Lost river

iPhone via Instagram - samtliga bilder.

Årets semester tog oss 150 mil norrut från Malmö - till Piteälven och Storforsen i Norrbotten via Åbyn i Västerbotten. I fjol bilade vi lika långt, men söderut, och då till Venedig. Båda platserna bjöd på spektakulära vyer och bad - skillnaden var framför allt mängden byggnader och människor samt temperaturen… :-)



Det är såklart inte tillrådligt att bada i själva Storforsen, men då forsens flöde ändrades för att underlätta timmerflottningen en gång i tiden så finns det en nästan uttorkad parallell fåra med ett så kallat dött fall. Men den gamla fåra är inte helt torr och fallet är inte riktigt dött - det är snarare ett naturligt "äventyrsbad" - om man kan hantera det kalla vattnet. När vi var där pågick fortfarande snösmältningen längre upp i fjällen så flödena i älven var höga och temperaturen låg. 


 
Den sena och kyliga sommaren hade vissa fördelar. som att man kunde njuta av utsikten från hotellbalkongen i midnattssolens ljus utan att besväras av mygg. 

Lost highway

iPhone 4s via Instagram. Gamla E4:an utanför Åbyn, norr om Byske i Västerbotten, en bit övergiven väg som går parallellt med nuvarande E4:an.

Jag är uppe i Västerbotten och tar hand om min framlidne farbrors dödsbo, tillsammans med familjen och ett antal andra släktingar. Han levde hela sitt liv i Åbyn och arbetade i sina föräldrars lanthandel. När den lades ner så styckade farfar och farmor av ett hus som han drev som hyresfastighet. Själv bodde han i en av lägenheterna men sedan slutet på 80-talet disponerade han hela huset själv. Hyresmarknaden i Åbyn var aldrig särskilt het och min farbror fick också allt svårare för sociala kontakter utanför släkten. Så det ena gav det andra och de senaste trettio åren var huset i princip hela hans liv.

iPhone 4s via Instagram. Min farbrors hus, från början en del av farfars lanthandel med kringliggande hus och ekonomilängor mitt i byn.

Nu är ha borta och vi går igenom hans kvarlåtenskap, resterna av ett mycket speciellt liv. Han var inte bara en  enstöring på norrländska landsbygden - han var också en mycket begåvad tecknare, illustratör och formgivare. Med en stor passion för teknik och då främst bilar. Om han haft de psykosociala förutsättningarna och livet velat annorlunda så kanske han hade kunnat få en karriär inom det gebitet. Nu slås jag av verkshöjden i hans alster när jag går igenom de tusentals teckningar, skisser, målningar och modeller som han lämnat efter sig. Så gott som alla skapade för hans eget höga nöjes skull och med något undantag är alla opublicerade.  

 iPhone 4s via Instagram. Åbyns bönhus, uppfört 1919 och med en predikstol från 1500-talet - och som fortfarande används som gudstjänstlokal.

Själv behöver jag rensa hjärnan med jämna mellanrum, lämna huset och andas frisk luft. Jag går promenader eller tar bilen. Tar mig till sedan länge övergivna plaster som delar av gamla E4:an eller till platser med ljusa minnen - som Åbyns bönhus. Sommaren är kall och regnig, än så länge är myggen få. Kanske är detta sista gången vi är uppe med mina föräldrar i pappas hemby... 

Pimp my camera - the single most important

Från vänster: Fujifilm X-Pro1, Vogtländer Bessa R, Leica M6 TTL och Vogtländer Bessa L, samtliga med en softrelease i olika varianter moterad.

Det är enligt mig det viktigaste tillbehöret till kameran (bortsett från självklarheter som till exempel filter och motljusskydd) är den geniala "softreleasen" eller "mjukavtrycket" på svenska. Den lilla "knappen" som skruvas i trådutlösargängan i kamerans avtryck och förstorar  och höjer avtryckets kontaktyta med fingret. Vilket gör det lättare att krama av bilden med fingrets sista led och inte med fingertoppen. Att använda en "softie" och krama av avtrycket som på en pistol - mellan andetagen och med fingrets led - gör att men får ett stadigare avtryck. Vilket i praktiken gör att man kan använda en något längre slutartid utan synlig skakningsoskärpa. Hur långt ner man kan gå är individuellt men för mig hadlar det om ca två steg beroende på aktuell optik, tex 1/15 sek utan vidare med 18/2 på Fujifilm X-Pro1. Med en analog Leica M med vidvinkel så handlar det om tider som 1/8 sekund - tyvärr är den digitala tekniken, speciellt med en mindre sensor, inte lika förlåtande för skakningsoskärpa som film.
Softreleasen, eller "softien" finns i olika storlekar, färger och med plan, konkav och konvex yta. Själv föredrar Tom Abrahamssons lite större konvexa som kan köpas direkt från honom på: http://www.rapidwinder.com/ - en svart sådan sitter i Leica M6:ans avtryck på bilden ovan. De lite mindre röda kommer från en japansk tredjepartstillverkare och kan köpas från Amazon.co.uk - jag tror att det är samma som även Kameradoktorn för.


