Här får du ibland se hela bilden, men stundtals oxå läsa mellan raderna:)

Spade och skyffel

Jag tänker inte alltid i bildvinklar, slutartid, bildredigering o.s.v. Precis som jag inte alltid tänker text i stycke, grammatik, rättstavning eller så. Men det ligger ibland nära till hands att känna hur det kliar i fingrarna, eller kanske snarare i själen - Eller var den nu finns, den obestämbara punctum som tydligen Roland Barthes oxå hade känning av, semiotiskt sett. Men ibland kliar det ordentligt, och då behöver jag formulera mig i ord, bild eller båda för att må bra. Några av er har nog haft sårskorpor, myggbett eller annat som kliat så ni förstår säkert:) Det här blir ju lite av “Preaching to the choir” som det så fint heter på engelska. Hittar inget lika bildligt vackert uttryck för det på svenska dock.


Visst tycker jag om att skriva. Men jag gör inte anspråk på att vara varken poet, författare eller journalist. Möjligen har jag kallat mig för skribent. Jag tycker också om att fotografera. Men jag är varken sport, natur, mode, eller dokumentärfotograf. I en kör behövs det många stämmor. Jag är knappast någon novis men försöker inte försörja mig på något av de ovan nämnda. Likväl kliar det som sagt - I min punctum:) Så jag river i det, krafsar med naglarna, biter och skrubbar med borsten. För någon vecka sedan hoppade jag till och med utför ett stup. (Visserligen idiomatiskt, men ändå)  Jag anmälde mig till den regionala konstrundan med uppemot ett hundratal utställare.


Nu befinner jag mig således i fritt fall, med ett tjugofemtal bilder inlämnade för tryck i blandade format, färg såväl som svartvita. Ekonomiskt är det en börda, men själsligt är det förhoppningsvis en svalkande salva. Som sig bör i fritt fall så tär det på mitt psyke när jag känner vinden slita i både hår, kinder och stativ:) Men jag känner oxå att det kanske är dags att breda ut de figurativa vingarna. Segla på vindarna och låta blicken söka efter nya infallsvinklar. Låta mig bäras av den tillfredsställelse som kan skapas när man låter kreativiteten flöda fritt och trivs med sig själv. Med pennan i ena handen och kameraväskan packad och klar; datorväskan med och mobilen laddad.

Inlagt 2020-02-02 22:09 | Läst 780 ggr. | Permalink
En målande text. Och bra bilder. Känner dessutom igen känslan (nyss hemkommen efter mitt livs första utställning).
Lycka till!
//GöranR
Svar från Morgan Åvitsland 2020-02-03 06:59
Stort tack Göran. Ja det är kanske inte så märkligt att det känns som det gör just nu. Kul att du gillar bilderna oxå. Ja den allra första utställningen blir nog minnesvärd.
Tack för fin feedback, ha en bra dag!
//Morgan