Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Dags att koppla på porträttögat!

Imorgon ska jag försöka hinna med att knäppa lite bilder. Jag har två stundande fotouppgifter, en där jag ska fotografera ett berättande porträtt och en där jag ska skildra en näringsverksamhet. Bilden ska gärna berätta om personen vilket såklart kryddar uppgiften, även om det nog är så man bör tänka inför varje porträtt. 

Beträffande näringsverksamheten kommer jag att återuppliva en gammal fotoidé jag haft, men inte vågat ta mig för. Nu fick jag ett gyllene tillfälle när man kunde skylla på att man studerar på högskolan. Bokade date med verksamheten idag och hoppas att själva fotograferingen nu kommer att gå vägen. Det pirrar i magen. Jag har laddat upp med att gå igenom några gamla porträtt man har tagit genom åren, här kommer ett litet urval:

Lilli

Elin

Moa

Djenifer

Thomas

Pappa

Arvid

Självporträtt

Jaja, vi får kika på resultaten här i bloggen framöver. 

Ha det gott!

Postat 2013-09-09 22:50 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Tildes kropp har stelopererat sig själv

Det är fantastiskt vad kroppen kan lösa själv om man har lite tur. Min dotter Tilde har multipla missbildningar, en association som heter VACTERL och igår var det läkarbesök för att diskutera resultatet från magnetröntgen av vertebrae som gjordes för några veckor sedan.

Vertebrae utgör V i VACTERL och betyder kotpelaren, alltså ryggraden, vilket är en kroppsdel som är missbildad hos Tilde. Det rör sig dels om ihopväxta kotor, dels om deformerade sådana. Det man håller under uppsyn är att inte ryggen börjar växa alldeles snett, hon har en lätt scolios idag till följd av dessa missbildningar. 

Nu verkar det så finurligt att de segment av ihopväxta kotor verkar stoppa kotpelaren från att bli mer sned, som om att kroppen skulle ha stelopererat sig själv. Enligt läkaren så är det ytterst ovanligt att det skulle börja växa mer snett med tiden, har det börjat bra så fortsätter det i regel bra. 

Tilde verkar ha haft en sån enorm tur. Med så många missbildningar som hon har så har man som förälder känslan av att det här hade kunnat vara mycket värre för henne. Även om hon själv börjar bli medveten om sina åkommor i större utsträckning så är det ingenting hon lider av. Tror snarare det får henne att känna sig lite speciell med alla sjukhusbesök och undersökningar. Personalen är oftast fantastisk och hon blir ompysslad och bortskämd. Hennes öra ska hon ABSOLUT ha kvar, det är ju så mycket bättre att vifta på (till brorsans förtret). Jag hoppas att den känslan kan hålla i sig även när hon blir äldre.

...på återseende, fortsättning lär följa!

Postat 2013-07-23 07:52 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Funderingar på nytt utställningstema

Trots att vårvärmen inte infinner sig börjar tankarna kring fotografi tinas upp något. Jag har legat ute i kylan en längre tid då det funnits annat i min omgivning att lägga energi på. Min yngste son t.ex. Walde är numera 4 månader och börjar bli en egen liten person. Lätt att få kontakt med och han flirtar hej vilt med allt och alla. 

Jag börjar gå i utställningstankar igen. Förra året ställde jag ut industriruiner på Kulturnatten i Norrköping. Iom att det gick så bra så vill jag naturligtvis försöka igen, det kände jag redan när vi vred om nyckeln och stängde. Det har dock varit lite stressande att tänka på olika teman. Vad kan toppa Urban Exploration och bilder av gamla industrier i förfall? Säkert mycket, men det är iaf MITT största intresse inom fotografi och där jag känner själv att jag har flest intressanta bilder. 

MEN, man kan ju inte köra samma grej igen. Nu har polletten äntligen trillat ner och jag har hittat ett tema som kan bli kul att jobba med. Tänker köra något i stil med "Norrköpings baksida", "The backyard of NKPG. Där får jag in min stil i form av slitna ytor och förfall samtidigt som man kan presentera intressanta bilder av min kära hemstad... och som inte föreställer Strykjärnet :-) Jag har redan en del bilder på det temat som jag gillar, men vissa av dem skulle nog må bra av att "tas igen" så att säga. 

För övrigt blir det industriruiner igen på tisdag. Vi åker ett gäng grabbar och tar revansch på ett riktigt betongmonster som jag besökt en gång tidigare. Med tanke på hur stort det stället är så var det en besvikelse att konstatera den taskiga utdelningen efter förra besöket. Nu ska återvända med alla flashiga bilder jag inte tog förra gången helt enkelt. Lycka till till mig!

Vi hörs!

Postat 2013-03-30 18:06 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Mina 10 pappadagar

Likt en katt så sover bebisar typ 20 timmar om dygnet känns det som. Det är som att man vaggas in i sitt föräldraskap med en mjuk puff i rumpan. I fall det är första barnet finns det säkert en hel del att ta in här, det är en skapligt livsstilsförändring man står inför. Men för oss gamla rävar så är den här tiden väldigt avkopplande, speciellt eftersom man får ha de andra små terroristerna 15 timmar/v på dagis. Det ger en hel del tid att studera sitt lilla knyte i lugn och ro.

Det har sannerligen varit lugnt och skönt hemma! När jag kört småttingarna har jag kommit hem till min fru och vi har kunnat käka frukost framför TV:n som man gjorde i sin ungdom. Har kollat in denna säsongs "Så mycket bättre" som jag dissade från början, reviderar mitt beslut... det är intressant. Vi har bakat saffransbullar och matbröd, hunnit spela gitarr, druckit kaffe och bara pratat. Allt utan att känna stress. så tack för dessa pappadagar. 

De andra ungarna har tagit Waldes ankomst bra. Arvid (3) tycker att det är fantastiskt roligt att vara storebror. Tilde (4) är också en stolt syster men möjligtvis är hon den som revolterar lite och gör märkbara ansträngningar för att bejaka sin del av uppmärksamheten. Moa (9) har jag ju bara varannan helg, hon har kommit upp i åldern då man verkligen fascineras av storleken på en bebis. Men det glömmer man faktiskt själv mellan gångerna, hur små de är de små liven.

Hörs!

Postat 2012-12-06 17:29 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Din bild av Norrköping...

...så lyder den nya fotouppgiften i vår lilla grupp på jobbetdet är ca tre veckor till deadline. Är du sugen på att utvecklas som fotograf, att sätta lite press på dig och få bra träning. Starta en liten grupp med dina polare, det är väldigt roligt. Vi är ett litet gäng på jobbet som fotograferar. I gruppen kör vi på ett nytt tema varje gång vilket innebär att man får öva sig inom områden som man kanske inte skulle gett sig in på självmant, samtidigt gör man sin egen grej av det givna temat. Roligt och inspirerande!

Att tolka staden påverkas mycket av den sinnesstämning man oftast gillar att fotografera i. Dessa två bilder ovan tycker jag representerar mitt sätt att tänka. Jag lockas sällan av det muntra när det kommer till estetik och uttrycksformer. Oavsett om jag håller en kamera eller en gitarr i handen går melodin sällan i dur, den tongången berättar inte en historia som som sitter kvar... det är snarare moll som gör ett avtryck. Samma anledning som man inte fotograferar någon som ler.

Efter deadline samlas vi kring våra utskrivna bilder. Vi fikar oftast och samtalar i lugn och ro. Fotosidan i all ära men det är skillnad med riktiga fotografier, att få känna och betrakta. Det är betydligt lättare att få fram resonemang kring bilder vid ett möte än genom, i bästa fall, en kommantarkonversation på nätet. Dock är vi inte tillräckligt trygga än för att verkligen säga vad man tycker, jag har den känslan i alla fall, men det kanske kommer med träning. 

På tal om riktiga bilder så har jag ett experiment i ugnen... ett eget recept på ett lite grövre lingonbröd. Jag älskar att baka och är fäst vid själva hantverksdelen. Jag bakar gärna med surdeg eller så lite jäst som möjligt, har då hellre längre jästider. Youtubar gärna tekniker på hur man viker degar eller hur man får in riktigt mycket luft i en ciabatta. För att inte helt fastna i detta sidospår så jämförde en fotointresserad kollega bakningen med analogfoto. Det är ju riktiga bilder om något och i framtiden kanske det är något för mig, i alla fall var han övertygad om det och han fick mig så långt som att kika in på Tradera... inte fasligt dyrt alltså.

Men nu är jag hemma med det här pyret... mitt fjärde, så tid för analogfoto finns inte nu i alla fall. Dessutom skulle det kämpa om tiden ihop med viljan att spela i band, hinna träna i den utsträckning man vill, åka och fiska och en massa annat man väljer bort eller gör mindre som förälder. Istället ska jag plocka ut mitt lingonbröd och bjuda min fru på nybakat, det gillar hon :-)

Hörs! 

/pistolen79 (iaf på Instagram)

Postat 2012-11-29 20:57 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
1 2 3 ... 9 Nästa