~kärlek och revolt~

Skolidrottens status

Julen nalkas och alla är trötta, 200 terminsbetyg är satta så nu är det bara att invänta föräldrarnas mail och telefonsamtal :-) Det är inte alltid lätt att vara överens bedömningsmässigt och eleverna har ofta en hög tilltro till sin förmåga utan att vara beredd på att "göra jobbet". Såhär års är man som lärare ofta ombedd att göra en betygsanalys och reflektera över varför det har blivit som det har blivit. Det kan gälla könsmönster eller om vissa kunskapskrav är svårare att nå än andra. Det kan också handla om vilka förändringar man har gjort/kan göra i sin undervisning för att fler elever ska nå målen. Rimligt. 

En sal full av möjligheter...

Jag undervisar i Idrott och Hälsa och har klasser från årskurs 6-9. Det är absolut intressant att diskutera enskilda kunskapskrav som möter särskilt motstånd, exempelvis simkunnighet, orientering eller dans... men tillsammans med mina idrottslärarkollegor hamnade vi i en bredare diskussion om skolidrotten i stort. En anledning till att elevers förväntningar på vad de "borde få" för betyg i idrott inte alltid infrias är att de sällan ser lektionerna som utbildning. Möjligen en mer uppstyrd rastaktivitet. Eleven som är en stjärna i sitt fotbollslag förväntar sig ofta högsta betyg och då saknas kunskap i HUR man blir bedömd. Eleven som INTE är en stjärna i någon idrott, men som ändå är med och gör sitt bästa förväntar sig ett högt betyg av just den anledningen... -"Vaddå? Jag har ju varit med varje gång!?"

Jag och min son har tävlat i swimrun

Uppenbarligen är vi idrottslärare inte tillräckligt tydliga med vad ämnet går ut på. Jag tror sällan att matteläraren hamnar i den diskussionen... -"Vaddå? Jag har ju räknat på varje lektion, t.o.m. när vi räknade med minus. Jag borde få A eller B." Dock så tror jag inte att vi idrottslärare glömmer bort att tala om för eleverna vad som gäller. Jag tror istället att det beror på att idrotten har en "hopp- och lekstatus" som säkert på vissa håll förstärks av elevens föräldrar... och detta är djupt rotat. Som idrottslärare fick man redan på högskolan lära sig att vi måste slåss för ämnet. När jag läste i början på 00-talet så var styrande regeringar i full färd med att skära ner på idrottstimmar. Svenska elever började prestera sämre i högstatusämnen som matematik och då måste man ju skära någon annanstans. Nu i Anders Hansen-tider är vi tack och lov på väg åt rätt håll i tid för rörelse i skolan. Men då återstår att sätta ett värde på ämnet för att elever, föräldrar och ibland även andra lärare ska ta det på allvar. 

En fantastisk elev har kört slut på sig i CrossFit

Exempel på elevers syn på idrotten kan vara: -"Kan vi inte bara spela killerball istället?" ...när man planerat värsta teori/praktik-lektionen med föreläsning om syreupptagningsförmågan följt av en exempelintervall i löpning utomhus. Väl tillbaka stöter jag på en flicka som kom sent, men ville inte ha frånvaro då hon spelat basket istället. Exempel på föräldrars syn på idrotten kan vara: "-Lisa kan inte vara med, hon har problem med en axel." ...och då vet inte ens förälder VAD vi ska göra, eller HUR jag kan anpassa undervisningen just för henne. Under mina verksamma år har jag även stött på motstånd från kollegor av olika slag. Vissa tycker att man ska skicka eleven på en promenad (säkert i all välmening), andra tycker det är viktigare att jag släpper MIN lektionstid för dusch/ombyte än att eleverna ska komma sent till deras lektion. Om en elev behöver en anpassad studieplan är det ofta idrotten som ryker först, även fast rörelse kanske är PRECIS vad den stressade eller deprimerade eleven behöver. 

Friluftsliv vinter/sommar

Jag tror att man på många skolor behöver värdera rörelse högt för att nå önskvärt höga resultat även i andra ämnen. Detsamma gäller för andra praktiska ämnen som musik, slöjd och bild. Svensk skola har varit så fokuserad på att utbilda huvudet att vi glömt kvalitativ utbildning för resten av kroppen. Idrott och hälsa är INTE en uppstyrd rastaktivitet, den är INTE att "springa av sig" även om det naturligtvis är en positiv bonus. Idrott är INTE bara "hopp och lek". Idrott är en utbildning i fysisk aktivitet! Vi lär barnen goda rörelsevanor, god teknik inom en mängd olika sporter. Vi lär barnen att springa på ett kvalitativt sätt. Vi lär barnen hur man simmar och räddar liv. De får lära sig hur man lyfter saker rätt, hur man tränar sina muskler och hur man värmer upp på bästa sätt. Vi inspirerar med nya aktiviteter som CrossFit och parkour men lär också ut polka och schottis. Barnen lär sig orientera. Vi lär dem hur man ska packa för att övernatta i skogen och ger dem tips och trix så de slipper frysa i sovsäcken. De gör upp eld. Vi lär dem hur man samarbetar och ställer upp för varandra. Vårt ämne är viktigt!

Mvh, Peter

Inlagt 2019-12-18 18:51 | Läst 297 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Substansläsning. Med fina bilder, fint.
- hawk
Svar från Pistol-Pete 2019-12-20 13:00
Tack så mycket Håkan!
Bra mycket mer intresse för utbildning inom ämnet än mina idrottslärare genom åren någonsin har vart, och har aldrig riktigt fattat själv förrens nu kanske att det är den här nivån saker borde ligga.
Gymnasiet va fotboll eller innebandy i 3 år för att några höghjödda "mobbare" i klassen tröck ner lärarens planer på annat.
Svar från Pistol-Pete 2019-12-20 13:02
Usch... trist att din lärare gett dig den upplevelsen. Bra och dålig kvalitet hittar man ju tyvärr överallt. Mvh, Peter
Intressant läsning! Känner igen väldigt mycket efter dryga fyrtio år som bildlärare och medialärare. Problemet med ambitiösa föräldrar är något som har accelererat med privatskolorna. Eleven/föräldern som kund. Och den som naturligtvis vet bäst.
Håll ut!
Gunnar S
Svar från Pistol-Pete 2019-12-20 13:03
Ja, där behöver skolan ta tillbaka mark.

Mvh, Peter