MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Fåglar i all enkelhet

Jag har inte kommit igång med fågelfotograferingen än i vinter. Jag brukar alltid ha stativet och kameran på plats i köket. Utanför kökets östervägg har vi en altan. Där växer en stor syrén som jag hänger upp allehanda fågelmat i. Fåglarna är ett sådant trevligt sällskap. De är där varje dag, men hittills har jag varit lat med kameran. Därför förflyttar jag mig åter till Karibien för en titt på fågellivet där.

Mina barn har också blivit fågelintresserade. Det  är verkligen kul tycker jag! Men ibland går det dem åt huvudet ;-), här på ett besök på en av öns turistattraktioner.

H

Det är ju förstås mycket roligare att fotografera fåglar i det fria, och en art som man ser frekvent i dessa trakter är Fregattfåglar (Fregatidae). Likt Batman seglar de i skyn, spanar...

H

...och ibland får se syn på något.

H

En dag så jag en Kungstärna (Thalasseus maximus) Jag tror det är en Kungstärna. Låt mig gärna veta om jag har fel :-)

H

Här är en som finns på många platser som jag inte har lyckats lista ut namnet på. Vet Du vad den heter? Den är ungefär lika stor som en fiskmås, men rundare och med kortare kropp, och den springer gärna och fort.

H

En kul fågel är den Slätnäbbade anin, (Cortophaga ani) Varje morgon mötte jag en grupp på tre på min morgonpromenad.

H

Slutligen, ett karaktäristiskt Visselandsmöte. :-)

Trevlig söndag! Mvh Elisabeth

Här kan du läsa mer om den Karibiska visselanden.

Postat 2014-01-26 06:15 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

A walk in the park

Jag älskar att förlora mig själv i nuet, vara, känna och njuta. Vissa gånger är det lättare än andra, som i naturen, och har jag kameran med mig kan jag fånga de olika intrycken på bild.

Det är varmt, fuktigt och framför allt stilla. Och tyst. Jag promenerar runt i Queen Elizabeth II Botanic Park, en prisbelönt park med växter från hela världen. Här finns orkideér, palmer, kaktusar, alla möjliga sorters blommande buskar, fjärilar i alla former och färger, blå leguaner och förstås det för Cayman Islands karaktäristiska inlandsnatur. Vad ska man säga om den? Sylvassa koraller och täta buskage! Oframkomligt som bara den!

H

Håller man sig däremot på stigarna, som är alternativet, får man en annan upplevelse. Där, i de svaga solstrålarna som når ner mellan träden finns något annat, något spännande och lockande. En känsla av hemlighet döljer sig bland bladen...

H

...dunkel...

H

...men också något ljuvt mjukt...

H

...glädjande gult...

H

...våldsamt vasst...

H

...och diffust färgsprakande som en morgon efter ett indiskt raveparty.

H

Längst min känslornas promenad möter jag också en blå leguan som just mumsat i sig en snigel...

H

...och några karibiska visseländer som fridfullt solar sig på stammen av en palm.

Promenaden genom livet går vidare. Tack för att du följde med mig längs den här sträckan. Ha en härlig lördag! Mvh Elisabeth

ps förstora gärna bilderna :-)

Postat 2014-01-25 08:30 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera

Skimboarding på Seven Mile Beach

Skimboarding är en vattensport som påminner mycket om att åka skateboard eller snowboard. Du använder en relativt lätt surfbräda, ca 90 cm lång som är anpassad efter din vikt. Skimboarding skiljer sig från vanlig surfing på så sätt att man utför sporten alldeles vid strandkanten, på sanden efter det att en våg slagit in eller i grunda vågor. Våra killar lärde sig tekniken förra julen, och det hade längtat efter att få göra det igen. Eftermiddagarna på Seven Mile Beach ägnades således åt skimboarding!

H

Tekniken går ut på att du kastar din skimboard i hög fart framför dig, och medan den glider på vattnet springer du snabbt efter och hoppar upp och ställer dig på den. Ju högre fart desto bättre går det.