iFujifilm X-T1 med 18/2 och ett handgrepp MHG-XT monterat och ett batterigrepp VG-XT1 bredvid.

Ett annat tillbehör som jag inte kan leva utan är det obligatoriska handgreppet som ofta finns i en mängd olika utföranden. Så och för Fujifilm X-T1, jag använder både batterigreppet VG-XT1 och handgreppet MHG-XT- Det senare finns i tre olika storlekar: MHG-XT small, som är en bottenplatta som saknar grepp men ger stöd för lill eller ringfingret, standarstorleken som jag har på kameran ovan, och slutligen MHG-XT large, som har en ännu större greppyta i själva handtaget. Då X-T1 är en liten kamera behövs ett extra handgrepp, åtminstone för oss som har lite större händer (än japanerna i allmänhet ;) - inte minst tenderar lillfingret att "hamna utanför". Och använder man lite stötte objektiv som till exempel 23/1,4 eller en tele-zoom så behövs greppet ännu mer. Batterigreppet VG-XT1 adderar ytterligare ett batteri till kameran och fördubblar kapaciteten men gör också kameran märkbart större. Vilket som är mest praktiskt varierar beroende på situation och jag använder alltid ett av dem!

Vad får man blogga om? Och det blir lätt lite banalt, när man fotografera det som finns till hands i vardagen...

Ricoh GR-D III - Råstasjön och i vanlig ordning obeskuren.

Har funderat lite på vilka bilder jag tar, och vilka jag sedan väljer att lägga upp i bloggen. Dessutom hur jag själv kommenterar dem, dessutom hur jag formulerar mig i rubrik och text. Vilka ämnen jag väljer att skriva om. Och hur andra reagerar på allt detta.


Fujifilm X-T1 + 18/2 -  obeskuren, strandpromenaden i Ozdere, Turkiet.

Jag lever ett ganska hektiskt liv, med mycket arbete, möten, åtaganden och resor. Jag bor i Malmö och arbetar i Uppsala. Mitt arbete är som kommunikationschef för EFS och dessutom chefredaktör för Budbäraren vår medlemstidning. EFS är en inomkyrklig väckelserörelse som fyller 160 år 2016. Tidningen är ännu äldre - det är årgång 182 i år. Alltså jobbar jag med saker som bland annat rör min och andras kristna tro. Jag rör mig i ett landskap där tron är en integrerad och självklar del av livet, vardagen och civilsamhället. Därför är det självklart för mig att tala och skriva om min tro och låta den vara en inspiration i mitt fotograferande. 

Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  vännen Göran med en bild av Thorvaldsens berömda Kristusstaty .

Fotograferingen är en mycket viktig källa till avkoppling och rekreation för mig. 

Jag har en mycket tydlig "smak" när det gäller foto med förebilder som HCB, Robert Frank och Hasse Persson - för att nämna några, det finns såklart många fler. Ibland, men bara ibland, kommer jag själv något sånär i närheten av mina förebilder, som tex i min bildserie om "Den Heliga Elden" från Jerusalem. Men det är sällan numera som jag är på en intressant plats med uppgift och/eller tid att fotografera "på allvar". Jag delegerar i stort sett all fotografi som rör arbetet till medarbetare och frilansfotografer. 


Fujifilm X-Pro1 + 35/1,4 -  obeskuren, utanför Siriusorden i Malmö.

Mitt fotograferande blir istället en sort vardagsdokumentation, något som sker medan livet rullar på i full kraft. Ofta när jag söker en stunds avkoppling, kanske under en promenad. Oftast i den stad jag för stunden befinner mig eller när tillfälle ges även i naturen (eller lämplig park). I värsta fall med iPhonen som enda tillgängliga kamera och Instagram som det givna mediet. 


