Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Fyra foton av olika karaktär

Ibland, om man har tid, kan man bara för att öva sig stiga ut ur bilen och fotografera det man ser när man passerar. Det är svårt att avgöra om bilden finns när man susar förbi i 90km/h och ofta blir det inte så bra som man trodde när man skymtade ögonblicket. Här är fyra bilder tagna mellan Nyköping och Norrköping. Jag kör nästan alltid gamla vägen, och denna kväll hade jag tid. Det var dessutom ganska fint ljus. 

Jag har åkt förbi den här lilla kullen många gånger... att få trädet långt bort är kanske inte optimalt men just nu äger jag ingen zoom, bara 50mm x1,6 och då kommer man inte så långt. 

Man kan försöka ge sig på detalj istället. Bilden är i mitt tycke ganska tråkig men kan förmedla en viss sommarkänsla. 

Hamnade mitt i ett illegalt streetrace också. Funderade på om jag skulle utmana med min Renault Mégane med minsta motorn. Avstod tillslut. Härligt med landsbygd... dirigerande mödrar och ungar i pyjamas. 

Även om det kanske inte blir spektakulära bilder i alla lägen så tränar man sitt kameraöga. Det kanske kan vara en roligt fotoutmaning mellan kompisar också. Att ta bilder längs given väg mellan två orter. 

Vi ses!

Postat 2016-07-30 11:32 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

En kraschad bröllopsfotografering II

Nu har jag äntligen fått feeling och tagit mig an alla bröllopsfoton. Min Canon EOS 7D kraschade ju mitt under bröllopsfotograferingen så det fick bli backup-kameran (Sony NEX-6) och naturligt ljus för hela slanten. Du kan läsa ett gammalt inlägg kring frustrationen över detta här

Porträtten

Nu när bilderna tagit form är jag ändå nöjd. Faktum är ju att jag gillar det naturliga ljuset, d.v.s föredrar det över blixtljus om det är möjligt. Dock har man ju betydligt mer kontroll över blixtarna så en rejäl skopa nervositet och stress infann sig ju såklart när 7D:n kommunicerade ERROR CODE 20. Jag var dessutom tvungen att avvika från gameplan vilket jag inte gillar i en situation där jag inte är helt bekväm.

Ruinen på Visingsö 

Den enda frustrationen som kvarstår nu är den trasiga kameran. Vad kostar det att fixa sån't? När ska man få tummen ur? Usch och blä! Bästa måste väl ändå vara att skicka direkt till Canon antar jag. Fan, man vill ju bara att saker ska fungera. Men å andra sidan har jag släpat den där kameran genom damm, asbest, duvskit och en massa annat gojs. Den har fått skateboardar på sig, legat nedkastad i väskor hit och dit och överlevt tre barn så kvaliteten är väl inget att klaga på egentligen. 

Jag tycker om bilderna. De känns mjuka och fina som jag vill ha dem och med tanke på min bristande erfarenhet när det gäller bröllopsfoto så tycker jag att de blev varierade. Både varierande platser men även poser... dösvårt ju. Tackar brudparet för att de hade många egna idéer. Brudgummen är en kär gammal vän och även om man alltid vill lyckas så känns det extra viktigt när det rör sig om ens kompisar. 

Så nu får man lova sig själv att aldrig mer fotografera de nära och kära när det vankas giftemål. I alla fall tills man får förfrågan igen... hehe... för hur kan man säga nej?

Med vänlig hälsning, Peter

Postat 2016-07-27 13:29 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Tildes första VACTERL-läger

Precis hemkomna från Steninge utanför Halmstad där vi varit sen i fredags. Det har varit ett läger för barn med samma diagnos som vår Tilde. Jag tycker att det har varit både intressant och lärorikt. I och med att VACTERL är såpass ovanligt så är det sällan man träffar andra med samma erfarenheter... men ändå spänner diagnosen över så många kroppsdelar och organ att livet ter sig rätt så olika för varje barn. 

Det var otroligt vackert vid Steninge strand där vi var. På bilden ovan (foto: Malin Burlin)  har Tilde har krupit upp i min famn efter ett kvällsdopp. Även barn blir tagna av sådana solnedgångar. 

Gillar att vistelsen inte var så uppstyrd utan att man i lugn och ro kunde bekanta sig med familjerna. Den naturliga ingången är ju såklart hur VACTERL har påverkat familjen och det är ganska skönt att dela med sig OCH att lyssna till andras historia. Såklart är det lättare att prata med andra och att förstå varandra när den gemensamma nämnaren är så tydlig. 

Tildes lillebror Walde står och ser fundersam ut.

Mysiga aktiviteter också. Vi har hängt mycket på vandrarhemmet, lirat boll, kastat frisbee, druckit kaffe och käkat mat. Men även varit på äventyrsland och åkt hiskeliga vattenrutschkanor, slappat på stranden och fiskat krabbor. Det sistnämnda var premiär för vår familj, och det är alltid kul att tävla med Malin om vem som kan fånga störst krabba. Enligt mig vann jag... Malin påstår att hon fick en större när jag var på toa med Tilde, men den var tydligen så stor att den "råkade ta sig över hinkkanten" och rymma... haha! Säkert!

Man fiskar krabbor på enklast möjliga vis... en tråd, en klädnypa och lite räkor eller skinka. Sedan griper krabban tag och man drar upp. Gulligt. Gäller att inte tappa den bara, de är snabba de rackarna. 

Hemma igen som sagt. Nu blir det nog till att ta sig ut i skärgården igen... och träna inför ett krävande swimrun om tre veckor. Vi hörs!

Postat 2016-07-25 20:12 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ledskärs fyr utanför Nyköping

Om man paddlar eller på annat sätt vistas i skärgården utanför Nyköping så tycker jag att Ledskärs fyr är väl värt ett besök. Det är en karg, vindpinad liten ö som inte är mycket mer än några klippor. Däremot är ön ett stycke kulturhistoria och jag besöker den för att drömma mig bort minst en gång varje sommar. 

Härom dagen var jag där på en liten utflykt ihop med min fru, vi fick lite barnpassning då våra ungar stannade på Enbeten hos mina föräldrar. Jag är uppvuxen på Enbeten sommartid och känner skärgården där som mina hemtrakter. På Rensholmen fanns en jämngammal kompis och hans lillebröder, tillsammans har vi hittat på allehanda hyss runt öarna i skärgården. 

Ledskär finns med på de första kartorna som som ritades över arkipelagen i slutet av 1600-talet. Namnet på ön tror man refererar till den inre farleden som kan härledas ända tillbaka till Kung Valdemars jordebok. Valdemar II Sejr erövrade bland annat Estland och man tror att denna dokumenterade segelled skulle göra livet lättare för de danska skeppen när de rörde färdades på Östersjön på 1200-talet. (www.valdemar.org)

I modern tid är ön mer känd för fyren. Den var bemannad mellan 1867 och 1903, och när man stiger iland så förstår man knappt hur det har gått till att bo där. Det finns fortfarande spår kvar av husgrunder där det stora huset ska ha utgjort 30kvm.

Anders Petter Andersson hette den förste fyrvaktaren, han bodde där och arbetade i åtta år. Efter honom, 1875, flyttade Johan Hägg ut och tog över. Han omkom vid Idklubbarna där jag har fiskat gädda under varma sommardagar då fisken drar sig mer utomskärs. Det var vintertid och Hägg ska ha tagit sig med båt fram till Idklubben. Intentionen var förmodligen att ta sig till fots över isen till Oxelösund, min hemstad, och fyren vid Femöre huvud. Man hittade honom ihjälfrusen vid Idklubben flera dagar senare, kvar på Ledskär blev hans fru med deras tre barn.

Den siste att bemanna fyren var Gustav Alfred Sjögren. Han flyttade ut med sin fru Emma Karolina 1879. De hade då fem barn och lyckades skaffa åtta till på ön... åtta! När man står och betraktar ön, och försöker begripa hur livet måste ha varit, så är det väldigt svårt att föreställa sig. Hur gjorde man för att inte gå varandra på nerverna? Obegripligt. 

Det var mycket bistra förhållanden på den tiden, ibland med långa isoleringar på ön, den längsta varade i hela fem veckor. Det är ju en lurig brytperiod där isarna inte växer sig tillräckligt starka på ett tag. Även stormar gjorde att det inte gick att ta sig iland och beskrivningar finns hur familjen fick suga på en kaffedoppad linneduk och  några skorpsmulor. 

Ledskär ligger en bit ut i skärgården. Jag har svårt att tro att isen tog sig så långt varje vinter, det är ganska långt ifrån att den gör det nu om vintrarna i alla fall. Så det lär varit med båt en bit om man skulle iland. Frågan är var man gjorde av alla barn? Var de kvar? Vad gjorde dem på ön i så fall? Det blåser friskt dessutom, man kan se järnstängerna på fotografiet ovan, där har det suttit en vajer som man kunde hålla sig i när det ven om öronen. Fyrvaktarstugan finns bevarad, den står på Lilla Äspskär utanför Oxelösund. Själv har jag inte besökt den men tänker göra det framöver. (Fakta från Länsstyrelsens skylt på ön)

Har du vägarna förbi, besök gärna Ledskär vettja!

På återseende! /Peter

Postat 2016-07-10 23:22 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera