Camera Obscura

Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)

Kameror som är så vackra - att de måste användas - basta!

Nu när jag snöat in lite på det här med att fotografera kameror så kunde jag inte låta bli att titta på de bilder jag publicerat tidigare av vackra kameror. För en kamera kommer inte till sin rätt ett vitrinskåp - utan snarare när den används till det den skapades för.

Överst min kompis M8:a - med honom på Österlen. Jag vet att det är "über nördigt" när man fotograferar varandras kameror ;-)

Och ovan lite lånade fjädrar - en M9:a tillsammans med min egen M8:a.

En "vitrinskåps Leica" i full frihet - min jubileums M6 TTL som jag faktiskt rastar ibland, främst för att slutaren inte skall becka ihop - och för att den är så enormt skoj att använda. Jag säger bara - det subtila ljudet från en mekanisk Leica-slutare med gummiridå - finns det något vackrare?

Min "vardags kamera" - Bessa L - under många år - används fortfarande då och då. Enormt smidig vid brännvidder 25mm och kortare - hyperfokalfokusering!

Mitt senaste kameraköp, en Bessa R2, är tänkt att vara "stand in" för lite dyrare kameror :-) Men den är så snygg att den till vardags får stå i vitrinskåpet - fast den inte är en Leica...

Slutligen Leica II:an - som alltid står färdig laddad med film. Så även om den till vardags fungerar som "prydnad" så tas den ofta fram för att användas. speciellt om jag behöver tänka och vill ägna mig åt riktigt "slow photography".

Jag är ingen samlare, de kameror jag äger är tänkta att användas (annars bör de säljas - i teorin ;-) Men vissa är så vackra att de faktiskt pryder hemmet - när de inte används. Fast de flesta kameror i mitt hem ligger oftast nedpackade i olika fotoväskor...

Ps.
Nu har jag bloggat klart om kameror för ett tag - det trots allt bilderna som är det viktiga ;-)

Postat 2011-03-03 08:37 | Läst 11287 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En liten titt i mitt vitrinskåp (på tal om att fotografera sina kameror ;-)

Jag får väl erkänna - jag har ett vitrinskåp i vardagsrummet - med kameror, objektiv och diverse fotorelaterade tillbehör :-)

Som min Leica II i bilden ovan, från 1930. Den började sitt liv som en Leica I (mod A) med fast optik men konverterades någon gång (antagligen före -34) till Leica II med mätsökare och standardiserad M39-skruvfattning.

Bredvid står min Clunz - den tar fortfarande fantastiska bilder (tror jag - det är några år sedan jag provade den sist ;-)

Och nu hoppar jag över en hylla - mer om några av kamerorna som brukar stå där i en egen bloggpost.

Ner till de objektiv och tillbehör som jag inte använder så ofta. Här står flera teleobjektiv med sökare. Faktum är att 50mm är den längsta brännvidd jag använder till vardags. Men det händer att jag monterar en Leica 135mm på min Panasonic Lumix GF1:a - som då motsvarar modiga 270mm.

Längre ner står kamerorna med stort affektionsvärde: pappas Olympus Pen F som jag en gång i tiden lärde mig fotografins grunder med. Och farmors systers Voigtländer Vito Automatic som var med henne under alla hennes år som missionär i Indien.

Postat 2011-03-02 20:58 | Läst 6746 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Att ständigt fotografera sin fotoutrustning - är det verkligen ett friskt beteende?

Ibland drabbas jag av en oemotståndelig lust att fotografera mina kameror och objektiv. Oftast för att illustrera något utrustningsrelaterat blogginlägg. Men som senast - bara för att det är så roligt att plocka med grejorna ;-)

Bilden ovan föreställer de saker som jag använder mig mest av just nu. Min Ricoh GR-D III kom inte med (för den tog jag bilden med) och några analoga Leicor är undanstoppade eller står i vitrinskåpet tillsammans med några objektiv som jag sällan använder.

I bilden ser vi två analoga Voigtländer Bessa, en R2 med mätsökare och en L som helt saknar inbyggd sökare, främst avsedd för vidvinklar och hyperfokal-fokusering. Min Leica M8:a och Panasonic Lumix GF1:an - som är ett mycket bra komplement till Leican. Med en "Leica M till Micro 4/3" adapter kan samtliga gluggar användas även på Panasonicen. Dvs (nästan) alla gluggarna kan användas på samtliga kamerahus. Bränvidderna är:
15mm f4,5
20mm f1,7 (endast Micro 4/3)
21mm f4
25mm f4
28mm f2
35mm f1,2
35mm f2
50mm f2 (2st)

Men nu släpar jag inte så ofta runt på allt detta - oftast är det kombon på bilden ovan som hamnar i fotoväskan. Med M8:ans "bränviddsförlängning" så blir det en utrustning som motsvarar ca 28/4 + 35/2 + 50/2 +70/2.

Eller om jag är på "DOGMA-humör" - då blir det bara GF1:an med 20/1,7 (som motsvarar 40mm). Och ibland sätter jag en optisk sökare i tillbehörskon ;-)

Postat 2011-03-02 00:41 | Läst 13518 ggr. | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Vad har Leica II från 1930-talet gemensamt med Panasonic Lumix GF1? - Mer än du tror ;-)

I bakgrunden en Leica II med Elmar 50/3,5, i förgrunden en Panasonic Lumix GF1 med en MicroFourThirds till Leica-M adapter och Voigtländer Color Skopar 25/4 samt en klassisk 50mm-sökare från Leitz .

