MOMENTS

By Elisabeth Landberger

Är tillbaka från Namibia

Den 23 april lämnade jag, Martin Agfors och 8 förväntansfulla fotografer Sverige för att åka på fotoresa till Namibia. Nu har vi kommit hem. Nästa resa går i oktober. Den 22 oktober. Det är 163 dagar dit. Hur ska jag kunna vänta så länge?

Alldeles i början av resan fick jag frågan;

- Vad är det som gör att du är så förtjust i Namibia?

- Naturen, svarade jag, och letade en kort stund i mitt inre efter en känsla. Jag hittade den och log. Man blir liksom...drabbad. Jag log bredare. Det är SÅ mycket natur och den är förtrollande vacker. Och så dessa ytor. Landet är dubbelt så stort som Sverige och har bara ca 2 miljoner invånare. Man kan färdas långa sträckor med bussen och inte ha ett enda möte.

Jag minns att när jag sa det blev jag i detsamma lite orolig. Tänk om det hade förändrats under de senaste 4 åren. Tänk om det skulle vara kö upp för sanddynan Dune 45? Tänk om Dead Vlei skulle myllra av människor? Min oro visade sig vara helt obefogad. HELT obefogad. Vår grupp, plus 2 personer till var själva på Dune 45, och vid Dead Vlei var det vi och ytterligare kanske 10 personer. Märk väl att detta är Namibias största turistattraktioner! Det är det som är så magiskt med det här landet. Man har alla de här fantastiska platserna så gott som för sig själv.

Här följer några glimtar från vår resa:

Vi startade i Windoek med vår buss Nina. Bussen rymmer egentligen 24 personer, men vi tar bara max 10 deltagare på resorna för att alla ska kunna få varsin fönsterplats, så det finns gått om utrymme. Med på resan var också vår chaufför Dtando och vår lokale guide/kock Kennedy. Det blev många timmars skumpande i bussen tillsammans.

Första anhalten var nationalparken Etosha. Parken, som är Namibias största av sitt slag är hem åt 113 olika däggdjur, 350 fågelarter och ca 130 reptiler och groddjur. Här möter man både stora och små djur.

Namibia har under många år lidit av svår torka, men nu under det senaste året har det regnat en del vilket gjort att det blommade på savannen. Vissa delar av parken påminde om Stora Alvaret på Öland.

I Etosha använde jag främst mitt Sigma 150-600mm. Då kunde jag komma nära även om djuren befann sig en bit bort...

...och trots att det är rätt tungt att handhålla hann jag ända fånga gnuernas springlekar i dammet.

Nästa stop var ett besök hos Himbafolket. De unga kvinnorna hade fullt upp med hårbestyr.

Här jobbade jag bland annat med blixt, och körde med high speed sync för att kunna ha en stor bländaröppning. Bilden nedan är tagen med Nikon 50mm, 1/640 f2,2  ISO 100

Vi fortsatte resan mot Damaraland. Där finns en av de två populationer av ökenelefanter som finns i världen. Har man tur får man se dem. Den här elefanten är nybadad, i gyttja, och fotat med mitt 70-200mm.

Många av motiven vi stötte på lämpar sig utmärkt för svartvita bilder eller bilder med väldigt hög kontrast.

I Damaraland jobbade vi också med stjärnfotografering. Namibia har världens första naturhimmelreservat och man ser extremt många stjärnor på himlen om natten. Nu var vi inte i natureservatområdet men eftersom det är så sparsamt med bebyggelse i stora delar av landet blir det väldigt lite ljuskontamination på himlen så stjärnfotografering fungerar på många platser. Tyvärr hade vi inte de bästa förutsättningarna, det var både molnigt och blåsigt. Trots det var det här något som gav blodad tand åt flera i gruppen.

Vi drog sedan vidare mot kusten - Skelettkusten, känd för sina många skeppsvrak. Vi stannade och fotade ett av dem.

Vid kusten ligger staden Swakopmund, där kan man fota både det lilla och det stora landskapet.

Vi fortsatte mot vad många anser vara resans höjdpunkt, sanddynorna i Sossusvlei. Här hittar man några av Namiböknens jättar och här finns bland annat Martins och min favorit, Dune 41.

Ett stycke därifrån ligger Dune 45, en av de få sandyner i området som man får bestiga. Den är 170 meter hög, ganska brant i början och med ett flackt parti på toppen. Om man vill promenera upp på den gör man lätt klättringen upp och ner på en timme med ett antal fotostopp inkluderat.

