jag, personligen, älskar det svartvita fotografiet - inte kommer det att försvinna ut ur våra minnen
inte kommer det att kastas bort som något oviktigt
jag minns, och säkert fler med mig, hur jag lärde känna några av mina släktingar via fotografiet
lite information om någon
eller ingenting alls
men jag såg dom på bild, dom har funnits
-
mina föräldrar fotograferade inte
något album med dom och min uppväxt finns inte
sannolikt är det därför jag aldrig fotograferat mina vänner och familj
-
för mig är fotograferandet mer åt konsthållet
ett uttryck
så när jag ser fotografier, bilder, tittar jag efter uttrycket
jag märker av känslan som ligger bakom fotografiet, bilden
-
dom här träden mötte jag i Skagen när hela mitt liv var på väg att splittras
jag upplevde att dom stoppade mig
förde mig på bättre väg och visade mig faran
jag har använt mig av fotografier jag tar
eller bilder jag skapar
för att se och förstå
både inom mig som utom mig
-
för mig betyder fotografier och bilder mycket
skapandet
det färdiga resultatet
både eget
och
andras
-
jag läste om Christer Strömholm
Christer Strömholm menade själv att ”det viktigaste med fotografi är personligt ansvar, utan att delta i livet så kan man inte fotografera det. Man måste vara där med alla sina sinnen”.
-
jag tycker om den meningen
därför passerar vissa bilder förbi mig
andra ser jag
-
/inger