Här får du ibland se hela bilden, men stundtals oxå läsa mellan raderna:)

Välputsad konstapel

Den där känslan ni vet, när det kliar någonstans på ryggen; där man inte riktigt når. När man skulle göra nästan vad som helst för att nå ända fram. En del av oss har hittat lösningar på detta irriterande I-landsproblem. Förmodligen inte alla:)

Detta bekymmer är möjligtvis ännu mer irriterande om en råkar vara en ko, häst eller något annat fyrfota fäkreatur.

Dessa kreatur har åtminstone i en del fall givits möjligheter till lindring. I andra fall har de löst problemen på egen...hand(?!?) 

Vid den plats där jag bor, brukar det emellanåt idkas kvällspromenad. Inte alla dagar, men det händer. Ofta följer kameran med. I regel med stativet fäst vid ett Sigma 150 - 500 och därtill med ett Sigma 10 - 20 i ena fickan på regnrocken och Canons original 18 - 55 i den andra. Andra gånger har jag nöjt mig med mobilen.

Det har oxå hänt att jag avstått från bilder tagna med mobilen och istället inväntat bättre tillfällen, eller möjligtvis bara andra ljusförhållanden. Det här är ett sådant. Dock var väl kvällsljuset inte optimalt, eller så var jag en halvtimme, eller möjligtvis en hel månad för sen:)

I en hage, i en liten by strax utanför Grimsås växer det en vildapel. Jag misstänker att den mer än en gång har använts som ryggkliare av fyrfota fäkreatur något större än vanliga bondkatter, (eller för den delen norska skogskatter). Den ser nämligen ganska välanvänd ut. Eller så kanske bara grannen har varit framme med ett ovanligt finkornigt sandpapper. Han är pensionerad träslöjdslärare och kanske har han fått ett återfall. Man vet ju inte så noga, om man inte råkar ha bildbevis:)

Någon förb****d komet har jag då f*n inte sett. Men en blankpolerad vildapel - Det har jag allt hittat, och det är inte så dumt det heller, åtminstone inte om man råkar vara en ko, och i alla fall inte om det kliar någonstans där man inte riktigt kommer åt.

  

Inlagt 2020-07-15 23:38 | Läst 303 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.



Logga in för att kommentera

Säkert är den använd precis som du misstänker, som ryggkliare. Det unnar jag dom. Och träet blir ju finpolerat, också snyggt. Snyggt med det låga ljuset i bilderna! Hälsningar/ Björn
Svar från Morgan Åvitsland 2020-07-16 22:43
Hej Björn!
Jag tycker oxå de kan behöva sig en bra ryggkliare. Får väl hoppas att jag råkar uppmärksamma det oxå någon gång:) Som det var den här gången är det ju bara resultatet jag råkade få syn på. Inte så dumt det heller förstås...
Tack för feedback och ha det riktigt bra!
M.v.h.
//Morgan
En stam med attityd, vackert formad av väder, vind och ev kliande kritter..Numera finns det ju också bastanta runda borstar bonden sätter upp som kossorna kan klia sig mot/med..
En petitess i sammanhanget, Norsk skogkatt utan s :)
Med vänlig hälsning/Gunte..
Svar från Morgan Åvitsland 2020-07-18 00:02
Hej Gunte!

Tack för välformulerad kritik, med viss distans till ess;) Flora ler nog åt mina bristande kunskaper i katternas taxonomi, åtminstone ser det så ut:)
De där borstarna står förmodligen högre i kurs än en knotig vildapel, åtminstone hos korna...
Men visst är det trevligt med lite attityd och karaktär. Tror nog att det dessutom är mer fruktbart för en vildapel än för en travesterad biltvätt:)
M.V.H.
//Morgan