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  obeskuren, promenaden från Fotografiska in mot Slussen i Stockholm.

Det blir lätt banalt och väldigt långt från idealet - men visst är det bättre att ta en "piktorialistisk", folklig, rentav dålig bild - men en bild som av någon anledning gör mig glad? Och att sedan våga visa den på bloggen? Och visst får jag blogga om min tro då och då? Jag brukar begränsa mina inlägg som rör tron till de största kristna högtiderna som Jul och Påsk.
Men jag är trött på elaka och insinuanta kommentarer och missriktad och oönskad "bildkritik". Och det är med fasa jag sett hur olika frågeställningar (som kanske kan uppfattas som kontroversiella) lett till långa diskussionstrådar på olika bloggar här på Fotosidan. Personangrepp och/eller en allmänt dålig attityd i samtalet har lett till att flera blogginlägg raderats av författarna.  Allt detta tar bort glädjen i bloggandet och skapar även en sorts "strykrädsla" så att man tänker sig mycket noga för inför nästa bloggpost.


Fujifilm X-Pro1 + 18/2 -  obeskuren, vid Möllevångstorget i Malmö.

Nu kam man ju alltid säga att "sånt får an tåla" - men jag menar att att bristen på en god samtalston eller rentav det rena näthatet håller på att förpesta onlinekulturen och förstöra många digital mötesplatser. Fotosidan hör trots allt till mindre drabbade forumen. Låt oss hjälpas åt så att det förblir så - låt oss hålla en god ton!


Fujifilm XT-1 + 18/2 -  en "sefie" speglad i porträttet av C.O. Rosenius på mitt kontor på EFS rikskansli i Uppsala.

Återkommer med ett mera religiöst inlägg inom kort - i vanlig "påskordning" :-)

Urgamla toaletter och en kattbild - för ovanlighetens skull!

Leica V-Lux 20 - offentliga toaletter från första århundradet i Efesus.

Jag besökte nyligen Efesus, eller rättare sagt ruinerna efter den antika staden. Det är något speciellt med ruiner. De är lite som suddiga och felexponerade snapshots ur historien, man måste ta hjälp av fantasin för att kunna skapa sig en tydligare bild. 

Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 - och i vanlig ordning obeskuren.

Teatern, känd inte minst från Apostlagärningarna. En arg folkmassa samlades här efter att silversmedernas fackförbund reagerat på att den framväxande kristendomen påverkat försäljningen av souvenirer och amuletter i form av små Artemistempel negativt. När man nu läst texterna så många gånger blir besöket i ruinerna en upplevelse som på något sätt ger färg och form till berättelsen. Lite som att se om en gammal stumfilm som plötsligt fått ljud. 

 
  Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - obeskuren.

En vy längst en av de stora affärsgatorna ner mot stadens bibliotek. Efesus var huvudstad i den romerska provinsen Asien och hade upp mot 200 000 invånare under de första århundradena i vår tideräkning. Efter att hamnen slammat igen och ett antal jordbävningar ödelagt staden började en tillbakagång som till slut förvandlade staden till en ruinhög. Invånarna flyttade till det som nu är den moderna staden Selçuk, någon kilometer från den antika stadskärnan och 5 km från den nuvarande kusten.


  Fujifilm X-T1 med Fujinon 18/2 - något beskuren…  ;-)

Exempel på tidiga kristna symboler. Staden förekommer flitigt i Nya Testamentet, Paulus predikade här, först i synagogan och därefter i Tyrannos hörsal. Han skrev senare ett brev till församlingen. Johannes bodde och verkade här, antagligen skrev han sitt berömda evangelium i staden.


  Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - obeskuren.

Invånarna är sedan länge borta, så också deras ägodelar, hus, böcker, musik och konstverk. Kvar är de framgrävda ruinerna, blekta mosaiker, skadade statyer - fragment av det som en gång var liv och rörelse. De bevarade berättelserna och kameran blir för mig verktyg som med fantasins hjälp kan ge lite liv tillbaka till miljöerna och låta mig göra en högst privat "tidsresa".  

  Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - obeskuren. 

Bibliotekets fasad gapar tom, här bakom fans en av den antika världens förnämligaste boksamlingar. Finns någon rulle kvar, något fragment bevarat någonstans?

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - obeskuren.

Statyerna ger en bild av hur invånarna kan ha sett och klätt sig under antiken, de för de oss närmare de människor som en gång levde här. Lite som gamla bleknade svartvita fotografier, fast i sten...