig lyckats riktigt bekanta mig med dem. Min uppfattning hittills har varit att de är ganska lättretliga. Jag har ofta sett dem tillsynes ilsket jaga varandra eller andra fåglar genom att springa på vattenytan och samtidigt flaxa med vingarna. På land uppvisar de ett lugnare beteende. Det gäller bara att hinna med att fånga dem på bild. De är snabba när de sätter fart.

H

Fast ibland stannar de upp.

H

Fulica atra är det latinska namnet. Atra betyder svart.

H

Och jag kan inte låta bli att göra en koppling till "Nordic Noir", så jag gjorde bilden nedan i Analog Efex Pro. Jag valde att ge den en stämning som passade den gråmulna dag vid Råstasjön då bilderna togs.

H

Efter att ha legat på fårskinnsfällen och studerat dem en lång stund har jag en ny bild av den lilla fågeln. Den är riktigt charmig!

H

...och som så många andra som man lär känna lite närmare är den oerhört vacker bara man ger sig tid att se det...

H

Bilden ovan är resultatet av två bilder som jag slagit ihop till en.

Önskar Dig en riktigt trevlig helg! Ha det gott/ Elisabeth

PS Förstora gärna bilderna

Postat 2015-02-07 07:06 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Tillbaka vid Råstasjön

Det var 3 år sen jag besökte Råstasjön. Då var min yngsta son med, Aston Martin. Han slängde strömming till hägrarna och jag fotade. Han njöt. Han pratar om det än idag.

Men under dessa 3 år har mycket skett. Det fantastiska naturområdet i Solna riskerar faktiskt att försvinna. Det  planeras ny bebyggelse runt sjön, bostäder, steg 2 i den projekterade Arenastaden. Jag har följt tumultet kring planerna på nätet. Facebooksidan Rädda Råstasjön har över 3000 följare. Jag är en av dem. 

Nyligen var jag där igen. Jag var orolig att saker och ting redan skulle ha förändrats men än så länge ser allt ut som jag minns det, och så här i februari...som en vintersaga:

H

Hägrarna som övervintrar där är förstås på plats. De är modigare än vad jag minns dem, och fler. Orädda spankulerar de omkring i området.

H

Det är som om de väntar på något...

H

Och när en vit skåpbil kommer åkande på gångbanan dyker ännu fler hägrar upp. Det är Matkillen! Han kommer samma tid varje dag alla dagar om året. De följer honom men blicken...

H

...och när han kastar de första strömmingarna är de redan i luften.

H

Ändå går det hela ganska lugnt till...

H

..fast burrar man upp sig lite har man en större chans att få sig en fisk.

H

Efter en stund vilar lugnet runt sjön igen.

H

Någon skakar lite på sig...

H

...någon annan ägnar sig åt putsning...

H

En har flugit tillbaka upp i ett träd...

H

...och en annan har parkerat sig på en snöhög alldeles bredvid mig.

H

Några av dem ser sura och vresiga ut.

H

De vill troligtvis inte heller ha någon mer bebyggelse!

H

Kanske är de trötta på alla fotografer som aldrig lämnar dem ifred.

H

Men är det inte märkligt ändå...deras öde ligger i våra händer. Som så många andra arter är det vi människor som bestämmer var djuren ska få ta plats...om de får ta plats alls. Inte undra att han tittar förebrående på mig.

H

Fast jag är en optimist...och också en drömmare, och någon gång händer det att jag tittar upp mot skyn och önskar mig något...

Just nu önskar jag att Aston Martin också ska kunna åka till Råstasjön, med sina barn,  se dem kasta strömming till hägrarna, promenera längs vattnet och njuta av den härliga naturupplevelse som platsen bjuder på. Det önskar jag mig!

Vi planerar vi ett nytt besök dit nu, han och jag, och jag tänker att det ska bli många fler...

Ha en fortsatt bra vecka. Hälsningar Elisabeth

PS Här finns länkar till mina andra blogginlägg från Råstasjön:

Häger äger

Food Frenzy

Postat 2015-02-04 06:16 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Björnäventyr i östra Finland

I september var jag på fotouppdrag i östra Finland. Kanske har du läst om det i senaste numret av Fotosidan Magasin? Det var en helt fantastisk upplevelse, ett minne för livet. Jag kände på en gång där och då att det här vill jag göra igen. Nu har jag fått chansen :-D

I maj leder jag en tjejresa till platsen! Häng med vettja :-D

Jag längtar tillbaka till björnarna...

H

...till sagolika morgnar i gömslet...

H

...och till alla andra individer i olika storlekar som man stöter på.

Här, på min hemsida han du se fler bilder från resan.

Ha en riktigt trevlig helg...snart kommer tomten :-P

ps Förstora gärna bilderna!