H

När man inte har åkt på ett år tar det en stund innan tekniken sitter.

H

Och tröttnar man fungerar skimboarden utmärkt som reflektorskärm. :-) Den är vit på undersidan. Om du förstorar bilden ser du tydligt hur jag menar.

H

Men skam den som ger sig!

H

Med en bräda att dela på är det turtagning som gäller. Nu är det brorsans tur.

H

Hej vad det går!

H

Lite för fort ibland ;-)

H

Fast oftast står de på benen :-)

H

Tekniksnack i böljan den blå.

H

Sista doppet innan det är dags att lämna stranden.

Tack för att du uthärdat min evighetsbildserie ;-) i skimboarding. Bilderna är tagna med ISO 100-320, bländare 5,6 och 6,3, samtliga med tiden 1/2000.

Ha en härlig dag! / Elisabeth

Postat 2014-01-21 06:40 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Blå leguan (Cyclura lewisi)

Den kan bli närmare 70 år gammal, väga 12 kilo och uppnå en längd på 1,5 meter. Det sägs att den är världens mest sällsynta ödla. Den finns enbart i vilt tillstånd på Cayman Islands och var en gång i tiden det största och dominerande landdjuret där. Sedan kom människan dit och de hade andra djur med sig, tamdjur, som inte accepterade de sällsamma reptilerna. Ödlorna, som tidigare inte hade haft en enda landlevande fiende var helt orädda för både människor och djur. De flydde därför inte från ilskna hundars käftar eller nyfikna katters klor. Detta höll på att bli deras undergång. I början av 2000-talet fanns bara runt ett tiotal ödlor kvar. Då började man med ett omfattande uppfödningsprogram, och idag räknar man med att arten har gått från att ha varit nästan helt utrotad till att vara under återhämtning.

H

Blad, blommor, frukt, insekter och sniglar står på menyn. Vill du vara säker på att se en Blå leguan ska du åka till Elizabeth II Botanical Garden på Grand Cayman. Det är i anslutning till den parken som uppfödningsprogrammet bedrivs, och det är där de släpps ut när de blir större. Vissa väljer att stanna kvar, andra ger sig av till områdena runt parken. Fortfarande är den extremt sällsynta utanför den botaniska trädgården. Planerar du ett besök dit så ta med vindruvor ;-) Du kommer att bli mycket populär.

H

Men var försiktig, de är snabba och de kan bitas.

H

Fast de är ena riktigt härliga lirare :-)

H

Den andra arten på ön, den Gröna leguanen, dyker  upp överallt!

H

Den heter Grön leguan, men den kan ändra färg från olika nyanser av grön och blågrön till orange och brun.

H

Att fånga dem på bild med svans och allt är en utmaning...

H

...utmaning!

H

Det är lättare med de små.

Jag ber att få önska dig en riktigt härlig helg. Kanske du har fått lite snö nu :-)

Vill du läsa med om Cayman Islands kan du kika på dessa två blogginlägg:

Möte med Karibisk visseland

Cayman Islands - A Caribbean Dream

Postat 2014-01-11 07:25 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Möte med Karibisk visseland

För andra året i rad åkte jag och min familj till Cayman Islands över jul och nyår. Även denna gång skulle vi bo på Grand Cayman, den största av de tre öarna i ögruppen. Det är en magiskt vacker plats, med kritvita stränder och kristallklart vatten. Jag tog mängder av bilder på just sådana motiv förra året. Nu ville jag fota något annat. Hur såg det ut på fågelsidan egentligen? Fanns det månne en spännande fågelart på ön? Jag sökte på Google. West Indian Whisteling Duck, Karibisk visseland hittade jag. Den var dock både ovanlig och utrotningshotad, men vi skulle hyra bil, så vi skulle kunna ta oss vart vi ville. Med lite tur kanske jag skulle få se skymten av en på någon enslig plats. Jag tog för säkerhets skull med min telekonverter. Den skulle ge mig åtminstone 400 mm att leka med.

Ur en fotografisk synvinkel var vädret helt fantastiskt! Det ösregnade flera gånger!

H

Och efter de korta regnen skapas de mest fantastiska av himlar!!! Färgerna blir helt underbara!

H

Nåväl, tillbaka till hyrbilen. Dan före dopparedagen hade vi beslutat att göra en utflykt runt ön. Vi satte av tidigt på morgonen, och hade en lång lista på platsen vi skulle besöka. Vårt första stop blev Cayman Shoe Tree. Det är ett stort träd där folk spikat fast skor. Vi var där och satte dit en sko förra året, men hade då ingen penna. Nu stannade vi och skrev våra namn och "Sweden Rocks" på skon ;-)

H

När vi åkte ifrån platsen hajade jag plötsligt till. Jag kastade en snabb blick bakåt längs vägen. En långbent fågel spatserade i vägkanten. Den liknande väldigt mycket, var det faktiskt inte en visseland? Jag vände mig om igen för att titta, men då var det jag sett borta. Äh, jag såg nog fel, tänkte jag tyst för mig själv medan bilen rullade vidare.

Hela dagen körde vi runt, badade, promenerade bland röda sjöstjärnor, fotade fregattfåglar och sent på eftermiddagen, på väg tillbaka stannade vi till vid Spotts Beach. Den stranden är det bästa stället på ön att simma i det fria med havssköldpaddor. Just nu håller  6 stycken till i området, samt en gigantisk stingrocka. Vi hade turen att träffa en biolog från Belgien som var där och filmade och hon berättade en hel massa om platsen och dess sköldpaddor. Jag tog tillfället i akt att fråga henne om hon möjligen kände till var man kunde hitta de ovanliga visseländerna.

- Åh, det finns ett jättebra ställe, svarade hon. Alldeles bredvid Cayman Shoe Tree finns en liten park, Bel Air Park. Åk dit, så kommer ni alldeles garanterat få se några.

Det lät ju lovande! Kanske det verkligen varit en visseland jag sett där! Sagt och gjort, när alla var nöjda med sköldpaddssimmandet styrde vi kosan mot den lilla parken.

Orkaner passerar inte helt sällan dessa trakter, och 2004 drog orkanen Ivan förbi med väldig kraft. Stora delar av ön totalförstördes!

I och med orkanen släpptes alla höns fria på ön, och de strosar fortfarande fritt omkring. Sanningen är att man inte kan gå någonstans utan att se höns och ödlor på Grand Cayman. Dessa två arter fanns således på plats när kom fram till den lilla parken. Men de kunde inte tillnärmelsevis mäta sig i antal med den art som dominerade på platsen - Karibiska visseländer. Vi trodde knappt våra ögon! Så fort vi parkerat bilen kom de springande emot oss över vägen...oräkneliga till antalet!!! De var så många, och de kom så nära att de var stört omöjligt att fota dem! Det var som att vara vid Hornborgasjön mitt under trandansen fast utan att sitta i gömsle. Min telekonverter fick därför ligga kvar i kameraväskan.

"Ovanlig och utrotningshotad sa mamma...! Ellerhur???"

H

Men jösses vilka fullkomligt bedårande fåglar!

H

Jämför man med vår gräsand har denna art både längre hals och längre ben, och den är betydligt smäckrare. Dessutom vaggar den inte så mycket när den går. Den verkar föredra att vara på land framför att fara i vattnet. Vi såg inte en enda av dem som simmade i sjön i parken. Sitt namn har den fått för att den faktiskt visslar!

H

Så började det regna, och det kommer ofta rätt kraftiga skurar i de här trakterna. Vi tog ett par sista bilder innan vi kastade oss in i bilen undan regnet.

H

H

Det visade sig sen att visseländerna höll till lite varstans på ön. Verkligen glädjande :-) Mitt hjärta klappar numera lite extra för denna fridfulla, väldigt sällskapliga och vackra fågel.

Önskar dig en riktigt härlig söndag! Mvh Elisabeth

Ps Förstora gärna bilderna :-)

Postat 2014-01-06 08:33 | Permalink | Kommentarer (10) | Kommentera
1 2 Nästa