Pistolens Photomojo

~kärlek och revolt~

Ruinturisten

Det är frustrerande att alla intressanta objekt kräver längre resor, man kan inte bara kliva utanför dörren och klättra in i en ödelagd fabrik. Tur är väl det kanske iofs... dels är det ju inte så attraktiva platser om man ser till hur vi vill att Sverige ska se ut, dels så skulle jag aldrig vara hemma. Förr hade vi en övergiven fabrik i Gusum, några mil söder om Norrköping. Saknar den. Den var väldigt stor och jag hade gärna gjort flera resor dit. Saken är ju den att man blir bra på det man tränar på, och hade man haft möjlighet till fler fototillfällen så hade det varit lättare att utvecklas.

Syftet med sådana här resor är olika hos olika människor, det märker man när man gör sin research inför ett nytt objekt. Då styr man kosan till mer ljusskygga forum på nätet och blundar för allt man kan läsa i periferin. När tunnelseendet är påkopplat kan man läsa om alla besök som gjorts till platsen, och jag skulle nog säga att upptäckarlustan är det som styr de flesta. Delvis drivs jag av den själv men jag älskar även miljön för fotografiets skull. För mig är det alla ytor och strukturer ihop med platsens historia som tillsammans skapar spänning i bilden.

Förarbetet är också roligt, att cirkulera fram och tillbaka mellan upptäckarforum, host* host* flashback och google earth. Sedan måste man försöka läsa mellan raderna i trådarna då det florerar viss vilseledande information, okunnighet, rena lögner och andra otrevligheter. Det är vad man har att gå på såvida man inte har någon bättre, pålitlig kontakt. 

Samtidigt är otydligheten bra. Vi som gillar att åka till sådana här ställen undviker gärna andra typer av besökare, de som kanske har i uppsåt att vandalisera eller plundra stället. Om ett hyfsat orört ställe exponeras för oförsiktigt (det har hänt i media bl.a), så är det lätt hänt att det blir förstört för dem som har en mer bevarande inställning. 

Take nothing but photographs, leave nothing but footprints.

Postat 2015-11-11 18:28 | Läst 1869 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Avvecklade samhällen och hästfolk

Jag och Malin älskar att åka bil. Överraskande nog på en runda ruinturism denna gång så vi packade bilen med diverse kamerautrustning... jag hade rekognoscerat glesbygden norröver och hade stora planer på flera stopp. Övergivna industrilokaler är mitt absoluta favoritmotiv. Mitt problem är bara att jag är en obotlig tidsoptimist och desto längre färden gick insåg jag att vi inte kommer hinna leta upp en massa nya ställen. Mörkret kommer påfallande snabbt såhär års.

Många som hänger i "Det glömda rummet" känner nog igen sig här.

Nu var det ju kanske inte det urbana utforskandet som skulle utgöra det viktigaste under helgen, utan förmånen att få komma iväg på tu man hand. Valde då att ta sikte på ett känt objekt, lite man-vet-vad-man-får-principen. Ganska långt dit men vad gör det när man kan åka bil genom Sverige? Vi älskar att njuta av vyerna i vårt avlånga land.

En byggnad jag inte varit inne i förut stod öppen, skönt med en bonus!

Att åka nordväst från Norrköping innebär efter ett par timmar att man börjar komma ut i det mer glesbefolkade Sverige. Det är förvånande hur nergånget det ser ut i byarna och det känns som hela Dalarna är under avveckling. Ta inte illa upp om du bor där, du har fortfarande fantastisk natur runt omkring dig. Men det är med ett vemod man ser hur glesbygden överges till förmån för de större städerna. 

...men det var mörkt därinne. Den här bilden fick jag "måla" fram med ficklampa under 30 sekunders slutartid. 

Däremot verkar hästfolket trivas här. Vet inte hur många gårdar vi passerade, för att inte tala om hästtransporter på vägarna. Det var iofs någon tävling i krokarna så det kanske var därför, men det kändes som vi åkte igenom ett litet häst-Mecka. Själv gillar jag inte hästar eller hästsport, men jag älskar att fotografera det övergivna. Således utgör Dalarna ett litet Mecka för urban explorers också. Min rekognoscering är inte ogjord, jag ska köra min lilla runda inom kort, det kräver bara en annan tidsplanering... och kanske någon som orkar stå en hel dag i kemikalier och fågelskit och fortfarande tycka att man är i himlen. 

Vissa trånga passager fick man smyga i på huk i den nya byggnaden... ett hål i väggen fick utgöra ljuskällan.

Vi ses!

Postat 2015-11-09 20:45 | Läst 1897 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Hämtade min nerplockade utställning

Igår var jag en sväng till Oxelösund och hämtade bilderna som var kvar från min utställning. Ganska många gick till försäljning vilket såklart höjer självförtroendet. Är ju nöjd bara att gå plus iom att man ligger ute med så mycket pengar när man ställer ut fotografier. 

Utvärderingen av att ställa ut på canvas är mestadels positiv. Lätthanterliga bilder/ramar, inget blänk, sen gillar jag mjukheten i canvas. Tycker att det gjorde sig bra mot den här typen av motiv... industriruiner. Det negativa är att det kostar en del vilket iofs driver upp priserna på de fotografier man säljer, det var jag inte om det är bra eller dåligt. Sen är det säkert så att vissa tappar känslan av ett fotografi, jag gör inte det.

 För variation hade jag en liten del med svartvita fotografier i A4 (20 st) uppnålade på den vita väggen. Det blev naket och snyggt, även några av dessa gick till försäljning. Jag är väldigt glad att jag fick denna möjlighet, tackar Karin Granroth-Ringshagen och Oxelösunds bibliotek för det. Även för den hjälp man fick att hänga upp/plocka ned. Allt kändes oerhört proffsigt, även det administrativa efterarbetet. Man fick en liten förteckning över sålda fotografier och deras nya ägare, kul! 

Nu kanske man skulle ta sig an nästa projekt som även det går åt det slitna hållet. Har länge gått i tankar i stil med "Backyards NKPG". Lite lokalpatriotiskt där det nedgångna i Norrköping ska belysas ur en intressant synvinkel. Peter Mäkelä drev ett lyckat projekt i ett spiralformat parkeringshus under Kulturnatten i år, konst av lite råare karaktär... vi har varit i kontakt och det kanske kan vara ett forum för nästa utställning. Man vet aldrig...

Hörs!

Postat 2013-10-20 08:22 | Läst 5801 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Sänder lite kärlek till småstaden

...sänder lite kärlek till Oxelösund. Född och uppvuxen där och har spelat fotboll och bandy i OIK som så många andra ungdomar både före och efter mig. Barndomsåren i staden är helt fantastiska. En perfekt stor stad att utforska, nära till skog och mark, nära till skärgården. Lagom liten så att man ska känna sig trygg men samtidigt bli nyfiken på vad som finns bortom gränsen. 

Att bli tonåring var en annan femma. För mig innebar de tidiga tonåren ett sökande av nya kompisar, inte för att det var något fel på de gamla men jag ville vidga mina vyer och det var tufft att hänga på stan. Fotboll och bandy byttes fullt ut mot skateboardåkning och vänner i musikkretsar (med allt vad det innebar), dock skulle det dröja några år till innan jag själv greppade gitarren för att aldrig mer släppa den. Med tonåren följer varma, nostalgiska minnen. Förutom de rödfärgade tongångar man bar med sig hemifrån hjälpte ungdomskulturen och ffa skatecommunityn till att forma och stärka de värderingar som jag sitter här med än idag. Man ska aldrig underskatta det sunda tänk som finns hos vissa ungdomar trots att de kanske inte alltid ger sken av att besitta det.  

Jag flyttade när jag var 20 år gammal. Då vankades det studier på annan ort och ett nytt liv fullt av nya vänner med annan bakgrund än min egen. På gott och ont har den lilla industristaden erbjudit saker under min uppväxt som inte alla upplever, det blev tydligt i en värld av akademiker. Ska ärligen skriva att då var jag väldigt trött på Oxelösund och jag kände att det var en befrielse att "komma bort".

Nu 15 år senare tittar jag tillbaka på Oxelösund med andra ögon. Jag tycker att det är spännande att följa de bekantskaper man hade. Jag ser, nästan med en tår i ögat, hur gamla polare som numera är farsor, har kämpat sig till en betongpark och restaurerat gamla skatespots som stått och förfallit sedan 90-talet. Härom sistens var jag på fest i Steeltown MC, före detta Pachas MC, vilket påminde mig om vilka fantastiska musiker som är fostrade i staden. Det är lätt att bli hemmablind när man bor där, i synnerhet när det gäller stadens skönhet. En skärgårdsstad, omgiven av hav med fantastiska klippor och härliga badstränder. Men att vara borta från stan i många år för att sedan hälsa på, vänta in en vän vid bryggan på Jogersö, ha ett träningspass i kvällssolen... det är ingen skit alltså! 

Jag finner mig själv hitta på aktiviteter som återupptar kontakten med gamla polare. Det kan röra sig om starter av Facebookgrupper, mer frekventa besök osv. Mitt senaste upptåg är att ställa ut fotografier på Galleri O i stadens bibliotek. Utställningen börjar närma sig och det är vernissage den 21 september. Ser att både Oxelösunds hemsida och Fotosidan har marknadsfört evenemanget och det är jag tacksam för. Kommer ställa ut bilder av svenska industriruiner. Fabriker som blivit lämnade åt sitt öde på 70-, 80-, ibland tidigt 90-tal. Jag har ställt ut den här typen av fotografier en gång förut på Kulturnatten i Norrköping och möttes av intressanta reaktioner från arbetare som varit verksamma under dessa tider. Ska bli intressant att se vad människor i Oxelösund kommer att tycka, mer utpräglad industristad får man ju leta efter. Hoppas även på att få träffa en del gamla kompisar, det vore väldigt roligt. 

Ja, jag vet inte... det är något visst med Oxelösund. Så känner kanske alla för sin hemstad, men nu råkar jag ju vara just Oxelösundare, och jag längtar mer och mer hem mellan varven. Kommer aldrig att bo där igen nu när jag har fru och massa ungar någon annanstans, men jag gillar att ha stan på ett behagligt avstånd <3

Hörs!

Postat 2013-08-05 00:54 | Läst 5006 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Nedtystad av Jörnmark på Facebook

Har länge gått i tankarna att kliva ur Facebookgruppen "Övergivna platser". Senaste tiden har medlemmar börjat droppa av och jag beslutade mig för att göra detsamma. Skrev ett inlägg om varför jag går ur gruppen, ett väldigt artigt inlägg. Skrev att jag tycker synen på vad som är en övergiven plats har blivit för bred och att flödet blivit för stort. That's it!

Jan Jörnmark replikerade direkt att flödet bara ökar om alla måste skriva om att de går ur gruppen och sådana inlägg kommer plockas bort, och visst... point taken. MEN, när gruppen blivit som den har blivit så kan det nog vara klokt att lyssna på kritik. Vi snackar alltså bilder på cyklar i skogen, på butiker i samhällen som stängt osv. Tyvärr många, i mitt tycke, helt ointressanta föremål som ska utgöra en övergiven plats? Jag älskar ju spänningen i UE och vill se bilder som kittlar lite, gärna med lite eftertanke och kvalitet. 

Nu kommer guldkornen för glest tyvärr, och när admin. Jörnmark inte tycker man får posta kritiserande inlägg... då säger jag "tack och hej - leverpastej!"

Postat 2013-06-25 20:43 | Läst 9127 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 3 ... 11 Nästa