Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Coachar CrossFit igen

Idag hade jag med mig kameran på jobbet. Jo, det är sant, jag har det såhär bra på jobbet... allt som oftast i alla fall. Den här veckan har ungarna sportlov och jobbet som lärare är tämligen lugnt och skönt. I morse passade vi lärare som jobbar med träning på att utveckla oss själva, ge feedback och jobba på teknik i olika övningar, bl.a. räcke. 

Elin jobbar på kippade pullups

Oerhört nyttigt. Man skulle behöva jobba med sig själv oftare. Övertygad om att det hjälper ens övriga coachande till stor del. Oftast har man ju sina egna ögon på andra CrossFit-deltagare som söker hjälp och utveckling av sin teknik. 

Som denna morgon, när man kan ägna sig åt detta i goda vänners lag, då mår jag som fisken i vattnet, det gör verkligen gott för själen. Det är det härliga med lov i skolan också, att man hinner lägga mer tid på sådana saker man inte kan när arbetet med eleverna är i full gång. 

Hannas tur med kippade pullups

Under det här läsåret har jag haft en paus från CrossFit som tränare. I skolan har jag jobbat på med träning som vanligt men pausen har varit från CrossFit Norrköping. Jag har haft det lite trassligt med privatlivet och att jobba mer än 100% har inte känts aktuellt... Men nu har vissa faktorer gjort att jag kunde svara JA på en coachförfrågan. Privatlivet känns mycket bättre, vi går mot ljusare tider och jag har inte lika tungt schema på mitt ordinarie arbete. 

Studier av Elins fantastiska rygg

Det känns skönt att vara tillbaka! Jag har fått ett härligt mottagande av de medlemmar jag hade mycket kontakt med förut och det värmer verkligen... stärker självförtroendet. Kul att coacha igen! 

Beträffande fotografierna... rätt skitiga. Men jag gillar att koppla ihop den stilen med CrossFit. En box är ofta mörk och lite thrashig, då tycker jag att lysrörsljus, 2000 i ISO och lite suddigt kan funka rätt bra. För mig blir det rätt känsla, jag vet inte hur det blir för dig...

Vi hörs!

Postat 2015-02-19 20:13 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Nedtystad av Jörnmark på Facebook

Har länge gått i tankarna att kliva ur Facebookgruppen "Övergivna platser". Senaste tiden har medlemmar börjat droppa av och jag beslutade mig för att göra detsamma. Skrev ett inlägg om varför jag går ur gruppen, ett väldigt artigt inlägg. Skrev att jag tycker synen på vad som är en övergiven plats har blivit för bred och att flödet blivit för stort. That's it!

Jan Jörnmark replikerade direkt att flödet bara ökar om alla måste skriva om att de går ur gruppen och sådana inlägg kommer plockas bort, och visst... point taken. MEN, när gruppen blivit som den har blivit så kan det nog vara klokt att lyssna på kritik. Vi snackar alltså bilder på cyklar i skogen, på butiker i samhällen som stängt osv. Tyvärr många, i mitt tycke, helt ointressanta föremål som ska utgöra en övergiven plats? Jag älskar ju spänningen i UE och vill se bilder som kittlar lite, gärna med lite eftertanke och kvalitet. 

Nu kommer guldkornen för glest tyvärr, och när admin. Jörnmark inte tycker man får posta kritiserande inlägg... då säger jag "tack och hej - leverpastej!"

Postat 2013-06-25 20:43 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Mina 10 pappadagar

Likt en katt så sover bebisar typ 20 timmar om dygnet känns det som. Det är som att man vaggas in i sitt föräldraskap med en mjuk puff i rumpan. I fall det är första barnet finns det säkert en hel del att ta in här, det är en skapligt livsstilsförändring man står inför. Men för oss gamla rävar så är den här tiden väldigt avkopplande, speciellt eftersom man får ha de andra små terroristerna 15 timmar/v på dagis. Det ger en hel del tid att studera sitt lilla knyte i lugn och ro.

Det har sannerligen varit lugnt och skönt hemma! När jag kört småttingarna har jag kommit hem till min fru och vi har kunnat käka frukost framför TV:n som man gjorde i sin ungdom. Har kollat in denna säsongs "Så mycket bättre" som jag dissade från början, reviderar mitt beslut... det är intressant. Vi har bakat saffransbullar och matbröd, hunnit spela gitarr, druckit kaffe och bara pratat. Allt utan att känna stress. så tack för dessa pappadagar. 

De andra ungarna har tagit Waldes ankomst bra. Arvid (3) tycker att det är fantastiskt roligt att vara storebror. Tilde (4) är också en stolt syster men möjligtvis är hon den som revolterar lite och gör märkbara ansträngningar för att bejaka sin del av uppmärksamheten. Moa (9) har jag ju bara varannan helg, hon har kommit upp i åldern då man verkligen fascineras av storleken på en bebis. Men det glömmer man faktiskt själv mellan gångerna, hur små de är de små liven.

Hörs!

Postat 2012-12-06 17:29 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Att bli pappa för fjärde gången

Ok... ett lugnare inlägg. Föregående skrev jag i all hast när dagen efter Walde anlänt till världen. Förlossningen gick bra, ganska snabbt när den väl var igång... men det är väl rätt vanligt iom att det är Malins tredje barn. Vi hade även denna gång valt att bli igångsatta, tror det bottnar i att Malin vill ha kontroll på läget helt enkelt. Malins och mitt första barn heter Tilde, har skrivit om henne ganska många gånger här. Hon kom sex veckor för tidigt och då hade vi inte koll på någonting. 

...instinkt

Idag undersöktes Walde och han har fått en OK-stämpel i rumpan. Lite gul är han, men ligger fortfarande under kurvan för vad som behandlas. Nu är vi äntligen hemma, skönt att kunna gå runt som man vill i sitt eget hem. Får lite panik på 10 kvm även om jag är tacksam för två pappadygn på BB á 250 kr. Vi hade dessutom singelrum med egen dusch och grejer. Malin mår finfint! Oförskämt bra enligt henne själv. Man ser andra kvinnor i matsalen som har det betydligt tuffare att sätta sig till bords. Återigen blir man tacksam över att vara av manligt kön och tänker man tillbaka på krystvärkar inser jag snabbt att jag förmodligen hade tuppat av innan leverans. 

...tillfredsställd

Vad ska jag med fyra ungar till nu då? Jag var på det klara med att ett skulle vara nog... men det var innan jag träffat min fru. Hon är den mest otroliga kvinna jag vet och jag älskar henne oändligt mycket. Mina vyer är vidgade tack vare henne och även om min stora familj krockar med mina intressen ibland så skänker den mig så mycket lugn, trygghet och kärlek. Jag drömmer mig ofta bort i tankar om hur mysigt det kommer bli när barnen växer upp. Små egna individer med egna drömmar som jag ska göra allt för att se till att de går efter. Sen kan de gott komma och passa upp på sin gamle far när jag blir till åren... jag är tillfreds... och det känns underbart!

/Stolt pappa!

Postat 2012-11-26 21:22 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Porträtt med tejpade Pocket Wizards

...mm, så är det. Har haft jävligt mycket oflyt vid mina senaste plåtningar. Började med att jag skulle fotografera en gammal elev, numera allsvensk målvakt. Då blåste stativet omkull och fästet på min Pocket Wizard, den ner till blixtstativet, gick av... trist..! Jaja, utan att vara alltför brydd om utseende tejpade jag på den på stativet igen och begav mig en vecka senare till stadens skateboardhall för att plåta och rulla lite, men innan jag ens hunnit få någon vettig bild är olyckan framme igen.

Vi kör på sjukt höga trick över en stol och med mitt fisheye i högsta hugg vill jag ju komma liiite närmre hela tiden. Det slutar med en sned kickflip och jag får en bräda i både huvud och på kameran varpå min Pocket Wizard mini också går av i fästet. WTF! ...tänkte jag men lyckades ändå hitta den lilla delen som lossnat. Tycker det är synd att fästena är i plast... på minin som sitter på kameran är det väl OK, man får ju inte skitofta skateboards i huvudet, men det händer ju faktiskt att stativen blåser omkull. Då är plastfästen sköra.

Jag lyckades limma min Pocket Wizard mini och blev väldigt lycklig över det. Nu kan jag skicka blixtar med radiovågor igen vilket underlättar betydligt då 7D:s IR-blixt-lösning är för opålitlig. Idag har jag ägnar mig åt porträtt. Vi har kört igång den lilla fotogruppen på jobbet igen och inledde med just porträtt. 

Jag har länge gått och grunnat på att fotografera en skateboardbekants sambo men varit för feg för att ta tag i saken. Men nu var det ändå dags tänkte jag och hörde med henne på Facebook. Hon var på, och vi klämde in en timme idag. Det var på tiden för jag ska ha en bild till imorgon :-) Fick några stycken att välja på... svårt... sover på saken.

...färg eller

svartvitt? Jag gillar båda...

Postat 2012-11-20 23:19 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera
1 2 3 ... 13 Nästa