Vi hade otrolig tur. Vi fick uppleva något helt fantastiskt - moln över Sossusvlei. Det fick alla tidigare destinationer i världen jag varit på att blekna.

Dagen därpå åkte vi till Dead Vlei, en gammal sjöbotten som för länge sedan förlorade tillflödet av vatten då en sanddyna flyttade på sig. Vi kom alldeles utmärkt i tid för att uppleva när kallt möter varmt, solens tidiga varma strålar mot den röda sanden kontra sjöbottnens blekblå skugga från den kringliggande sanddynan Big Daddy. Det är områdets högsta sanddyna, en bjässe på 325 meter.

Både Sosussvlei och Dead Vlei är helt fantastiska områden. Jag skulle kunna spendera flera veckor bara där.

Det finns mängder med spännande motiv, även mitt på dagen med det hårda ljuset.

Sista kvällen på lodgen skulle vi köra stjärnfotografering igen. Men det var molnigt och dessutom månsken. Vi beslutade oss för att göra ett nytt försök på lodgeområdet kl 04.00 på morgonen. Tyvärr hade ju då Vintergatan flyttat på sig från snyggt diagonalt liggande till stående.

Vilken tur att vi åker tillbaka oktober. Då får vi nya försök :-) Du hänger väl med mig och Martin? Det finns några platser kvar än. Eller följer du med oss 2018? En resa är planerad i april, och en senare i oktober*. Som medlem på Fotosidan får Du 800 kr i rabatt på resorna.

HÄR finns en länk till våra resor. Du kan också följa oss på Facebook, på Fotoresor i Fokus.

Fotografen René Timmermans, var en av deltagarna på resan. Läs hans blogginlägg och se hans fantastiska bilder.

Hoppas att vi ses :-)

PS Kika gärna bilderna i helskärmsläge, och vill Du se bilder från förra gången jag var där hittar du dem HÄR.

* Till oktoberresan 2018 har inga flygtider släpps ännu. När vi vet dessa kommer även den resan att läggas ut på Aktivresors hemsida.

Postat 2017-05-12 06:15 | Permalink | Kommentarer (19) | Kommentera

Kärlek i östra Finland

Det här är Blondie! Man känner igen henne på hennes ljusa huvud och hennes svarta ringar runt ögonen. Det ser nästan ut som om hon använt kajalpenna. Hon är fantastiskt söt! Inte undra på att kavaljererna står på rad.

H

När historien börjar har Blondie en flört med Ursut. Ursut är en spenslig ung herre. Han ser ut lite som Långben och är övervägande mörk i pälsen. Men deras romans varar inte så länge. Det finns fler som är intresserade av den välformade blondinen, nämligen "The Talk of The Town", björnen med stort B, bjässarnas bjässe - jag talar förstås om Brutus. Och när han gör entré på arenan har inte Ursut en chans. Möt Brutus:

H

Det här är en riktig bit! Han tros vara Skandinaviens största björn och han utstrålar en otrolig självsäkerhet när han lunkar fram över myren.

H

Men dessa två är långt ifrån de enda björnar som just nu rör sig i området. Här finns en annan oerhört vacker björn som går under namnet "Hungriga Berta".

H

Och så har vi Ragge:

H

Han känneteckans av tre märken på nosen och tydligt markerade mörka trekanter under ögonen. Det är massa fart i Ragge och han älskar att springa och plaska i vattnet.

H

Ibland ses han sällskapa med Hungriga Berta. Ingen vet riktigt vad de har för relation med varandra. Är Ragge kanske en hona? Eller är han Hungriga Bertas uppväxta unge? Här söker de efter mat tillsammans sent på kvällen.

H

Vid sidan av den spirande romansen mellan Blondie och Brutus finns även andra kärlekspar. Skrattmåsarna uppvaktar varandra med dans på  den kvarvarande isen...

H

...Gråtrutarna gör fler Gråtrutar...

H

...Småspovar är på plats och söker partners...

H

...och Gluttsnäppans trestaviga visslande lockläte hörs över nejden.

H

Herr och fru Kricka simmar stilla i ena änden av sjön. Hanen putsar omsorgsfullt sina fjädrar.

H

Ett Knip-par har slagit sina påsar ihop i den lilla tjärnen. För varje dag smälter isen mer och mer och de får nya ytor att simma på.

H

Men här finns bara plats för ETT Knip-par. Gud nåde de par som försöker flytta in, eller den hane som försöker konkurrera med den redan dominerande hanen. Då blir det ett vilt sjöslag:

H

Men har alla hittat en partner tro? Hur är det egentligen med järven?

H

Hungrig är han, och han har ett sår på benet som kan vittna om en fight.

H

Oavsett om han har sällskap eller inte så blir en tall föremål för hans kärlek under en kväll. Han gnider och gnuggar sig emot tallen en lång stund och tycks oerhört upphetsad. Sedan försvinner han vidare i det tilltagande mörkret.

H

Kvällen lägger sig. Lena Holm och Sirpa Ukura, vars linser  ni ser sticka ut från gömsle 6 hoppas få några sista bilder innan det är för sent.

H

Det är alldeles stilla. Knip-honan lägger ner sitt huvud i vattnet. Det verkar som om Knip-hanen kommer bli belönad för att han så tappert jagade bort alla andra Knipor från tjärnen.

H

Sist av alla, i dunklet dyker Blondie och Brutus upp. Blondie bestämmer vägen, Brutus följer efter. Och medan min historia slutar här har deras precis börjat. Kanske får vi se små "Brundiesar" framöver...;-) Hoppas det!

Vill du också följa de fantastiska djuren? Rovdjursland har resor hela säsongen. Jag är nyfiken på fortsättningen, är du?

Ha en riktigt härlig söndag :-) Puss å hej från mig!

PS förstora gärna bilderna.

HÄR kan du se fler bilder från platsen.

Postat 2015-05-17 06:11 | Permalink | Kommentarer (19) | Kommentera

Oväntat möte vid Gömmaren

Jag sträcker mig efter klockan. 05.04! Hur kommer det sig att jag vaknar nu? tänker jag. Det kvittrar utanför fönstret, och det är dimma. Kanske ska jag ge mig ut en sväng? Härom morgonen var det ju en så fin morgon, och nu är jag ju ändå vaken.

Inom loppet av en halvtimme sitter jag i bilen mumsandes på ett äpple. Gömmaren är mitt utflyktsmål. Jag parkerar bilden och går ner mot sjön. Det är alldeles stilla. Jag har fågel i tankarna och medan jag plockar fram min kamerautrustning hoppar en Sädesärla nyfiket omkring runt mig. Oerhört nära! Det bådar gott tänker jag. Men när jag väl kommit på plats med stativ och allt är den försvunnen. Så är också allt annat liv. Jag hör dem, men inte en fågel syns till.

Jag fångar några vackra kaveldunsruggar så länge...

H

..och sedan väntar jag, och väntar. Ska det inte komma en enda fågel??? Jag fångar mer kaveldun.

H

Inte heller ser det ut som att solen kommer att bryta igenom. Härom dagen var det oerhört lovande, men det kom ingen fågel då heller. Och de brukar ju vara både änder och kanadagäss här. Var är de?

H

Jag bestämmer mig för att byta plats, flytta mig några meter. Där kan jag ju få lite nya perspektiv på kaveldun om inte annat. Jag tar kameran med för att reka och går ett tiotal meter. Då kommer plötsligt en mås flygande. Jag försöker hinna med.

H

Så vänder jag mig om och tittar bort mot min ryggsäck som fårskinnsfäll som ligger kvar vid vattenbrynet på min tidigare plats. Alldeles vid sidan av dem simmar nu ett Lompar! Ett Lompar! Oj vilken överraskning, jag har aldrig sett Lom vid den här sjön tidigare! ...Och nu står jag på en höjd, så bildvinkeln mot vattnet blir ju heltokig. Jag rör mig sakta tillbaka till min ursprungsplats. Lomparet simmar iväg.

De kom aldrig tillbaka så nära igen. Men de ÄR där. Kanske får jag en ny chans ;-) Här är morgonens bästa bild på de vackra fåglarna.

Ha en härlig vecka! Mvh/ Elisabeth

ps Förstora gärna bilderna.

Postat 2015-05-04 09:47 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Tunarp i skymning och gryning

Tunarp är ett känt säteri i Mullsjö kommun i sydöstra Västergötland.  Godset, som har anor från 1500-talet ligger vackert inbäddat bland små sjöar, åkrar och enorma hästhagar. Hagarna är så stora att när vi var där första gången hittade vi inga hästar trots att vi gick runt i dem och letade!

