Ljuskänslig

Norrvi - Att vara lite "annorlunda" i fotovärlden

Ja, jag har ju skrivit en del saker här på Fotosidan under de senaste åren och nu har jag nästan inget att skriva om. Kanske har jag behandlat allt jag har velat säga, eller så bryr jag mig inte tillräckligt mycket längre för att missionera ut det sättet jag fotograferar på.

...och varför ska man sitta och missionera sådant för när alla faktiskt vurmar för sin egen stil och teknik.

Hursomhelst så tog jag faktiskt ett ganska stort steg tillbaka i mitt fototänk för några månader sedan. Det kan verka konstigt för en del och kanske nästan lite snobbigt för andra, men jag beslutade mig att gå över till film helt och hållet.

Det var egentligen inget svårt val. Det liksom bara hände. Helt plötsligt blev det så att den digitala kameran fick stanna hemma och den analoga kameran hängde med överallt istället.

Mattias på Väsby Däck

Den väldigt fina digitala kameran såldes och den gamla analoga kameran från 1968 blev min huvudkamera. Visst, man är tvungen att tejpa den lite för att inte ljus ska komma in på fel ställe så den är egentligen inte bättre än den digitala.

Det finns i alla fall en del anledningar till att jag började köra analogt istället för digitalt och jag ska försöka koka ner dem här till något begripligt.

1. Batterierna tar inte slut. I alla fall inte om man använder en helt mekanisk kamera. I och med att mina kameror är med jämt (men inte används jättemycket) så kan det ta en vecka innan batteriet är slut. Tyvärr tog det ju alltid slut vid fel tillfälle.

2. Avsaknaden av batteri och LCD etc gör att kameran inte är så känslig för kyla och sådant. Det gillar jag.

3. Efter två år med digital kamera så kände jag av en jäkligt plastig känsla i mina bilder... eller i alla fall en plastig känsla FÖR mina bilder. Det kändes helt enkelt inte så bra att titta på dem. De kändes inte genuina. Jag ser även detta när jag tittar på andras bilder. Väldigt svårt att beskriva.

4. Det digitala kändes väldigt inriktat på teknik och lösningar för enkla analoga problem (allt som behövs är ju fokus, bländare och tid egentligen).

5. Som många andra drogs jag med i ett suktande efter nästa kameramodell och i och med min smak för vissa kameramärken så skulle detta bli väldigt dyrt.

6. Jag kände att den nästa digitala kameramodellen som jag skulle köpa liksom gled iväg från det klassiska. Istället för att vara en enkel kamera så fick den en massa larv som jag inte ville ha.

7. Jag ville ta ett steg tillbaka för att på något sätt särskilja mig från moderna fotografer. Både professionella och amatörer. Absolut inte för att vara snobbig, men för mig så är fotografin på väg åt ett håll som jag inte gillar.  Typ: Snabba serietagningar, sneda horisonter, för mycket effekter och hög kvantitet.

8. Det dynamiska omfånget. Visst, det råder delade meningar om det där och jag kan inte det här så bra rent tekniskt. När jag fotograferar digitalt så känner jag att jag får kompromissa väldigt mycket. Hur man än exponerar så blir alltid något i bilden för mörkt eller utfrätt. Med analogt så känner jag en acceptans för mörka partier och bilderna blir nästan aldrig utfrätta. Rent tekniskt hur detta fungerar vet jag inte, men när jag kör med film så fungerar det som jag vill.

9. När jag sitter där med negativet i min hand så känns det som att jag har gjort ett konstverk eller åtminstone ett hantverk. Det här gäller säkert bara mig och det är lite av en överdrift, men jämför det med att spela the sims mot att leva i den verkliga världen. Inget ont om spel eller folk som fotograferar digitalt... men det är en känsla hos mig i alla fall. Med negativet i hand så känns det som att jag har tillverkat något som jag sedan kan sätta i en pärm.

10. Det digitala beskärandet. Ok, man kan ju beskära analoga bilder också, men det digitala ger fler möjligheter som jag inte är intresserad av. Jag beskär väldigt sällan. Jag har gjort det på en ljusskadad bild en gång och ibland så rätar jag upp bilder (vilket gör att yta blir förlorad). De bilder som har annat format har jag tagit med andra typer av kameror. Hela den här grejen är mer en tvångstanke eller en kul grej. 

Trädgenitalier i Rosersberg

Allt det här som ni just nu läst (om ni orkade det) och faktumet att jag är ganska sparsam i mitt fotograferande gör att jag, antagligen, ses som en annorlunda tråkig gubbjävel som borde göra som alla andra istället. Jag kanske borde bli modern och få in i mitt lilla huvud hur fotografi fungerar idag.

Liksom lära mig vad som är klatschigt, snyggt och säljbart och vilka bilder folk går igång på.

Men jag vill ju inte det. Jag vill nog helst sitta under min korkek och lukta på framkallningsvätskan.

Jag fortsätter nog med det ett tag till i alla fall och försöker utvecklas utan större inblandning från andra, så som jag gjort hittills. Man får kanske uppfinna hjulet varje gång man fotograferar, men jag tycker att det är värt det.

Den här hör inte till mina favoriter, men jag tyckte bara att det var så fint just där.

Min fina fru

Postat 2013-05-02 23:19 | Läst 1143 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera