Ljuskänslig

Norrvi - Fotosidan Poddradio nr 62 - Henri Cartier Bresson

Idag efter jobbet bestämde jag mig för att ta det riktigt lugnt. Jag börjar nu känna att det börjar bli dags för semester. Jobbet har tagit ut sin rätt liksom.

Podcasten var lugn och rätt skön. Hyfsat seriös, men ändå lättsam. Lite för många engelska uttryck för min smak, men å andra sidan tyder väl det på en skön spontan stämning. Allt väl.

Man pratade om GAS och Henri Cartier-Bresson.

Jag kan väl inte påsta att HCB är helig för mig, men jag tycker ändå att han är viktig. Någon att se tillbaka på och lära av.

Poddradions duo förklarar HCB som först en surgubbe, men sedan tar man tillbaka det och nöjer sig med att säga att han är en allvarlig gubbe. Det är intressant. 

Jag kan verkligen inte allt om honom, men min uppfattning om honom skiljer sig verkligen från duons. I det material jag hört, läst och sett får jag bilden av honom som en mycket ödmjuk och lekfull farbror. Kanske har jag fel.

Vidare diskuterades HCB:s sätt att arbeta. Man nämnde det här med att beskära bilder och oviljan att göra det. Man nämner det, kanske mellan raderna, som något förgånget. Kanske något man gjorde förr.

Liksom att komponera bilden redan i sökaren och att om det inte gick att fixa där så är bilden inget värt.

Den "sporten" lever dock kvar och jag är eventuellt en av dess striktaste utövare.

På gott och ont antagligen. Varför är jag då på det viset? Ja, jag kan inte riktigt svara på det. Jag kallar det för sport, för kanske är det det det går ut på (många det, men jag tror att det blev rätt). Att liksom känna att jag lyckades innan bilden ska in i redigeringsprogrammet.

Ja, det känns lite mer utmanande, även om det inte alltid blir bra. Men jag får nog säga att det ganska många gånger blir bra när man tränat in det. Samtidigt kan jag väl erkänna att folk har svårt att förstå mina kompositioner (alltså komponeringar av bilder).

Jag är rätt konservativ när det gäller vissa saker. Exempelvis musik eller foto då... men ändå inte. Jag älskar förprogrammerade synthar till exempel. Fast det är klart... Jag gillar inte att fixa till ljud i efterhand heller. Jag spelar gärna in allt i en tagning om det går (därav de programmerade syntharna). 

Det är något med efterbehandling som jag kanske inte gillar, men jag använder det ju själv till viss del. Gärna så lite det går.

Det är nog tanken om hur det går till i de värsta situationerna som gör att jag verkligen drar mig från att beskära och göra riktigt tunga efterbehandlingar.

Jag tänker mig en slyngel som springer omkring någonstans och skjuter av 3000 bilder på en timme utan en tanke på komposition och exponering. Slyngeln sätter sig ner vid datorn i fem timmar och fixar och fixar och får ihop en plastig, gärna lila, bild av något som denne knappt tittat på.

Det är väl inget fel med det egentligen, men det är inte mitt sätt att jobba/fotografera och jag tycker att det är tråkigt att, i detta fall, bara 1/6 av tiden fick gå åt för att verkligen vara ute på riktigt med kameran (som säkert kostade en del).

Så hur gör jag då? Ja, jag fotar bara och försöker få ihop det direkt. Försöker få ett sinne för den typ av komposition jag gillar.

Beskär jag då? Ja och nej. Ibland får jag lite sne horisont. Det brukar jag rätta till vilket beskär bilden lite.

Varför gör jag såhär då? För att det är kul och det känns bra när det blir rätt... och det känns lite som att jag är HCB.

Fotnot: Nu minns jag inte var jag såg det någonstans, men HCB verkar inte ha varit särskilt hård när det gäller det där med att inte beskära. Jag har sett kontaktkartor på hans kända hoppbild och jag har för mig att den var rätt hårt beskuren.

I vanlig ordning kommer lite bilder som jag tagit under åren. Jag hade hög feber i helgen så jag kan tyvärr inte presentera några nya alster. Bilderna nedan har egentligen inget med själva inlägget att göra, mer än att de inte är beskurna förstås.. på gott och ont.

På återseende

Postat 2016-07-04 21:20 | Läst 651 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Norrvi - Sunda vätskor och promenad i Steninge

Ifall ni läste mitt blogginlägg igår så vet ni att jag hade problem med ränder på mina framkallade filmer.

 

Det har hänt på två rullar hittills och jag fick för mig, genom att läsa inlägg på internet, att det kunde ha med gammal stoppvätska att göra.

 

Idag gjorde jag nytt stopp och ny fix. Sanningen är att de gamla flaskorna hade hängt med ett tag.

 

Nu är problemet med ränderna borta.

 

Jag hann även med en liten promenad i Steninge som ligger i Märsta. Några bilder blev helt ok.

 

Hus på kulle. Leica M6, summicron 35mm

 

Bro till Steninge badplats. Leica M6, summicron 35mm.

 

Dött träd. Leica M6, summicron 35mm.

Postat 2011-02-07 01:49 | Läst 3312 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera