En liten promenad

gjorde jag idag och fick njuta av vackra färger i det soliga vädret som var i Hörvik idag. Det fina ljuset på eftermiddagen är fantastiskt.

Gick mot hamnen och där finns alltid något att titta på. Badbryggan ser något kall ut än. Känns inte som att jag vill bada idag men jag beundrar verkligen alla som vinterbadar.

De flesta fiskebåtarna ligger i hamn.

Här står en truck på laddning, med dekal "Nyttigt och Rätt på närfiskat sätt"

Fiskredskap ligger i hamnen

Truten har hittat en plats där uppe på rökeriets tak.

Därefter gick jag in till Vår lilla Galleria där jag bestämt träff med Kaija en vännina och konstnär. Jag skulle fota några av hennes verk och glad blev jag av det. Den här är så vacker.

Ord som jag läst idag och som jag funderat över:

 Om inte jag sätter gränser får kroppen göra det, kroppen är klokare än förståndet. Ska jag tänka med hjärnan eller med hjärtat, det är frågan.

Valet är mitt.

Vad har hänt med denna skylt ?

Ja, det kan man undra och vad har hänt med mig, har kommit av mig lite med bloggandet av olika anledningar. Funderar mycket på hur mitt liv ska bli och hur jag ska må. Tänker på vad jag tänker, blir glad av att jag blir glad, tänker på vad jag tänker, gråter för att jag gråter, ler för att jag ler, bestämmer mig för att jag bestämmer mig, ser för att jag ser, känner för att jag känner, ja så är det med det mesta..

men vad har hänt med denna skylt?

 Vad får man egentligen göra här? Hundar hästar och mopeder göra sig icke besvär och camping är förbjudet, men då är frågan vem som kört på denna skylt eller varför står den på sniskan? Är det en hund, häst mopedist eller campare som orsakat detta?

 Hundar ska inte befinna sig här ialla fall.. och jag tvivlar på att det är en hund som kört på skylten eller har den kissat på skylten så den börjat slokna?

Visst är världen konstig i bland?

Är jag ett original?

Eller är jag en kopia?

Frågan ställde jag mig efter att jag läst följande:

"Det sägs att vi föds som original men dör som kopior. Kopior av varandra för vi är så rädda för att vara avvikande, annorlunda. Behovet att vara älskad och accepterad, att vara en del i ett större helhet resulterar i att vi vingklipper oss själva."

Vi föds och har våra behov. Sakta med säkert formas vi av vår omgivning. Vi får lära oss hur vi ska bete oss i olika sammanhang. Som barn får vi upptäcka världen lite mer, så kommer den sk puberteten och hormonerna krigar i kroppen, en del av dem vill fortsätta att vara barn och en del vill vara så vuxna och veta allt bäst. Vi gör en sista revolt och trotsar de vuxna. Sakta men säkert slocknar lågan, flammar bara till då och då.

Sen börjar formprocessen och vi tittar på andra och vi vill helst göra likadant, se lika ut. Det känns bättre  för då behöver vi inte strida. Vi gräver ner våra drömmar, vi kompromissar och hjäper till att forma samhället och våra barn.

Så en dag händer det att vi vaknar till och upptäcker att tiden gått och vad har jag gjort, har jag bara kopierat och var tog originalet vägen? Vad hände med den? Är det någon som sett mitt original? Har den legat undangömd så länge att texten bleknat, går det ej längre att se vad det står?

Måste vi kanske börja gräva fram våra drömmar och försöka tyda vad det står i originalet? Måste vi kanske lägga tid på det.

Kanske hinner vi med en omstart när vi grävt en stund och till sist kunnat tyda originalet, om inte det tar allt för lång tid, det vill säga. Det kan ju göra det.

Helt plötsligt står vi kanske där och skakar som en hund inför en jordbävning då vi upptäcker att originalet gick att rädda från förfall och framför oss har vi frihet att själva välja vilken väg vi ska gå som original eller åt vilket håll vi vill flyga med de läkta och utväxta vingarna.

Ja, säg det, vad är jag? Får väl putsa lite till så kanske jag snart vet..

Ljus

                                         Fångade olika ljus idag, en dag med så vackert väder i Hörvik. 

                                                               Måsen i mitten fick lite extra sol.

                                kanske inte så mycket ljus just här, men föntrena har kommit idag och de släpper in    ljus.

Arbetsbelysning är bra

lite solljus när fönstret ska monteras

Det  blev vackert ljus över havet och vattnet färgades rosa.

Senare kom månen fram

Jag målade månen med kameran

16.02

Gick solen ner den 19 januari och den 8 januari gick den ner 15.42. Jag var på väg till min mamma idag när jag såg solen gå ner så fint och det känns så härligt att dagen blir längre, det finns hopp.

Min mamma bor i Jämshög och på väg dit såg jag något jag aldrig sett, minst tjugo glador som flög åt samma håll, hade endast min N8 med så det gick inte att föreviga detta på ett bra sätt, men jag stannade bilen och tittade på dem. Häftigt.

Min mamma bor i Jämshög en liten by strax utanför Olofström i Blekinge. Kan verka som en liten obetydlig  by men härifrån kommer två mycket kända svenska författare, Sven Edvin Salje och Harry Martinsson som också är nobelpristagare.

Min mamma bor på en underbar fin plats i Jämshög för att komma dit måste man köra över Godeniibro, en mycket gammal stenbro och det gäller att ha tungan rätt i mun när man kör över bron.

Dessa bilder tagna den 19 dec 2010