Vi kom dit på kvällen. Det började regna. Åh vad regn är vackert!

H

Jag satt under ett trä med tät lövkrona och bara njöt en lång stund.

H

Två av mina vänner höll till under ett annat träd.

H

Det var en fantastisk fin sommarkväll. När vi åkte därifrån såg vi alla redan fram emot att göra ytterligare ett besök på platsen nästa morgon. Då såg det ut så här:

H

Men vi ville se lite hästar också. I en annan hage som vi inte besökt kvällen innan fann vi några. Tyvärr hann jag inte positionera mig så bra :-/

H

Men så sprang de förbi mig, och det ville jag göra något kul av.

H

Favoritbilden för morgonen blev denna:

H

Efter en stund blev ljuset väldigt hårt...

H

...så vi letade oss ner till en bäck som rinner där.

H

Är du i krokarna kan jag varmt rekommendera ett besök på platsen. Det finns mycket mer än detta att utforska. Tänk vilka smultronställen som finns att finna :-)

Önskar Dig en fortsatt härlig vecka. Nu har värmen kommit också :-D Mvh Elisabeth

ps: Förstora gärna bilderna.

Postat 2014-07-09 06:10 | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Vandrar i John Bauers skogar

Förra veckan var jag på fotokurs på Mullsjö Folkhögskola. Anders Geidemark, en av Sveriges främsta naturfotografer var kursledare.

John Bauer är född i trakten och skogarna i området har influerat honom i hans verk. En av uppgifterna under kursen var att porträttera skogen utifrån sin alldeles egna Bauerkänsla. För att få inspiration åkte vi till Jönköpings länsmuseum och tittade på en utställning med den berömda konstnären. Teckningar och målningar på tomtar, troll, sagoväsen och skogens många djur fyllde de olika utställningssalarna. Det var särskilt älgen, Tuvstarrs beskyddare som fångade mitt intresse. Så stark och ståtlig hade Bauer gestaltat den. En riktig sagohjälte. I sagans värld är allt så spännande, så vackert, och så fullt av möjligheter. Hittills har jag funnit skogen svår att fotografera, jag har inte hittat något uttryck som känns rätt. Skulle denna uppgift få mig att se skogen ur ett nytt perspektiv måntro?

Morgonen därpå tog jag på mig mina sagoögon och gav mig av. Vem eller vad skulle jag möta? Jag hoppades på en älg!

Det första jag mötte var en björk. Den måste ha vält under hösten, några av dess rödbruna löv satt fortfarande kvar.

H

Trollsjön, där vi befann oss låg alldeles stilla och försiktiga dimslöjor smekte vattnet.

H

Dova dunkla färger i stort och smått...

H

...fick fantasin att skena iväg...

H

Vi fortsatte mot Ryfors. Spröda linneor välkomnade oss...

H

...till den undersköna skogen. Och jag ville aldrig att min promenad skulle ta slut...

H

Jag kommer att ta på min sagoögoen igen, nästa gång jag går till skogs...

Ja,det var min Bauertolkning det, och jag hade ju önskat mig en älg som sagt. Men det är klart, med så många fotografer i skogen gömmer sig djuren, låter sig inte synas.

Jag laddar in den sista bilden till mitt blogginlägg, puh, bara en till kvar. Klockan är 23.30. Åh vad jag är trött, och kissnödig! Måste ut på toa. Omgående! Jag är på landet och vi har utedass. Jag stoppar fötterna i första bästa gummistövlar och hastar ut genom dörren...Det står något längre ner i skogsbrynet på grannens tomt. Är det?... Det är det! En älg! Och det finns något mer bredvid den. En kalv! Jag rusar tillbaka in i huset och hämtar kameran. Med lite tur står de kvar. Kom igen, kom igen, tur tur tur! upprepar jag i mitt huvud.

Jag har mitt 70-200mm på och en 2.0 konverter. Det här är resultatet av handhållet ISO 6400 f5,6 1/10:

Ha :-) Jag fick mitt älgmöte på bild till slut :-D

Ha en riktigt härlig dag. Kanske blir det lite sol idag till och med :-P Kram/ Elisabeth

ps Förstora gärna bilderna

Postat 2014-07-02 05:59 | Permalink | Kommentarer (29) | Kommentera
1 2 3 ... 10 Nästa