Postat 2014-11-29 07:08 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Duvan - fågeln som förtjänar ett bättre rykte

Duvan sägs vara det vanligaste djuret i Stockholm, och de finns överallt i hela världen. Men de är inte särskilt populära. I en artikel läser jag " De ­skiter överallt,  är smittbärare och umgås bara med ­ensamma människor­ och knarkare". Andra vanliga beskrivningar av fågeln är flygande råtta eller råtta med vingar.

För en tid sedan besökte jag Madeira. I hamnen i Funchal samlades en stor flock duvor varje morgon och jag fick chansen att spendera lite tid med dem. Där och då, med fokus på bara dem såg jag dem på ett sätt som jag tidigare inte gjort. Intressant och oerhört berikande. De är lite som oss.

Alla är unika. De är fantastiskt vackra, det handlar bara om att stanna upp och se det!

H

Och de finns i olika färger!

H

Vissa är nyfikna...

H

...andra vill INTE vara med på med på bild...

H

En del är lite griniga...

H

...somliga har helt tappat huvudet...

H

De flesta gillar att hänga med polarna...

H

...och en och annan gillar att charma förbipasserande fotografer...

H

...och så finns det några helsköna livsbejakande typer som bara shejkar loss på öppen gata och möter dagen med ett leende :-)

H

Ha en riktigt härlig helg! Kram/ Elisabeth

PS Förstora gärna bilderna.

Postat 2014-11-15 09:21 | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera

Stockholm Fotomaraton 2014

Med ömma fotsulor och värkande axlar lämnar deltagare 82 Stockholms stadsmuseum och går mot pendeltåget. 24 teman finns gestaltade på minneskortet, uppgiften är avklarad. I backspegeln ligger Stockholm Fotomaraton 2014. Vilket dygn, vilket härligt dygn!

Lördag morgon, och jag vaknar tidigt. Pirrig och förväntansfull börjar jag metodiskt plocka fram alla saker som jag anser mig behöva. Redan på 90-talet funderade jag på att vara med, men jag gjorde aldrig slag i saken då. Nu, många år senare, när de blåst liv i Stockholm Fotomaraton igen tvekade jag inte utan anmälde mig omgående.

Jag försöker tänka strategiskt angående min packning. Det får inte bli för tungt, samtidigt som jag vill ha olika valmöjligheter. Jag väljer 3 objektiv, vilka ger mig en bra bredd gällande brännvidd men samtidigt inte väger för mycket. Jag tar också med mig några filter, rengöringsattiraljer, extrabatterier, regnskydd till både kamera och mig, nötter och choklad och lite annat smått och gott som jag tänker kan komma till användning.

H

Vidare behöver jag plånbok, nycklar, långärmad tröja, vattenflaska, paraply och stativ. Ryggsäcken blir full, och tung! Jag väljer medvetet att inte väga den. Det kan jag göra när jag är klar, tänker jag.

Starten ska ske klockan 12.00 vid Stockholms stadsmuseum, och redan när jag kommer, en god stund innan, är många samlade. Man fikar, ser över sin utrustning, småpratar och väntar.

Så är det dags. Stockholm Fotomaraton 2014 drar igång och de första temana delas ut. Alla erhåller dessutom en stämpel i sitt deltagarkort. Om 24 timmar ska man ha fått sammanlagt 6 stämplar i sitt kort, en på varje kontrollstation.

H

En efter en hämtar de åtråvärda temakorten. De inledande temana är:

1.Stockholm Fotomaraton, 2.Handgjort, 3.Alla är vi barn i början, 4.Frilla

Så som många letar jag efter den första bilden på plats. Jag hittar en meddeltagare som ställt upp sitt stativ för att fota sig själv. Han lyfter glatt hatten åt mig där jag står och det blir mitt avstamp i detta fotomaraton. En passade inledning på en tävling som jag tycker speglats av glädje, kreativitet och kamratskap.

H

Den stora utmaningen för mig är att fota i jpg. Jag som alltid fotar i Raw är van att i efterhand kunna gå in och göra den slutliga beskärningen och allehanda bildbehandling. Nu är det bilder rätt ur kameran som gäller. Vad man däremot får göra är att i förväg använda kamerans egna jpg-inställningar, som svartvitt och sepia, selektiva färger o s v. Under dygnet valde jag därför att ta några just i sepia. Alla temabilder i detta inlägg är alltså precis så som jag lämnat in dem. Jag kommer nog att sätta tänderna i dem vid senare tillfälle dock, framför allt beskärningsmässigt ;-)

Jag hänger kvar på Söder under de fyra första temana, och mitt på Götgatan hittar jag en otroligt vacker kvinna. Hon har fantastiskt hår. Jag ber att få fotografera henne, och det får jag. Hennes bild blir min Frilla:

H

Nästa station för utdelning av teman är på Scandinavian Photo på Kungsholmen. Det är skönt att komma in i en sval butik. De bjuder på dricka och snacks, kaffe och te. Personalen är som alltid överhört trevliga och hjälpsamma och vi får fyra nya teman:

5. Lagom, 6. Sommarflirt, 7. Hav, 8. Ung istan

Lagom. Många har funderingar kring ordet, vad är lagom? hur visualiserar man det? Själv hittar jag Lagom på en uteservering och bestämmer mig sedan för att gå mot Hav som jag tror finns på Djurgården. Jag tänker att på vägen från Rålambshovsparken och dit borde jag ju hitta en sommarflirt. Det gör jag, i Gamla stan. Jag hittar världens finaste par! Men så är det då det här med tolkning, Sommarflirt är det svenska ordet på temakortet, det engelska är Summer Love. För mig är det två skilda saker. Jag beslutar mig för att ta lite olika bilder och spara urvalet till senare. Vilken bild av dessa skulle Du ha valt på temat? Ett, två eller tre?

H

Jag är alldeles varm i själen när jag lämnar det fina paret.

Efter havsbesöket på Djurgården fortsätter jag mot Kungsträdgården. Där tänker jag mig finna Ung i stan. På Strömbron bevittnar jag ett möte mellan fyra ungdomar. Det väljer jag att dra nytta av. Jag ser på avstånd hur de kommer gående mot varandra, två killar från ena hållet och två tjejer från andra hållet. De är omöjligt att inte lägga märke till killarna, de har målat sig alldeles blåa i ansiktet. De bägge paren stannar mitt på bron och börjar konversera. Jag är straxt framme vid dem. Det är tydligt att de inte känner varandra sedan innan. Jag presenterar mig, och frågar om de skulle kunna hjälpa mig med en bild. De vill de gärna. Jag vill att de tar en wefie och att jag fotar dem när de gör det. Sagt och gjort, klick!

H

Timmarna går. På Norrbro delas ytterligare fyra teman ut:

9. Fest, 10. Queer, 11. I baksätet, 12. Skuggsidan

Och senare, vid Nordiska museet får vi fyra till:

13. Upplyst, 14. Bättre sent än aldrig, 15. Snubbe, 16. Rymdskepp

Nu är jag trött, klockan är långt efter midnatt och jag har hållit mig runt Mariatorget en längre tid. Och som jag har gått! Mina fotsulor skriker efter avlastning och på nästföljande station, på Capitol vid St Eriksplan finns det möjlighet för lite vila. Jag tar av mig kängorna, får en soffkudde av ett vänligt par och lägger mig raklång på golvet. Överallt, i soffor, på stolar och golv ligger uttröttade fotografer. Det råder ett stillsamt lugn i lokalen. Själv ligger jag och kopplar av i en och halv timme, sedan snör jag på mig kängorna igen och ger mig ut i natten. Nya teman väntar:

17. Kneg, 18. I periferin, 19. Vad är klockan, 20. På väg

Den korta vilan var välbehövlig, men ändå känner jag mig rätt suddig i huvudet. Bilden Vad är klockan talar sitt tydliga språk:

H

Den sista stationen är på Mäster Olofsgården i Gamla stan. Nu är det bara 4 teman kvar:

21. Mötesplats, 22. Gammalt och nytt, 23. Slussen, 24. Mitt deltagarnummer

Jag är kaffesugen, och har redan en klar bild över hur jag vill ha min avslutningsbild. På Järntorget hittar jag ett fik som håller på att öppna. En vänlig flicka jobbar bakom disken, och jag frågar henne om hon kan hjälpa mig att skriva mitt deltagarnummer i mjölkskummet. Hon tvekar. Hon tror inte att hennes knappa baristakunskaper räcker till för uppgiften. Ok, jag får ta saken i egna händer. Jag kommer troligtvis inte kunna göra karriär som barista ;-) Men, uppgiften blev utförd! Deltagare 82 anser sig nu klar!

H

Alla bilder är tagna, i rätt ordning, och jag känner mig nöjd när jag lämnar in mitt minneskort. Inte så nöjd med bilderna egentligen, men nöjd att ha genomfört Stockholm maraton 2014. På morgonen sas att 258 av 350 deltagare hade genomfört alla kontroller.

H

Jag måste säga att jag tycker att detta har varit ett mycket väl genomfört arrangemang! Snabba, effektiva kontroller, pigg och glad personal, bra planering. Tack arrangörerna för ett bra jobb! Jag vill också rikta ett stort tack till alla ni som ställt upp och blivit fotograferade och hjälpt mig med bilder. Stor kram till er alla! Slutligen vill jag säga ett par ord till er medfotografer som jag samspråkade med under dygnets gång;

- Tack för trevligt sällskap! Det var kul att träffas :-)

Väl hemma igen väger jag min packning. 13 kg har jag släpat runt. Jag känner det i kroppen,  och kommer förmodligen att känna det flera dagar framåt, men det var det värt. Det var kul! Tack för mig :-)

Postat 2014-08-17 23:19 | Permalink | Kommentarer (25) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 29 Nästa