Som svar på Bengts fråga: "Vad är en M-Leica idag egentligen till för?" säger jag: "Leican skall vara digital - basta!"

Leica M9 och M8 (Detta är en återpostning av "Leican skall vara digital - basta!" från 100416)

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet - och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-)

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv. Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm

Så har vi det här med priset - är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start.
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut". Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

OBS!
Detta är en "återpostning" av inlägget - Leicans skall vara digital - basta! ;-) - från den 16/4 i år.

--- Edit ---

Thomas skriver i en kommentar under Bengts bloggpost:

"En digital M-leica kanske kan avslöja något om ägaren? En slags Yuppie-accessoar på samma sätt som mobiltelefoner och laptopar var en gång i tidernas begynnelse. En markör för "jag är finare än du". De bilder som är uppladdade på FS från digitala M-Leicor säger mer om fotografen än om kameran. Andra fotografer med andra digitala kameror gör bättre ifrån sig. Man kanske tror att en fin kamera automatiskt tar fina bilder åt en?"

Som svar på det påståendet vill jag säga:

- Jag har fotograferat med Leica sedan jag var 18 år, men även med en massa andra kameror av olika fabrikat. Men jag har kommit att föredra Leicas M-kameror framför andra - ofta mycket mer tekniskt avancerade kameror. Sedan kommer det allltid att finnas fotografer som tar bättre bilder än mig, både med Leica och andra kameror. Om detta faktum diskvalificerar mig som ägare av en digital M-Leica och förpassar mig till "Yuppie-assecoar" bärarnas skara - får stå för dig Thomas - mina bilder får stå för mig!

I all ödmjuket ;-)
Johan Ericson 100627

VE Day +1 (och 69 ton tyskt stål ;-)

Leica M6, 35/2, senare "om/av-fotograferad" med Leica II och Elmar 50/3,5 med hjälp av en Leitz BELUN (reproställ med mellanringar) för att få "40-tals känsla" i bilden + lite PS.

Jag är inte så intresserad av att fotografera fåglar och älgar - men tacka vet jag 69 ton tyskt stål ;-)

Såklart - jag kanske är lite knäpp, för på semestrarna brukar jag besöka historiska platser, allt från antiken till 1900-talet är av intresse. Finner ett speciellt nöje i att leta upp artefakter och platser där ögonblick i historien liksom "frusit" - för att om möjligt få en bild som återskapar lite av historien. Königstigern (Tiger II) på bilden ovan övergavs av Tyskarna i byn La Gleize i Belgien dagarna före julafton 1944. Och den står kvar, i dag restaurerad till originalskick, inte långt ifrån där den en gång lämnades.

Idag är det 65 år + 1 dag sedan Tyskland skrev under kapitulationsdokumentet, så redan igår den 8:e firade de flesta av de forna allierade VE-Day, men för Ryssarna mfl är det den 9:e som gäller. Varför blev det så?
Jag har läst att det hela berodde på att den ryske representanten i de allierades högkvarter dels hade för låg rang och dessutom inte inväntade Stalins godkännande att delta i kapitulations cermonin den 7/5. När Stalin fick veta att kapitulationshandlingarna redan var påskrivna fick han ett raserianfall och cermonin fick göras om dagen efter (den 8:e) nu med en rysk officer med rätt rang (även de övriga allierade kastade in representanter med högra grad) och som Stalin personligen godkänt. Det hela skedde utanför Berlin - men så sent på kvällen att klockan redan hunnit passera midnatt i Moskva - allt så blev det den 9:e som ryssarna firar. 
Läs mer om det hela på Wikipedia.

On assignment - together with my daughter and the Leica M8

Foto: Robin Johansson, Leica M6, Summicron 35/2, negativ färgfilm

En bild på mig hör inte till vanligheterna i bloggen. Men i lördags tog jag några porträtt till en annonskampanj (normalt sett hyr jag in fotograf men korta deadlines gjorde att jag valde att plåta själv).
Denna gången hade personen som skulle porträtteras med sig en egen kamera (Leica ;-) och tog några bilder på mig och dottern som assisterade. Det blev till och med en DOGMA-bild - tack Robin!

Min blogg fyller 3 år! Firar med att återge inlägget från 070419 - Deutsche industrie standard

Leica II, Elmar 50/3,5 uncoated från 1930,Tri-X, men bilden är tagen i Skanör nyligen, inte 1930 :-)

Lite - bara lite nostalgi....

Leica II som introducerades 1932 var världens första systemkamera: dvs den hade utbytbar optik i standardfattning (M39 skruv). Men den hade flera banbrytande funktioner: kopplad mätsökare till optikens skärpering, separat sökare för bildutsnittet, tillbehörssko för extra sökare, "enkel" laddning via avtagbar bottenplatta, bekväma och välplacerade reglage som gör kameran intuitiv och snabbarbetad. Och den var och är i princip outslitlig om man sköter den rätt.

Mitt ex är ursprungligen en Leica standard från 1930 men som fabriken byggt om till modell II någon gång på 30-talet - och den fungerar fortfarande perfekt efter 77 år!

Cosina/Voigtländers nytillverkade optik i Leicas M39 fattning är som gjord för kameran och "smälter" in på huset rent estetiskt. Leica har även tillverkat en mindre serie modern optik med skruvfattning. (Själv har jag en Summicron 50 mm och en Summicron ASPH 35 mm, båda från år 2001. Och jag använder dem såklart både på Leica II:an och på mina M6:or med M-bajonett adapter.)

Vilken industristandard står sig efter mer än 70 år?
Vilket gör Leicas kameror unika - det är en otrolig känsla att använda en så gammal kamera, spec. med modern optik och en ljusstark extrasökare monterad. Den är liten, diskret och tyst. Och det är ingen som förstår vad det är man fotograferar med...

Om du vill läsa mer om klassiska kameror och/eller Voigtländers nytillverkade optik i Leica M och M39 fattning så kan jag rekommendera Stephen Gandys CameraQuest:
http://www.cameraquest.com/ alt. http://www.cameraquest.com/classics.htm




--- Edit ---
Egentligen gjorde jag mitt första blogginlägg redan 2007-04-09 men jag upptäckte att det var "födelsedags varning" idag ;-)
Alla inlägg från första bloggmånaden hittar du här - tänk vad mycket som hinner hända i ens liv på tre år!

Jag vill rikta ett speciellt tack till alla läsare som följer bloggen, vissa av er kommenterar regelbundet, en del av er har jag kontakt med via E-post och/eller i "verkliga" livet. TACK!

Leican skall vara digital - basta! ;-)

Leica M9 och M8 

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160 

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet -  och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-) 

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla  DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv.  Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm 

Så har vi det här med priset -  är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start. 
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut".  Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson