Här får du ibland se hela bilden, men stundtals oxå läsa mellan raderna:)

Snurra min jord

Fick idag beskedet, faktiskt via fb som ju i normala fall kanske inte är känt som en sanningens absoluta fyrbåk, att det under viss begränsad tid, allt enligt rekommendation, kommer att ligga som en tung blöt filt över det mesta som innebär någon form av social gemenskap. Detta i den region där jag befinner mig.

Vi rekommenderas att avstå - Det mesta. Det hela grundar sig i en ganska vitt spridd rädsla för smittspridning. (ursäkta ordvitsen) Om detta har vi hört; mycket. Vi har lärt oss att pandemier är farliga saker. Vi har lärt oss vikten av hygien, av social distans och om smittspridning. Vi har nog de flesta av oss sett, hört talas om, eller till och med upplevt nedstängningar av samhällen. Vi har sett hur de genomförts i land efter land och region efter region. På en del ställen onödigt hårda kan tyckas. Men så är jag ju född och uppvuxen i en tid och på en plats där många av oss upplevt och avnjutit såväl frihet som demokrati. 

Jag har sedan en tid tillbaka ägnat en hel del tid åt att fundera över smitta, ständigt denna smitta. Att en del länder genom historien visat sig kapabla till begränsande, i vissa fall preventiva; emellanåt dessvärre oxå repressiva åtgärder mot egna medborgare är väl förmodligen bekant för de flesta. Åtgärder som ofta visat sig vara förtvivlat svåra att rulla tillbaka någon gång i en obestämd, men säkert ganska avlägsen; bara aningen mer...lätthanterlig framtid.

MEN. Det talas alltför sällan om allt det andra som sprids i samband med folksamlingar - Socialt umgänge, kulturella tillställningar, sportevenemang och annat. Vi människor möts ju vanligen på gator och torg, i trapphus och tvättstugor, i föreningar, på skolor, biografer och caféer. Överallt möts vi människor i det dagliga livet, i offentligheten. Att begränsa människors rätt till och tillgång till offentlighet är, just därför, ett mycket vanskligt och sällan använt redskap. Det öppna samhället är en av de saker som får oss att må väl, en grundpelare. Jag tänker främst på saker vi upplever där, som gemenskap, umgänge, vänskap, solidaritet, glädje, kulturellt utbyte och annat som gör livet värt att leva. De guldkanter vi själva målar och fyller våra dagar och våra liv med för att göra dem uthärdliga. Om detta må vi oxå berätta!

Under tiden berättar samtidens media för oss dagligen, om smitta - Om vart demokratin tycks vara på väg, och just inte mycket mer än så. Cirkus… 

Ridå

Inlagt 2020-11-04 22:38 | Läst 420 ggr. | Permalink