Kall som natten i februari

Att vara hare bredvid en riksväg mitt i en ovanligt bister februari är nog inte den allra enklaste tillvaron, eller rådjur för den delen...

En stilla förhoppning en kan ha, är att döden åtminstone drabbade snabbt och utan plågor. Bilderna talar ett delvis annat språk om dödens natur.

Bo Setterlind beskrev döden på ett både vackrare och värdigare vis i en ofta citerad dikt från 1954.

Den slutar med följande rader.

"Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så." 

2021-02-17 16:06   gunte

Nej det kan vara tufft men inget går till spillo så det är ju bra förstås om vråk och hök får välja..
HaD/Gunte..

Svar från Morgan Åvitsland 2021-02-17 16:30

Hej Gunte:)
Ja visst är det tufft, men det är ju så naturen fungerar, åtminstone för djuren och tyvärr dessvärre oxå för människor i vissa avseenden.
Råkade passera det här skrovmålet och kände att jag hade den tid över som krävdes för att jag skulle hinna vända om och knäppa några bilder.
Tyckte väl kanske att motivvalet saknades i katalogen, och även om jag inte är överdrivet förtjust i att dokumentera snaskiga scener som denna så inser jag nödvändigheten...
Allt gott!
//Morgan