Ljuskänslig

Norrvi - Den gamla goda tiden (2002?)

Jag blev medlem på Fotosidan år 2002. Det är ett bra tag sedan. Dock har jag inte fotat så himla mycket i och med att jag lade av 2003 och nu har jag bara fotat sedan i höst.

 

Min utrustning då var en Canon Eos 300. En analog kamera. Digitalkameror fanns ju, men det var nog inte så många som hade det då.

 

Mitt intresse då var att fotografera övergivna platser, men det mesta blev skit.

 

När jag kollar i mitt bildarkiv från den tiden så förstår jag ibland inte ens vad det är jag har försökt att fotografera.

 

Jag härleder det till en känsla jag kallar fotokoma. Det händer att jag upplever det fortfarande. Jag står där och vill fotografera, men jag blir osäker på inställningarna och osäker på vad som ska vara i fokus.

Man vet att bilden inte kommer att bli bra.

 

Detta är någon typ av textilmaskin som jag hittade i källaren på Klockbacka i Upplands Väsby. Många av bilderna från den här tiden är fotograferade i totalt mörker med lång slutartid och med ficklampa. Canon Eos 300 + kit lens.

 

När jag ser mina gamla bilder så slås jag av hur gammal jag har blivit :). Det finns bilder på en gammal flickvän och bilder från Fallskärmsjägarskolans 50-årsjubileum. En del byggnader jag fotograferat finns inte kvar längre...fast de faktiskt var k-märkta på den tiden (2002...det är ju inte länge sedan egentligen).

 

Min förra flickvän på café i Visby. Canon Eos 300 + kit lens.

 

Vid något tillfälle så var jag  med på någon typ av fotosafari inne i Stockholm med medlemmar från Fotosidan. Kanske har jag träffat några av er där. Någons dotter var med och jag tog en bild jag gillade på henne.

 

Någons dotter :) Känner någon igen henne? Minns inte vad hon heter. Canon Eos 300 + kit lens.

 

K-märkta Gränges i Upplands Väsby. Hela området är rivet nu, vilket egentligen är bra för det var så himla snuskigt där. Canon Eos 300 + kit lens.

 

Antagligen mitt första försök till att ta en humoristisk gatubild. Jag har gett den titeln "Why?" för att driva med en känd krigsbild. Denna togs under "fotosafarin" i Stockholm. Canon Eos 300 + kit lens.

 

Jag var väldigt intresserad av älgar på den tiden och kanske köpte jag kameran för att föreviga dem. Det sket sig dock alltid. Jag såg många älgar, men oftast var det för mörkt för mitt stackars objektiv och min 100 ISO-film.

Update: Jag mindes precis att jag lyckades fota en älgtvillingfödsel på Skansen. Jag kanske borde scanna in några bilder på kul.

 

Team 60 på FJS jubileumsdag i Karlsborg. Jag minns dock att jag var mer intresserad av att smygfotografera en snygg tjej som gick omkring i BH.

 

2002 ja. Det känns länge sedan, men ändå inte. Det var analoga kameror som gällde och att blogga var nästan inte uppfunnet. Det pratades om något som hette "web log" som senare blev förkortat "blog".

Tänk att det för 9 år sedan var ganska svårt att få upp bilderna på internet ändå. Jag minns att jag var hos syrran och scannade in några bilder då och då, men att jag i huvudsak satt med projektor och kollade på mina bilder.

 

Undrar hur världen ser ut om 9 år.

 

Utsikt från Brahehus. Bilden togs på väg tillbaka till Stockholm efter att vi varit på fotomässa. Canon Eos 300 + kit lens.

 

Ta hand om er.



Postat 2011-02-10 16:34 | Läst 5060 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Norrvi - Stridsvagnstjänst i Visby och en Leica Mini II (1998-1999)

Innan jag ryckte in i lumpen så hade jag någon slags dröm om att dokumentera hela värnplikten med hjälp av en systemkamera.

Tyvärr hade jag inte råd med någon och såhär i efterhand är jag tveksam till att jag skulle orkat ha den med mig hela tiden.