Om man monterara ett 25mm objektiv, som Voigtländers Color Skopar 25/4, på Panasonic Lumix GF1 så blir det ett 50mm normalobjektiv i praktiken. Komplettera sedan med en optisk 50mm-sökare och du får något som starkt påminner om en 30-talskamera :-)

Rent handavandemässigt finns det stora likheter mellan Leica II från 1932 och Panasonic Lumix GF1 med ett "manuellt" (icke autofokus) objektiv. I Leican har du två sökare - en för skärpan och en för bildutsnittet. På samma sätt kan man använda Panasonicens skärmsökare i "förstoringsläge" för skärpan och sedan komponera bilden i den optiska sökaren. (Det går även bra att "backa" ut i helskärmsläge och använda den mycket fina skärmsökaren)

Men själva poängen med "retro outfitten" är att du fotograferar annorlunda. Låt oss kalla det "slow photography", tekniken och automatiserandet får stå tillbaka - motivet och kompositionen kommer i förgrunden. Handhavandet sker intuitivt, kameran blir en förlängning av sinnena. Och kamerans viktigaste del blir sökaren, i den ser fotografen bilden och komponerar den. När "allt stämmer" pressar fotografen avtryckaren och och bilden fångas - på sensor eller film. That's photography!

Sedan har ju digitalkameran fördelar, en "film" som aldrig tar slut, variabelt ISO, en helt egen "intelligens" när det gäller exponering och vitbalans, enorm kompatibilitet, osv.

Och såklart - man kan sätta på en superskarp "pancake" eller megazoom och låta autofokussystemet mm ta över - om man nu känner för det.
Lite som att både äta kakan och ha den kvar ;-)

Postat 2010-12-09 21:30 | Läst 14498 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Yes, it's EVIL - but size matters - small is beautiful ;-)

Canon EOS 7D med 24mm f1,4 L och Panasonic Lumix GF1 med Voigtländer Nokton 35mm f1,2. EVIL-kamerans spegellösa konstruktion och korta avstånd mellan bajonett och sensor skapar fördelar.

Så har jag slutligen förfallit till DSLR-filmning. Inte helt frivilligt dock - utan som en del av arbetet. Vi har bla en Canon EOS 7D som flitigt lånas av vårt TV-folk, och vi filmar allt mera själva med den. (Vi på marknadsavdelning producerar webb-klipp, TV-avdelningen gör "Riktig" TV ;-)

Själv har jag en Panasonic Lumix GF1 som lämpar sig bra för filmning. Med min Voigtländer Nokton 35mm f1,2 monterad via adapter så händer det spännande saker, när man fotograferar men speciellt när man filmar. Nokton 35:an förvandlas till en "70mm" kort tele på GF1:an. Gluggen är inte bara skarp, har ett fantastiskt kort skärpedjup på full glugg - den har även den specialla "glöd" som skiljer "agnarna från vetet". Om ni förstår mitt bildspråk :-) Noktonen har egenskaper som är svåra att beskriva i ord, men som syns i bilderna, och skiljer den från andra objektiv. Den påminner mycket om Canons 85mm f1,2 L och Leicas legandariska Noktilux. Och detta syns även när man filmar med gluggen.

Ovan ett exempel filma på f1,2 och där fokus flyttas, vilket underlättas av Noktonens mjuka snäckgång, dvs fokusering. Inga av dagens autofukusgluggar kommer i närheten av känslan i fokuseringen av ett Leica, Zeiss eller Voigtländer objektiv.

Voigtländer Nokton 35mm f1,2 ger en grymt snygg sk "bokeh" eller på svenska "släpp" - dvs oskärpa.

Och så var det de här med storleken - Panasonicen är mycket kompakt och kan använda objektiv avsedda för system med mycket kort avstånd mellan bajonett och filmplan - som Leicas M-objektiv. Detta skapar kombinationer som trots mycket hög ljustyrka förblir hyffsat kompakta - titta på översta bilden. Jag tycker personligen att det alltid är en stor fördel med så lätt och kompakt utrustning som möjligt - utan att kompromissa med kvaliten!

Och slutligen en bonusbild - Bessan fotograferad med GF1:an och Noktonen på full glugg - small is beautiful :-)

Postat 2010-12-09 00:35 | Läst 15218 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Föregående 1 2 3 ... 4 Nästa

Bloggar

Camera Obscura

Kameror som är så vackra - att de måste användas - basta!

En liten titt i mitt vitrinskåp (på tal om att fotografera sina kameror ;-)

Att ständigt fotografera sin fotoutrustning - är det verkligen ett friskt beteende?

Vad har Leica II från 1930-talet gemensamt med Panasonic Lumix GF1? - Mer än du tror ;-)

Yes, it's EVIL - but size matters - small is beautiful ;-)

Johan Ericson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Forum

Fotografer

Kameror, objektiv och tillbehör

Kuriosa

Mässor och event

Teknik

Tidskrifter

Världens bästa fotoaffärer

Bloggar

Camera Obscura

Kameror som är så vackra - att de måste användas - basta!

En liten titt i mitt vitrinskåp (på tal om att fotografera sina kameror ;-)

Att ständigt fotografera sin fotoutrustning - är det verkligen ett friskt beteende?

Vad har Leica II från 1930-talet gemensamt med Panasonic Lumix GF1? - Mer än du tror ;-)

Yes, it's EVIL - but size matters - small is beautiful ;-)

Johan Ericson

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv

Kategorier

Forum

Fotografer

Kameror, objektiv och tillbehör

Kuriosa

Mässor och event

Teknik

Tidskrifter

Världens bästa fotoaffärer