En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Människans bästa vän...

Man stöter på dem då de är ute på promenad med sina hussar och mattar. Människans bästa vän sedan ungefär 15 ooo år tillbaka. Men så här såg de inte ut på den tiden, även om den här rasen, en basset hound, historiskt har varit en drivande jakthund. 

Säkert en mysig sällskapshund och duktig på att nosa reda på saker och ting. Kan användas för sök och man korsade med bl a blodhund när rasen togs fram. 

Den här känns som lite närmare ursprungsförlagan även om den är betydligt med mönstrad än en varg. Jag vet inte vad det är för ras men någon sorts draghundstyp, kanske en grönlandshund. Den var glad över att vara lös (i en rastgård) och tyckte inte alls att det var dags att gå hem. 

Så här vill vi ju gärna se dem. Full fart i bra form och bara måttligt smutsig. 

Här har de riktigt kul. Nu verkar det vara få som har halsband på sin hundar, utan istället en sele. En del selar har ett handtag på ryggen och det kan ju vara bra om man vill lyfta bort sin hund från något olämpligt. Eller om man måste lyfta upp sin ivriga badgalna hund som hoppat i vattnet på en plats där den inte tar sej upp. 

Sedan mötte jag den här. Jag satte mej på huk med kameran och det var som att hunden direkt förstod att den skulle få stå i "rampljuset". Den sprang mot mej med sin ägare som försökte bromsa, men hur bromsar man en bulldozer. 

En engelsk bulldogg. Om man läser i hundrasguiden (Svenska kennelklubben) står det " uppträdandet är oförskräckt med tillgivet kynne" och det stämde på pricken. När den kom fram lutade den sej mot mina ben och krumbuktade sej när jag kliade den på ryggen. Den ställde mer än gärna upp på att bli fotograferad (vissa hundar avskyr att bli fotade, jag har träffat flera). Rasen är väldigt gammal och användes historiskt till tjurhetsning och hundslagsmål, men då såg den inte alls ut som den gör idag.  

Successivt genom avel har nosen blivit allt kortare och underbettet mer framträdande. Det är numera en sällskapshund och säkert en mysig sådan men rasen har stora problem med andning, ögon , rörelser och hudinfektioner. När jag ser den här bilden tycker jag den ser anatomiskt helt bedrövlig ut. Tänderna i underkäken pekade dessutom åt lite olika håll...

Hur kunde vi göra så med människans bästa vän? Chihuahua är vår minsta hundras och har blivit omåttligt populär på senare år. Rasens dvärgväxt har lett till att den har problem med t ex utstående ögon, bett-, käk och tungproblem. Älskad av så många men till vilket pris?

Hälsningar Lena

Inlagt 2022-03-07 19:31 | Läst 711 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Vilken härlig serie på vår bästa vän :-)
Den engelska bulldogen ser ut ha lite anatomiska brister tyvärr.
En vän har en sådan, snäll och lite väl kärvänlig ibland.
Det är synd att man lägger så mycket kraft på att avla fram egenskaper som ger hundarna problem.

Mvh
Bengt
PS chihuahan är nästan lika söt som Electra ;-)
Svar från Lena Holm 2022-03-08 20:57
Tack Bengt,
bulldoggen har tyvärr ganska omfattande anatomiska brister och en del andra raser också. Avel som har gått helt överstyr. Nu finns visserligen avelsprogram inom många raser för att få bukt med hälsoproblemen men det tar sin tid och alla som föder upp rasen måste ju hålla sej till de begränsningar som finns. Visst är chihuahuan söt men också rätt tragisk med den tungan.
Hälsningar Lena
Jättefin serie på de olika hundraserna. Skön läsning också. Kul att se Lena :)
Svar från Lena Holm 2022-03-08 20:59
Tack Joakim,
jag tycker det är kul att fota hundar ibland och om det inte är för någons räkning får jag acceptera att de har selar och halsband (som jag ju inte gillar). Man möter en del speciella hundar, som bulldoggen, och speciella ägare med :-)
Hälsningar Lena
Härlig bildserie på vår bästa vän och det kan jag skriva under på utan min Dennis vore livet mycket ensamt. Du har lyckats fånga många fina porträtt på flera raser och det är nog inte lätt att utse någon som är finare än någon annan utan alla har sina för och nackdelar men är säkert älskade av sina ägare.
Ha det gott/Stig
Svar från Lena Holm 2022-03-08 21:01
Tack Stig,
jag är övertygad om att alla dessa hundar är mycket älskade av sina ägare. De betyder också mycket för hälsa och välbefinnande. Både hunden och ägaren mår bra av att komma ut och röra sej men det ligger mer bakom det än så.
Hälsningar Lena