Efter ett tag så tog jag i alla fall med mig min Leica Mini II som jag fått av farsan. Leica Mini II är en analog kompaktkamera som jag tror har tillverkats i både Tyskland och Japan. Mitt exemplar är från Japan.

Kameran har några typer av program och en inbyggd blixt. Den passade bra i bröstfickan i alla fall.

Jag kunde ingenting om fotografering vilket syns på bilderna, men det är kul att ha något dokumenterat i alla fall. Jag hoppas att ni också kan få en smak av ångesten :)

 

Mikael är klar för fält, även om ansiktsmålningen är lite undermålig.

 

Jag var i alla fall KB stridsvagn och låg inne i 15 månader. Sommaren var väldigt varm 1998 och det var sjukt jobbigt att ha på sig uniform. Gröntjänstövningarna var helt sjukt hårda och under vår första fältvanehelg så kröp vi uppskattningsvis 1900 meter... jag grät.

 

"Commando-Karlsson" ligger och vilar. Antagligen efter en fältvecka. Här har han fältkoma och bryr sig inte om att jag fotograferar honom. Den döda blicken var vanlig bland både kadetter och soldater.

 

Vintern var snäppet värre än sommaren. Jag skulle säga att snittemperaturen var ungefär -2 grader. Det var även väldigt fuktigt. Man bar virkade vantar med arbetshandskar ovanpå och försökte hålla fukten i handsken varm.

Att urinera på händerna var ett trick jag aldrig provade. Det ger en momentan upplevelse av värme, men den består knappast.

 

Polaren Mats gör segertecken i det äckliga vintervädret. Vagnarna (Strv 104) är av engelsk modell från 40-talet.

 

Vi spenderade fruktansvärt mycket tid i vagnarna vilket gav oss en enorm erfarenhet jämfört med värnpliktiga på andra regementen.

Personalen i våra vagnar hade avlossat många många skarpa skott var oavsett befattning. Detta för att vagnarna var på avveckling och ammunitionen var gratis. På modernare regementen fick skyttarna avfyra två skarpa skott var.

 

Hur man tvättar en sidoplåt.

 

Allt som har med stridsvagnstjänst är mycket tungt och jag har enorma ryggbesvär nuförtiden. En liten bandplatta (det som larvfötterna består av) väger 17 kg om jag inte minns fel och jag tror att ett band väger 2000 kg.

Ett bärhjul väger 80 kg och det sitter 12 sådana på varje sida av vagnen. De är rätt jobbiga att byta ut.

Laddaren har dock det tyngsta jobbet. Han slänger in ammunition á 25 kg i eldröret. Med en bra laddare kan man avlossa två skott med ett mellanrum på 0,5 sekunder.

 

Nöjd vagnchef.

 

Bilden ovan är tagen i Revinge och vi har precis "vunnit" den stora årliga övningen. Detta tack vare vår vagnserfarenhet.

Vårt lilla kompani på högst 10 vagnar från 40-talet slog ut två kompanier, eller var det bataljoner, med de modernaste vagnarna som finns i Sverige idag...och de såg oss inte ens. Detta hände alltså gång på gång.

 

På jakt efter Leopardvagnar i Revinge.

 

Även om lumpen oftast var kul och gav mig en gedigen chefsutbildning så slutade allt väldigt bittert.

 

Jag och min nuvarande kollega höll nämligen i B-styrkan (1 stridsvagn) under vår lokala slutövning och sköt ut vårt "eget" kompani två gånger. Till meriterna hör även en massakrering av ett lunchätande pansarskyttekompani.

Dock blev vi anklagade för fusk utav mången avundsjuka yrkesbefäl. Sanningen är att vi än idag inte vet hur man skulle ha kunnat fuska till sig ett sådant resultat.

 

Rebellunch under Nordic Peace 1998. "Under permisen så vill jag att ni behåller skägget och inte rakar er. Vi ska nämligen spela rebeller på en storövning. Skador på civil klädsel ersätts."

 

Kul om ni har läst mitt långa inlägg ända hit ner. Ni har säkert några roliga minnen att berätta från er egen värnplikt.

Postat 2011-02-08 17:20 | Läst 3042 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera